bara ett år
Igår kom jag och tänka på hur mycket jag har åstakommit bara detta året.
Året startade med att jag började arbetsträna på ett fik.
Först två dagar i veckan från 7-10 och efter några månader klarade jag av att jobba från 7-14 måndag till fredag.
Under denna tiden avslutade jag med mitt bostöd.
På sommaren bilade Jim och jag till Grekland och var hemifrån i nästan 4 veckor.
En helt underbar resa.
När vi kom hem från resan började jag strax därefter att studera till sjuksköterska.
Nu har jag snart studerat i ett halv år.
Jag har klarat av första kursen med ett VG i slutbetyg (vilket e det högsta man kan få)
Jag har dessutom fått alla rätt på första tentan i humanbiologi.
För er kanske detta inte låter som så mycket.
Men för mig är det det.
Från att ha varit sjukskriven i knappt 3 ½ år till att åstakomma allt detta på bara ett år.
Jag är väldigt stolt över mig själv som har klarat allt detta på bara ett år
Idag e jag dock hemma från skolan för att jag har mått illa hela natten, men jag hoppas jag mår bättre imorn så jag kan åka dit då iaf.
Nu ska jag kurera mig med te och film =)
kram
Året startade med att jag började arbetsträna på ett fik.
Först två dagar i veckan från 7-10 och efter några månader klarade jag av att jobba från 7-14 måndag till fredag.
Under denna tiden avslutade jag med mitt bostöd.
På sommaren bilade Jim och jag till Grekland och var hemifrån i nästan 4 veckor.
En helt underbar resa.
När vi kom hem från resan började jag strax därefter att studera till sjuksköterska.
Nu har jag snart studerat i ett halv år.
Jag har klarat av första kursen med ett VG i slutbetyg (vilket e det högsta man kan få)
Jag har dessutom fått alla rätt på första tentan i humanbiologi.
För er kanske detta inte låter som så mycket.
Men för mig är det det.
Från att ha varit sjukskriven i knappt 3 ½ år till att åstakomma allt detta på bara ett år.
Jag är väldigt stolt över mig själv som har klarat allt detta på bara ett år
Idag e jag dock hemma från skolan för att jag har mått illa hela natten, men jag hoppas jag mår bättre imorn så jag kan åka dit då iaf.
Nu ska jag kurera mig med te och film =)
kram
Glad med trött
Första del tentan i humanbiologi fick jag alla rätt :D
Känns helt underbart!
helt fantastiskt faktiskt
Imorn har jag min andra del tenta i humanbiologi...
vet inte hur de kommer gå... men jag hoppas på att de kommer gå bra.
De e några delar på denna tenta som jag har valt att ta omtenta på, så jag har inte pluggat på det alls...
Vår kursanvarig har ett väldigt bra system när det gäller detta med omtentor, man behöver inte göra om de delar man klarat utan bara det man inte klarat lr valt att skita i.
Så att inte göra vissa delar på denna tenta är ett taktiskt val från min sida...
Då kanske jag kan få VG de dem delarna oxå, vilket gör att de blir större chans för mig att få VG på kursen..
Vilket hade varit skoj! :D
Nu är jag helt död i huvvet... har pluggat sen 9 imorse till runt 18..
Å så har jag kört bilen till å från Borås.
Mina ögon går snart i kors... så nu blir det tandborstning å bums i säng.
Håll tumarna för mig på de delar jag har pluggat på så att jag klarar dem :)
Trötta kramar
Känns helt underbart!
helt fantastiskt faktiskt
Imorn har jag min andra del tenta i humanbiologi...
vet inte hur de kommer gå... men jag hoppas på att de kommer gå bra.
De e några delar på denna tenta som jag har valt att ta omtenta på, så jag har inte pluggat på det alls...
Vår kursanvarig har ett väldigt bra system när det gäller detta med omtentor, man behöver inte göra om de delar man klarat utan bara det man inte klarat lr valt att skita i.
Så att inte göra vissa delar på denna tenta är ett taktiskt val från min sida...
Då kanske jag kan få VG de dem delarna oxå, vilket gör att de blir större chans för mig att få VG på kursen..
Vilket hade varit skoj! :D
Nu är jag helt död i huvvet... har pluggat sen 9 imorse till runt 18..
Å så har jag kört bilen till å från Borås.
Mina ögon går snart i kors... så nu blir det tandborstning å bums i säng.
Håll tumarna för mig på de delar jag har pluggat på så att jag klarar dem :)
Trötta kramar
Resultat
Idag har jag fått reda på om jag klarade min första tenta.
Jag klara den... jag fick till och med VG på den... vilket är det högsta betyget man kan få!
Gissa om jag är glad!!!
På torsdag ska jag hämta ut den och kolla på den :D
Jag har nu 15 högskolepoäng :D
Skulle egentligen pluggat idag... men hade ingen ork.
Så jag får plugga ordentligt imorn.
Tycker lite att jag kan unna mig att inte studera nåt idag :P
Kanske ska sätta på en film å kolla på...
Är lite uttråkad känner jag... vet inte vad jag ska hitta på...
kramen
Jag klara den... jag fick till och med VG på den... vilket är det högsta betyget man kan få!
Gissa om jag är glad!!!
På torsdag ska jag hämta ut den och kolla på den :D
Jag har nu 15 högskolepoäng :D
Skulle egentligen pluggat idag... men hade ingen ork.
Så jag får plugga ordentligt imorn.
Tycker lite att jag kan unna mig att inte studera nåt idag :P
Kanske ska sätta på en film å kolla på...
Är lite uttråkad känner jag... vet inte vad jag ska hitta på...
kramen
blod, skolan och brevet
"Ett barn sa till sin mamma/pappa "jag målade ditt lakan med läppstift" rasande slog hon/han sitt barn medvetslös. Sen ångrade hon/han vad den hade gjort och bad sitt barn att "öppna ögonen" men det var för sent. Barnets lilla hjärta hade slutat slå. I sovrummet på lakanet stod det:
"MAMMA/PAPPA JAG ÄLSKAR DIG".
Lägg upp ...detta på din sta...tus i en timma för att visa att du är emot BARNMISSHANDEL!!!"
