far och flyger...
Det är många tankar som far och flyger runt i mitt huvud nu för tiden...
om allt möjligt,
Hittade lite grejer jag skrev på min förra dator... satte mig å läste lite av det....
några av de grejer tänker jag lägga ut här... kanske man kan förstå lite bättre?
Många gånger är det rätt tunga grejer.... så om ni vill ha en bra dag idag ska ni nog sluta läsa här...
Mycket av detta har jag skrivit efter min mammas bortgång...
Många gånger under denna period, innan jag hamna på psyket, kände jag mig som pesten själv...
Kan iofs fortfarande känna så ibland, men detta sker mycket sällan numera.
Efter det att mamma dog försvann allt fler av mina dåvarande vänner... jag såg dem bara fly från mig...
antagligen visste de väl inte hur de skulle handskass med mig... hur pratar man med någon vars mamma precis dött?
vad säger man liksom?
Under denna tiden var det många lite äldre vuxna som gav mig pengar... de ville väl hjälpa på deras sätt kanske...
men det var inte pengar jag ville ha... därför skrev jag denna här :
"Här ska ni får höra!
Nu är jag så Jävla trött på att vara till eran belastning!
Nu är jag trött på att ge er alla ett dåligt samvete!
Nu får de fan vara slut på det hela!
Om ni inte kan eller vill "ta vara" på mig så skit i det!
Det hjälper inte att få pengar.
Många tror att så fort de har gett bort lite pengar så har de ryggen fri,
Sorry mina vänner, så är inte fallet!
Jag kan ärligt säga till er att jag skiter i er jävla kosing!
Jag vill definitivt inte ha dem!
En fråga!
Hur ska pengarna kunna hjälpa mig när det är närhet jag behöver?
Kan jag köpa mig närhet? Kan jag köpa kärlek?
Svara på frågan då för i helvete!
Om ni tror att en papperslapp ska lösa allt, har ni inte fattat ett jävla skit!"
denna skrev jag 2006-10-03...
Jag kände mig jätte ensam under denna perioden... Kände inte att jag hade någon... och dem som jag trodde jag hade vid min sida valde att ge mig pengar istället för en välbehövlig varm kram.
Många tankar som far runt i huvvet var om det överhuvudtaget gick att tycka om mig...
som jag sa tidigare.. jag var pesten själv... till och med jag själv ville inte vara med mig...
Jag försökte att fly allt jag kunde...
Jag mådde bara sämre och sämre ju mera tiden gick... och tillslut kände jag att jag inte orkade mer...
den 24 juli 2006 satte jag min sista utväg.... blev det inte bättre inom ett år så skulle jag ta slut på skiten...
Ju närmare datumet jag kom desto skönare tyckte jag att det blev... jag ville bort härifrån, jag ville inte mera...
jag hade bestämt mig:
"Jag har bestämt mig.
blir det inte bättre är det ingen mening med det.
den 24 juli 2007 kommer mitt liv sluta.
Jag har planerat allt.
bädda rent sängen, så jag har rena fina sängkläder.
Ge katterna tillräckligt med mat och vatten så att de klarar sig tills de hittar mig
Skriva ett brev till lina och ett till jim
Ta på mig min balklänning för jag vill vara fin när de hittar mig, sminka mig så fint det bara går och göra nåt fint med håret
köpa massa blommor som jag ställt in i sovrummet.
Dessutom håller jag en vacker bukett.
Jag ska köpa en flaska champanie som jag ska dricka för att fira.
GUD va skönt de kommer att bli!!!!"
Jag började skriva ett brev till lina... ganska så tidigt faktiskt... har än idag inte skrivit klart det... och förhoppningsvis kommer det aldrig behövas...
Jim skulle oxå få ett, har skrivit ett till han med... är inte klar med det heller, och som sagt... förhoppningsvis kommer det aldrig behövas...
Behöver inte lägga upp dem... ska inte göra det heller... men jag önska dem iaf all lycka i livet...
Känns sorgligt att jag skulle göra detta idag...
Jag har alltid varit en livsglad människa, men jag orkade inte mer....
många tankar på hur mkt en människa egentligen va tvungen att orka med, dök upp... När får man lov att ge upp? hur mkt orkar en människa?
Jag har nästan alltid kännt mig ensam... som att jag står helt själv...
som om jag stod i en glasbubbla, där egentligen ingen kunde komma åt mig...
