uppdatis
Nu va det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen... det har hänt en massa sen sist, vi får se om jag kommer ihåg allt. Har blivit fruktansvärt förvirrad nu förtiden, utan någon egentligen anledning.
Vi börjar med pjamasparyt =)
den obligatoriska dansen ;)
Vi fick planerat litegranna till resan, vi fick sagt våra önskemål.
Sedan blev de snabbt dans och musiklyssning. Vi fick även pratat om en del skvaller oxå...
ett perfekt pjamasparty helt enkelt =)
Ja, under veckan efter partyt så kommer jag inte helt ihåg vad som hänt... har mått lite halv dåligt vissa dagar.
Försökt ta kort på en tår, för att visa att ibland gråter även jag. Även om det inte är så ofta.
Jag önskar faktiskt att jag kunde gråta mera än vad jag faktiskt gör, för även om tårarna är fruktansvärt smärtsamma så vet jag att de hjälper.
På fredagen var det möte med Rolf (min försteskötare) och Elisabeth (min handläggare från soc) för att det inte så gå för fort med min arbetsträning. Rolf vil poängtera det att det är viktigt att hitta bromsen och att det ska finnas tydliga ramar för vad jag ska göra å inte göra, när det gäller min arbetsträning.
Dem vet att jag har tendenser till att ta på mig för mycket, och göra mer än vad jag egentligen orkar... därför va detta mötet så viktigt så att de inte blir press från soc om att jag ska klara mera, arbeta mer timmar med mera.
På fredag kväll har jag och Jim en date.
Vi drack lite vin här hemma, för att sedan ta spårvangen till Bergakungen, där vi såg Flickan som lekte med elden på vip salongen.
Filmen var riktigt bra. =)
Sedan va tanken att vi skulle gå ut och äta.. men då jag tog på mig ett par skor som jag inte användt på riktigt länge, vilken resulterade i att jag fick blåsor på lilltårna varav den ena blåsan sprack när vi gick från bion.
Varje steg gjorde ont. Så vi bestämde oss för att köpa "lyx"pizza och ta en taxi hem. Vi hade det riktigt mysigt! det är skönt att ha en kväll där man bara ägnar sig för varnadra. Det är tyvärr allt för sällan man gör det.
Det är viktgt att vårda sin realation... gör grejer tillsammans, annat än vardagen.
ja, ni förstår säkert hur jag menar =)
Sedan på lördagen var vi bjudna på middag hos Jonas och Malin.
Det blev riktigt god mat! Fläskfilé med fetaost och örter, kantarellsås och potatis. mmmmums
Vi käka så det stog härliga till.
Till efterrätt hade de gjort en god äpplepaj, även där åt vi mycket.
Jim åt till och med så mycket att han spydde, så hans teorier om när man e mätt måste iaf förklarat sig för honom... man är mätt när man inte får plats med mer i magen och inte när maten är slut ;)
Efter maten satte vi oss och spelade maxi yatzy... som sedan gick över till finns i sjön.
Vi hade det otroligt roligt och mysigt.
Det är alltid lika mysigt att umgås med dem. Härliga människor...=)
Så underbart med skratt
Jag fick även ett paket i förskott från Jim. Ett stort paket, som innehöll en stor kameraväska till min systemkamera och dessutom en lins till, som man kan ta kort på långa avstånd.
Gissa om jag blev glad... va nära till tårar.
Kan knappast få en bättre present. perfekt att ha med sig till Barcelona.
Kommer ta så mkt kort där nu. =)
Tack min Älskling!!!! du är bäst!!!!
Nelly
Freja
Jag har svårt att förstå hur man inte kan älska dessa hundarna!
De är helt underbara!
Jag vet att de finns dem som är rädda för stora hundar, det kan jag väl iofs förstå ibland... Men Nelly är inte som alla stora hundar, hon är så genom snäll.
Hennes psyke är helt underbart, så mycket kärlek som man får från henne.
Jag kan inget annat än bara älska denna underbara vovve =)
Man kan inte motstå henne när hon kommer med bollen och vill leka =)
Även Freja är en go liten vovve.
Hon tror att hon är mycket större än vad hon är, och det är så härligt att se...
Och att se henne springa är bara en fröjd, då hon verkligen kutar fram med öronen bakåt.
Och så söt när hon ligger i sin lilla säng med ett gossedjur intill sig
Svårt att hitta nåt gulligare
På söndagen träffade jag min underbara Lina, vi tog en fika och prata om allt gammalt och nytt.
Vi hade det väldigt trevligt =)
I måndags va jag hos Hissingslussen och hade ett möte med Kerstin Näsman angående arbetsträning.