Igår när jag satt på facebook och kolla runt hittade jag ovanstående på en väns status.
Jag kopiera givetvis det och satte det även på min status, men inte utan att det hade (och har fortfarande) rört runt bland mina känslor.
En dag när jag blev arg på min "pappa" tog jag min mammas röda läppstift och målade på hans örngott på ena sidan...
Men sen blev jag rädd, så jag vände på kudden och hoppades på att han inte skulle märka nåt.
På morgonen, dagen efter, vaknar "pappa" med ansiktet fullt av rött läppstift.
Mamma som såg detta, börja skratta.... tills...
"Pappa" blev rasande och slog min mamma sönder och samman.
När han var klar med henne gick han in i mitt rum och slog mig.... inte lika mycket som min mamma.
Därefter gick han ner till undervåningen.
Jag gick in till deras sovrum, för att upptäcka att min mamma är sönderslagen.
Blod rann från hennes näsa och ur hennes mun.... hon låg hopkrypen, fortfarande i sängen, av smärtan som han åstakommit.
Min mammas ögon möter min blick och hon säger: Älskling, det såg jätte roligt ut... men snälla gör inte om det igen.
Jag fick "pappa" att slå min mamma sönder och samman... den skulden jag kännde, och än idag känner, är obeskrivlig.
När jag läste texten ovanför, som stog på facebook, kunde jag inget annat tänka att det kunde vart jag eller mamma
Inte för att jag gjorde detta av kärlek, för jag gjorde det av hat, utan för att den spärren människor, som "pappa", saknar och kan göra såhär mot en annan människa.
Det finns många händelser i vårt liv med "pappa" som kunde lätt till våran död.
Och jag kan svära på att hade vi inte fått hjälp med att fly från honom eller fått hjälp här i Sverige med att "bli av" med honom, hade både jag och min mamma varit döda idag.
Han hade tagit våra liv!
Både min mamma och jag har varit rädda för våra liv...
och efter min mammas död så var (och ibland idag är) rädd för mitt liv... att "pappa" ska komma för att döda mig.
"MAMMA/PAPPA JAG ÄLSKAR DIG".
Lägg upp ...detta på din sta...tus i en timma för att visa att du är emot BARNMISSHANDEL!!!"
Igår när jag satt på facebook och kolla runt hittade jag ovanstående på en väns status.
Jag kopiera givetvis det och satte det även på min status, men inte utan att det hade (och har fortfarande) rört runt bland mina känslor.
En dag när jag blev arg på min "pappa" tog jag min mammas röda läppstift och målade på hans örngott på ena sidan...
Men sen blev jag rädd, så jag vände på kudden och hoppades på att han inte skulle märka nåt.
På morgonen, dagen efter, vaknar "pappa" med ansiktet fullt av rött läppstift.
Mamma som såg detta, börja skratta.... tills...
"Pappa" blev rasande och slog min mamma sönder och samman.
När han var klar med henne gick han in i mitt rum och slog mig.... inte lika mycket som min mamma.
Därefter gick han ner till undervåningen.
Jag gick in till deras sovrum, för att upptäcka att min mamma är sönderslagen.
Blod rann från hennes näsa och ur hennes mun.... hon låg hopkrypen, fortfarande i sängen, av smärtan som han åstakommit.
Min mammas ögon möter min blick och hon säger: Älskling, det såg jätte roligt ut... men snälla gör inte om det igen.
Jag fick "pappa" att slå min mamma sönder och samman... den skulden jag kännde, och än idag känner, är obeskrivlig.
När jag läste texten ovanför, som stog på facebook, kunde jag inget annat tänka att det kunde vart jag eller mamma
Inte för att jag gjorde detta av kärlek, för jag gjorde det av hat, utan för att den spärren människor, som "pappa", saknar och kan göra såhär mot en annan människa.
Det finns många händelser i vårt liv med "pappa" som kunde lätt till våran död.
Och jag kan svära på att hade vi inte fått hjälp med att fly från honom eller fått hjälp här i Sverige med att "bli av" med honom, hade både jag och min mamma varit döda idag.
Han hade tagit våra liv!
Både min mamma och jag har varit rädda för våra liv...
och efter min mammas död så var (och ibland idag är) rädd för mitt liv... att "pappa" ska komma för att döda mig.
Nu till något helt annat
Nu blir det lite uppdatering om hur de går för mig i skolan :P
Jag vill nog påstå att det går bra.
Jag har gjort min livs första tenta, och jag tror faktiskt att jag har klarat den... har dock inte fått svar på den än då det kan ta upp till 3 veckor för dem att rätta dem tydligen. (och det var ca 2 veckor sen jag gjorde den)
Jag har börjat en ny kurs. Humanbiologi! :D
Skiiit rolig!
Kursen är uppbyggd så att vi kommer ha tre stycken deltentor
Varav en gjorde jag igår.
Och jag tror även att den gick bra, att jag har klarat den.
Jag funderar på att trappa ner på min medicin igen... Jag har strypigt nertrappningen då så mkt nytt började i mitt liv.
Känner att jag är såpass stabil... känner mig trygg i skolan och känner att jag klarar den pressen.
Så jag ska prata med min försteskötare om detta när jag träffar honom nästa gång.
Har även börjat fundera mer på vad jag ska skriva i brevet till min biologiska far.
Jag har kollat runt lite på vad som är det bästa sättet för honom att få det.
Har kommit fram till att jag ska skicka det rekomenderat.
Dels för att jag inte vill att någon anna ska kunna öppna och läsa det. Jag vill inte förstöra något i hans nuvarande familjesituation.
Och dels för att jag ska veta att han verkligen har fått det.
Så nu är det bara att börja skriva om det.
Det jag hade skrivit i mitt provosoriska brev som jag har skissat på, har jag redan uppfyllt.
Där har jag nämligen skrivit bland annat att Jag och min kille skulle bila till Grekland i sommar och att jag förhoppningsvis skulle börja studera till sjuksköterska till hösten.
