Recept på semlor
Receptet på själva degen:
50 gram jäst
5 dl standardmjölk
1 ½ dl socker
2 tsk malen/stött kademumma
½ tsk salt
ca 14 dl vetemjöl lr vetemjöl special
150 gram rumstepererat smör
Börja med att smula jästen i en lämplig bunke.
Ta sedan saltet och strö över jästen, låt sedan saltet "smälta" jästen... du kan blanda lite runt i bunken med hjälp av en gaffel för att underlätta. (gör man på detta sättet behöver man inte värma varken smöret eller mjölken till 37 grader... och behöver inte vara rädd för att svampen i jästen ska "dö")
När jästen är upplöst blandar du ner mjölken, smöret, sockret och kademumman.
Under omröring tillsetts sedan mjölet.
Ta så mkt mjöl som behövs till degen är slät och släpper från bunken.
Låt jäsa i 1 timme.
Ta upp degen på ett mjölat bakbord.
Dela och rulla ca 28 mellanstora bullar.
( du kan välja storlek själv här, vill du ha större semlor så gör du större bullar... och vill du ha mini semlor så gör bullarna mindre)
Lägg bullarna med jämna mellanrum på plåtar med bakplåtspaper och låt dem jäsa under duk i ca 30 minuter.
Sätt ugnen på 200 grader
Du gräddar sedan bullarna i mitten av ugnen i ca 12 minuter. Beroendes på den storleken du gör på bullarna kan denna tid variera.
Fyllningen i bullarna:
Mandelmassa i eget tycke (kanske ca 200 gram)
Vispa ca 5 dl grädde (även där vispar man hur mycket man vill ha, men det går åt mer grädde på bullarna än vad man tror)
Florsocker till pudring
Skär av ett litet lock på varje bulle.
Riv madelmassan grovt på ett rivgärn och gröp ur en del av inkråmet i varje bulle.
Lägg madelmassa i "hålet".
Lägg önskad mängd grädde på bullen och sätt på locket.
pudra över florsocker över semlorna
Nu har du vanliga semlor liggandes framför dig... mums
Men för er som är lite "modigare" och vill testa på semlor med en tvist
(ja man kan göra båda om man vill oxå)
Du gör bullarna som ovan men ändrar lite på fyllningen.
Fyllning med tvist:
Mandelmassa
tinade (frysta) hallon
I det hålet man gröpte ur bullarna la jag i, kanske, tre eller fyra, frysta, tinade, hallon innan jag la i min önskade mängd mandelmassa.
Hallongrädde:
Vispad grädde
tinade (frysta) hallon.
Jag lät hallonen rinna av i en sil innan jag vispade ner dessa i grädden.
Vispa ner hallonen i grädden.
Hur jag gjorde:
Jag gjode hälften hälften.
Jag använde mig av totalt 250 gram frysta hallon. (jag älskar hallon och tyckte det va otroligt gott när man gjorde dem semlorna med tvist.. jag gillar det syrliga i dem)
Jag är själv inte så förtjust i mandelmassa så jag använde nog knappt 200 gram.
Det bästa med att göra hemma gjorda semlor är att man kan bestämma helt själv hur man vill ha dem
Jag hoppas ni har förstått min beskrivning och att era semlor blev lika goda som mina
Ambitiöst?
Igår gjorde jag hembakade ....
Jag gjorde två olika sorters, av samma deg.
Vanliga semlor och hallonsemlor.
Gissa om dessa blev goda?
Jag som vanligtvis inte äter semlor.. (kanske äter två stycken per år)... åt en av varje igår och dessutom åt jag en idag med.
Så detta året har jag minsann käkat tre och en halv semla... och de e då inte illa! 
Igår på kvällen satte jag mig även och tecknade lite till... det va juh så himla roligt sist
Jag försökte mig på att rita ett par ögon istället för bara ett.
Mitt mål är att jag ska klara av att rita ett fint helt ansikte och inte bara hålla mig till halva.
Så det är detta jag håller på att öva på nu.
Har tänkt att fortsätta på mitt tredje försök idag.
Ni märker juh att jag börjar bli rastlös här hemma
Jag försöker fylla min dag med allt annat än städning
Är det någon som vet något ställe där jag kan börja arbetsträna på förresten?
