ikkamedlitets

Det är inte ofta jag gråter... men den boken jag läser nu får tårarna att spruta ut ur mina ögon. Den är så hemsk... men jag kan ändå rekomendera den... Den handlar om sånt som inte händer här i Sverige, om sånt som ingen vill höra om och som sådant som är sådan tabu det bara inte finns.
Boken heter "14 år till salu" och är skriven av Caroline Engvall och den bygger på en sann historia.
Den handlar om en ung tjej i 14 års ålder som först blir våldtagen och för att döva smärtan början hon sälja sig själv. Först började det som en kul grej som hon och hennes kompis prövade på två gånger, men när kompisen inte ville mer fortsatte huvudpersonen. Hon ansåg hon inte är värd bättre, och att framförallt våldtäckten och allt vad männen gjorde mot henne var hennes eget fel, för det var hon som satte sig i deras bilar.. det var hon som inte sa nej, hon som tog betalt. en äcklig hora
Att männen som köpte sex av henne var vuxna män, många över 30 år, spelade ingen roll och även om det äklade henne så fortsatte hon.

(sluta läs här, om ni inte vill veta)

Jag har bara kommit till sidan 102, av263. Och jag kan knappt sluta läsa den. Boken är jätte bra skriven, och man kommer lätt in i den.
Jag kan känna sådana liknande känslor som jag hade som liten... och som jag tror att även mamma hade då Arne tvinga henne till prostitution.
Jag kan inte säga att jag blev utsatt för prostitution... Arne sålde aldrig mig (tack gode gud) Men det hindra honom inte från att ta på mig... och alla gånger trodde jag att det var mitt fel eftersom jag inte sa nej... eftersom jag frös fast i min egen kropp och inte kunde röra mig.
När jag växte upp hade jag många gånger sex bara för att jag inte kunde säga nej... och sex har för mig blivit något som jag inte bara kan ha längre... jag har många minnen från killar som ligger med mig även om jag inte vill... och jag har även fått höra, av en kille som jag förlorade min "oskuld" till när jag fick ont, att om jag inte ville åka till sjukhuset fick jag fullfölja det. Att det spelade ingen roll om jag hade ont... bara han fick bli klar.
Detta är hemskt att minnas... han var min första riktiga pojkvän, en som jag fick förtoende för... efter honom, som jag då trodde att jag älskade, gick det bara utför...
Jag vill inte heller påstå att jag har vart med många, med efter han så blev sex mer destruktivt...

När jag var 17år höll jag på att bli våldtagen av en kille, när jag och min familj var ute och campade.
Han började kyssa mig och när han började ta på mig på ett sett jag inte ville, sa jag till honom.
Han var inte född svensk, även om han verkade bo här. Han var kanske 5 år äldre än mig. Och när jag sa nej försökte han tvinga sig på mig.
Det hela slutade med att jag knäade han i skrevet och slog han i ansiktet med en rak höger, och jag sprang till husvagnen där mamma var.... men jag sa aldrig nåt, när jag kom fram till mamma lossades jag som ingenting hade hänt.
Jag ville inte att mamma skulle bekymra sig för mig, jag ville inte påminna mamma att det finns fortfarande män där ute som vill en illa.
Efter detta, på natten, fick jag panik... husvagnens väggar började krypa närmare mig, men jag kunde inte komma ut.
Efter detta lovade jag mig själv att aldrig mer sova i husvagn. Aldrig mer.... fast jag har sovit i husvagn nu, med Jim. Med honom känner jag mig trygg! Jag älskar att krypa upp i hans famn när jag är ledsen, även om jag väldigt sällan gör det.

Efter min första pojkvänn, då jag sa nej men han ändå tvinga mig, har jag varje gång någon tvingt sig på mig frusit till is.
Det finns två killar efter min första pojkvän som har tvingat sig på mig! Båda gångerna har jag bara försvunnit...
Jag har inte vågat göra nåt...
första killen som tvinga sig på mig, efter min första pojkvän, han söp mig riktigt full... och när jag skulle försöka gå därifrån motade han mig... han tvinga in mig i sovrummet.
Jag försökte säga nej och jag sa att jag hade mens... men han lyssna inte.
Han var utomnordisk och muslim.

Andra killen som tvinga sig på mig, är någon som fortfarande finns i min omgivning. (som tur är slipper jag träffa honom allt för ofta)
Men jag kan inte säga vem det är. Jag skäms för mycket.
Han var en kille som jag tyckte väldigt mkt om, tyckte om han som en bror... han var yngre än mig dessutom.
Det är svårt att förklara vad han gjorde med mig... han hade aldrig sex med mig... men han tog på mig. Och även denna gången frös jag till is. Jag fick lossas sova...
Idag äcklas jag av han, och varje gång jag ser han, på bild eller i verkligheten, vill jag spy.
Han är dessutom väldigt omtyckt. Alla gillar han... och detta gör det ännu svårare att prata om det.
Och eftersom jag inte har sagt nåt... så får jag skylla mig själv

Mina minnen från Arne, min första pojkvän och de två andra gör idag att jag har väldigt svårt att njuta av sex...
Boken jag läser idag tar mig tillbaka till dem känslorna jag hade när jag blev utnyttjad. Tillbaka till dem känslor som jag, i så många år, har försökt stänga in, försökt glömma.
Och även om jag aldrig tog betalt så kände jag mig väldigt smutsig och inte värd att ha det bättre, och jag kan fortfarande känna så.
Så idag när jag har suttit, inlindad i en filt, i soffan medan regnet öser utanför fönstret, har mina tårar rullat ner för min kind. Många av dem tårar som jag har stängt in. Många av dem tårar jag har försökt att glömma.
.... Men jag kommer aldrig glömma det, jag kommer alltid ha dessa minnen fastbrända i min näthinna... såsom mamma när hon blev tvingad till prostitution av Arne, sin egen man, min plastfar.
Och detta är första gången jag har gråtit över dessa minnen som ligger så djupt, stängda, i mig.
Detta är första gången jag pratar om det.

Man blir destruktiv när man inte tror att man är värd bättre.
 Tillslut bestämde jag mig för att ändra på allt... jag ville inte länge vara destruktiv, och jag sa till mig själv; Jag ska vara själv till jag hittar någon bra, om jag så ska behöva vara själv resten av mitt liv.
Och sen kom Jim, även om jag redan kände han då, som en räddande prins på en häst.
som en dröm från när jag var liten. Jag (dag)drömde alltid om att en stor stark karl skulle komma och rädda mig.
Han är verkligen det bästa som har hänt mig. och även om jag inte berättar allt för han, om vad som hänt, tvingar han sig aldrig på mig. Han tar mig istället i sin famn och bara kramar mig... och ger mig den kärlek som jag aldrig trott jag var värld!