Nu är juh båda dessa grejer gjorda så för änna börja om :P
Nä, nu ska jag göra lite nudlar till mig...
e lite smått hungrig... och Jim kommer inte hem förrens sent idag :(
Kramizar
livet är underbart
Denna låt lyssnade jag jätte mkt på i början av min mycket svåra och djupa depression med utmattningssymtom
känslan e låten beskrev mkt hur jag kände så... och ibland även idag, fast mer på ett positivt sätt än innan
Vers. 1
Livet är halvdant som tre sjättedelar och sänkt som en wet sjua på 33 varv det räcker mer än allt tydligen, gör ont som barnafödande för det här är i alla fall åtminstone lokalbedövande och låt dig nu inte ruttna i tresmälikt utan tryck på play och låt din kropp guppa i livsglädje, du håller ditt tal och snubblar på rösten och slinter och det sommrigaste du kan tänka dig är höst eller vinter du ska ta dig från Sverige till Mecka till fots när du är halvägs säckar ihop törstig vid ditt läckande ok och dricker med välmog för din förskräckliga bror som bär fram men dödar dig med kärlek men vätskan är tomt, så vad gör? du skjuter dig och avlider eller sitter och väntar på skjuts hem och njuter av livet hör ljudet av bilen som aldrig anländer drömmer dig till sandstränder och vässar dina framtänder samt tänker igenom ditt samvete stoppar armen i munnen och biter ihop vid handleden river ett tygstycke och lindar trasan runt venen börjar skratta, bilen kommer och du är glad att du lever...
(ref.) När du är som alla andra vet sliten, stel och slö och ligger dränkt med samma gamla smet lägg dig ner o dö har du just nu skrivit ditt avskeds brev och allt är upp och ner och livet känns precis som en gatusten res dig upp och lev
Vers. 2
Hur funkar egentligen din livssituation när ingenting du gör idag blir riktigt kanon allt är bittert och nog är det väl dig din figur o din kropp som du använt när du käkat dig immun mot stillnokt du är sur och vill bort från livslyckliga kändisar men nacken är för stark från alla misslyckade hängningar och nu när allt är tryggt och solo med valium och stesolid tagit slut i ditt badrumsskåp är det bara att ge upp och som en riktigt lycklig man har du kraften att förvandla pyttipanna till en kycklingssallad för att du inte rosenrasande står utan sitter skrattande åt obetalade lån snart har du gömt musklerna på din konstiga upptränade boxarnacke tvinar bort i ditt liv för gott din avsaknad av serantodin fylldes ut och ingen kommer magpumpa dig och ditt lyckorus allting får ett lyckligt slut och livet är underbart du skiter i underligt hat och är fri som en undelat tappar alla dina laster över kanten nu en skottkärra och sorgen lämnar dig aldrig koppärrad du blir blåttmärkt av tiden med ett brustet hjärta det är därför livet kan underlätta i stundens hetta har du fråger kan du leta svaren i etern men det skiter du i du är enbart glad att du lever
(ref.) När du är som alla andra vet sliten, stel och slö och ligger dränkt med samma gamla smet lägg dig ner o dö har du just nu skrivit ditt avskeds brev och allt är upp och ner och livet känns precis som en gatusten res dig upp och lev...
nomy cocaine
You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing
So fine this day
all your problems has gone away
but tomorrow, when you wake up
all your problems are back to stay
Your life,
a game
turn it up, turn it up with cocain
And everytime that you live is a time when you feel
and the only time you heal
Tell me what it is
and it would never be like this
A problem that we have in common
baby tell me what it is
it probably doesn't meen a piss
will rip my heart apart
Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once
Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free
and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to
White snow
I know
You're on a place where I just can't go
But I hope you do remember
your snow doesn't warm you in december
You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing
Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once
Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free
and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to
Tell me what it is
and it would never be like this
A problem that we have in common
baby tell me what it is
it probably doesn't meen a piss
will rip my heart apart
You are in pain
Take your life, take your life with cocain
But I am who I am
so I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing
Now it's to late, to late to live
only heaven loves you now
so love it back for once
just once
Now it's to late, to late to live
and my councius killing me
so am I alive
but Im not free
and for all of you that can relate to this to
and for all of you that can relate to this to
Ångest!
Nu har jag fått ångest!
Och jag kan inte plugga... mina tankar bara snurrar å jag får inte in nåt.
Jag försöker verkligen läsa... men allt känns så ofantligt mkt!
Ju mer jag läser desto mer känns det som att jag inte kommer klara detta.
Jag trodde aldrig att det skulle vara såhär mycket och så svårt att gå i högskola.
Jag visste att de skulle vara jobbigt... men inte så här!
Jag måste försöka få uträtt mina läs- och skrivsvårigheter... men det känns så jobbigt att behöva ta tag i det oxå...
Min fritid har jag fått lägga på hyllan helt och hållet för att orka och, försöka, klara av skolan.
Mina kontrollbehov som jag har försökt att minska börjar komma tillbaka... och mina prestationskrav kommer oxå tillbaka.
Jag måste vara bäst... jag måste få alla rätt... och även om jag gör mitt bästa så kan jag alltid göra bättre.
I måndags hade vi en "hemtenta" i informationssökning... sökning av vetenskapliga artiklar.
Jag klara den, fick 8 av 10 rätt... men jag blev så besviken på att jag inte fick alla rätt...
och mina tankar i huvvet blev inte snälla.
Alla "röster" från förr kom... och de sitter i huvvet än idag.
Du kommer aldrig klara detta.
Du är för korkad.
Du kan aldrig klara nåt.
Och jag får flachbacks från när "pappa" slog mig för att jag inte kunde stava rätt...
Jag skulle kunna stava orden innan jag ens visste hur det stavades.
För varje felstavning fick jag ett slag i bakhuvudet!
Jag kommer aldrig bli tillräckligt bra för att duga
Jag försöker inte lyssna på mina tankar... men det är så svårt.
Och nu när det har satt igång kan jag inte få stopp på dem.
Flashbacks visar sig framför mina ögon...
Till tentan har jag ca 1000 sidor att läsa... så som det ser ut nu kommer jag inte klara att läsa alla sidor.
Så som det ser ut nu kommer jag kugga på tentan...
Tårarna bränner innanför mina ögon.
