krav
Vet inte riktigt vart jag ska börja... har en massa tankar i huvudet,
vissa jag får rätta i, andra som jag inte kan rätta ut alls.
Min skola går bra, än så länge iaf.
Jag har 37,5 högskolepoäng. Känns bra.
Men det som känns helt fantastiskt är att jag har VG i samtliga avslutade kurser.
Så skolan har gått bra hittills. :)
Det som känns jobbigt är att skolan tar all must ur mig.
Jag har inte ork att umgås med mina vänner, vilket känns jobbigt.
Dagarna efter skolan är jag helt slut... Jag går och lägger mig runt 20 varje kväll.
Jag tycker det är jätte kul i skolan och intressant. Tycker dock att det är synd att skolan går ut över mina älskade vänner.
Vet inte riktigt hur jag ska få en balans i detta... vill träffa mina vänner oxå.
Och många dagar har jag en saknad efter dem,
Har även dåligt samvete för att jag inte hinner med dem. :(
Jag får hoppas på att jag har mer tid i sommar för dem.
Till sommaren har jag sökt jobb som undersköterska på Sahlgrenska, Möndal, Östra sjukhuset, Borås lassaret och Varbergssjukhus.
Så jag hoppas jag får nåt jobb nånstans.
Annars blir det en jävligt taight sommar utan pengar. Dessutom vill jag ha något att göra oxå, vill inte sitta hemma hela dagarna som ett fån.
Hoppas även jag får ett bra schema, så jag hinner vila, umgås och ha roligt.
Får passa på under sommaren...
Om några veckor går jag på min första pratik... känns kul, vet ännu inte vart jag hamnar.
mindre kul att behöva gå med en undersköterska.... för att lära sig grunderna, och vad som görs...
Är redan utbildad undersköterska och kan det... men men.
Många i klassen har ingen vårderfarenhet alls, så skolan tänker väll att alla ska få denna erfarenheten innan man kan praktisera som sjuksköterska.
Det som känns lite jobbigt under praktisken är att samtidigt som jag ska jobba 35 timmar i veckan, ska jag plugga till en tenta och göra en del arbeten som skall lämnas in när praktiken är slut.
Fick panik när jag hörde detta första gången. tänkte: hur fan ska jag klara det här?!?!?!?!?!
Fattar fortfarande inte hur jag ska klara det... men får försöka ta en dag i taget.
Tydligen ska nästa termin vara ännu tuffare.... :S
Den sista tiden har jag varit jätte trött... snarare helt död.
Svårigheten att sova, bidrar säkert till detta.
Tror även mina tankar förstör lite oxå, både sömnen och piggheten.
Så fort jag får en liten stund för mig själv börjar hjärnspökerna sätta igång.
många mardrömmar.
Det värsta just nu är nog mitt samvete gällande morfar.
Att jag lät min sjukdom gå ut över honom... att han blev helt ensam.
Dessutom va han den enda nära släktingen vid liv.... och jag tog inte vara på det.
Jag önskar oxå att jag kunde få prata lite med mamma...
Tänk att det 5 årsen nu (15 maj) hon dog.
Jag tror att då jag mår bra och trappat ner så mycket på mina mediciner kommer jag mer i kontakt med mina känslor... min ledsamhet.... och allt jag försökt fly från genom livet.
Det är ofta jag känner för att gråta.... tårarna bränner i mina ögon.
Har fortfarande stora problem att gråta framför folk... vill helst vara ensam.
Tiden med "pappa" kommer och påminner mig oxå.
Jag är inte rädd på samma sätt för han som för 4 årsen.
Men han sitter fortfarande innanför mitt skinn.
Jag drömmer om honom och tiden med honom, han finns med i allt jag gör... i många av mina tankar.
även om jag försöker jobba emot mina tankar så är det svårt.
Kunskap ger makt, där kan ingan slå på mina fingrar
Det har jag tänkt som liten... så länge jag vet och kan allt så kan ingen slå mig där... då är jag inte korkad,
som jag har fått höra hela mitt liv att jag är...
Mina krav på mig själv är höga... högre än vad jag tror många andra tror.
ändå försöker jag jobba emot dem... men klarar jag inte mina krav känner jag mig dålig eller får dåligt samvete.
Jag önskar så att jag orkade så mycket mer!
Men även jag måste försöka inse mina begränsningar.... vilket är sjukt svårt. Men jag vill verkligen inte hamna där jag va igen!
Jag fortsätter att jobba med mig själv.
Nu får jag ta å gå och lägga mig.
Annars skulle jag nog inte kunna sluta skriva här :P
ska försöka bättra mig med att skriva här oxå...
ska försöka iaf :P
kramen
vissa jag får rätta i, andra som jag inte kan rätta ut alls.
Min skola går bra, än så länge iaf.
Jag har 37,5 högskolepoäng. Känns bra.