Det här med min arbetsträning verkar gå åt fanders faktiskt...
Jag kommer antagligen inte kunna arbetsträna på hemmet jag jobbade på innan, för någon kvinna från Säve stadsdels"tjofräs" ringde mig idag och berättade att de bara tar in praktikanter från en hemsida på nätet.
Och vill jag ha en "praktikplats", inom vården i Göteborg, så måste det ske via denna sidan.
Min handledare på hisingslussen har nu börjat undersöka om jag skulle kunna vara någonstans i grannkommunerna...
Och får jag en plats där kan det hända att jag måste pendla, antingen till Kungsbacka, Kungälv, Partille eller Lerum.
Något som helst vill slippa... Men kan jag inte vara nån annan stans så kommer jag givetvis ta det.
Jag börjar faktiskt bli mer eller mindre desperat nu.
Nu kom min kille hem, så nu ska faktiskt lilla jag unna mig ett glas vin... det tycker jag att jag är värd
Imorgon ska vi grovstäda lägenheten... oj vad fint här kommer bli
Puss på er
Dagen idag
Jag gick upp tidigt för att sätta en deg på jäsning och undertiden den jäste gjorde jag yoga.
Så till frukost fick jag nybakat bröd
Kan man starta dagen på nåt bättre sätt?
Efter frukosten gick jag ut i detta hellsike väder för att handla och hämta mina mediciner.
Om det inte hade varit för medicinerna så hade jag faktiskt stannat inne.
Fy fasen vilket äkligt väder det har varit idag.
Det underkylda regnet, på vägen hem från affären, gjorte att jag fick ont i ansiktet.
Usch, börja få nog av snön nu... även om jag tycker att kyla och snö är bättre än det råa väder vi annars brukar ha till vintern här i Göteborg.
Nä nu längtar jag till sommaren...
Lite värme och kunna njuta av den första sommarvärmen på balkongen med ett korsord i knät... inte helt fel!
Jag har känt för att teckna lite under ett par dagar nu... men jag har inte tagit sak i händelse (eller vad man ska säga)
Men idag satte jag faktiskt mig ner vid vardagsrumsbordet och började teckna lite, innan jag skulle börja med middagen.
Jag har nog inte suttit ner och tecknat på kanske ett halvår.
Visst jag har målat lite på mina tavlor... (även det var längesedan nu... jag har tre tavlor som jag ännu inte är klar med, allt på en gång
)Men jag har varken målat eller tecknat detta året... så det jag rita idag blev liksom premiär för i år
Jag tänkte visa er vad jag ritade här... för jag själv blev väldans nöjd faktiskt... framförallt när jag inte har ritat på så länge.
Här kommer bilder, på samma bild.. men det synns inte så bra på fotona...
jaja:
Tänk att jag lyckats få ett fint ansikte, visserligen halvt, på papper
Vad tycker ni?
Nu ska lilla jag gå å lägga mig å läsa min fruktansvärt tråkiga bok: Dödligt arv.
Om man inte vill läsa en otroligt seg bok så rekomenderar jag den inte.
Puss på er alla och jag önskar er en god natts sömn.
Arbetsträning?
Nu hoppas jag på att jag får svar och att jag får arbetsträna där.
Jag tycker det är ofantligt tråkigt att sitta här hemma nu.
Det är nästan så att jag tycker det är meningslöst att gå upp på morgonen om jag inte har något inplanerat.
Jag vill att min dag ska vara meningsfull... och att bara sitta som en slapptask i soffan är inte meningsfullt för mig.
Mailet:
Hej Anna-Lena.
Jag heter Veronica. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag jobbade hos er som timvikarie under 2005, 2006 på ... .När ni skulle flytta till det nya huset, som ni är i idag, så började jag plugga till Undersköterska.Tyvärr drabbades jag av en mycket svår och djup depression under 2007, vilket har gjort att jag varit sjukskriven nu i dryga 2,5 år.
Men jag hann klart med utbildningen.