Många av mina dikter som jag skrivit i mina dagar handlar just om detta...
...Som säkert många redan vet har jag alltid önskat mig en lilla syster... jag har många gånger varit lite smått avundsjuk på dem som har syskon, på deras kontakt... oavsett vad som en händer har dem iaf varandra, de behöver inte stå själva...
Fast samtidigt är det nog bra att jag inte har några syskon.... då hade det funnits en till skadad själ... en till som jag ska ta hand om... fast jag hade så gärna gjort det...
den 30 november 2006 skrev jag denna:
"Längtan efter syskon har alltid varit stor.
Men hur hade det sett ut om jag hade haft syskon?
De som inte ens kunde ta hand om mig.
Längtan var som starkast i Spanien, det va där jag behövde någon som mest.
Jag och min familj flytta dit när jag var fyra år.
Jag, mamma och pappa.
En tillsynes väldigt trevligt och öppen familj.
Men de skulle bara veta vad som dolde sig under ytan.
När man kan låta ett litet barn springa på gator och torg helt själv.
Söka kontakt med alla som hon stöter på.
Vill inget annat än att få komma därifrån.
En liten flicka på fyra år som får ta hand om sin mor när hon ligger och spyr. Som får försöka rätta till maten som har blivit vidbränd, för att ingen ska råka illa ut.
Hoppas att få uppmärksamhet från en mor som inte tycks veta att hon finns.
Försöker skapa ett tryckt och bra hem till sitt älskade syskon som hon hoppades skulle komma en dag.
Har en far som försöker göra allt för att livet ska bli surt.
En tablett om dagen som nersköljes med ett glas sprit.
Sen får man hoppas att han blir på ett gott humör.
Att tassa runt på tå och hoppas på att han skulle försvinna, bara för ett par timmar.
Då visste man att då kunde man leka.
En far som ville att man ska vara en snäll, duktigt flicka.
Och man gör inget annat än hans önskningar, för då vet man att han älskade än.
En far som kastar hundvalpar från balkonger för att man inte gjorde som han sa
En far som inte kunde sluta slå, förrän mor fick gå emellan vilket var allt för sällan.
En far som låser in en på sitt rum, för att det är skoj
Tvingar sin dotter att kissa i sina leksaker för att sedan hälla ut det genom fönstret.
En mor som mestadels ligger till sängs, för full för att stå.
En mor som låter en far ligga i sin dotter säng när flickan sover
En mor som alltid är hemma, men aldrig där.
De låter sin flicka gå till kiosken för att köpa cigaretter med alldeles för mycket pengar
Livrädd för att köpa fel, eller tappa pengarna.
Går och frågar vuxna arbetare om hon kan få en femma för att hon har tappat en.
Livrädd för att gå hem, för hon vet vad som väntas.
Har en flicka som gör allt för att slippa vara hemma.
Letar ständigt efter någon att vara hos.
En flicka som går runt på gator å torg helt allena.
Letandes efter en trygghet som inte finns.
Och önskar in ett syskon för att slippa vara själv."
Jag tjatade så på mamma om ett syskon... inte förstog jag att det inte gick...
Mamma fick ligga inne på sjukhuset 9 månader för att få mig, så lätt för missfall hade hon...
8 månader innan jag föddes låg hon inne, hon fick inte rör sig... fick inte ens gå på toaletten utan att någon viste det...
1 månad efter jag föddes låg vi oxå inne... riktigt varför har jag aldrig riktigt förstått... men den finns säkert där...
... mamma försökte få 4 barn innan mig som hon inte fick behålla...
sedan fick hon 4 missfall efter mig, varav ett missfall i 7de månaden...
så hon försökte allt ge mig ett syskon...
det hemska är att inte långt innan det hon dog bad hon mig om förlåtelse för att jag inte fick nåt syskon....
brister det lika mycket i era hjärtan som i mitt när ni hör detta?
Kan ni tänka er den sorgen hon måste ha gott med?
tänk er att föda fram ett död barn....
Det är inte konstigt att hon sökte tröst i alkoholen egentligen efter allt hon varit med om...
För er som inte vet detta... men Arne (även kallad "pappa", även om han inte är min biologiska) tvinga mamma till prostitution i spanien... lite som trafiking nästan när man tänker efter...
Hade vi inte flytt hade jag nog oxå hamnat där när jag blev lite äldre....