Inte nog med detta.
Förra veckan hade vi föreläsning om etik.
moral och etik...
Jätte intressant.... men birdrar till många tankar i mitt huvud även här.
Jag har fått höra att det är "moraliskt rätt att mammas sambo ska betala begravningen"
Även om lagen säger att så inte är fallet.
När min mamma dog fick jag gå till socialen och ansöka om begravningshjälp.
Där vägrade kvinnan att hjälpa mig, och hon sa hela tiden "det är moraliskt rätt att sambon ska betala begravningen"
Han vägra, och kvinnan vägra hjälpa mig.
Att det var sambon som gjorde att bägaren rann över och hon valde att ta sitt liv verkar ingen bry sig om.
Så där stog jag... utan pengar... utan hjälp.
Begravningsbyrån ville såklart ha sina pengar... jag prata med dem om att hitta en betalningsplan för att betala av min mammas begravning.
Tjejen som jag prata med var ganska så insatt i fallet, lr hur man ska uttrycka det.
Jag fick inga pengar någonstans ifrån.
Då mamma hade skulder på en halv miljon fanns det inga pengar att ta där heller.
Tjejen på begravningsbyrån sa att jag har rätt till begravningshjälp och tyckte jag skulle försöka igen.
Jag ringde till chefen på socialkontoret och berättade hur läget var. Att kvinnan vägrar hjälpa mig och jag vet inte vart jag ska få pengar ifrån.
Chefen ordnande ett möte tillsammans med mig och kvinnan.
Där får jag höra av kvinnan "Jag trodde inte att du tog din mammas död så hårt"
VA?!?!?!
bara för att jag inte gråter?
bara för att jag vägrar låta andra finna nöjet med att se mig gråta?
Tillslut blev jag beviljad begravningshjälp.
Min mamma hade sin begravning i maj.... i november fick begravningsbyrån sina pengar.
När jag skulle skriva på pappret om att få pengarna så frågar kvinnan hur mamma var begraven.
Jag berätta att hennes aska ligger i havet.
"Ah vad chekt, då skulle man kunna passa på att lägga ner askan av sin hund i hennes urna"
Hon pratar om etik och moral... och hon sitter och säger sådanna saker till mig.
Jag undrar om hon ens vet vad etik och moral är?
detta är tankar som bland annat snurrar i mitt huvud just nu.
vad är etisk och moraliskt rätt?
kommer jag någonsin klara av mina mål?
är jag så korkad som alla har sagt under min uppväxt?
Kommer jag någonsin försonas helt med mitt livslidande?
Min ångest blir inte bättre... jag får ta en lugnande.
Och jag kan inte plugga... mina tankar bara snurrar å jag får inte in nåt.
Jag försöker verkligen läsa... men allt känns så ofantligt mkt!
Ju mer jag läser desto mer känns det som att jag inte kommer klara detta.
Jag trodde aldrig att det skulle vara såhär mycket och så svårt att gå i högskola.
Jag visste att de skulle vara jobbigt... men inte så här!
Jag måste försöka få uträtt mina läs- och skrivsvårigheter... men det känns så jobbigt att behöva ta tag i det oxå...
Min fritid har jag fått lägga på hyllan helt och hållet för att orka och, försöka, klara av skolan.
Mina kontrollbehov som jag har försökt att minska börjar komma tillbaka... och mina prestationskrav kommer oxå tillbaka.
Jag måste vara bäst... jag måste få alla rätt... och även om jag gör mitt bästa så kan jag alltid göra bättre.
I måndags hade vi en "hemtenta" i informationssökning... sökning av vetenskapliga artiklar.
Jag klara den, fick 8 av 10 rätt... men jag blev så besviken på att jag inte fick alla rätt...
och mina tankar i huvvet blev inte snälla.
Alla "röster" från förr kom... och de sitter i huvvet än idag.
Du kommer aldrig klara detta.
Du är för korkad.
Du kan aldrig klara nåt.
Och jag får flachbacks från när "pappa" slog mig för att jag inte kunde stava rätt...
Jag skulle kunna stava orden innan jag ens visste hur det stavades.
För varje felstavning fick jag ett slag i bakhuvudet!
Jag kommer aldrig bli tillräckligt bra för att duga
Jag försöker inte lyssna på mina tankar... men det är så svårt.
Och nu när det har satt igång kan jag inte få stopp på dem.
Flashbacks visar sig framför mina ögon...
Till tentan har jag ca 1000 sidor att läsa... så som det ser ut nu kommer jag inte klara att läsa alla sidor.
Så som det ser ut nu kommer jag kugga på tentan...
Tårarna bränner innanför mina ögon.
Inte nog med detta.
Förra veckan hade vi föreläsning om etik.
moral och etik...
Jätte intressant.... men birdrar till många tankar i mitt huvud även här.
Jag har fått höra att det är "moraliskt rätt att mammas sambo ska betala begravningen"
Även om lagen säger att så inte är fallet.
När min mamma dog fick jag gå till socialen och ansöka om begravningshjälp.
Där vägrade kvinnan att hjälpa mig, och hon sa hela tiden "det är moraliskt rätt att sambon ska betala begravningen"
Han vägra, och kvinnan vägra hjälpa mig.
Att det var sambon som gjorde att bägaren rann över och hon valde att ta sitt liv verkar ingen bry sig om.
Så där stog jag... utan pengar... utan hjälp.
Begravningsbyrån ville såklart ha sina pengar... jag prata med dem om att hitta en betalningsplan för att betala av min mammas begravning.
Tjejen som jag prata med var ganska så insatt i fallet, lr hur man ska uttrycka det.
Jag fick inga pengar någonstans ifrån.
Då mamma hade skulder på en halv miljon fanns det inga pengar att ta där heller.
Tjejen på begravningsbyrån sa att jag har rätt till begravningshjälp och tyckte jag skulle försöka igen.
Jag ringde till chefen på socialkontoret och berättade hur läget var. Att kvinnan vägrar hjälpa mig och jag vet inte vart jag ska få pengar ifrån.
Chefen ordnande ett möte tillsammans med mig och kvinnan.