Anledningen till att jag skriver till dig är för att jag önskar att få arbetsträna hos er under våren och delar av sommaren.Min tanke är att jag ska börja med 2 gånger i veckan á 2 timmar, och öka utifrån detta om allt går bra... vilket jag inte betvivlar.Jag kommer vara försäkrad via Hisingsslussen där jag idag har en handläggare.
Skulle det finnas möjlighet för mig att arbetsträna hos er, kommer min handläggare kontakta dig och boka in ett eventuellt "studiebesök" och hon kommer förklara lite mer om hur allt kommer att funka.
Jag skulle jätte gärna vilja arbetsträna hos er, för jag trivdes jätte bra när jag jobbade hos er, både med jobbet och arbetskamraterna.
Jag hoppas och önskar att få höra från dig.
Med vänliga hälsningar
Veronica
Jag känner mig verkligen redo att komma igång nu...
Jag vill inte sitta här hemma meningslöst.
Jag vill få mening i tillvaron igen...
Jag vill komma igång med jobb!
Låtar som betyder
På något sätt stämmer min dåvarande sinnesstämning med musiken i låtarna.
Min perfektion och alla mina krav som jag haft på mig... som inte alltid har bara kommit från mig själv, utan även från mina nära och kära. De stora kraven jag hade från min mamma, Erland och inte minst Arne.
Jag var tvungen att vara perfekt, inte bara i mina egna ögon utan även i andras... något som jag fortfarande kämpar jätte mycket med idag.
Min största önskan var att jag bara skulle kunna lägga mig ner och bara låta allt vara. Att folk skulle älska mig och bara den individ jag är. Inte bara gilla mig för mina ambitioner och min styrka att aldrig ge upp.
Jag önskade så mycket att jag bara skulle duga som jag var.
Detta är vad denna låten står för mig...
Denna låten betyde extra mycket för mig... lyssnade på denna ett tiotal gånger per dag.
Och elguitarren som spelar innan varje refräng beskriver extra mycket min känsla som jag hade då.
Att denna låten sedan handlar om depression visste jag inte från början, utan det var musiken som stämde överens med min känsla. Det var när jag kom hem från psyket som jag förstog att denna faktiskt handlar om depression och psykisk ohälsa
Det låter som hjärtljud i bakgrunden... när hjärtat slår som mest.
Denna påminner mig om mitt kämpade i livet... hur viktigt det var för mig att fortsätta springa för jag var så rädd för att falla.
Jag trodde aldrig att det fanns någon som skulle kunna plocka upp mig om jag skulle falla.
Om jag bara fortsatte, springa ifrån mina egna känslor och min sorg, trodde jag att allt en dag skulle bli bra.
Dessa låtar betyder jätte mycket för mig, för dem beskrev mina känslor... både innan, undertiden och efter jag blev inlagd på psyket.
När jag lyssnar på dessa kan jag känna igen hur jag kände då, även om jag inte alltid känner så idag.
Ibland kommer vissa dager då jag fortfarande kan känns så som låtarna beskrivs för mig, Även om det är ganska så sällan i dagens läge.
Mina tjejer
Stackars tjej... har varit sjuk och på resande fot.
Idag kommer hon iaf hem igen. Hon har både varit i New york och Schweiz denna veckan... och det minna vänner, de är inte illa.
Hon är en riktigt berest person... och en väldigt intressant människa.
Hon är en glad, sprallig och underbar individ och hon har en jätte stor plats i mitt hjärta!
Hon är en av mina tjejer.♥
Jag är så otroligt tacksam över att jag har mina tjejer, mina vänninor. Ni betyder otroligt mycket för mig....
Ni är människor som man kan prata om allt med... och ni finns där för en i vått som i tort.
Jag vet att riktigta vänner inte växer på träd... och man ska vara glad om man har en riktigt bra vän i sitt liv.
Jag har tre!
Jag har blivit blesst med tre riktigt underbara vänner.
Och inte nog med att jag har tre riktigt underbara vänner, jag har även många andra väldigt fina människor och vänner runt om mig.
Åter igen måste jag säga vilken underbart tur jag har haft som har dem i mitt liv... folk jag kan lita på och jag hoppas kan lite på även mig.
Det är svårt när man känner att man inte har någon familj kvar... när man står ensam kvar.