Det är på något vis ofattbart hur vi hade det när vi levde med Arne, overkligt på nåt vis... det är juh inget som syns...
alla dessa slag man fått, all den rädslan... allt som har hänt...
Det är ju sånt som "aldrig" händer...
Jag tror aldrig jag kommer kunna få ner allt han gjort mot oss... den skräcken vi kännde....
Kan inte riktigt förstå vad vi gjorde för fel egentligen.... varför han blev så ond, för han är ren och skär ondska...
det är svårt att beskriva allt... svårt att få ner känslorna... få det på papper...
Har ni sett filmen sleepers?
jag kan verkligen rekomendera den...
den handlar på ett vis om hämd... en hämd som jag så gärna skulle vilja göra... få han att stå till svars för allt han gjort, han oxå ska få veta hur det känns att vara rädd....
men vad kan man göra mot ondskan själv?
Nu ska du få stå till svars för allt du har gjort!
Jag ska söka upp dig!
Jag ska berätta för dig hur du har förstört mitt liv!
Jag ska göra allt för att förstöra ditt!
Nu är din tur att lida!
Du ska få smaka på din egen medicin!
Du ska få veta hur det känns att vara rädd!
Du ska få veta hur ont de gör!
Du kan inte sova, mardrömmarna påminner ständigt!
Du kan inte äta, maten växer och växer!
Du kan inte gå ut, rädd att jag ska stå runt nästa hörn!
Din rädsla tar överhand!
Du vågar inte göra något alls!
Dina tankar bryter långsamt ner dig!
Jag börjar minnas mer och mer vad som hände under barndomen... minnen som jag egentligen inte vill minnas... önska att jag kunde glömma det, aldrig mera tänka på det...
Många gånger är mina minnen som en film som flashar framför mina ögon... ibland kan jag inte få stopp på dem...
det känns lite som om att jag upplever allt en gång till, via minnet... förstår ni hur jag menar?
Det är som att titta på en väldigt otäck film, bara det att de är mig det handlar om...det är Mitt liv...eller man kanske ska säga va.
Vill aldrig igen uppleva något i dess like... vill försöka komma vidare...
Jag kommer juh alltid bära det med mig, tyvärr...
kanske kan hjälpa nån liten själ därute iaf... kanske kan ge lite hopp för dem som har det förjävligt, det kan komma något bra ur det... livet kan faktiskt bli bättre
Jag hoppas att jag kan ge nån nåt...
För er som orkat läsa allt... att ni orkat... att ni orkar läsa om all skit jag skriver om... tackar er ändå, för att ni orkar lyssna...
att ni vill lyssna...
Jag vill inte dra med er i skiten, men någonstans måste jag börja få det ur mig.
Skriva har jag användt mig mkt av i mina yngre dagar... så de är mitt sätt att uttrycka mig...
Men att ni orkar med när jag knappt själv gör det?
jag vill tro att det finns någon anledning till varför allt detta hänt mig, jag vill tro att jag kommer göra nåt gott... kanske kan få nån att må lite bättre på något vis... kanske kan hjälpa någon ur det....
Jag försöker vända det till något positivt...
Det har juh ändå på någotvis format mig till den jag är...
jag skulle jag vilja omfamna hela världen, blir så ledsen och arg när jag hör om barn som far illa... har juh själv vart där och jag vet hur fel det kan gå för många...
att det finns mäniskor som vill skada varandra... skada sina nära??
tack för att ni finns alla underbara människor som ändå står vid min sida
Puss på er
nu har ja de....
skit skit skit...
ja som sagt... skit!!! SKIT SKIT!
jag vill inget annat än gå under jorden...
vill lägga mig där å bara få böla riktigt mkt.... gråta bröstet ur mig...
orkar inte mera nu..... lr va man ska säga... orkar inte ha ångest mera...
kanske borde droga ner mig helt enkelt, lr vad tycker ni?
tro det lr ej... men just nu känner jag mig jävligt ensam... känns som jag bara står här själv, även om jag inte gör det...
Som jag brukar skoja om numera "nu kan ingen nära släkting mera dö" ha ha ha
de e ju så.... har ingen släkt runt mig längre... I´m all alone....
mamma död.... morfar.. d ö d... pappa... ja han ja, han finns då fan inte i mitt liv... och inga syskon...
ja, vad ska man göra.... " vänta på shöss och njuter av livet"
göra som denna låt... "livet är underbart"
en helt underbar låt... lyssna på texten...
det är denna låten som jag lyssnat för att få känna lite bättre under depressionen....
känslan jag får när jag lyssnar på den är speciell....
känns på något vis som om han sjönger om mig... fast ändå inte.... svårt att förklara...
