ikkamedlitets

På Fredag om en vecka fyller jag 25 år!
Och det kan tyckas vara roligt, att fylla år.... men de tycker inte jag.
Fast om jag ska vara ärlig så är det första gången på 20 år som jag ser lite fram emot min födelsedag.
Jag tycker att det ska bli kul att få bjuda hit folk och försöka få en bra födelsedag.
Men samtidigt är jag rädd för att även denna födelsedagen ska bli förstörd...

Den första födelsedagen som blev förstörd, för mig, hände när jag skulle fylla fem.
Då jag, mamma och "pappa" (Arne) bodde i Spanien.
Mamma och pappa hade vart gifta ett tag nu, kanske ett par månader... och det skulle bli jätte kul att få fira min första födelsedag som en "hel" familj...
Som alla barn såg jag verkligen fram emot min födelsedag... det bubblade i hela kroppen och jag kunde inte vänta på att tiden skulle komma då jag fick öppna mina paket.
Mina paket låg i öppnaspisen några dagar innan, så att jag verkligen fick se alla paket och att så att bubblandet skulle bli så mycket de bara kunde.
Under en veckas tid fick jag varje dag en liten present som en liten rolig grej... antagligen för att jag skulle längta ännu mera till de stora härliga presenter som bara låg där å vänta på mig i öppnaspisen.

Dagarna gick långsamt och pappa sa till mig att jag skulle vara en duktig flicka... och jag försökte vara så duktig jag bara kunde, jag gjorde allt de ville.
Jag försökte duka matbordet, till middagen, så fint jag bara kunde.
Jag hade mitt rum fint och städat...
Jag var en snäll och lydig liten flicka.

Dagen då min födelsedag var kom, och jag var lyrisk. Jag kunde knapp bärja mig inför att öppna dem stora paketen.
Jag skuttade av bubbel och glädje.
Jag fråga hela tiden: "när ska jag få öppna dem.. när ska jag få öppna paketen"
och svaret blev hela tiden: "till kvällen..."

Tillslut fick pappa nog med mina frågor och han sa att om jag frågar en gång till skulle jag inte få några paket.
Och jag gjorde allt jag bara kunde för att inte fråga en gång till... men tillslut kunde jag inte hålla mig... så jag frågade en gång till.
   Denna gången fick jag inget svar, utan pappa gick och hämta tändvätskan och sprutade den på mina paket för att sedan tända eld på dem.
Jag fick se mina födelsedagspresenter brinna upp och jag var tvungen att sitta och kolla på elden tills det inte brann mer.




Detta var min första födelsedag som blev förstörd, och efter det har varje födelsedag på ett eller annat sätt blivit förstörd.
Jag tror inte jag behöver förklara mer utförligt till varför jag hatar min födelsedag.
Förra året var första gången som jag vägrade fira min födelsedag...
Men i år har jag inte kunnat med att skita i att fira den... det var många som blev besvikna förra året för att jag inte firade den.
Så från början var denna "fest" mest för alla andra... inte för att jag ville.
Men nu tycker jag att de ska bli lite kul att få fira den med mina älskade vänner... men samtidigt är jag livrädd för att den ska bli förstörd...
Min största fasa just nu är att Arne ska skicka ett grattis kort... för får jag ett sådan kommer födelsedagen bli förstörd.
Då kommer jag tillbaka till den dagen jag fylde fem år... och alla andra födelsedagar han har förstört

Sedan jag var fem år har jag hatat min födelsedag.
Och i dagens läge tycker jag inte att det är något att fira...
För när ingen var glad över att jag blev född i mitt tidigare liv, varför skulle folk vara glad nu?
Borträknad min mamma då, för hon vad glad över att jag fanns och levde! om så den enda...



Jag gillar att fira alla andras födelsedag utan min egna
Och jag hoppas att den dagen jag får barn att de ska slippa hata sin födelsedag såsom jag hatar min...
För, som jag sa till Tomas idag, man firar att just den människan har kommit till världen och man firar att man är glad över att just den individen finns. Därför firar man födelsedag! Därför har man fest för dennes dag, därfär är man glad.