Där får jag höra av kvinnan "Jag trodde inte att du tog din mammas död så hårt"
VA?!?!?!
bara för att jag inte gråter?
bara för att jag vägrar låta andra finna nöjet med att se mig gråta?
Tillslut blev jag beviljad begravningshjälp.
Min mamma hade sin begravning i maj.... i november fick begravningsbyrån sina pengar.
När jag skulle skriva på pappret om att få pengarna så frågar kvinnan hur mamma var begraven.
Jag berätta att hennes aska ligger i havet.
"Ah vad chekt, då skulle man kunna passa på att lägga ner askan av sin hund i hennes urna"
Hon pratar om etik och moral... och hon sitter och säger sådanna saker till mig.
Jag undrar om hon ens vet vad etik och moral är?
detta är tankar som bland annat snurrar i mitt huvud just nu.
vad är etisk och moraliskt rätt?
kommer jag någonsin klara av mina mål?
är jag så korkad som alla har sagt under min uppväxt?
Kommer jag någonsin försonas helt med mitt livslidande?
Min ångest blir inte bättre... jag får ta en lugnande.
Borde...
Jag borde sitta och plugg då vi nästan har 1000 sider att läsa till tentan den 5 november.
Men idag har jag verkligen varken ork, lust eller koncentration till detta.
Så jag skjuter upp det till lördag-måndag ist. Då ska jag sitta å läsa å sammanfatta det jag läser, så jag inte behöver läsa alla böcker igen till tentan.
Denna veckan och halva förra har jag sovit så fruktansvärt dåligt.
Jag har dessutom drömt en massa drömmar om brevet till min biologiska far.
nä, jag har fortfarande inte skrivit klart det eller skickat det.
Men nu har jag kommit på att jag måste skriva om allt... det jag har skrivit om att jag ska bila till Grekland och hoppas på att börja plugga till sjuksköterska till hösten är lite pasé nu.
Jag har både bilat ner till grekland och börjat studera till sjuksköterska.
Så jag får änna börja om med brevet.
Medan ni lyssnar på denna underbara låt ska ni få le lite genom att se lite om min dumhet ;)
Dumhets-testet
(X) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
(X) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
(X) du har gått in i en glasdörr
(X) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(X) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(X) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
(X) du testade precis om du klarade det
(X) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(X) ditt hår är/har varit blont
(X) folk har kallat dig långsam
(X) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger
(X) du har nån gång somnat på en lektion
(X) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
(X) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
(X) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
( ) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
(X) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(X) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(X) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
(X) du råkar göra sönder väldigt många saker
(X) du har trillat av stolen då den stått helt still
( ) du använder ordet ”eh” väldigt många gånger om dagen
Summa: 23
18 eller mindre betyder att du inte är dum.
Min summa: 20
Egentligen borde jag inte erkänna detta... men det är ofta som jag framstås som mycket korkad ;)
Som tur e skrattar jag lika mycket själv av min dumhet som alla skrattar åt mig.
Man blir aldrig roligare än vad man gör sig till ;)
Allt i livet blir så mycket lättare om man ler och har lätt till skratt.
Jag orkar inte vara dyster och bitter... jag ler och skrattar mycket hellre!
Kramar
Men idag har jag verkligen varken ork, lust eller koncentration till detta.
Så jag skjuter upp det till lördag-måndag ist. Då ska jag sitta å läsa å sammanfatta det jag läser, så jag inte behöver läsa alla böcker igen till tentan.
Denna veckan och halva förra har jag sovit så fruktansvärt dåligt.
Jag har dessutom drömt en massa drömmar om brevet till min biologiska far.
nä, jag har fortfarande inte skrivit klart det eller skickat det.
Men nu har jag kommit på att jag måste skriva om allt... det jag har skrivit om att jag ska bila till Grekland och hoppas på att börja plugga till sjuksköterska till hösten är lite pasé nu.
Jag har både bilat ner till grekland och börjat studera till sjuksköterska.
Så jag får änna börja om med brevet.
Medan ni lyssnar på denna underbara låt ska ni få le lite genom att se lite om min dumhet ;)
Dumhets-testet
(X) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
(X) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
(X) du har gått in i en glasdörr
(X) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(X) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(X) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
(X) du testade precis om du klarade det
(X) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(X) ditt hår är/har varit blont
(X) folk har kallat dig långsam
(X) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger
(X) du har nån gång somnat på en lektion
(X) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
(X) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
(X) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
( ) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
(X) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(X) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(X) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
(X) du råkar göra sönder väldigt många saker
(X) du har trillat av stolen då den stått helt still
( ) du använder ordet ”eh” väldigt många gånger om dagen
Summa: 23
18 eller mindre betyder att du inte är dum.
Min summa: 20
Egentligen borde jag inte erkänna detta... men det är ofta som jag framstås som mycket korkad ;)
Som tur e skrattar jag lika mycket själv av min dumhet som alla skrattar åt mig.
Man blir aldrig roligare än vad man gör sig till ;)
Allt i livet blir så mycket lättare om man ler och har lätt till skratt.
Jag orkar inte vara dyster och bitter... jag ler och skrattar mycket hellre!
Kramar
Inte en bra dag.
Snart har jag gått i skolan en månad.
Det är jätte spännande, lär mig en massor... speciellt ord jag aldrig hört talas om innan
Och för det mesta går det bra.
Dock är detta inte en av dem.
Jim var tvungen att hämta mig från skolan idag... var på bristningsgränsen...
I morse letade jag efter morfars bouppteckning (vilken jag hittade)
Morfar har betalat för mkt skatt under det året han levde... vilka då blir mina.
Men varje gång jag har med dessa papper att göra blir jag alltid påmind.
Jag får det på papper... jag har det på papper.
Jag står ensam, utan varken mamma eller pappa... och även utan min morfar.
Det känns så ensamt... även om jag vet att jag har så fina männsikor runt mig som betyder så mkt för mig.
Och idag gör denna ensamheten mig väldigt ledsen.
På föreläsningen fick jag även flashisar... min mammas döda kropp varvat med min morfars döda kropp.
och mina tårar började bränna i ögonen.
Det är inte ofta jag får just dessa flashisar längre...
