ikkamedlitets

I morse vaknade jag, trött som en slända, men va tvungen att gå upp för jag skulle träffa min läkare.
Åt min frukost i lugnanro och njöt över att äntligen börjar vardagen för mig.
Gick till spårvagnen, glad för att spårvagnen iaf går till Eketrägatan (de håller på med nåt spårtjofräs efter där)
Och glad över att jag inte behövde sätta mig på nån ersättningsbuss.
Går in på Pressbyrån och köper mig min vanliga kaffe, som jag alltid unnar mig när jag ska till PMH (psykriatiska motagningen hisingen)
Står med mitt morgon kaffe och väntar på att bussen ska gå.
Det står redan en buss på hållplatsen (där "endast" 16 busser avgår ifrån) men verkade vara trasig på nåt vänster, så man fick ta bussen som kom efter.
Jag gick på den, och tänkte att äntligen e jag på väg.... men men, bussen svänger åt fel håll!!!!
Tror ni inte att jag satt på en ersättningsbuss som va påväg att ta mig till biskop ist!
Med lite smått panik i bröstet försöker jag trycka på stannaknappen, men givetvis funkar inte den där jag sitter...
får då lite mer panik och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...
dricka mer kaffe? rota runt i väskan efter nr som jag kan ringa å meddela att jag blir sen? eller ställa sig upp å "rusa" till närmsta fungerande stannaknapp.
Jag valde det sista alternativet.
Så jag kom av på nästa hållplats, (thank god)
Får Gå tillbaka till Eketrägaten för att hoppa på rätt buss.
När jag börja närma mig ser jag att en halvfull stombuss står å väntar, eftersom jag e såpass sen så börjar jag springa mot det. Och jag springer ALDRIG!!!
När jag närmar mig, och jag va påväg att ta plats i bussen, kommer jag på att jag kanske ska kolla så att det verkligen är 16 bussen.
Vilket det givetvis inte var!!! Så jag va påväg att gå på ytterligare en ersättningsbuss. det va TUR att jag häjdade mig!
Jag kommer 10 minuter sent till mitt läkarsamtal. Hade visserligen ringt innan så att de visste om att jag kom sent.

Läkarsamtalet gick jätte bra.
De tycker att jag kommit långt och att jag jobbar bra med mig själv.
De vill samtidigt bromsa mig eftersom jag har tendenser till att ta på mig för mkt.
Och hon påpekar detta att det är viktigt att jag fortfarande har kraft och ork att arbeta med mig själv så att jag en dag kan lära mig att leva med det som hänt.
Hon e verkligen jätte bra Elvira, som min läkare heter.
Hon säger även att det e bra att jag tt jag börjat med yogan, Men att jag inte ska köra igång för hårt.
Så de vill bromsa mig lite där oxå... och mer mig ta det lungt även där.
När Johan, mitt bostöd, kommer tillbaka från sin semester börjar vi med att simma en gång i veckan igen.
så de tycker att jag inte ska sätta upp för hårda krav från början.
och det är väl vettigt i sig... de har juh lärt känna mig under dessa 2 år, hehe, så de vet hur jag funkar.

Vi prata även om arbetsträning, om jag inte kommer in på utbildningen, och de tycker att mina tankar om att kanske två timmar om dagen, två till tre gånger i veckan är rimligt.
jag kommer få arbetsträna med en liggande full sjukskrivning.
De förstår även mina tankar om vart jag vill och kan arbetsträna.
Det är svårt att hitta ett bra ställe... lr egentligen är det väl inte svårt, men de en del faktorer som ska stämma överens.
Men det kommer nog gå bra.
 Det svåra är Vart man ska börja någonstans.
Jag hade velat gå tillbaka till mitt gamla jobb på äldreboendet... men frågan är om de har tid, ork och plats.
Sen funderar oxå på om det är en bra idé att börja arbetsträna i vården med en gång, lr om man ska typ ställa sig i nån affär till att börja med.
Det är något som jag fundera på ett litet tag till.

Nog om detta =)

Igår gjorde jag iordning bokhyllan, flytta runt böcker, ställde filmerna på plats och la alla papper å sådan skit i tidskriftssamlare för att de inte ska se så rörigt ut.
Nu ska jag ta tag i allt annat plock som ligger överallt!
Det ser verkligen ut som BOMBER har slagit ner här...

ni ska få se:
    

Det är riktigt illa...som ni ser.

Dags för mig att sätta igång med skiten =P

på återseende!
PUSS