ikkamedlitets

3 gånger fler dör i självmord än i trafiken och självmordförsök ökar bland unga kvinnor i Sverige.

Detta med självmord ligger mig nära hjärtat... framför allt efter min mammas självmord och mina självmordsförsök...
Jag hade varit död idag om det inte hade varit för Jim, Lina och hennes mamma.
Jim försökte tvinga mig att gå till vårdcentralen för att söka hjälp... han skulle följa med mig och berätta hur dåligt han upplevde att jag mådde.
Istället blev det som så att vi åkte hem till Lina, som då bodde hemma hos sin mamma för även hon mådde väldigt dåligt och hade en depression.
Vi skulle fira Linas födelsedag. Vi käkade gott och så drack vi lite vin.
Vi började prata om hur Lina mådde och hur de hade hjälpt henne... och efter mycket om och men så kom vi fram till hur jag mådde.
Men jag kunde inte bli sjuk, ansåg jag... Visst jag mådde dåligt, men jag har alltid mått dåligt i själen och varför skulle det vara värre nu än tidigare?
Jag berättade inte för dem om mina planer... utan de kom fram till att jag mådde dåligt... men de visste nog inte hur illa det förrens senare.
Linas mamma som heter Elisabeth hon beslöt att jag skulle komma till dem till helgen och sova hos dem.
På Fredagen skulle hon och Jim komma och städa min lägenhet, tyckte hon, och då skulle jag följa med henne hem efteråt.

Fredagen kom och jag försökte hinna städa så mycket jag bara kunde innan Elisabeth och Jim skulle komma in i lägenheten.
Vilken var helt nergången... disk, damm och skit överallt.
Mina älskade katters låda va under all kritik och i badrummet låg det kattbajs på golvet för att lådan va så hemsk.
Katterna fick kissa i badkaret. Än idag kan jag må dåligt över hur dåligt mina katter hade det under denna perioden.
De kom till lägenheten, och det va då som Elisabeth förstod att jag verkligen mådde dåligt.... Jim och Elisabeth städade i timmar... Jim tog köket, Elisabeth vardagsrummet och jag tog badrum och hall.
När de var klara så var Elisabeth tvungen att åka hem för att hon skulle iväg till en väninna på kvällen för lite mat och trevligheter... men Jim lovade att komma med mig hem till dem lite senare samma dag.
Jim gick hem till sig för att duscha sedan skulle han komma och hämta mig för att vi skulle åka till Kungsbacka där de bodde.

Jag skämdes och jag mådde värre än någonsin efter det att dem hade gått... jag hade låtit dem städa upp min skit, ta i mitt äkliga.
Det var då jag tog fram den vassaste kniven... Jag sitter i köket och min plan är att köra in kniven i buken.
Jag ansåg att jag kunde inte leva med vad jag har gjort mot dem, låtit dem städa min lägenhet, vilken hemsk människa jag var... vilken hemsk belastning jag var.
Jag började trycka kniven mot buken allt hårdare... när jag kommer på att jag kan inte låta dem hitta mig blodig!!!
Jag kunde inte låta dem ha den bilden fastettsad i näthinnan... vilken fruktansvärd syn, fruktansvärt minne!
Jag ville inte förstöra deras liv mer än vad jag redan hade gjort... så jag kastar iväg kniven, och faller i gråt.
Hur lång tid det tar för Jim att bli klar, för att sedan hämta mig, vet jag inte.
Jag kände bara att jag inte kunde åka hem till dem efter vad de har gjort mot mig... belasta, framförallt Elisabeth, mera... förstöra deras liv ännu mera.
Jim mer eller mindre tvingar mig in i bilen och vi åker till Kungsbacka.
Vi köper kinamat med oss, till Lina, Jim och mig. Vi käkar och det är då Lina ser i mina ögon hur dåligt jag egentligen mådde, hur mycket ångest jag hade. Då gick hon och hämtade en lugnande till mig, som hon ville att jag skulle ta.
Först va jag emot det... men hon övertala mig.
Efter maten gick vi in i det rum där jag skulle sova, deras gästrum, där även en dator stog där Lina spelade sims.
Efter ett tag så somnande jag i sängen som jag då låg i medan Lina spelade...
Jag somnade och sov, vilket jag inte hade gjort på många månader... jag sov lugnt, jag sov i timmar utan att vakna.
Om det berodde på den lugnande jag fick eller att jag för första gången på väldigt länge kände en slaggs trygghet, vet jag inte. Men den sömnen var skön.

Jag stannade där hos dem hela helgen. Och de till och med lyckades få mig att stanna en natt till... till Måndagen.
Och det var då det hände.
På måndagen när jag vaknade efter en otroligt orolig natt där jag flera gången var påväg att ta mitt liv, vågade jag inte gå upp.
För skulle jag gå upp så skulle jag ta mitt liv... och det kunde jag inte utsätta familjen för.
Det var då Elisabeth bestämde sig för att köra mig till psykakuten!
Först till Varberg, eftersom de skulle tydligen vara bättre än i Göteborg.
Och det va först där de fick höra min planer... Det var där både Lina och Elisabeth brast i gråt.
Vi fick åka till Göteborg, eftersom det va där jag bodde.
Där träffade jag en väldig bra läkare, Maria. Hon fick mig att självmant lägga in mig på en allmänpsyk avdelning.
Hade jag inte gått med på det hade jag blivit tvångsinlagd. Läkaren ville även sätta vak på mig. En som sitter med mig hela tiden, ständigt vid min sida. Vilken jag inte ville... så de blev en slags kompromiss eftersom jag gick med på att lägga in mig självmant, så jag slapp det.

Vid 21 tiden kom jag upp en avdelning... där fick jag lugnande och sömnpiller för att jag skulle sova.
Trotts sömnpillrerna vaknande jag väldigt många gånger under natten... och många gånger satt där en skötare på en stol vid sängen. En skötare som jobbade natt och som många gånger framöver skulle sitta vid min sida på nätterna.
I tre veckor låg jag inlaggd.
Jag trodde bara jag skulle vara inlagd ett par dagar...
Denna historian om hur det va att vara inlaggd får jag berätta en annan gång.

Jag är oerhört tacksam för att dem räddade mitt!
Jim, Lina och Elisabeth är mina livräddare!