"när stesolíden tagit slut i ditt badrumsskåp...."
oxå en fras från låten...
...jag är enbart glad att jag lever...
jaja... som ni säkert har förstått vid detta laget... jag mår SKIT idag.... på riktigt...
fy fan asså....
skitiga kramar på er... ( för jag känner mig inte bara skit.... jag är skit just nu)
thank god its fredag!
hihi...
inte för att fredag spelar så stor roll för mig...
Gillar bäst Måndagar faktiskt...
men just nu sitter jag med en öl i handen... och tänker skita i att göra klart ena inlämningsuppgiften... mohahha
ska göra klart den imorn istället...
Idag har jag varit hos rolf... som vanligt fick jag en massa beröm... de e så kul å gå dit, för jag får inget annat än beröm där.. hihi... han e så snäll lille roffan....
(Nu kom jag åt nån rackars knapp här... allt blev bara hur stort som helst...
undra om de kommer se ut så här på bloggen oxå... skumt..
vet verkligen inte vilken knapp jag tryckte på... hahaha
verkar bli så ganska så ofta nu för tiden... gör saker som jag inte riktigt vet va... jaja..
ingen korekt svenska här int... hehe)
har vart ute med carro å hennes systerson å lekt i snön... det va KALLT men ack så roligt!
gjorde en snöalien... och sedan hade vi snöbollskrig... hur kul som helt, fast både mina fötter å händer frös nästan till is...
men vad gör man inte för de roliga ;)
ska bli skönt med helg...
måste iofs hem till erland å hämta lite av morfars papper, för på måndag ska jag göra en boupptäckning. träffa en jurist å hela kittet...
har juh bara gjort en dödsboanmälan innan... den för mammsen, så lite spännande (fast mest sorgligt) ska de bli å få vara med på en boupptäckning...
just nu står min älskling i köket å lagar middag... han e juh så fin...
Håller på med hans födelsedagspresent, men får inte riktigt ihop de som jag vill...
attans...
Gud vad jag ÄLSKAR honom, visste inte att så här mkt kärlek gick att känna... *pusselipuss* på dig älskling!!!=D
ska titta på "när lammen tystnar" idag... kommer på 3:an... (får se om man pallar med reklamen)
har precis läst klart boken, så detta passar juh ypperligt... hihi
nu får de vara nog för idag... blir mkt (mest pga den stora texten.. hehe fast egentligen skulle jag kunna skriva hur mkt som helt...hehe... men jag ska bespara er... erkänn snällt ;) )
köss kram och hjärtligt tack sen...
konstig....t....
Drömmer ofta numera att min kropp inte vill som jag vill... den orkar inte riktigt stå lr gå...
känns som mina ben bara ska göra så att jag ramlar ihop...
har drömt en massa mardrömmar inatt oxå...
en av dem värsta va att jag drömde att jag mer lr mindre fria till jim... men han sa nej...
den va hemsk...
Sen drömde jag att de börja växa fler tår på mina fötter, så på höger fot hade jag 7 tår och på vänster 6 st.
den va inte heller helt rolig att drömma...
Skulle egentligen träffat tomas idag, men han den stackarn har råkat ut för magsjukan...=(
tycker synd om han den stackarn... han lät inte alls kry när han ringde... *krama*
Man kanske ska strunta i att plugga idag... å ge gärnet imorn?
har juh redan skickat en en inlämningsuppgift i tisdags som egentligen ska va inne på fredag...nu har jag bara en kvar att göra, å jag tror jag kan hinna med att göra den imorn...
känner mig sådär konstig som man kan göra ibland.... nästan lite sjuk, fast jag inte e det...
lite orkeslös typ...
vill bara sitt framför tv å vräka i mig en massa onyttigt och bara frossa... bara vara sådär riktigt äcklig liksom...
Var på rättegång igår, va där som stöd för vera, hon skulle vittna mot en svarttaxi förare...
(rättegången gick bra, han fick 50 dagsbötar á 50 kr)
Men jag börja tänka på när mamma satt där för att försöka få arne bakom lås och bom för allt han gjort mot oss....
fatta hur hemskt de måste vart för henne... sitta där, öga mot öga å berätta...