Idag kom dem och jag kunde inte hindra dem. kunde inte avleda dem.
Även om vår föreläsare är bra gick de inte att lyssna.
Mina tankar överröstade hennes ord.
Dessa hemska tankar som gör att jag mår ännu sämre...
vilka oxå leder till andra flashisar.
Vilka får mig att tvivla på mig själv...
Vilka oxå får mig att undra om jag verkligen är värd att ha det bra.
Jim sa till mig idag att jag måste kunna gråta in public...
att jag borde kunna tillåta mig själv att brista...
En dag kanske jag klarar det...
Känner mig dock inte tillräckligt stark för detta än.
inte tillräckligt stark för att höra alla frågor... och tvinga fram mina egna svar.
Säger jag att jag inte vill prata om det, kommer alla nyfiket undra hela tiden... tills de får svar
Frågar folk mig, så svarar jag... även om jag kanske inte alltid vill.
Ska se om min dag blir bättre imorn.
Jag hoppas verkligen det... att allt som snurrar i huvudet lägger sig, så jag får lite ro i skolan.
kram
3:dje dagen
Jepp, jag har även klarat av dag 3 på utbildningen :P
Börjar känna mig mera trygg där nu... allt känns fortfarande väldigt nytt, men inte lika.
Jag har hittat mitt lilla gäng som jag har umgåtts mest med dessa dagar.
Väldigt trevliga människor... (vi har skrivit upp oss så vi hamnar i samma grupper när vi har gruppindelninga oxå, så även det känns bra)
Vi är en klass på 120 st elever, och jag har knappt någon aning om vilka jag går med.
Ser nya ansikten hela tiden som går in till samma sal som jag på skolan, så jag antar att de går i min klass.
Men tillslut kanske jag lär känna några fler.
Jag har fått många tankeställningar idag och många "aha-uppleverser"
Men även oxå saker jag inte fattar nåt om.
Vi hade vår "första" riktiga föreläsning idag. Den handla om hållbar utveckling, om vad det är, hur det tillämpas osv.
Men där hann jag inte hänga med, så tillslut blev de "skit samma" i mitt huvud.
Ibland fick hon dock min uppmärksamhet, och jag försökte hänga med... men då jag inte har kunnat hänga med från början så fattade jag ändå inget.
Helt plöstligt ser jag bokstavskombinationen ISO under föreläsningen, vilket fångade min uppmärksamhet då jag gillar att fotografera. (ISO används mkt i fotografering i fråga om exponeringtider å så)
Jag börja genast undra om man även anväder den ISO även i andra sammanhang än i fotografering eller är det ett annat ISO ?
Men detta kunde jag inte med att fråga då jag inte hängt med alls...
(kanske får grepp om det i framtiden :P)
Nu blir de sängen för mig så allt jag lärt mig idag sjunker in. :)
Jag vill egentligen skriva mera, men jag e så trött nu så de går icke. hehe
Nattinatt å sössa gött.
Kramen
Börjar känna mig mera trygg där nu... allt känns fortfarande väldigt nytt, men inte lika.
Jag har hittat mitt lilla gäng som jag har umgåtts mest med dessa dagar.
Väldigt trevliga människor... (vi har skrivit upp oss så vi hamnar i samma grupper när vi har gruppindelninga oxå, så även det känns bra)
Vi är en klass på 120 st elever, och jag har knappt någon aning om vilka jag går med.
Ser nya ansikten hela tiden som går in till samma sal som jag på skolan, så jag antar att de går i min klass.
Men tillslut kanske jag lär känna några fler.
Jag har fått många tankeställningar idag och många "aha-uppleverser"
Men även oxå saker jag inte fattar nåt om.
Vi hade vår "första" riktiga föreläsning idag. Den handla om hållbar utveckling, om vad det är, hur det tillämpas osv.
Men där hann jag inte hänga med, så tillslut blev de "skit samma" i mitt huvud.
Ibland fick hon dock min uppmärksamhet, och jag försökte hänga med... men då jag inte har kunnat hänga med från början så fattade jag ändå inget.
Helt plöstligt ser jag bokstavskombinationen ISO under föreläsningen, vilket fångade min uppmärksamhet då jag gillar att fotografera. (ISO används mkt i fotografering i fråga om exponeringtider å så)
Jag börja genast undra om man även anväder den ISO även i andra sammanhang än i fotografering eller är det ett annat ISO ?
Men detta kunde jag inte med att fråga då jag inte hängt med alls...
(kanske får grepp om det i framtiden :P)
Nu blir de sängen för mig så allt jag lärt mig idag sjunker in. :)
Jag vill egentligen skriva mera, men jag e så trött nu så de går icke. hehe
Nattinatt å sössa gött.
Kramen
Andra dagen
Idag va min andra dag på högskolan :D
shit vad stolt jag är över mig själv.
Jag tänkte på det i morse när jag satt i salen (där alla mina klasskompisar oxå satt) att här ska jag gå i 3 år.
(om inget dumt händer)
När jag är klar är jag utbildad sjuksköterska med en kandidatexamen i vårdvetenskap.
hur häftigt e inte det då?
lilla jag... och en kandidatexamen gåendes i stan :D
cooooolt
oki, jag ska va ärlig... hehe
vi har liksom inte ritkigt börjat än lr så... denna veckan e de mest genomgång av schema å utbildningen... så kanske inte så jätte avancerat.
Men ändå, jag har ändå kommit såhär långt.
Idag känner jag dock att jag håller på att bli sjuk... en förkyldning lr nåt ligger å klirrar i min kropp.
Så idag blir de bara lite mat för att sedan direkt bumsa i säng.
Ska faktiskt ta en insomningstablett så att jag förhoppningsvis får sova hela natten och råda bot på skiten som klirrar.
En snabb lätt uppdatering blev de idag iaf :)
Kramisen
shit vad stolt jag är över mig själv.
Jag tänkte på det i morse när jag satt i salen (där alla mina klasskompisar oxå satt) att här ska jag gå i 3 år.
