Välmående
Idag har jag varit och simmat med mitt bostöd Johan.
Vi börjar alltid med en kopp kaffe innan vi hoppar i bassängen...
Under denna "fika" så pratar vi om allt möjligt som händer, framförallt i mitt liv... men även i hans.
Det är väl egentligen först nu som jag uppskattar att fokus är på mig och mitt liv.
Hur saker och ting fungerar och är i mitt liv och hur stor skillnad det är på mig idag jämfört med bara ett halvår tillbaka. Jag börjar vänja mig vid att prata om mig själv.
Innan, och även under, jag hamna i den mycket svåra och djupa depressionen har alltid mitt folkus varit på alla andras liv och deras mående. Så länge dem i min omgivning och nära mig mådde bra så trodde jag att även jag mådde bra.
Men så var det inte alltid... ju sämre jag mådde desto viktigare va det för att göra alla andra nöjda... vara den duktiga flickan... den snälla flickan.
Idag har jag kommit på att det viktigaste är att jag mår bra och att jag ska sträva efter att jag mår bra i första hand... mina nära och kära får komma i andra hand, vilket idag är svårt att förverkliga.
När man är van vid att alltid tänka på alla andra i första hand är det svårt att bryta det mönstret.
Jag får dåligt samvete när jag tänker på mig själv...
Men detta är något som jag måste jobba mera på... för man ska inte få dåligt samvete för att man tänker på sitt eget välmående!
Man får höra: Mår du bra kan du hjälpa andra att må bra...
och egentligen ligger det mycket i det... för mår jag bra kan jag vara ett mycket bättre stöd för den som mår dåligt.
Detta är min plan; min plan är att göra vad jag kan för att må bra... Jag ska jobba med att inte få dåligt samvete när jag tänker på mig själv... och jag ska försöka göra så att folk inte kör över mig lika lätt.
Är man för snäll och omtänksam blir man väldigt lätt överkörd... tyvärr asså.
Det är hemskt att de ska behöva vara så... Jag önskar att de inte va så!
Sätta sig själv i första hand men ändå ha empati för sina medmänniskor.
Det är nog bland de svåraste man kan göra, men detta är mitt mål.
Jag kan inte bara sluta att tänka på andras välmående... det är liksom inte jag.
Jag bryr mig om hur andra mår och antagligen så kommer jag aldrig sluta bry mig om andra.
Men jag måste vänja mig vid att sätta mig själv i första hand, lära mig att det är viktigt att jag mår bra.
För då kan jag hjälpa andra mycket bättre, vilket är vad jag vill.
Vad är viktigt för dig, som får dig att må bra?
Vi börjar alltid med en kopp kaffe innan vi hoppar i bassängen...
Under denna "fika" så pratar vi om allt möjligt som händer, framförallt i mitt liv... men även i hans.
Det är väl egentligen först nu som jag uppskattar att fokus är på mig och mitt liv.
Hur saker och ting fungerar och är i mitt liv och hur stor skillnad det är på mig idag jämfört med bara ett halvår tillbaka. Jag börjar vänja mig vid att prata om mig själv.
Innan, och även under, jag hamna i den mycket svåra och djupa depressionen har alltid mitt folkus varit på alla andras liv och deras mående. Så länge dem i min omgivning och nära mig mådde bra så trodde jag att även jag mådde bra.
Men så var det inte alltid... ju sämre jag mådde desto viktigare va det för att göra alla andra nöjda... vara den duktiga flickan... den snälla flickan.
Idag har jag kommit på att det viktigaste är att jag mår bra och att jag ska sträva efter att jag mår bra i första hand... mina nära och kära får komma i andra hand, vilket idag är svårt att förverkliga.
När man är van vid att alltid tänka på alla andra i första hand är det svårt att bryta det mönstret.
Jag får dåligt samvete när jag tänker på mig själv...
Men detta är något som jag måste jobba mera på... för man ska inte få dåligt samvete för att man tänker på sitt eget välmående!
Man får höra: Mår du bra kan du hjälpa andra att må bra...
och egentligen ligger det mycket i det... för mår jag bra kan jag vara ett mycket bättre stöd för den som mår dåligt.
Detta är min plan; min plan är att göra vad jag kan för att må bra... Jag ska jobba med att inte få dåligt samvete när jag tänker på mig själv... och jag ska försöka göra så att folk inte kör över mig lika lätt.
Är man för snäll och omtänksam blir man väldigt lätt överkörd... tyvärr asså.
Det är hemskt att de ska behöva vara så... Jag önskar att de inte va så!
Sätta sig själv i första hand men ändå ha empati för sina medmänniskor.
Det är nog bland de svåraste man kan göra, men detta är mitt mål.
Jag kan inte bara sluta att tänka på andras välmående... det är liksom inte jag.
Jag bryr mig om hur andra mår och antagligen så kommer jag aldrig sluta bry mig om andra.
Men jag måste vänja mig vid att sätta mig själv i första hand, lära mig att det är viktigt att jag mår bra.
För då kan jag hjälpa andra mycket bättre, vilket är vad jag vill.
Vad är viktigt för dig, som får dig att må bra?
Mina kommentarer
Emelie säger:
för mig e de viktigt att du mår bra <3
Malin säger:
För mig är det också viktigt att må bra, men det är inte lätt alla gånger... Och att de runtomkring mig mår bra ;) Det går lite hand i hand..
L O V I S A säger:
sv: Jag har inte sett filmen, men vi ska göra det när vi har läst ut boken. Så jag gissar på att det är samma. :)
Trackback