Och det är många gånger jag kan känna mig ensam och "övergiven" av min så kallade familj, föräldrar och släkt.
Jag vet att det inte alltid är lätt att vara där för mig... alla har vi problem, något jag oxå vet mycket väl.
Och det är väl oxå därför mina vänner betyder extra mycket för mig, för dem har alltid varit där för mig.
Dem tröstar mig när jag är ledsen... det är av dem jag får den närhet som jag alltid har sökt som liten.
Det är ni som gör att jag känner mig älskad och värd att ha det bra.
Och jag vill Tacka er för att ni ger mig den gåvan!
Utan Jim och mina vänner hade jag inte vart vatten värd.
Ni betyder allt för mig!♥
Love u guys
(får be om ursäkt för min dåliga engelska och dess dåliga stavning
)Puss
närhet och demens...
Det sägs att tillräckligt många slag mot huvudet kan leda till demens...
Det kanske inte är helt bevisat ännu... men risken blir antagligen större om man har utsätts för många slag mot huvudet.
Om man tänker på alla boxare och alla deras slag mot huvudet... om man tänker på Mohamed Alí (heter han va? han boxaren som bet av örat på nån annan? rätta mig gärna om jag har fel) hans minne är juh, inte idag, helt intakt...
Risken för att jag ska bli dement som äldre är ganska så stor...
Inte nog med att jag har fått otaliga slag mot mitt huvud som liten... Arne, som jag då trodde var min far, han hade en förkärlek till att slå mig i huvudet, framförallt i bakhuvudet... Jag har även råkt ut för en mycket svår och djup depression, och dessutom har jag alldeleas för höga ambitioner för mitt eget bästa, och har tendenser till att ta på mig för mycket... vilket oxå kan leda till demens...
Min störta fasa är att jag ska få en aggresiv demens, att jag blir aggresiv mot min omgivning.
Jag har jobbat med dementa... och många av mina favoriter på det hemmet jag jobbade på innan jag blev sjuk,och innan jag börja plugga till usk:a, är/var demanta. Jag kan sakna mina favoriter än idag, dem gjorde verkligen min dag och skänkte mig glädje... både innan och efter min mammas självmord.
Efter min mammas död förstog jag verkligen hur närhet var viktigt för en individ... och det var väl då jag gav mina gamla, som jag jobbade med, extra mycket närhet.
Framförallt efter min mammas död var det många gamla som ville att just jag la dem när de ville lägga sig... de ville att jag gav dem medicin när de skulle ha det... och de ville att jag hjäpte dem på toa,med mera.
Efter min mammas död förstog jag på allvar hur viktigt det är med närhet.
Närhet som jag inte helt har fått i mitt liv.
Min mamma hade svårt med det, att ge det, även om hon försökte... men när hon dog förstog jag att om inte jag ger närhet till andra skulle inte jag få närhet tillbaka...
Och då närhet har varit något jag alltid har sökt och längtat efter blev det extra viktigt för mig att ge, även om jag inte alltid hade mycket att ge till andra människor.
Jag gav och gav... och undertiden jag jobbade på hemmet, för gamla, så fick jag någolunda närhet tillbaka.
Men när jag börja plugga tog den närheten slut... jag fick inte tillbaka en uns av den närhet jag gav.
Jag är mer eller mindre säker på att jag kommer bli dement som äldre, framför allt om man tänker på min uppväxt, efter alla slag jag fått och brist på närhet.
Men jag vill ändå inte att livet för mina nära och kära ska bli jobbigt... om jag ändå ska bli dement vill jag inte få en demens där jag blir aggresiv mot min omgivning.
Jag vill kunna ge närhet även om jag blir gammal och dement, jag vill kunna uppskatta den närhet jag får av min omgivning.
Alla männsikor är värda närhet, även om man är gammal och gaggig... precis som det är viktigt för barn att få närhet...
Nu blir det läggdags för lilla mig... ska krypa upp brevid min älskling och ge han lite närhet innan jag somnar, även om han redan sover
Sössa gött och dröm gossiga drömmar
Puss och kram
Idag...
Jag funderar på att även skicka ett mail till min gamla chef och förklara lite bättre om vad som gäller med min arbetsträning och även förklara att jag kommer vara försäkrad via hissingsslussen.