(om inget dumt händer)
När jag är klar är jag utbildad sjuksköterska med en kandidatexamen i vårdvetenskap.
hur häftigt e inte det då?
lilla jag... och en kandidatexamen gåendes i stan :D
cooooolt
oki, jag ska va ärlig... hehe
vi har liksom inte ritkigt börjat än lr så... denna veckan e de mest genomgång av schema å utbildningen... så kanske inte så jätte avancerat.
Men ändå, jag har ändå kommit såhär långt.
Idag känner jag dock att jag håller på att bli sjuk... en förkyldning lr nåt ligger å klirrar i min kropp.
Så idag blir de bara lite mat för att sedan direkt bumsa i säng.
Ska faktiskt ta en insomningstablett så att jag förhoppningsvis får sova hela natten och råda bot på skiten som klirrar.
En snabb lätt uppdatering blev de idag iaf :)
Kramisen
tankar, livet och löften
Jag har aldrig levt ett annat liv än mitt eget.
det är ingen skillnad på mig där jämnfört med er...
Men ändå känns mitt liv så annorlunde gentemot de flesta andra.
fast ändå vet jag inget annat.
Jag föddes och jag kommer dö en vacker dag, inte snart hoppas jag.
Jag har en underbar pojkvän och de bästa vänner en människa kan få!
Jag vet hur det känns att må bra, känna trygghet och bli älskad.
Men detta har inte alltid varit självklart för mig!
Jag är född svensk, har en svensk mamma och (vad jag vet) en svensk fader.
Jag (och min mamma) har levt under tortyr. Vi har tvingats fly, leva i rädsla och försökt vara gömda.
Jag har bott på två barnhem, under skyddad identitet.
Jag har levt i en missbrukfamilj (då min "pappa", som jag trodde va min far, tog droger och min mamma drack alkohol)
Jag och min mor har aldrig varit "fria" människor. Efter vi blev av med "pappa" så flytta vi till en man vi trodde var snäll...
Han slog aldrig oss...
Men ibland kan slag vara bättre, de ger blåmärken... de syns. Denna man utförde psykiskmisshandel. Framförallt mot min mor, ibland även mot mig... men som tur var hade jag mina vänner som jag kunde få ut en del på... som lyssna på mig.
Min mamma hade ingen!
När denna man förstog att jag kommer skydda min mor för allt, sluta han göra mamma illa framför mig.
Han slutade, göra henne illa framför mig, då han försökte putta ner min mor för en trappa i huset vi bodde i. Som jag såg... och jag sa: rör du min mamma så... (behöver jag säga mer?)
Min mamma ville att jag skulle ha en bra utbildning.
Hon ville inte att jag skulle hamna där hon va.
Hon stannade hos denna man för min skull... för hon visste att jag skulle strunta i gymnasiet och jobba ist för att vi skulle få ett drägligt liv.
Hon kämpa för mig, för mitt liv.
När jag hade fått min lägenhet, som jag bor i nu.
Fått ett stadigt jobb... så jag skulle klara mig själv.
Tog hon sitt eget liv. Och hon fick äntligen frid.
Jag kände det på mig... jag har alltid känt det på mig.
Att när jag är 21 kommer jag dö, även om jag inte dör rent fysiskt kommer det kännas som att jag dog.
När min mamma dog, dog även en stor del av mig.
Hon var mitt allt, min lilla trygghet... min plattform.
Men jag är glad för hennes skull. Efter ett liv med misshandel, från början till slut, har hon äntligen fått frid.
och även då jag saknar henne av hela mitt hjärta förstår jag hennes val, och jag klandrar henne inte!
När hon dog, börja en ny era av otrygghet.
Jag har aldrig kännt riktig trygghet (förrens nu)
Mattan under mina fötter drog bort från mig, och jag svävade i luften... visste inte om jag skulle falla eller inte.
Livrädd för att falla, för jag visste inte om någon skulle kunna plocka upp mig.
Min "pappa" börja höra av sig igen, han börja följa mina steg.
Han ringde... och jag var livrädd.
Då han inte uttryckte någon synligt hot mot mig, kunde jag inte gå till polisen...
Jag gick till den ena psykologen efter den andra, för jag ville ha hjälp, men ingen trodde min historia.
Tillslut hittade jag Tomas (den psykolog jag går hos nu)
Han har hjälpt mig och hjälper mig även idag.
Efter knappt ett år efter min mammas dödsdag blev jag inlagd på psyket.
Jag hade en mycket svårt depression med svåra utmattningssymtom.
Jag hade inte sovit mer än 3 timmar per natt ( om jag hade tur, dock inte sammanhängande)
Ofta sov jag inget alls.
Jag har aldrig sovit en hel natt utan uppvaknande... Även om jag idag äter sömnpiller för att kunna sova mer än 5 timmar på en natt totalt.
Det har tagit mig tre och ett halft år att komma dit jag är idag.
Jag har aldrig mått såhär bra jag gör idag... inte ens när jag mår dåligt har jag mått så bra ( om ni förstår hur jag menar)
Mina dåliga dagar idag är inget mot det jag brukade må.
Idag är jag en annan människa, fast ändå samma, än vad jag var förut innan min mamma dog.
Jag är mer tillfreds... mer relaxad... mer lugn.
Ni som kände mig innan.. ni ser väl en skillnad?
jag vill ändå tror att min mor hade varit stolt över mig nu...
Jag är på ett stadium jag aldrig har varit på innan.
jag är lyckligare än någonsin, jag har en pojkvän som är det bästa som har hänt mig. Mina vänner.. ( på allvar, det går inte att få bättre! ) Jag har det bättre än vad jag någonsin haft.
Och inte nog med det: på måndag börjar jag läsa till sjuksköterska!
Efter tre, och ett halft, år kommer jag påbörja något som kommer ha ett stort avgörande i mitt liv.
Även om jag är rädd och orolig, kommer jag gå dit... jag kommer försöka. Och även om jag inte klarar det, så har jag iaf försökt. jag har iaf gått dit.
Jag försöker och jag kämpar dagligen för att få ett bättre liv än vad jag haft.
Och jag fortsätter kämpa... för mitt löfte till mina framtida barn är att jag ska göra allt jag kan för att de ska slippa uppleva något jag har upplevt!
