jobbigt
denna torsdag kommer bli värre än dem vanligtvis brukar vara.
Jag ska både till soc och träffa Tomas.
Om en timma ungeför ska jag lämna mitt hem för att gå till soc för dels söka pengar och dels för att jag skulle ha bestämt var jag ska arbetsträna nån stans.
Jag tycker det ska extra jobbigt att gå till henne idag, eftersom att jag skulle ha fixat detta med arbetsträningen... men jag har inte gjort nåt, jag har inte ringt och pratat med de personer som jag skulle ha gjort... och jag har inte hört med ställen om jag kan träna där.
Så jag skäms mer än vanligt över att gå dit.
Känner mig inte alls bra.
egentligen vill jag bara avboka det, för just nu har jag hamnat i en cirkel där jag inte orkar ta tag i det... har liksom skjutit upp det så länge nu...
Men det handlar inte om att jag inte vill arbetsträna, utan det är något jag faktiskt längtar efter...
Men jag kan inte med att fråga dem på mina gamla arbetsplatser för jag vill inte bli en belastning för någon... och det känns som att jag kommer bli det...
Om jag fick välja helt vart jag skulle vilja vara någonstans utan att behöva vara en belastning, så skulle jag välja Hematoligen på Sahlgrenska... där jag gjorde min praktik innan jag insjukna... För där trivdes jag jätte mycket och jag älskade det jag arbetade med...
Men jag känner att jag inte kan ringa dit och fråga... "hej, veronica här... jag som praktiserade hos er för två o halft år sedan... tänkte att jag skulle arbetsträna hos er..."
ja jag kan inte med... dels för att jag inte vågar, för jag e lite rädd för svaret och dels för jag vill inte bli någon belastning...
Så antagligen ska jag be soc kontakta "hisingsslussen" så att kanske dem kan fixa det åt mig ist.
för jag vill ändå göra nåt meningsfullt... jag vill inte sitta i kassa på willys eller nån annan stans... för det är inget jag vill jobba med.
Mitt kall e inom vården... och det är även där jag måste lära mig att sätta gränser... att jag inte ger för mkt av mig och tar på mig allt för mkt... vilket är mitt problem.
jag tar gärna på mig mer än vad jag egentligen klarar...
Det känns iaf jätte jobbigt just nu innan jag ska till soc... kommer må päck när jag kommer hem sedan...
Sedan ska jag till Tomas... och det kommer oxå bli jobbigt... har inte träffat han på två veckor nu... och vi har väl mycket att prata om... hellst av allt vill jag skita i även detta...
För jag vill inte må dåligt... helst vill jag glömma allt... men jag vet att det går inte och det är inte bra om jag gör så, för jag vill bli så hel som möjligt... och jag behöver bearbeta skiten.
Men något som faktiskt stör mig det är att folk säger bla att de typ är synd om Arne... att han har gjort mig och mamma illa för att nån har gjort honom illa.. å att det egentligen inte e hans fel.
men alla har vi ett val! Jag har blivit slagen, misshandlad, taffsad på och inte fan går jag runt och gör det på andra människor... för Jag Väljer en annan väg för mitt liv!
Den bästa repliken i Män som hatar kvinnor är: "Håll käften med detta offersnacket... han mördar och våltar för att han tycker om det... Han har precis samma chans som oss andra. Man väljer vem man ska vara. Han var inget offer, han var ett jävla svin som hatar kvinnor"
Det är första gången jag hör att någon annan än jag som säger så... Alla männsikor har ett val, man väljer hur sitt liv ska bli!
Inte fan är det okey att misshandla någon bara för att den människan har levt under misshandel...
Det är ingen ursäkt! Det är inte okey!
Jag skiter fullständigt i om Arne hade det tufft som liten... det är fortfarande HAN som har gjort allt detta hemska mot mig och mamma... inte hans barndom.. det är Han som har valt det!
Det är ingen som har tvingat honom att slå, tortera och tvinga mig och mamma! Det är han som har valt det!!!!
Och det finns människor där ute som tycker att jag ska glömma och förlåta.
Glömma och förlåta????
Varför i helvete ska jag förlåta den idiotiska djävul som har förstört så mycket i mitt liv??!!
Varför i helvete ska jag glömma allt han har gjort mot mig och mamma??!!
Glömma och förlåta?!
In i helvete heller!!
Kommer aldrig kunna förlåta honom... finns ingen anledning... det är INTE okey det han har gjort!
Det är Inte okey!
Jag måste kämpa för mitt välbefinnande, min överlevnad... Det är jag som ska Leva med dessa minnena i hela mitt liv... det är jag som måste bearbeta det... det är JAG!
Inte han!!!
Så allt snack om att han är offret, att han haft det dåligt som liten... det är bullshit!
Det är inte synd om han någonstans!!!
Nu måste jag sluta skriva här och göra mig iordning för att gå till soc.