Mötet gick mycket bättre än jag hade förväntat mig.
Hade mer lr mindre legat sömnlös den natten för jag var så orolig för att det inte skulle gå bra.
Det är lustigt hur jag har börjat oroa mig så mycket för saker nu efter depressionen. Allt som avviker från vardagen oroar jag mig för, och det är faktiskt jobbigt.
Fast innan hade jag inte tid till att oroa mig, jag var upptagen hela tiden... hade knappt tid att sova.
Så då hann man inte oroa sig innan man väl va inne i det som skulle hända.
Mötet gick som sagt otroligt bra. Hon Kerstin verkar vara en bra, vettig person. En jordnära, lite bohemisk människa... precis min stil, hihi =)
Vi prata mycket om min problematik. Att jag "alltid" ställer upp för människor i min omgivning, och att jag gärna gör mer än vad jag ska. "det är ingen fara, jag fixar det..." är en av mina standard fraser.
Jag är för ambitioös för mitt eget bästa, och jag har för hårda krav på mig själv för mitt eget bästa. Det pratade vi mycket om, även om detta med strama tyglar och tydliga ramar för vad jag ska och inte ska göra.
Hon tyckte att 2 ggr i veckan, 2 timmar om dagen verkar vara en bra början för mig.
Vilken även jag har tänkt verkar vara en sund start.
Det käns väldigt skönt nu.
Känns som att jag är ett steg närmare mina mål. Ett steg närmare att komme tillbaka till arbetslivet.
Känns lite som en seger.
Det har ändå tagit två och ett halvt år för att komma hit... och ändå är jag inte klar.
Jag trodde i början när jag insjuknade att detta skulle gå fort. Att jag skulle vara tillbaka igen inom några månader. Men så blev det inte... och jag klandade mig själv väldigt mycket.
Idag ser jag det annorlunda, för om man ska dra det hårdt så vad jag döende under den första tiden.
Nästan hela det första året var en kamp för att överleva.
Men idag sitter jag här, och jag är verkligen glad över dettta... att jag faktiskt lever.
Jag kommer klara detta och jag kommer kliva ut med en annan syn på livet, en starkare syn på livet.
Och att jag är värd all den kärlek jag får från dem i min omgivning... att det går till och med att älska mig...
Det känns underbart, även om jag ibland, även idag, tvivlar på min värdhet att bli älskad.
Många pussar till alla er jag Älskar!
Vi börjar med pjamasparyt =)
den obligatoriska dansen ;)
Vi fick planerat litegranna till resan, vi fick sagt våra önskemål.
Sedan blev de snabbt dans och musiklyssning. Vi fick även pratat om en del skvaller oxå...
ett perfekt pjamasparty helt enkelt =)
Ja, under veckan efter partyt så kommer jag inte helt ihåg vad som hänt... har mått lite halv dåligt vissa dagar.
Försökt ta kort på en tår, för att visa att ibland gråter även jag. Även om det inte är så ofta.
Jag önskar faktiskt att jag kunde gråta mera än vad jag faktiskt gör, för även om tårarna är fruktansvärt smärtsamma så vet jag att de hjälper.
På fredagen var det möte med Rolf (min försteskötare) och Elisabeth (min handläggare från soc) för att det inte så gå för fort med min arbetsträning. Rolf vil poängtera det att det är viktigt att hitta bromsen och att det ska finnas tydliga ramar för vad jag ska göra å inte göra, när det gäller min arbetsträning.
Dem vet att jag har tendenser till att ta på mig för mycket, och göra mer än vad jag egentligen orkar... därför va detta mötet så viktigt så att de inte blir press från soc om att jag ska klara mera, arbeta mer timmar med mera.
På fredag kväll har jag och Jim en date.
Vi drack lite vin här hemma, för att sedan ta spårvangen till Bergakungen, där vi såg Flickan som lekte med elden på vip salongen.
Filmen var riktigt bra. =)
Sedan va tanken att vi skulle gå ut och äta.. men då jag tog på mig ett par skor som jag inte användt på riktigt länge, vilken resulterade i att jag fick blåsor på lilltårna varav den ena blåsan sprack när vi gick från bion.
Varje steg gjorde ont. Så vi bestämde oss för att köpa "lyx"pizza och ta en taxi hem. Vi hade det riktigt mysigt! det är skönt att ha en kväll där man bara ägnar sig för varnadra. Det är tyvärr allt för sällan man gör det.
Det är viktgt att vårda sin realation... gör grejer tillsammans, annat än vardagen.
ja, ni förstår säkert hur jag menar =)
Sedan på lördagen var vi bjudna på middag hos Jonas och Malin.
