ikkamedlitets

När jag kollade på Efter 10 med Malou imorse så handlar hennes pogram denna veckan om självmord.
Hur tabubelagt det är att prata om det och hur självmord ökar bland svenska folket, bland annat.
Självmord har ökat framförallt bland ungdomar, och frågan är varför?
Vi i Sverige har väldig hög självmordsstatestik jämfört med många andra länder... och vi vill inte prata om det,
Det är som att om man inte pratar om det så finns det inte...
Vi vill glömma det med hjälp av tystnaden.
Man har tidigare trott att om man pratar om det så kommer flera människor ta sitt liv, men studier har visat att om man har en öppen dialog om självmord så minskar antal självmord och självmordsförsök, så länge man inte pratar om hur man tar sitt liv, vilka metoder dem som har lyckats använder sig av.

Det dröjde ca två dagar, efter hennes död, innan jag fick bekräftat att min mammas död var ett självmord.
Det var något jag hade anat från början, men inget var då säkert... förrens jag hittade mammas självmordsbrev.
Ett brev som jag idag har i byrålådan i sovrummet, ett brev som jag läser titt som tätt, ett brev som jag vill ha nära mig.
När jag fick bekräftat att mamma hade tagit sitt eget liv, blev jag arg... men absolut inte på mamma, för jag förstår hennes val... utan på dem som drivit henne till självmordet.
Så för er som undrar om jag är arg på mamma för att hon tog sitt liv är svaret Nej!
Jag förstår mammas val mer än vad jag egentligen kanske borde... så jag kan inte klandra henne.

Det finns dem som säger att självmord är ett fegt sätt att slut på sitt liv, att den som är självmordsbenägen borde tänka på alla som älskar denne, hur ledsna och arga de skulle bli för att den individen har tagit sitt liv.
Men har dem frågat sig varför denne vill ta livet av sig?
Varför ska man inte få välja om man vill leva eller inte?
Vet ni vilken oehört styrka det krävs för att ta sitt liv?
Jag vet att det finns många som tar sitt liv som är i en djup depression, men min fråga är mer om man har haft ett horibelt liv, som min mamma, och man känner att man absolut inte orkar leva mer... ska man då inte få den chansen att välja själv?
Hur mycket hemskheter måste man vara med om innan det är okey att avsluta sitt eget liv?
När är nog Nog?

Jag kan i och för sig förstå dem som inte riktigt förstår hur hemkt dåligt man kan må, att man är på botten av avgrunden och den enda lösningen man ser ur detta hemska är död. Jag kan förstå att de tycker att självmord är självisk samtidigt som jag inte kan förstå hur man kan tänka att ett självmord är själviskt.

Jag har själv suttit på avgrundernas avgrunder, jag har själv planerat min egen död... Jag har själv suttit med knivet i handen för att ta slut på mitt eget lidande.
Men skillnaden mellan mig och mamma var att jag egentligen inte ville ta mitt liv. Varje gång jag tänkte att detta var enda utvägen för mig att få frid började jag alltid gråta.
Skillanden mella mig och mamma var att jag hade ändå något slaggs ljus bakom allt de mörka.
Detta ljus fick mig att välja livet istället för döden... men det var tufft.
För än idag, även om jag älskar mitt liv, funderar jag på hur jag ska orka leva en 60 år till.
Jag har varit med om så otroligt mycket, som många inte vart med om... och leva med dessa hemska minnen i 60 år till vet jag inte om jag kommer orka... men jag ska kämpa, det lovar jag.
Det som oxå är en betydande skillnad mellan mig och mamma är att mitt lidande, mitt hemska liv är förhoppningsvis slut och jag kommer från och med nu få ett bra liv.
Det hade inte mamma... hon hade en betydligt värre uppväxt än mig och hennes lidande har fortsatt genom hennes liv, det ena hemska än det andra... och hon hade inget ljus bakom det mörka.
Så hennes val att avsluta sitt lidande, att äntligen få frid, är fullkommligt förståligt för mig. Det är först nu hon har det bra... Även om det är hemskt att behöva tänka så, att min mamma har det betydligt bättre i himlen än här nere på jorden.

Jag tycker absolut att vi ska prata mer om vad självmord innebär, kanske inte bara för anhöriga utan oxå för den som begår det.
För om man pratar mer om självmord så kommer det även pratas om den hjälp man kan få om man ändå inte vill ta sitt liv men ändå ser det som den enda utvägen.
För juh mer öppet samhälle vi har desto lättare blir det att söka hjälp. Detso mindre tabu blir det att må dåligt.
För i dagens läge är det inte okey att må psykiskt dåligt.
Det finns ingen som pratar om det... det är inte okey att prata om hur man mår, om man inte mår annat än bra.
Det finns en anledning till att självmord och självmordsförsök har ökat här i Sverige.
Man kanske ska leta efter orsakerna till varför svenska folket mår så dåligt som de uppenbarligen gör.
För att kunna minska självmordsstatistiken måste man få kunskap om vad som driver en mäniska till detta.
Man måste få rätt hjälp... med rätt utbildad personal... och förebyggande arbeten för att minska denna statistik.

Vad tycker du om självmord?
Är det okey eller är det en skam?

Ni kan även ställa frågor till mig om just självmord om ni vill veta mer.