... har jag även sorterat de flesta av alla papper som bara har legat och drällt i lägenheten. Så imorn har jag bara några få högar kvar och alla dessa papper kommer sättas in i pärmar så det är ordning och reda på torpet.
... har jag fikat med min kära granne, alltid trevligt att träffa henne.
... har jag lagat go middag. Det blev fläskkaré med mango, äpple och majskolv.
Jag känner verkligen att jag är påväg tillbaka nu...
Jag får tråkigt av att inte göra någo. Nu är det snarare så att om jag inte har nåt vettigt att göra på dagen känns dagen meningslös... nästan ingen anledning att gå upp ur sängen.
Och så vill jag inte ha det länge till alltså. Jag vill att dagen ska vara meningsfull.
Idag är en av de dagarna där jag ser att jag är påväg tillbaka... jag vill inte sitta meningslöst i soffan fram till läggdags,
Jag försöker komma på meningsfulla uppdrag för mig att göra på dagen... nu sorterar jag papper, imorn kanske jag hittar på något annat.
Nu blir det läggdags, så jag önskar er alla en god natts sömn.
Morfars årsdag
Han dog en kvart innan jag kom till sjukhuset.
Så jag fick inte vara med när han tog sitt sista andetag.
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva denna dagen...
För idag är ledsen... och jag saknar min rumpestump.
Morfar kallade alltid mig för rumpestumpan och kontra med rumpestump till honom.
Han var en genom god människa... tror inte man kan finna en snällare människa än vad han var!
Älskar och saknar dig min älskade morfar och jag hoppas att du har det underbart i himlen.
Pussar och kramar på dig i massor
Nya tider
Jag har tänkt många gånger att jag ska skriva här... men det har kommit nåt annat i vägen hela tiden... eller så har jag inte orkat, eller till och med glömt av vad jag ska skriva om...
Idag har jag både varit hos soc och Tomas.
Vi ska glesa ut soc nu till varannan månad istället för varje månad. Så nästa månad ska jag försöka mig på att skriva ansökan om försörjningsstöd helt själv... och jag får inte glömma att lämna in ansökan.
Det var trevligt att komma till Tomas idag, har inte vart hos honom på typ 3 4 veckor. Så det var skönt att komma dit... även om jag inte hade nåt "akut" att berätta om.
Den sista tiden har jag mått förträffligt bra och det är jätte skönt! Jag vet inte om det beror på att jag har börjat med min träning.
Livet känns så underbart bra just nu!
Jag känner att jag börjar komma tillbaka till arbetslivet nu och jag längtar redan till nästa höst då jag ska börja plugga ´(om jag kommer in igen då förståss)
Jag har en känsla om att detta året kommer bli ett riktigt bra år för mig... och jag hoppas verkligen att min känsla om detta året stämmer.
Det va längesedan jag va så positiv till framtiden. Vet inte om jag någonsin vart det om jag ska vara ärlig...positiv till framtiden asså.
Jag har alltid varit en positiv männsika... men inte så här positiv... Jag känner att jag skulle kunna besegra världen, att det inte finns nåt hinder som är för stort.
Hoppas att denna känslan kommer sitta i resten av mitt liv...
Till och med mitt förhållande till Jim har förbättras och jag känner att vi är närmare varandra än någonsin...
ja.. allt känns helt underbart just nu faktiskt
Det är nya tider och jag ska bara passa på att njuta!
Puss å kram till er alla
livets ånger?
Massa goa bär och bara en gnutta naturell youghurt.
Kan verkligen rekomendera detta... inget tillsatt socker utan bara naturliga råvaror.
Sedan sköljer jag ner frukosten med en kopp detoxté.
Kan knappast bli en bättre frukost.
Visst, jag saknar mitt morgon kaffe jätte mycket... men jag tror yogan hjälper mig att hålla mig vaken på morgonen
Men jag har gjort en liten kompromiss med mig just för tillfället.
Jag får dricka kaffe tillsammans med andra men inte när jag är själv.
Gissa om tjatar på Jim nu att dricka kaffe med mig
Igår var Jim ledig från jobbet, eftersom de va en "söndag". Och vi satt och bara hade det mysigt i soffan hela dagen och kollade på film.
