blod, skolan och brevet
"MAMMA/PAPPA JAG ÄLSKAR DIG".
Lägg upp ...detta på din sta...tus i en timma för att visa att du är emot BARNMISSHANDEL!!!"
Igår när jag satt på facebook och kolla runt hittade jag ovanstående på en väns status.
Jag kopiera givetvis det och satte det även på min status, men inte utan att det hade (och har fortfarande) rört runt bland mina känslor.
En dag när jag blev arg på min "pappa" tog jag min mammas röda läppstift och målade på hans örngott på ena sidan...
Men sen blev jag rädd, så jag vände på kudden och hoppades på att han inte skulle märka nåt.
På morgonen, dagen efter, vaknar "pappa" med ansiktet fullt av rött läppstift.
Mamma som såg detta, börja skratta.... tills...
"Pappa" blev rasande och slog min mamma sönder och samman.
När han var klar med henne gick han in i mitt rum och slog mig.... inte lika mycket som min mamma.
Därefter gick han ner till undervåningen.
Jag gick in till deras sovrum, för att upptäcka att min mamma är sönderslagen.
Blod rann från hennes näsa och ur hennes mun.... hon låg hopkrypen, fortfarande i sängen, av smärtan som han åstakommit.
Min mammas ögon möter min blick och hon säger: Älskling, det såg jätte roligt ut... men snälla gör inte om det igen.
Jag fick "pappa" att slå min mamma sönder och samman... den skulden jag kännde, och än idag känner, är obeskrivlig.
När jag läste texten ovanför, som stog på facebook, kunde jag inget annat tänka att det kunde vart jag eller mamma
Inte för att jag gjorde detta av kärlek, för jag gjorde det av hat, utan för att den spärren människor, som "pappa", saknar och kan göra såhär mot en annan människa.
Det finns många händelser i vårt liv med "pappa" som kunde lätt till våran död.
Och jag kan svära på att hade vi inte fått hjälp med att fly från honom eller fått hjälp här i Sverige med att "bli av" med honom, hade både jag och min mamma varit döda idag.
Han hade tagit våra liv!
Både min mamma och jag har varit rädda för våra liv...
och efter min mammas död så var (och ibland idag är) rädd för mitt liv... att "pappa" ska komma för att döda mig.
Nu till något helt annat
Nu blir det lite uppdatering om hur de går för mig i skolan :P
Jag vill nog påstå att det går bra.
Jag har gjort min livs första tenta, och jag tror faktiskt att jag har klarat den... har dock inte fått svar på den än då det kan ta upp till 3 veckor för dem att rätta dem tydligen. (och det var ca 2 veckor sen jag gjorde den)
Jag har börjat en ny kurs. Humanbiologi! :D
Skiiit rolig!
Kursen är uppbyggd så att vi kommer ha tre stycken deltentor
Varav en gjorde jag igår.
Och jag tror även att den gick bra, att jag har klarat den.
Jag funderar på att trappa ner på min medicin igen... Jag har strypigt nertrappningen då så mkt nytt började i mitt liv.
Känner att jag är såpass stabil... känner mig trygg i skolan och känner att jag klarar den pressen.
Så jag ska prata med min försteskötare om detta när jag träffar honom nästa gång.
Har även börjat fundera mer på vad jag ska skriva i brevet till min biologiska far.
Jag har kollat runt lite på vad som är det bästa sättet för honom att få det.
Har kommit fram till att jag ska skicka det rekomenderat.
Dels för att jag inte vill att någon anna ska kunna öppna och läsa det. Jag vill inte förstöra något i hans nuvarande familjesituation.
Och dels för att jag ska veta att han verkligen har fått det.
Så nu är det bara att börja skriva om det.
Det jag hade skrivit i mitt provosoriska brev som jag har skissat på, har jag redan uppfyllt.
Där har jag nämligen skrivit bland annat att Jag och min kille skulle bila till Grekland i sommar och att jag förhoppningsvis skulle börja studera till sjuksköterska till hösten.
Nu är juh båda dessa grejer gjorda så för änna börja om :P
Nä, nu ska jag göra lite nudlar till mig...
e lite smått hungrig... och Jim kommer inte hem förrens sent idag :(
Kramizar
