ikkamedlitets

Igår åkte jag hem till Emmi, stackarn... världens PMS och yr i bollen. Så jag ville vara ett stöd för henne.
Vi hade det trevligt ändå.. hihi
Jag lagade kall tomatsoppa alá detox till henne... tyvärr så hamna en del av det över hela hennes kök då hennes stavmixer verkligen suger. Men vi hade kul åt det, så nu har jag sett till så att Emmis kök behöver en riktigt grundstädning =P Sorry gummsan!

Idag skulle jag egentligen städa... men det är för fint väder för detta.
Dock har jag inte ork att gå ut ens...
Jag har iaf satt på en maskin med tvätt... tänkte få undan så mkt det går nu innan jag ska vara barnvakt, men det verkar som att jim får hjälpa mig på fredag när han har slutat, stackarn.

Imorn ska jag till min psykolog... och detta kan jag säga är välbehövligt, har en massa som måste komma ut nu.
Även om jag har en någolunda bra dag idag så kännerjag att de börjar trycka på i bröstet.

Tänker mkt på mamma och mina eventuella framtida barn. Tänker mkt på att de aldrig får chansen att träffa sin mormor.
Får dåligt samvete för att jag inte pratar så mycket om henne, men jag får oxå dåligt samvete för att jag pratar om henne.
Ibland får jag kännslan att folk tycker att det är jobbigt när jag pratar om henne.
kan iofs förstå det, då det är inte sällan något positvit jag har att säga.
Jag kan verkligen förstå att det är jobbigt för folk att höra om mitt tidigare liv... och jag önskar många gånger att allt som har hänt aldrig hände.
Flytten till Spanien, Mammas missburk, Arnes "tortyr", Flykten från Spanien, Arnes som hitta oss igen...
Tänk om detta aldrig hänt?
Tänk att aldrig behövt känna den otroliga rädslan för mitt eget liv, eller för mammas.
Som jag har skrivit tidigare så kan jag berätta om vad Arne har gjort för nu finns inte risken att han dödar henne... hon e juh redan död och har vart det nu i över 3 år.  Men det gör för ont att prata om det, hellst av allt vill jag glömma!
Jag vill på något sätt ställa Arne för rätta, men jag vet inte om jag har kraft och ork till detta.
Dessutom är min historia för overklig, för många, för att förstå... och för dem att förstå att det är sant.
Och jag kan förstå dem... sånt här händer ju inte! Det finns inte så onda människor i världen. Man kan inte ha sådan otur.
Efter mammas självmord fick jag träffa en kurator, efter mkt om och men... Bara för att man inte alltid kan visa sina kännslor tror folk att man inte behöver hjälp.
Jag grät på mammas dödsdag... och jag grät några dagar efter... sedan kunde jag inte gråta mer. Men det behöver inte betyda att jag mår bra för det... lr hur?
som jag fick höra av en person: "jag trodde inte du tog din mammas bortgång så hårt"
Hur fan kan man säga nåt sånt???
Jag vet att man aldrig kan jämnföra sorgen med att förlora sitt barn lr nåt i den stilen... Men det "hemskaste" som jag kunde uppleva hände.
Jag kan själv inte begripa hur svårt det måste vara att förlora sitt/sina barn! Det är min största mardröm nu, att få ett änglabarn.
Vet inte om jag klarar så mkt mer sorg i mitt liv nu!
Jag vill veta hur det är att må bra, att få ha det bra... vara lycklig!
Sedan vet jag att livet är ingen dans på rosenblad... det ska gudarna veta.
Att Leva är hemskt! Livet är Hemskt. Det händer så mycket hemska saker i världen och orättvisor.
Men det är det lilla som jag blir glad över.
som till exempel att komma hem och katten ligger och väntar på mig... det är dem grejerna som får en att härda ut...
och ju mer sådan man har i sitt liv, alltså positiva saker, ju lyckligare och gladare blir man.

Jag får själv inte räta på mina tankar i huvudet. det bara snurrar en massa, som i en karusell.

Det sista jag vill är att någon ska må dålig, Jag försöker skänka så mkt positivitet som möjligt...
men jag måste säga att ibland är det svårt!

Sedan vet jag inte hur jag uppfattas av männsikorna runt omkring mig.
Jag vill vara den som anses vara positiv.. men e jag det?
Jag vill vara den som anses vara glad... men e jag verkligen det?
Tycker folk att jag har "fastnat" i det som hänt mig... "fastnat" i den tiden och "bara" kan prata om det?!

Skulle vart så intressant att veta vad folk tycker och tror....
även fast man är lite rädd för att veta...

Nu ska jag nog ta å göra nåt annat för en stund... hehehe
visa att jag eventuellt kanske har ett liv.. (noooot)

blöta-kind-pussar... hehehehe