Det blev riktigt god mat! Fläskfilé med fetaost och örter, kantarellsås och potatis. mmmmums
Vi käka så det stog härliga till.
Till efterrätt hade de gjort en god äpplepaj, även där åt vi mycket.
Jim åt till och med så mycket att han spydde, så hans teorier om när man e mätt måste iaf förklarat sig för honom... man är mätt när man inte får plats med mer i magen och inte när maten är slut ;)
Efter maten satte vi oss och spelade maxi yatzy... som sedan gick över till finns i sjön.
Vi hade det otroligt roligt och mysigt.
Det är alltid lika mysigt att umgås med dem. Härliga människor...=)
Så underbart med skratt
Jag fick även ett paket i förskott från Jim. Ett stort paket, som innehöll en stor kameraväska till min systemkamera och dessutom en lins till, som man kan ta kort på långa avstånd.
Gissa om jag blev glad... va nära till tårar.
Kan knappast få en bättre present. perfekt att ha med sig till Barcelona.
Kommer ta så mkt kort där nu. =)
Tack min Älskling!!!! du är bäst!!!!
Nelly
Freja
Jag har svårt att förstå hur man inte kan älska dessa hundarna!
De är helt underbara!
Jag vet att de finns dem som är rädda för stora hundar, det kan jag väl iofs förstå ibland... Men Nelly är inte som alla stora hundar, hon är så genom snäll.
Hennes psyke är helt underbart, så mycket kärlek som man får från henne.
Jag kan inget annat än bara älska denna underbara vovve =)
Man kan inte motstå henne när hon kommer med bollen och vill leka =)
Även Freja är en go liten vovve.
Hon tror att hon är mycket större än vad hon är, och det är så härligt att se...
Och att se henne springa är bara en fröjd, då hon verkligen kutar fram med öronen bakåt.
Och så söt när hon ligger i sin lilla säng med ett gossedjur intill sig
Svårt att hitta nåt gulligare
På söndagen träffade jag min underbara Lina, vi tog en fika och prata om allt gammalt och nytt.
Vi hade det väldigt trevligt =)
I måndags va jag hos Hissingslussen och hade ett möte med Kerstin Näsman angående arbetsträning.
Mötet gick mycket bättre än jag hade förväntat mig.
Hade mer lr mindre legat sömnlös den natten för jag var så orolig för att det inte skulle gå bra.
Det är lustigt hur jag har börjat oroa mig så mycket för saker nu efter depressionen. Allt som avviker från vardagen oroar jag mig för, och det är faktiskt jobbigt.
Fast innan hade jag inte tid till att oroa mig, jag var upptagen hela tiden... hade knappt tid att sova.
Så då hann man inte oroa sig innan man väl va inne i det som skulle hända.
Mötet gick som sagt otroligt bra. Hon Kerstin verkar vara en bra, vettig person. En jordnära, lite bohemisk människa... precis min stil, hihi =)
Vi prata mycket om min problematik. Att jag "alltid" ställer upp för människor i min omgivning, och att jag gärna gör mer än vad jag ska. "det är ingen fara, jag fixar det..." är en av mina standard fraser.
Jag är för ambitioös för mitt eget bästa, och jag har för hårda krav på mig själv för mitt eget bästa. Det pratade vi mycket om, även om detta med strama tyglar och tydliga ramar för vad jag ska och inte ska göra.
Hon tyckte att 2 ggr i veckan, 2 timmar om dagen verkar vara en bra början för mig.
Vilken även jag har tänkt verkar vara en sund start.
Det käns väldigt skönt nu.
Känns som att jag är ett steg närmare mina mål. Ett steg närmare att komme tillbaka till arbetslivet.
Känns lite som en seger.
Det har ändå tagit två och ett halvt år för att komma hit... och ändå är jag inte klar.
Jag trodde i början när jag insjuknade att detta skulle gå fort. Att jag skulle vara tillbaka igen inom några månader. Men så blev det inte... och jag klandade mig själv väldigt mycket.
Idag ser jag det annorlunda, för om man ska dra det hårdt så vad jag döende under den första tiden.
Nästan hela det första året var en kamp för att överleva.
Men idag sitter jag här, och jag är verkligen glad över dettta... att jag faktiskt lever.
Jag kommer klara detta och jag kommer kliva ut med en annan syn på livet, en starkare syn på livet.
Och att jag är värd all den kärlek jag får från dem i min omgivning... att det går till och med att älska mig...
Det känns underbart, även om jag ibland, även idag, tvivlar på min värdhet att bli älskad.
Många pussar till alla er jag Älskar!
Mina kommentarer
Trackback