Jag ska både till soc och träffa Tomas.
Om en timma ungeför ska jag lämna mitt hem för att gå till soc för dels söka pengar och dels för att jag skulle ha bestämt var jag ska arbetsträna nån stans.
Jag tycker det ska extra jobbigt att gå till henne idag, eftersom att jag skulle ha fixat detta med arbetsträningen... men jag har inte gjort nåt, jag har inte ringt och pratat med de personer som jag skulle ha gjort... och jag har inte hört med ställen om jag kan träna där.
Så jag skäms mer än vanligt över att gå dit.
Känner mig inte alls bra.
egentligen vill jag bara avboka det, för just nu har jag hamnat i en cirkel där jag inte orkar ta tag i det... har liksom skjutit upp det så länge nu...
Men det handlar inte om att jag inte vill arbetsträna, utan det är något jag faktiskt längtar efter...
Men jag kan inte med att fråga dem på mina gamla arbetsplatser för jag vill inte bli en belastning för någon... och det känns som att jag kommer bli det...
Om jag fick välja helt vart jag skulle vilja vara någonstans utan att behöva vara en belastning, så skulle jag välja Hematoligen på Sahlgrenska... där jag gjorde min praktik innan jag insjukna... För där trivdes jag jätte mycket och jag älskade det jag arbetade med...
Men jag känner att jag inte kan ringa dit och fråga... "hej, veronica här... jag som praktiserade hos er för två o halft år sedan... tänkte att jag skulle arbetsträna hos er..."
ja jag kan inte med... dels för att jag inte vågar, för jag e lite rädd för svaret och dels för jag vill inte bli någon belastning...
Så antagligen ska jag be soc kontakta "hisingsslussen" så att kanske dem kan fixa det åt mig ist.
för jag vill ändå göra nåt meningsfullt... jag vill inte sitta i kassa på willys eller nån annan stans... för det är inget jag vill jobba med.
Mitt kall e inom vården... och det är även där jag måste lära mig att sätta gränser... att jag inte ger för mkt av mig och tar på mig allt för mkt... vilket är mitt problem.
jag tar gärna på mig mer än vad jag egentligen klarar...
Det känns iaf jätte jobbigt just nu innan jag ska till soc... kommer må päck när jag kommer hem sedan...
Sedan ska jag till Tomas... och det kommer oxå bli jobbigt... har inte träffat han på två veckor nu... och vi har väl mycket att prata om... hellst av allt vill jag skita i även detta...
För jag vill inte må dåligt... helst vill jag glömma allt... men jag vet att det går inte och det är inte bra om jag gör så, för jag vill bli så hel som möjligt... och jag behöver bearbeta skiten.
Men något som faktiskt stör mig det är att folk säger bla att de typ är synd om Arne... att han har gjort mig och mamma illa för att nån har gjort honom illa.. å att det egentligen inte e hans fel.
men alla har vi ett val! Jag har blivit slagen, misshandlad, taffsad på och inte fan går jag runt och gör det på andra människor... för Jag Väljer en annan väg för mitt liv!
Den bästa repliken i Män som hatar kvinnor är: "Håll käften med detta offersnacket... han mördar och våltar för att han tycker om det... Han har precis samma chans som oss andra. Man väljer vem man ska vara. Han var inget offer, han var ett jävla svin som hatar kvinnor"
Det är första gången jag hör att någon annan än jag som säger så... Alla männsikor har ett val, man väljer hur sitt liv ska bli!
Inte fan är det okey att misshandla någon bara för att den människan har levt under misshandel...
Det är ingen ursäkt! Det är inte okey!
Jag skiter fullständigt i om Arne hade det tufft som liten... det är fortfarande HAN som har gjort allt detta hemska mot mig och mamma... inte hans barndom.. det är Han som har valt det!
Det är ingen som har tvingat honom att slå, tortera och tvinga mig och mamma! Det är han som har valt det!!!!
Och det finns människor där ute som tycker att jag ska glömma och förlåta.
Glömma och förlåta????
Varför i helvete ska jag förlåta den idiotiska djävul som har förstört så mycket i mitt liv??!!
Varför i helvete ska jag glömma allt han har gjort mot mig och mamma??!!
Glömma och förlåta?!
In i helvete heller!!
Kommer aldrig kunna förlåta honom... finns ingen anledning... det är INTE okey det han har gjort!
Det är Inte okey!
Jag måste kämpa för mitt välbefinnande, min överlevnad... Det är jag som ska Leva med dessa minnena i hela mitt liv... det är jag som måste bearbeta det... det är JAG!
Inte han!!!
Så allt snack om att han är offret, att han haft det dåligt som liten... det är bullshit!
Det är inte synd om han någonstans!!!
Nu måste jag sluta skriva här och göra mig iordning för att gå till soc.
Mina kommentarer
Trackback