Det var en lugn och skön dag.
Igentligen skulle vi städa, men då jag hade världens mensvärk så orkade jag faktiskt inte...
Idag har jag gjort yoga. lilla duktiga jag
Har inte fått så jätte mycket sömn inatt för jag har legat och tänkt en massa, dels på mamma och dels på mitt liv.
Jag vill inte ligga på min dödsbädd när jag är gammal och ångra något i mitt liv.
Och för att slippa ångra något så har jag tänkt igenom vad som hänt i mitt liv.
Och det finns faktiskt saker jag ångrar, men som jag ändå var tvungen att göra...
Jag ångrar bland annat att jag tog bort det barn som jag hade i magen vid 19 års ålder... ett barn som jag faktiskt blev jätte glad över att de kom till mig...
Jag ångrar att jag aldrig sa något till den pojkvänen jag hade då, Jag ångrat att han aldrig fick säga sitt.
Jag var dock livrädd för att han skulle säga att jag skulle ta bort det, jag skulle inte klara att höra det. Det är en av anledningarna till att det inte fick komma till världen. Tog jag beslutat själv och sedan inte berätta det så trodde jag att jag skulle må bättre av det... men det gjorde jag aldrig.
Jag saknar än idag det vackra lilla barn som låg i min mage... och jag tänker på det ofta.
Men jag hade varken fast jobb eller en lägenhet... så hur hade det barnets liv sett ut.
Jag har lovat mina framtida barn att jag ska göra allt för att de inte ska behöva uppleva något som jag har gjort.
Jag vill att mina barn ska ha en frisk och sund mamma, en underbar pappa som finns där för dem... Tak över huvudet och en trygg uppväxt... allt som jag inte fått...
När det lilla barn låg i min mage var jag varken frisk eller sund... jag levde ett ganska så destruktivt liv och jag mådde jätte dåligt.
Jag hade inte kunnat ge det barn allt som jag ville ge... framförallt en trygg uppväxt.
Men jag hade älskat det... och jag tänker på det ofta.
Jag ångrar oxå att min dåvarande kille inte fick veta nåt förrens det va försent. Han fick först reda på det, på omvägar, när vårat förhållande hade tagit slut. Och inte helt oväntat reagerade han oerhört starkt när han fick veta... han trodde till och med att det borttagna barnet inte var hans, vilket det var.
Även om mitt och hans förhållande inte var speciellt bra för någon av oss tog det mig många år innan jag kom över honom...
Det borttagna barnet gjorde sitt i saknaden efter honom... och jag saknar fortfarande det barnet.
Jag ångrar även att jag än idag inte har talat ut med honom om detta... berättat varför jag gjorde som jag gjorde och höra hur han kände pågrund av det...
Det jag gjorde var verkligen inte rättvist mot honom... och jag förstår verkligen om han känner agg mot mig och jag förstår att jag sårade honom genom de val jag gjorde under den tiden.
Och jag ångrar att jag aldrig bad om ursäkt för allt jag gjorde mot han.
Många gånger i sitt liv gör man saker som man inte är stolt över.. och detta som jag berätta om nyss är inget jag är stolt över.
Det är ett av mina livsånger...
Nu är jag både trött och hungrig...och saknar mitt kaffe
Misslyckad?
Jag sitter och funderar på vad jag har uppnåt i mitt liv hittills... och jag har kommit fram till att jag inte har uppnåt något, vilket gör mig ledsen och ger mig känslor av misslycka.
Jag är 25 år, och jag har ingen direkt utbildning... jag har inget jobb och jag är snart inne på mitt tredje år som sjukskriven.
Jag har inte uppnåt något av det jag hade bestämt som liten vid denna ålder....
Jag känner mig äldre än någonsin och jag har inte uppnått nåt.
Visst jag har en lägenhet, en ganska så sunkig sådan -specielt om man tittar på köket. En och samma lägenhet som jag bott i 5 år nu och till hösten är jag inne på mitt sjätte år här.
Jag har inga direkta färdigheter, något som jag är examinellt (hur det nu stavas) duktig på... se jag kan inte ens stava ordentligt, vilket "egentligen" en 25 åring borde kunna.
