läkarbesök
min läkare är ta mig fan helt tappad bakom en trähäst...
"Citronmannen" kallade vi honom när jag låg inne... och då kan du tänka dig hur han va.
en 50+ man, överläkare, utomnordiskt och fruktansvärt sur. har aldrig sett han le.
Idag va en av de gånger som jag sett han och pratat med honom, behöver lite ny medicin och få sjukskrivningen förlängd osv...<
men bara sitter där... fick en känsla om att han inte över huvud taget kommer ihåg varför jag hamna på psyket...
sedan när han börja prata märker jag att han sitter och ljuger för mig...
han sa att min psykolog hade ringt efter min utskrivning, vilket han inte har gjort... dessutom verkan inte fatta hur en depression fungerar.... han verkar tycka att jag ska tacka han för att jag är vid liv.
jag vet fortfarande inte hur de kommer bli med mig. jag vet den 25 juli om jag har överlevt eller inte, om jag väljer livet eller om jag väljer döden.
När han åter igen fick mig att säga de datum jag har bestämt ber han mig att lova att inte göra nåt... få mig att lova nåt jag inte säkert kan hålla, vilket jag oxå sa till honom att jag inte kunde lova nåt sånt.
sedan ville han att jag skulle skjuta upp datumet, och hela tiden dra fram datumet...
Hur tänker han?
hur ska jag kunna skjuta upp datumet? jag har bestämt mig för de datumet och först den dagen kommer jag antingen välja livet eller inte.
det finns en anledning till varför jag satte ett datum... det är min sista utväg, orkar jag inte mer så e den dagen min dödsdom... men orkar jag och känner att jag mår bättre kommer jag att välja livet, å då kommer jag inte sätta fler datum. För har jag väl valt så får jag stå mitt kast.
Han ville inte förlänga min sjukskrivninga idag, han vill att jag ska komma tillbaka på måndag med min gamla sjukskrivning och då kan han skriva ett sjukintyg och sjukskrivning då... och varför ber han mig göra detta?
Jo för att han inte kommer ihåg vad som va felet med mig och har inte skrivit upp vad han har gjort.
så jag då får jag lida för det... tack så mycket citronmannen, jag har inte redan massor å göra på måndag... för nu när jag e sjukskriven har jag ju all tid i världen att åka runt hela göteborg för att jaga sjukskrivningen samt lämna in dessa papper till skolan som ligger på andra sidan av stan. bara resandet kommer ta 2 timmar. och jag har inte nog med ångest redan,.. tack för att du förjyller min vardag när jag knappt orkar göra nåt!
Blir så arg! det har alltid varit jag som har fixat allt i mitt liv innan, för att jag ska vara här idag har jag kämpat som fan, och jag fattar inte hur jag har orkat.... framförallt efter min mors självmord då jag skulle fixa fram pengar till en värdig begravning. soc vägrade betala för att hon hade en sambo... och han vägra betala för att han är snål och dum i huvudet, han tyckte att staten skulle betala det. Det sluta med att jag ringde runt till alla möjliga försäkringsbolag för att se om de fanns pengar där nån stans som jag kunde ta till begravningen. men de fanns de inte... kontaktade även arvsfonden för att få hjälp, och de ville inte heller hjälpa mig.... begravningsbyrån fick inga pengar till en början... jag började förhandla fram en avbetalningsplan med begravningsbyrån så att de skulle kunna få sina pengar.... när jag tillslut tog mig modet att ringa chefen på socialkontoret och bad henne om hjälp! och först då fick jag hjälp. min mamma dog den 15 maj förra året, begravningen i kyrkan va 31 maj... först i november fick begravningsbyrån sina pengar.
Samtidigt som jag höll på med detta försökte jag få tag på en psykolog som jag kunde börja prata med om mitt liv, så att jag en dag ska slippa må så här dåligt som jag gör nu. där blev jag oxå runtskickad, och ingen villa hjälpa mig... men tillslut hitta jag en som är helt underbart bra. och han känner jag är den första som har lyssnat på mig och tar mig på allvar.
Men nu blir åter igen runt skickad.... jag borde ha fått en läkar kontakt med öppenvården redan, men antagligen har inte remisen skickats än, trotts att citronmannen säger att han gjort det.
Så nu sitter jag åter igen och känner att jag inte får någon hjälp och Jag ORKAR verkligen inte med detta längre....
Jag måste få hjälp, för annars kommer jag aldrig orka.
jag har kämpad för min överlevnad hela mitt liv, men hur mycket orkar man när man känner att man inte orkar mer?
Hur många väggar ska man behöva springa igenom innan folk tar mig på allvar och lyssnar på mig... för jag Orkar verkligen inte med mer skit nu! då får de fan vara!
ska fixa lite kvällsmat nu och kolla på tv, för att se om jag kan glömma vad som hänt idag.
Kram å godnatt!
