ikkamedlitets

nu har jag ändrat utseendet på bloggen... kände att de va dax för förändring!
vet väl egentligen inte riktigt vad jag ska skriva... har motivationen men inga ord

möterna med tomas börjar bli jobbigare å jobbigare. det handlar inte om att jag inte tycker om han lr nåt sånt dumt, men vi har börjat komma in på de riktigt tuffa minnerna nu.

förra veckan fick jag beskriva ett väldigt starkt minne, jag berättade hur det gick till om man trotsade arne.
han hade stängt av varmvattnet så jag och mamma tvingades duscha i iskallt vatten... men en dag va arne inte hemma och mamma hon satte på varmvattnet och sa att nu får vi passa på att duscha innan han kommer hem.
Tyvärr glömde mamma av att stänga av varmvattnet igen, så arne upptäckte vad vi hade gjort...
jag kan fortfarande se framför mig hur mamma flyger runt i köket och försöker skydda sig från slagen, jag tvingades sitta i trappan och titta på... jag fick inte gråta, jag fick inte be han sluta. Jag skulle sitta där helt känslokallt och titta, för gjorde jag det minsta fel i hans ögon, blev straffet hådare för mamma.
   Jag minns hur mamma låg i hallen när han va klar med henne, hon kunde knappt röra sig... Arne han hade gått in till vardagsrummet och satt på tv:n. jag va tvungen att sitta kvar, fick inte hjälpa mamma.... jag minns hur hon tittar på mig, kan fortfarande se hennes blick framför mig...

Jag mådde inte alls bra när jag kom hem från Tomas den dagen...
även idag var tuff...
Jag fick berätta för Tomas vad jag ville göra som hämd på Arne... Jag vill hugga av han hans snopp... skära sakta av den!
anledningarna kan ni säkert förstå... jag vill inte säga ordet för vad han gjort med den... jag har sett den i all sin prakt...
jag vet allt för väl vad den går för
blir allt för äklad av att tänka på det...
nu får jag sluta med skrivandet.... håller på å få panik nu, måste ut!
vill springa från synen