Men det som känns helt fantastiskt är att jag har VG i samtliga avslutade kurser.
Så skolan har gått bra hittills. :)
Det som känns jobbigt är att skolan tar all must ur mig.
Jag har inte ork att umgås med mina vänner, vilket känns jobbigt.
Dagarna efter skolan är jag helt slut... Jag går och lägger mig runt 20 varje kväll.
Jag tycker det är jätte kul i skolan och intressant. Tycker dock att det är synd att skolan går ut över mina älskade vänner.
Vet inte riktigt hur jag ska få en balans i detta... vill träffa mina vänner oxå.
Och många dagar har jag en saknad efter dem,
Har även dåligt samvete för att jag inte hinner med dem. :(
Jag får hoppas på att jag har mer tid i sommar för dem.
Till sommaren har jag sökt jobb som undersköterska på Sahlgrenska, Möndal, Östra sjukhuset, Borås lassaret och Varbergssjukhus.
Så jag hoppas jag får nåt jobb nånstans.
Annars blir det en jävligt taight sommar utan pengar. Dessutom vill jag ha något att göra oxå, vill inte sitta hemma hela dagarna som ett fån.
Hoppas även jag får ett bra schema, så jag hinner vila, umgås och ha roligt.
Får passa på under sommaren...
Om några veckor går jag på min första pratik... känns kul, vet ännu inte vart jag hamnar.
mindre kul att behöva gå med en undersköterska.... för att lära sig grunderna, och vad som görs...
Är redan utbildad undersköterska och kan det... men men.
Många i klassen har ingen vårderfarenhet alls, så skolan tänker väll att alla ska få denna erfarenheten innan man kan praktisera som sjuksköterska.
Det som känns lite jobbigt under praktisken är att samtidigt som jag ska jobba 35 timmar i veckan, ska jag plugga till en tenta och göra en del arbeten som skall lämnas in när praktiken är slut.
Fick panik när jag hörde detta första gången. tänkte: hur fan ska jag klara det här?!?!?!?!?!
Fattar fortfarande inte hur jag ska klara det... men får försöka ta en dag i taget.
Tydligen ska nästa termin vara ännu tuffare.... :S
Den sista tiden har jag varit jätte trött... snarare helt död.
Svårigheten att sova, bidrar säkert till detta.
Tror även mina tankar förstör lite oxå, både sömnen och piggheten.
Så fort jag får en liten stund för mig själv börjar hjärnspökerna sätta igång.
många mardrömmar.
Det värsta just nu är nog mitt samvete gällande morfar.
Att jag lät min sjukdom gå ut över honom... att han blev helt ensam.
Dessutom va han den enda nära släktingen vid liv.... och jag tog inte vara på det.
Jag önskar oxå att jag kunde få prata lite med mamma...
Tänk att det 5 årsen nu (15 maj) hon dog.
Jag tror att då jag mår bra och trappat ner så mycket på mina mediciner kommer jag mer i kontakt med mina känslor... min ledsamhet.... och allt jag försökt fly från genom livet.
Det är ofta jag känner för att gråta.... tårarna bränner i mina ögon.
Har fortfarande stora problem att gråta framför folk... vill helst vara ensam.
Tiden med "pappa" kommer och påminner mig oxå.
Jag är inte rädd på samma sätt för han som för 4 årsen.
Men han sitter fortfarande innanför mitt skinn.
Jag drömmer om honom och tiden med honom, han finns med i allt jag gör... i många av mina tankar.
även om jag försöker jobba emot mina tankar så är det svårt.
Kunskap ger makt, där kan ingan slå på mina fingrar
Det har jag tänkt som liten... så länge jag vet och kan allt så kan ingen slå mig där... då är jag inte korkad,
som jag har fått höra hela mitt liv att jag är...
Mina krav på mig själv är höga... högre än vad jag tror många andra tror.
ändå försöker jag jobba emot dem... men klarar jag inte mina krav känner jag mig dålig eller får dåligt samvete.
Jag önskar så att jag orkade så mycket mer!
Men även jag måste försöka inse mina begränsningar.... vilket är sjukt svårt. Men jag vill verkligen inte hamna där jag va igen!
Jag fortsätter att jobba med mig själv.
Nu får jag ta å gå och lägga mig.
Annars skulle jag nog inte kunna sluta skriva här :P
ska försöka bättra mig med att skriva här oxå...
ska försöka iaf :P
kramen
Mina kommentarer
Emelie säger:
Jag väntar på dig min älskade bästis. Jag vill att du fokuserar på din hälsa och dina studier så finns jag här för dig när du behöver mig <3 puss
Sara säger:
Du är en underbar person Veronica! Fokusera på det som är viktigt, dina vänner kommer alltid att finnas kvar :) Vill du prata så lyssnar jag! <3
Trackback