å arne som säger att inget av det hon säger e sant... och att dem i rätten tror mer på honom än på mamma...
Jag var juh vittne, men eftersom jag bara var 10 år så fick jag inte vara med under rättegången, utan de hade spelat in en interjuv (lr vad man ska säga) från mig hos polisen där jag blev förhörd över vad han gjort...
Tänk er hur jobbigt de måste vara... att sitta där när domen kommer... å arne bara får besöksförbud...
inget annat... inge fängelse, inge böter... inget...
När de säger att mamma får komma tillbaka om ett år å ansöka om ytterligare ett års besöksförbud...
och när detta sker litar de mer på arne som säger att vi inte är rädda för han längre och avslår då mammas ansökan...
Mamma var så rädd... så fort hon kom hem packade hon några väskor för oss... och vi flydde igen... detta var i mars...
så jag gick inte i skolan resten av den terminen...
Vi hade flytt till ett hus på hönö... som länkarna hade som sommar grej för nyktra alkolister.... mamma va medlem där... å de som ägde.. lr va ordförande lr va de va... viste lite om våran situation... så dem gömde oss där....
Arne hittade oss så klart efter ett par månader...
men jag tackar gudarna för att vi hade så mkt stöd från alla som va medlemar hos länkarna och viste om vår situation...
På över en månad lämnade vi inte området som länkarna hade.... det va där vi kände oss trygga...
sen kom mamma på att de är ingen idé att fortsätta fly... som mamma sa till mig, "Vi måste stanna och kämpa" det va de enda sättet vi hade kvar att prova.... fly hjälpte oss inte då han alltid hitta oss....
känns kontigt att sitta å skriva om det... det är första gången jag berättar så utförligt om det....
Känns så overkligt numera... att jag, som liten flicka, och mamma var så rädda för våra liv.
Är så tacksam för att mamma orkade stå emot han...
för att vi fortsatt leva med han kan jag lova att ingen av oss hade vart vid liv idag! Han hade tagit dö på oss på ett eller annat sätt...
på den tiden fanns de inte så många lagar som var till våran hjälp... tackar gudarna för att det har förbättras idag...
men det är lång ifrån bra...
tänk på alla andra barn som far illa idag!!! tänk er hur dem har det!!
det är kanske tankarn kring detta som gör att jag känner mig olustig....
där är så mycken minnen och känslor som ligger under ytan som bara tränger sig på...
jag vet att jag måste bearbeta det... men det är svårt och det är jobbigt.... för när en sak kommer så kommer lite till...
Ibland vill bara inte tårarna ta slut... som idag verkar de som...
Min älskade lilla mammsen!!!
en av de få bilder jag har av henne... hon gillade inte att vara med på kort...
Önska så att jag kunde krama dig nu!
puss på dig!
jag blir så trött...
Denna veckan har jag rent ut sagt mått skit, har fått ta många lugnande för att dämpa ångesten och har inte kunnat pluggat något på veckodagarna...
så idag tänkte jag att jag skulle sätta mig å göra så mkt som möjligt på inlämningsuppgift 2 i B & U sjukvården.
Jag började plugga... så efter någon timma ringde Erland för att berätta att jag har satt in dödsannonsen i fel tidning i södertälje... han mena på det att jag skulle veta vilka tidningar folket läser där upp... (som om jag vet det?)
ja jag hade iaf satt in annonsen i södertälje posten... (vilket jag tyckte va logiskt) men tydligen skulle jag veta att folket där uppe läser Länstidningen... och att dödsannonsen då självklart skulle vara där i å inte i södertäljeposten som tydligen ingen annan än min morfars gammla kusin läser.... så enligt erland finns de ingen där uppe som vet nånting om nåt när de gäller morfar...
jaha tänkte jag då... då får jag juh fixa så att dödsannonsen kommer in i rätt tidning denna gången!... vem vet de kanske vill att jag sätter in den i dagens nyheter oxå! lr vänta här... varför inte sätta in den förbannade annonsen i alla sveriges tidningar... då kan iaf ingen missa att morfar trotts allt är DÖD!
Hur man än gör och försöker så kommer man alltid göra nåt fel... och jag blir så jävla trött på allt... för tydligen har folk fått för sig att jag är nån jävla super women som kan och klarar av allt och som inte får göra fel någon stans!
