ikkamedlitets

Många gånger känner jag mig som världens värsta kompis.
De vänner jag verkligen älskar sviker jag alltid på något sätt... även om jag aldrig medvetet velat det.


En av de bästa vänner man kan ha, har jag svikit nåt så in i bomben.
Och vi har glidit ifrån varandra tack vare detta...
Vet inte heller hur jag ska lösa detta... Jag saknar henne nåt så fruktansvärt.
Hon är som en syster för mig...
Det gör så ont i mig att jag har gjort henne så illa... och att vi har glidit ifrån varandra.
Och jag hatar att jag inte finner orken i mig själv att försöka lösa det...


Hon har sitt liv... och jag har mitt
Hon har inte alltid tid... och jag vet inte om jag ska tränga mig på.... vet inte heller om jag vågar,


Jag känner mig rädd och feg.

Rädd: för jag är så rädd för att förlora henne... vilket jag egentligen redan har gjort (men kanske inte helt vill inse det)

Feg: jag vågar inte tränga mig på... jag vågar inte vara jobbig... jag vågar inte bli mer ledsen än vad jag redan är...


Jag vet hur jag funkar när jag är rädd... jag sticker huvudet i sanden.
Jag är så rädd är för att bli lämnad...
hellre fly än illa fäktas


Det värsta är att jag tror hon "tänker" lika dant.... hon vill oxå skydda sig... hon vill inte bli mer sårad än vad hon redan blivit...
Hon har oxå sin skyddsmekanism


Jag vet att jag saknar henne nåt så fruktansvärt och jag vet inte hur jag ska handskas med det... och jag vet inte heller hur jag ska lösa det...


Jag kände innan jag fick reda på att jag sårat henne, att vi hade glidit ifrån varandra...
jag kunde inte för mitt liv förstå varför...
Jag vågade inte tränga mig på heller... tänk om hon inte tycker om mig längre...
Och jag saknade henne...


Jag är glad att hon berättade för mig... vad jag hade gjort...
Önska så att jag hade tänkt! så detta aldrig hade hänt...
Att jag fortfarande hade kvar henne.. att vi aldrig glidit ifrån varandra...


Det värsta är att jag inte vet hur jag ska lösa detta...
Jag vet inte hur vi ska bli nära vänner igen...
Jag vet inte om hon ens vill så nära vänner igen


Jag pratar inte om det...
problemen är mellan oss....
och jag vill inte blanda in nån annan...


Känner mig dum som skriver om mina tankar här...
Dock måste jag få räta nån stans, räta i mina tankar... min saknad, min rädsla och min feghet.