Vad göra?
Nu får jag allt ta och skärpa mig när det gäller bloggandet.
Har varit väldig dålig på det nu det sista...
Kanske för att jag har så mycket annat i min hjärna nu... jag tänker hela tiden att jag ska blogga, men sedan e det alltid nåt som kommer i mellan...
Samtidigt som jag vill blogga om resten av resan i Barcelona så e det ändå lite jobbigt för det finns så mycket att berätta, samtidigt som jag har så mycket annat att berätta om å att jag inte kan skriva om allt annat förrens jag har skrivit klart om Barcelona...
Ibland sätter man för stor press på sig själv, och juh mer press man sätter desto jobbigare blir det att ta tag i det.
Just nu finns det så mycket jag vill göra och ju mer det blir desto mindre kraft får jag för att ta tag i det...
Det är faktiskt jobbigt, har inte haft detta problem innan jag insjukna.
- Jag vill skriva ett mail till vårdenhetschefen på Hematologen innan jag går till Kerstin på Hisingsslussen, då jag vill visa mig duktig. samtidigt tror jag oxå att det kanske blir lättare att få arbetsträna där om jag kontaktar dem innan Kerstin gör.
- Jag vill göra ett collage med bilder från Barcelona, där jag å mina tjejer e med... som jag sedan kan förstora upp och ge till oss som ett minne
- Jag vill blogga klart om resan, samtidigt som jag vill blogga om allt annat som finns i mitt huvud just nu
- Jag vill baka en massa med min nya maskin som jag har fått av Jim som förskottspresent. (just nu har jag faktiskt en deg på jäsning så ett litet + till mig iaf)
- Jag vill göra massa "jobbiga" maträtter; såsom ärtsoppa, dillkött, kallops, sjömansbiff, koldolmar... ja alla möjliga långtidskok som jag kan göra med min stora gryta.
- Jag vill se till att få en snygg bloggdesign på min blogg och jag har faktiskt fått ett erbjudande från Jims plastsyster, Sandra, som verkar vara duktig på detta.. då jag inte kan nåt om detta överhuvudtaget.
Jag har faktiskt gjort en "framsida" lr vad det heter som jag vill ha i början på bloggen.
Men har inte fått tummen ur röven till att ringa henne. - Jag vill hälsa på dem som inte träffar så ofta, till exempel; Camilla med familj och Lina med Avve.
- Jag vill få höststädat lägenheten, tvättat all tvätt och dessutom hänga in allt i gaderoben.
- Jag vill oxå få planerat min födelsedag... för just nu har jag ingen som hellst koll på nåt; Vilka kommer, Vad ska serveras, ska nåt serveras, vilken tid ska det börja med mera.
- Planera vad som ska hittas på när Jim och jag är barnvakt till Linnea och Alexander den 31 okt - 1 nov.
Vad ska ätas, vad ska drickas, ska de få godis, ska vi kolla på film lr ska vi hitta på nåt annat...
Ja och det tar inte slut där... men jag gör inget av det jag vill göra, jag bara sitter i soffan framför datan och gör inget vettigt överhuvudtaget! Och ju mer jag tänker på allt jag vill göra desto mindre gör jag... det e precis som att jag blir handlingsförlamad och jag får inte styrkan till att börja med nåt av allt.
Jag kan inte påstå att jag får ångest av att jag tänker upp allt som jag vill göra, utan jag blir mer rastlös och får nån slags stress över allt ist...
Jag vill inte sitta här å inte göra nåt men ändå blir det så.
Jag liksom längtar tills jag kan börja arbetsträna då jag känner att mitt självförtroende börjar stiga ju mer jag klarar av.
Jag fick en väldans boost av resan till Barcelona, vilken jag inte trodde att jag skulle klara - framför allt inte så bra som jag gjorde.
Och i helgen fick jag även en boost till då jag blev akutbarnvakt för Olivia, Jims arbetskamrats dotter, då hans egentliga barnvakt "hoppa av". Jim och hans arbetskamrater skulle på Oktoberfest på Henriksberg.
Jag klarade av att vara akutbarnvakt utan problem. Olivia kom hit i fredags efter skolan, jag gjorde mat till oss och vi kolla på film, spela spel och hade det mysigt. Hon sov även över till Lördag och på morgonen gick hon och jag å köpte frukost som hon fick välja.
Det sluta med att hon inte alls ville gå hem med sin pappa på lördag eftermiddag, utan hon ville stanna här "i en vecka" som hon sa.
Boosten blev regäl, framförallt för att hon trivdes så bra här och att det gick väldigt bra. Detta va juh inget som jag hade fått planera i förskott utan Jim ringde på fredag vid lunch och fråga om jag kunde lösa detta på nåt vis... och det kunde jag ju.
Så mitt självförstoende ökar i och med att jag orkar göra så mycket mer än vad jag tror.
Jag tänker mycket på hur lång tid detta har tagit tills jag orkar göra saker.
Jag har varit sjukskriven nu i två och ett halft år! Och jag trodde aldrig att det skulle ta sådan tid att komma tillbaka.
När jag blev inlaggd trodde jag att jag skulle vara där i max tre dagar, det sluta med att jag var där i tre veckor.
Sedan efter jag blev utskriven trodde jag inte heller att det skulle ta sådan tid, max ett par månader... nu har det gått två år!!
Och det är egentligen först nu som jag har verklig ork till att göra nåt, vilket jag bara har trott att jag haft innan och inte haft. Nu kan jag handskas med vardagen som inte ser likadan ut som förgående i mycket större utsträckning än vad jag har kunnat tidigare.
Detta ger mig boost.
Nu måste jag baka ut brödet...
Puss så länge
SNYYYYYYYYYYYYYYGGT!!!!