Efter 2 stesolid satte jag mig och började skriva igen på inlämningsuppgiften...
så efter ett par timmar igen, (självklart när jag kommit in i själva pluggande igen) ja då ringer självklart prästen , Stig, som ska hålla begravningen. (inget ont mot han, han verkar vara hur rar som helst) Men då visar det sig att begravningsbyrån har inte gjort annat än bokat Stig, till denna dagen...
så när han ringde då undra han själklart hur jag vill ha begravningen... det som han på begravningsbyrån så vackert förklara för mig att han skulle ta med prästen... berätta vilka psalmer som ska va med, ingång musik och utgångsmusik med mera...
Nä men då ska jag betala, lr rättare sagt morfar betala, begravningebyrån för arbete dem inte har gjort...
för jag fick juh lik förbannat fixa det själv...
Va fan... jag hade lika gärna kunnat ta å gjort allt själv... boka präst, fixa kista... ordna för kremation, fixa solist... prata med blomsteraffären, göra egna psalmkort... bett folk ringa mig istället för begravningsbyrån för att få reda på hur många som kommer på minnesstunden efteråt, gräva upp gravplatsen, stoppa morfar ner i jorden, hacka in morfars namn i stenen och allt annat som ska fixas....
Varför anlita ett "bolag" när man endå får ta tag i det mesta själv????
De tar betalt.... för de kan de göra....
Morfar begraving kommer gå på över 40 000 kr...
Inte för det, för morfar är värd en vacker begravning... jag önskar att den blir jätte fin... men jag hade önskat att slippa göra allt själv... de va juh därför jag anlitade en begravningsbyrå som skulle kunna hjälpa mig... ordna allt sånt som inte jag själv orkar...
men tydligen så funkar de inte så!
Känner mig så ofantligt trött.... och det enda jag vill e å gräva ner mig själv just nu...
risken finns juh att jag åter igen går in i den där förbannade väggen, så måste jag sluta göra det jag älskar... plugga...
Jag vill verkligen klara av detta.... B&Usjukvården är ju bland de roligaste jag läst... och den palliativa vården är väl intressant den med, men de känns som att jag redan kan de mesta där då jag ändå jobbat med det...
Och det är bara 5 veckor kvar på den... sen läser jag bara 50% resterande 10 veckor...
Jag vill så gärna klara detta...
Men jag kan säga de att just nu känns det som jag håller på å sjunka...
allt detta med begravningen... de små pikarna från Erland hela tiden.... gör att jag snart drunkar!
Jag önska så att jag inte tog åt mig... men just nu när de är så mkt så verkar de inte gå på nåt annat sätt....
Som jag sa till jim i torsdag... jag önskar just nu att jag var som förr... kände inte min känslor, bara sprang igenom allt, gjort allt... klarade av att gör ALLT....
Jag vet att det inte kommer funka i längden... men nu vill jag bara härifrån... å de e fort, fort som faaaan
Och jag kan säga det mina vänner.... jag försöker vara positiv, jag försöker verkligen detta!!!
"ja men jag klarar det här" "det kommer gå fint" "allt e så bra nu" "jag är jätte tacksam för dem jag har runt mig" "uppskattar er alla". "så här bra har jag aldrig mått"
detta är mina standard fraser, och har vart det det senaste halvåret....
jag försöker inte tänka på de negativa, försöker att alltid vara glad....
Men just nu vill jag bara pissa på allt och gå under jorden...
så nu va det sagt!
idag fick jag iaf frukost på sängen av jim... det är de enda bra som hänt idag!
tack älskling!
nu ska vi se om jag får klart den där jävla skit uppgiften...
(jag vet... just nu e jag BITTER)
bittra kramar på er alla
så där ja
gud asså detta kommer bli helt offantligt dyrt asså, men det är han värd!!!
