ikkamedlitets

Tiden går fort ibland.
Nu har jag inte bloggat på jätte länge... sorry


Början av denna veckan har varit lite jobbig...
Eftersom jag försökte "fly" från mammas årsdag  genom att sova bort den, har jag fått ta det i efterhand.


För en vecka sen så var jag, min kill, Emmi och hennes kille på bio. Vi såg Robin Hood.
Men efter bion, dirket efter, när jag å Jim satte oss i bilen fick jag en regäl ångest attak, en riktigt jobbig som jag kanske inte haft på ett år.
Jim fick köra hem mig, jag tog mina piller; sömntabletterna, antidepressiva, 5 st lugnande och en insomningstablett, för att jag ville bli av med ågesten.. så jag somnade.
Fast dagarna efter har jag varit väldigt tankspridd och förvirrad.

Jag har bland annat frågat en kund om de vill ha pasta, bulgur eller quinoa i sin baguett.
Jag varit påväg att lämna ut för mycket pengar och jag har frågat samma kund samma sak flera gånger så att de nästan har blitt lite irriterade.


I Torsdags böjade jag förbereda en tårta, för min kompis son fyllde 2 år och i lördags var kalaset :)
Pojken älskade tårtan och han var så go och glad (som han iofs alltid är ♥)

Jag började förbereda dumlefluff; smälta dumle i grädde.
Sedan på fredagen la jag tårtan, dumlefluff och vaniljkräm :)
Och igår dekorerade jag tårtan :) (som blev väldigt uppskattad)


Såhär blev den :)


Idag har vi varit på dop.
Det var trevligt :)


Det blir lite tankar när man sitter i kyrkan och prästen pratar om guds kärlek till alla och jag kunde inte låta blir och tänka på min barndom... och jag har alltid undrat vad gud var då...
Älskade inte gud mig?
"tryggare kan ingen vara, än guds lilla barna skara"
Var inte jag med i den skaran?

"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i guds händer"
Denna ramsa sa jag många gånger när jag var i 9, 10 års åldern... för jag ville ha en trygghet, en lycka. Som jag ett tag trodde att Gud kunde ge mig.


När jag och mamma blev av med "pappa" så blev jag extremt troende. Jag vill ha något jag kunde lita på... att det alltid fanns någon som älskade mig.
Jag bad, jag läste och jag lyssnade. Men ingen hjälp fick jag.
Min "pappa" jagade mig fortfarande och min mamma var full. Jag stog där helt själv utan nåt.
Efter en dröm, där "gud" lovade mig att "pappa" aldrig mer skulle komma till mig, blev jag sviken även av gud.
Och sedan dess har jag inte förlitat mig på nåt annat än mig själv.
Det var ingen idé, jag blev alltid sviken.


Det är iaf väldigt underbart att se barn döpas in till en bra familj. Och det känns bra att veta att de barnen runt omkring oss nu, har det bra... föräldrarna är bra. Och jag blir glad i hela hjärtat när jag ser detta :D


Jag har även trappat ner ytterliggare 25mg på mina antidepressiva :D
och om detta går bra ska jag trappa ner ytterliggare :D


Så just nu är allt väldigt bra och allt går åt rätt håll :D


Jag har lite nya funderingar när det gäller bloggen.
Jag funderar på om jag ska börja med att skriva om något ämne varje vecka... typ alkoholism eller njursjukdomar.
Vad tycker ni om det?
Skulle ni vilja läsa om lite olika "fakta"?

jag ska försöka att inte trada på så de blir för jobbigt å läsa då :P



Kramar