Jobbigt
Denna dag har varit väldigt omtumlande för mig.
om inte annat i mitt huvud.
Jag hoppas dock att ingen såg de på jobbet.
I natt drömde jag en massa obehagliga drömmar, många drömmar som gjorde att vissa "bortglömda" känslor döck upp.
Jag har pratat mycket med Tomas, min psykolog, om min mammas missbruk. Min mammas alkoholism.
Jag har kunnat prata om det utan att behöva må dåligt över det... tills idag.
Drömnarna i natt tog mig tillbaka 10-15 år och jag stog utanför ytterdörren och undrade om jag skulle våga gå in. Kommer mamma vara full? och om hon är det, Hur full är hon?
Kommer hon försöka få mig att gråta, genom att vara elak mot mig... för att sedan trösta mig?
kommer hon gömma sin ölburk bakom saltet i kryddskåpet?
Kommer hennes drickar kompisar vara där?
Kommer hon ljuga om det för mig?
Kommer jag behöva spela teater, lossas som ingenting... ta vara på den lilla stund som hon är nykter?
Hon va full dagen innan, kommer hon även vara det idag?
Kommer hon bli arg när jag tömmer burkarna eller flaskorna?
Kommer hon ljuga och säga att hon nu kan klara av att dricka normalt, att en öl inte behöver bli 10?
Kommer hon visa de alkoholfria vinflaskorna, för att förska lura mig?
Tror hon inte att jag ser?
Att jag ser och känner det innan jag hunnit stiga in över tröskeln.
Jag känner mina arga och ledsna tårar innanför min mask...
Dem tårar som jag alltid vart tvungen att dölja... som jag inte har fått gråta.
För när mamma var nykter, då pratade vi aldrig om det... då lossades vi som om inget hade hänt.
Skulle jag börja prata om det och berätta hur jag kännde, så satt hon där dagen efter och dämpade sin ångest. Då satt hon där med sin flaska.
Jag får försöka reda ut mina tankar som snurrar som en karusell genom en promenad...
Kanske kan "glömma" dem igen?
Nåt som har varit bra idag är att jag fick beröm av ägaren på jobbet. Han tycker jag är mkt profesionell och det tackar jag för. :)
Att få de orden en dag som denna betyder jätte mycket...
Och jag hoppas inte att mina flashisar har påverkat arbetet.
Jag kan säga det att det har varit skönt att jobba faktiskt, att få fokus, på ett normalt sätt, på något helt annat. Att jag inte behöver lägga all min kraft på dem... utan att jag blir avledd helt automatiskt.
Kramen
om inte annat i mitt huvud.
Jag hoppas dock att ingen såg de på jobbet.
I natt drömde jag en massa obehagliga drömmar, många drömmar som gjorde att vissa "bortglömda" känslor döck upp.
Jag har pratat mycket med Tomas, min psykolog, om min mammas missbruk. Min mammas alkoholism.
Jag har kunnat prata om det utan att behöva må dåligt över det... tills idag.
Drömnarna i natt tog mig tillbaka 10-15 år och jag stog utanför ytterdörren och undrade om jag skulle våga gå in. Kommer mamma vara full? och om hon är det, Hur full är hon?
Kommer hon försöka få mig att gråta, genom att vara elak mot mig... för att sedan trösta mig?
kommer hon gömma sin ölburk bakom saltet i kryddskåpet?
Kommer hennes drickar kompisar vara där?
Kommer hon ljuga om det för mig?
Kommer jag behöva spela teater, lossas som ingenting... ta vara på den lilla stund som hon är nykter?
Hon va full dagen innan, kommer hon även vara det idag?
Kommer hon bli arg när jag tömmer burkarna eller flaskorna?
Kommer hon ljuga och säga att hon nu kan klara av att dricka normalt, att en öl inte behöver bli 10?
Kommer hon visa de alkoholfria vinflaskorna, för att förska lura mig?
Tror hon inte att jag ser?
Att jag ser och känner det innan jag hunnit stiga in över tröskeln.
Jag känner mina arga och ledsna tårar innanför min mask...
Dem tårar som jag alltid vart tvungen att dölja... som jag inte har fått gråta.
För när mamma var nykter, då pratade vi aldrig om det... då lossades vi som om inget hade hänt.
Skulle jag börja prata om det och berätta hur jag kännde, så satt hon där dagen efter och dämpade sin ångest. Då satt hon där med sin flaska.
Jag får försöka reda ut mina tankar som snurrar som en karusell genom en promenad...
Kanske kan "glömma" dem igen?
Nåt som har varit bra idag är att jag fick beröm av ägaren på jobbet. Han tycker jag är mkt profesionell och det tackar jag för. :)
Att få de orden en dag som denna betyder jätte mycket...
Och jag hoppas inte att mina flashisar har påverkat arbetet.
Jag kan säga det att det har varit skönt att jobba faktiskt, att få fokus, på ett normalt sätt, på något helt annat. Att jag inte behöver lägga all min kraft på dem... utan att jag blir avledd helt automatiskt.
Kramen
Mina kommentarer
Trackback
