ärtsoppa?
De gula ärtorna ligger nu och kokar tillsammans med lök, purjolök, timjan och vatten.
Ärtorna fick ligga i blöt ett dygn innan jag kokar dem.
Men jag kom på det att jag glömde ta bort skalen från ärtorna innan jag la dem i kokande vatten ... not goood!
Fast man lär sig nog av sina misstag, vi får se om den går att äta iaf. Det är juh faktiskt första gången jag gör ärtsoppa!... så lite power är det allt till mig ändå.
Sen får vi se om Jim godkänner den ;)
Jag kommer ihåg att jag blev alltid lika glad när mamma hade gjort ärtsoppa, saknar faktiskt hennes mat riktigt mycket. Hon var grym i köket. Fast de e kanske alltid så att man älskar mammas mat mest av allt?
Jag hoppas iaf att jag fått lite av hennes talang i köket.
Ja, jag blev inte glad bara för att jag skulle få pannkakor, som jag bara fick efter ärtsoppan. Nej, jag var glad för att jag skulle få ärtsoppan. Jag åt mig alltid proppmätt på soppan så att jag knappt kunde äta pankakorna.
Idag tänker jag inte göra pannkakor efter, jag är trotts allt inte jätte förtjust i pannkakor även om jag gillar dem. Jag äter hellre soppan... I know; jag är konstig =P
Men jag har faktiskt köpt fördiga pannkakor till Jim, ifall han vill ha det... och skulle även han bli proppmätt av soppan kan jag alltid lägga dem i frysen.
Om soppan nu skulle vara oätlig så kan man juh alltid äta pankakor till middag.
It´s a win win situation
Just nu fick jag en positiv flashback, även om den gör mig ledsen...fast på ett glatt sätt (hur man nu kan bli ledsen på ett glatt sätt)
Jag ser mamma steka pannkakor medan jag väntar på att ärtsoppan ska bli klar i köket i Kungsbacka, där vi bodde.
De e så skönt att ibland få positiva flashbacks och inte bara hemska.
Det var längesedan jag hade en sådan.... det va längesedan jag såg mamma vara glad, små nynnandes i köket...
När man tänker tillbaka vilket hemskt liv mamma hade... men jag är ändå glad över att jag fick henne som mamma, även om det inte alltid var bra.
Man får leta efter en starkare människa!
Jag tror inte jag skulle klara ett sådan liv som mamma hade... jag behöver att få ha det bra, och jag hoppas verkligen att mitt liv från och med nu kommer bli bra.
Visst hade mamma säkert sina stunder som var bra, där hon var lycklig... men kontentan av hennes liv är horribelt!
misshandel från början till slut.
Mamma, jag ser upp till och på dig. Du finns i mitt hjärta... och jag hoppas att jag aldrig glömmer vilken vacker människa du va under allt det hemska! ♥
Nu får jag allt ta och kolla till ärtsoppan....
De börjar lukta lite ärtsoppa nu iaf... men jag har ingen aning om hur den ser ut, smakar eller ens om den e klar.
När är den klar förresten???
Hur vet man det?
Ska ärtorna koka sönder?
*prooooobleeem*
-Dag att drabbas av panik (citat a la en kär vän)
Puss på er
