ikkamedlitets

min älskade morfar

På fredag kommer du äntligen ner i jorden! Jag hoppas att du kommer trivas brevid din fru och hennes kära släktingar!
Jag hoppas oxå att du har det bra där du är nu...

Jag kommer hämta dig på lundby begravningsbyrå imorgon efter att jag varit hos Tomas.
Tänkte ta bilen dit imorn så du får en säker tripp hem till mig.
Sedan kommer Jim och jag lägga oss och försöka sova, så att vi kan köra säkert upp till Södertälje.
Vi kommer åka mitt i natten för vi måste vara på Södertäljes kyrkogård kl 9.00 med dig, då träffar vi vaktmästaren och vi har följe till din grav. Du vet säkert hur det går till
Jag vet inte hur många människor som kommer vara med då faktiskt. Jag tror att Erland är där... kan väl hoppas det för din skull så han får säga ett sista förväl till dig, jag tror du hade uppskattat det... sedan vet jag inte om det kommer flera människor än så.
Det enda jag vet är att Jim och jag kommer vara där...
Jag har faktiskt inte ordnat nåt där uppe heller. Även om jag vet att du gärna hade velat det...
har lite dåligt samvete för detta. och jag har dåligt samvete för att det har dröjt så länge innan du får komma hem.
Men du förstår att det blir för definitivt för mig... att varken du eller mamma finns längre.
kan känna mig så ensam på grund av detta. Jag saknar er så mycket...
Om inte jag hade blivit sjuk där så hade jag kunnat träffa dig oftare när du väl levde, och jag önskade att de kunde vart så.
Men du ska veta det: att det var inte dig jag inte ville träffa, för det ville jag! Få krama, klappa dig på kinden och lösa korsord tillsamans.
Men jag klarade inte av att träffa Erland, och det e knappt att jag klarar det nu heller. Jag är ändå tacksam för att han lät dig bo hos han trotts att varken jag eller mamma var där. Sedan var Eland fick ut utav det vet jag inte... Men jag hoppas att du hade det bra!
Nu vet jag iaf att du har det bra! Du sitter där med mormor, kanske till och med mamma, och har det gott.
Men jag hade ändå önskat att du och mamma va här hos mig istället... för jag saknar er så!
Ditt skratt, ditt bublande skratt och ditt leende.
Vi hade så kul ihop ändå, framför allt innan du blev sjukare i din sjukdom innan mamma dog.
Vi kunde skoja med varnadra på ett sätt som jag inte kan göra med någon annan... du vet, de där dolda skämten.
och våra blickar till varandra... gud vad jag saknar det!
Jag saknar till och med att du kallar mig för rumpestumpan!
Men framförallt saknar jag ditt bubblande skratt!!! Jag kan se det framför mig, nästan varje gång jag tänker på dig.
Jag vill minnas dig på ett positivt sätt.

Jag ångrar så att jag inte fanns mer för dig innan du gick bort. men jag hoppas att du förstår varför nu... mamma kanske har berättat för dig. Jag hoppas detta, så att du ändå kan förlåta mig.

Trotts allt så skall du veta att Jag älskar dig morfar, och du kommer alltid finnas i hjärtat... Du och mamma!
Men jag är ändå självisk och önskar att ni va här hos mig istället för i himlen...
Jag vill ha er nära mig... Jag vill kunna ringa å prata om min dag, be om tips, höra historier...
Men jag får hålla mig till minnerna...

Massa hårda och kärleksfulla kramar till dig morfar! Bamsekramar!!!
men just nu känns mitt hjärta så tomt! Och jag behöver era kramar!

Fan vad jag saknar dig och mamma så fruktansvärt mycket!
Visste inte att man kunde känna en sådan saknad... det är horribelt ibland!