Hoppas verkligen att han kommer uppskatta dettta!!! det är bäst för han ;P hehe
dagen har varit lång... jag kan inte riktigt berätta helt vad jag gjort... för tänk om han av nån anledning skulle läsa här, lr om nån skvallrar... nä så kan vi inte ha det... =P
Mycket väntan har de oxå vart... tråkigt... men guvd va bra det blev ändå... bättre än jag trodde faktiskt...
så nu blir de ett par mkt fattiga månander på grund av detta, men jag hoppas verkligen att han kommer tycka om det!!!
vissa av er vet redan... hihi.. å andra kommer jag berätta de för.. hihi... å vissa kanske kommer gå undrandes... mohahahaha
nä nu va jag taskig... hehehe
Annars har jag mått lite sådär idag... ingen helt bra dag faktiskt, mycket tankar i huvvet...
det som e skönt är iaf att morfars begravning är mer lr mindre färdig planerad...
jag hoppas verkligen att alla blir nöjda med hans begravning å att han själv skulle ha gillat den... den e ju trotts allt till för morfar.
Ja jag har iaf kommit fram till att vi måste ha dem allra bästaste katter... hihi, de e juh så underbara..
ska lägga upp lite bilder på dem... hehe, för er som inte sett dem...
men risken e ganska liten att ni skulle ha missat dem.... jag pratar typ jämt om dem... de e juh mina små bäbisar... hihi
ja jag kommer juh inte få nån bebis än på ett tag...
jag själv skulle kunna skaffa mig ett nu, gärna på en gång... men man e ju trots allt två om beslutet... å sen ska man juh ha råd med dem oxå... och tid....
men som många säkert redan vet... jag har velat skaffa barn sen jag var 12 år... och min klocka tickar mer och mer för varje år typ... men jag vill samtidigt inte göra nåt dumt...
de e jhu ingen leksak... man ska juh ha tid, råd med mera...
jaja, de kommer la en dag då även jag blir en morsa...=)
hihi... å min älskling har gjort köttbullar till mig idag! han e juh så underbar...
han e verkligen det bästa som hänt mig och jag älskar han över allt annat!!!
kan gå genom lava för hans skull! =D
åååh han e juh så fin..
nä nu får jag sluta... börjar bli allt för sentimental... nu får de va nog... hehe
snart ska jag käka mina älskade köttbullar som min kärlek gjort!
å innan tårarna börjar rulla på min kind ska jag avsluta detta och snart lägga mig i sängen för att sova, Å imorn ska jag försöka plugga lite...
har juh lyckats trippel boka mig, men nu har jag iaf löst det...
skulle egentligen träffas min söta my imorn... men känner att jag inte kunde ge dem den tiden jag vill (hon har en liten bäbis som jag så gärna vill nypa lite på) så jag har bokat in henne på tisdag nästa vecka istället... så kan jag terrra dem hela dagen.. hihi
nu får de vara nog bloggat för idag!
pusselipuss på er alla!
god dagens
det ska bli så trevligt att träffa henne idag... va ju jätte längesen nu... har emmi-abstinens.
ska snart sätta på mig lite ordentliga kläder, sitter just nu i mysisar..
de e typ det enda jag har på mig numera... har mer lr mindre blitt en liten slusk...
kommer inte riktigt ihåg sist jag sminka mig... hehe.. se en äkta slusk... hehe
ska faktiskt inte sminka mig idag heller... så lat e jag
hann faktiskt klart med inlämningsuppgiften i fredags=) gött... de känns skönt=)
Å provet va juh oxå hur enkelt som helst...
de måste vara nåt skumt med det asså... så enkelt kan det juh inte vara...
jaja... nu ska jag borsta tänderna å borsta håret, de kan jag iaf göra så jag blir en lite mindre slusk...
sluskiga kramar på er..hehe
hej
vet egentligen inte rikigt vad jag ska skriva om idag...
lite halv nere faktiskt... käkat upp tre fingrars naglar...
tänker mkt på morfar å mamma...
jaja... orkar inte riktigt skriva om de idag...
har prov imorgon i barn och ungdomssjukvården... ska bli spännande å se om detta provet är lika lätt som förra...
ska simma imorn oxå, ska bli skönt... va änna ett tag sen jag simma nu...
Ska försöka skriva rent min inlämningsuppgift i lindrande vården, hoppas jag hinner klart med det så jag kan skicka in det oxå då...
nu ska jag faktiskt ta lite wiskey... kanske inte så bra när man e lite halv nere, men men...
Snart e begravningen till morfar helt planerad oxå... ska kontakta folk som vill komma med vilket datum det är....
hoppas att folk kommer tycka att det är fint...
Hoppas att morfar kommer gilla det... lr vad man ska säga..
jaja... nu orkar ja inte skriva mera idag... kanske uppdaterar imorn... kan berättar om provet... om de va lätt lr ej.
kramen på er