Jag har inga pengar, inga pengar som jag tjänar själv... utan jag går och tigger på andras skattepengar; jag går till soc varje månad... något jag skäms otroligt mycket för.
Jag har inget hus, jag har inga barn och jag har ingen bil... och detta kommer jag heller inte kunna få på väldigt länge...
Min tanke, som tidigare, var att jag skulle vara mer eller mindre färdig utbildad nu. Jag skulle ha sparat ihop pengar som jag skulle kunna lägga som handpenning på ett hus eller en fin lägenhet. Jag skulle ha ett jobb som jag trivdes med... ett jobb som jag ville vara på, ett jobb med mening, ett betydelsefullt jobb.
Men nu sitter jag här och har inte uppnått något av allt som jag hade planerat, som jag hade tänkt eller som jag hade föreställt mig.
Jag sitter i en soffa som jag har suttit i de senaste 2 åren, på samma ställe som jag alltid sitter.
Jag har laggt på mig över 15kg på min kropp och jag känner både tjock och ful.
Och när jag sitter och tänker tillbaka på allt som jag ville innan jag blev sjuk känner jag mig som ett stort misslyckande...
träning och städning
Jag gick upp strax innan 9 och satte igång med 50 minuters yoga.
Jag käkade min special youghurt där jag har tinat upp tre sortes bär och blandar det med naturell youghurt... mycket smaskit
Till och med min katt, Spisen, älskar den... men idag tyckte han nog att den va lite väl sur för hans smak... men han skulle fortfarande ha.
Det var fruktansvärt roligt att se.
Jag vaknade utan träningsvärk, trotts att jag tyckte att jag körde ganska så ordentligt igår...
Men jag kanske får dubbelt med träningsvärk imorn istället.
Igår kom även min söta Lina hit och kollade på film med oss... himla trevligt.
Nu ska jag sätta igång med resten av köket... städade skafferiet igår och det var en massa skit däri som var både gammalt och utgånget... så de blev en helt del som kastades.
Nu är det jätte fint där i!
Idag ska jag skura rent kylskåpet ordentligt
Och sedan ta tag i resten av köket.
Imorn är Jim ledig så då ska vi städa resten av lägenheten tror jag... Annars har jag både torsdag och fredag på mig att göra det...
Vill städa bort julen lite oxå, fast iofs vill jag ha kvar granen för jag tycker den är så otroligt fin!
Nu ska jag sätta igång.
Puss
God dag!
Igår när jag skulle lägga mig kändes det som att jag hade feber... men när jag vaknade kände jag mig betyligt bättre... Så jag satte igång...
Men nu börjar jag känna mig lite rasslig igen... attans!!
Jag som ska börja mitt nya liv nu!
Första dagen på resten av mitt liv... ett hälsosammare liv.
Nyårs festen va helt underbart roligt!!! Och kakan gick verkligen hem! KUL!
Jag har även en sak till att berätta.
Jag har kommit in på sjuksköteskeutbildningen i Varberg,
Gissa om jag blev glad???!!!!
Och nu sitter jag här och funderar på om jag skulle klara av det... om jag kanske skulle kunna börja redan nu...
Fast om jag ska vara realistisk så kommer jag antagligen inte klara det... gå från 0 - 100 på bara en dag...
Det funkade inte bra sist... visseligen var jag sämre då
Men då måste verkligen jag få komma igång med arbetsträningen nu! för jag håller på att dö av rastlöshet här hemma.
Frågan är om jag liksom ska prova? och se hur det går... de går juh att hoppa av...
Men samtidigt vill jag inte behöva hoppa av, det skulle kännas som ett nederlag för mig.
Eller ska jag ge det ett halvåt till och hoppas på att jag kommer in igen på hösten?
Just nu är jag verkligen jätte ambivalent... vet inte riktigt varken in eller ut...
Jag vill helst gå i Göteborg... för där har man förberedande för forskning å sånt... men sedan kan man förhoppningsvis komma in på forskning ändå om jag då fortfarande vill det...
Jag är så fruktansvärt Trött på att bara sitta här hemma...
Inte få göra nåt nyttigt...
Vad sjutton ska jag göra???
Vad tycker ni?