Jag tänker inte ge upp.
Jag kommer kämpa för min och mammas upprättelse (för den upprättelsen jag får, får även min mor... då hon har kämpat för mitt liv)
Jag kommer kämpa för mitt och mina, blivande, barns liv.
Jag kommer kämpa och kämpa och kämpa! för skam den som ger sig!
Har andra klarat det, kommer även jag klara det!
Kom ihåg: du klarar allt du vill, bara du ger dig fan på det!
det är ingen skillnad på mig där jämnfört med er...
Men ändå känns mitt liv så annorlunde gentemot de flesta andra.
fast ändå vet jag inget annat.
Jag föddes och jag kommer dö en vacker dag, inte snart hoppas jag.
Jag har en underbar pojkvän och de bästa vänner en människa kan få!
Jag vet hur det känns att må bra, känna trygghet och bli älskad.
Men detta har inte alltid varit självklart för mig!
Jag är född svensk, har en svensk mamma och (vad jag vet) en svensk fader.
Jag (och min mamma) har levt under tortyr. Vi har tvingats fly, leva i rädsla och försökt vara gömda.
Jag har bott på två barnhem, under skyddad identitet.
Jag har levt i en missbrukfamilj (då min "pappa", som jag trodde va min far, tog droger och min mamma drack alkohol)
Jag och min mor har aldrig varit "fria" människor. Efter vi blev av med "pappa" så flytta vi till en man vi trodde var snäll...
Han slog aldrig oss...
Men ibland kan slag vara bättre, de ger blåmärken... de syns. Denna man utförde psykiskmisshandel. Framförallt mot min mor, ibland även mot mig... men som tur var hade jag mina vänner som jag kunde få ut en del på... som lyssna på mig.
Min mamma hade ingen!
När denna man förstog att jag kommer skydda min mor för allt, sluta han göra mamma illa framför mig.
Han slutade, göra henne illa framför mig, då han försökte putta ner min mor för en trappa i huset vi bodde i. Som jag såg... och jag sa: rör du min mamma så... (behöver jag säga mer?)
Min mamma ville att jag skulle ha en bra utbildning.
Hon ville inte att jag skulle hamna där hon va.
Hon stannade hos denna man för min skull... för hon visste att jag skulle strunta i gymnasiet och jobba ist för att vi skulle få ett drägligt liv.
Hon kämpa för mig, för mitt liv.
När jag hade fått min lägenhet, som jag bor i nu.
Fått ett stadigt jobb... så jag skulle klara mig själv.
Tog hon sitt eget liv. Och hon fick äntligen frid.
Jag kände det på mig... jag har alltid känt det på mig.
Att när jag är 21 kommer jag dö, även om jag inte dör rent fysiskt kommer det kännas som att jag dog.
När min mamma dog, dog även en stor del av mig.
Hon var mitt allt, min lilla trygghet... min plattform.
Men jag är glad för hennes skull. Efter ett liv med misshandel, från början till slut, har hon äntligen fått frid.
och även då jag saknar henne av hela mitt hjärta förstår jag hennes val, och jag klandrar henne inte!
När hon dog, börja en ny era av otrygghet.
Jag har aldrig kännt riktig trygghet (förrens nu)
Mattan under mina fötter drog bort från mig, och jag svävade i luften... visste inte om jag skulle falla eller inte.
Livrädd för att falla, för jag visste inte om någon skulle kunna plocka upp mig.
Min "pappa" börja höra av sig igen, han börja följa mina steg.
Han ringde... och jag var livrädd.
Då han inte uttryckte någon synligt hot mot mig, kunde jag inte gå till polisen...
Jag gick till den ena psykologen efter den andra, för jag ville ha hjälp, men ingen trodde min historia.
Tillslut hittade jag Tomas (den psykolog jag går hos nu)
Han har hjälpt mig och hjälper mig även idag.
Efter knappt ett år efter min mammas dödsdag blev jag inlagd på psyket.
Jag hade en mycket svårt depression med svåra utmattningssymtom.
Jag hade inte sovit mer än 3 timmar per natt ( om jag hade tur, dock inte sammanhängande)
Ofta sov jag inget alls.
Jag har aldrig sovit en hel natt utan uppvaknande... Även om jag idag äter sömnpiller för att kunna sova mer än 5 timmar på en natt totalt.
Det har tagit mig tre och ett halft år att komma dit jag är idag.
Jag har aldrig mått såhär bra jag gör idag... inte ens när jag mår dåligt har jag mått så bra ( om ni förstår hur jag menar)
Mina dåliga dagar idag är inget mot det jag brukade må.
Idag är jag en annan människa, fast ändå samma, än vad jag var förut innan min mamma dog.
Jag är mer tillfreds... mer relaxad... mer lugn.
Ni som kände mig innan.. ni ser väl en skillnad?
jag vill ändå tror att min mor hade varit stolt över mig nu...
Jag är på ett stadium jag aldrig har varit på innan.
jag är lyckligare än någonsin, jag har en pojkvän som är det bästa som har hänt mig. Mina vänner.. ( på allvar, det går inte att få bättre! ) Jag har det bättre än vad jag någonsin haft.
Och inte nog med det: på måndag börjar jag läsa till sjuksköterska!
Efter tre, och ett halft, år kommer jag påbörja något som kommer ha ett stort avgörande i mitt liv.
Även om jag är rädd och orolig, kommer jag gå dit... jag kommer försöka. Och även om jag inte klarar det, så har jag iaf försökt. jag har iaf gått dit.
Jag försöker och jag kämpar dagligen för att få ett bättre liv än vad jag haft.
Och jag fortsätter kämpa... för mitt löfte till mina framtida barn är att jag ska göra allt jag kan för att de ska slippa uppleva något jag har upplevt!
Jag tänker inte ge upp.
Jag kommer kämpa för min och mammas upprättelse (för den upprättelsen jag får, får även min mor... då hon har kämpat för mitt liv)
Jag kommer kämpa för mitt och mina, blivande, barns liv.
Jag kommer kämpa och kämpa och kämpa! för skam den som ger sig!
Har andra klarat det, kommer även jag klara det!
Kom ihåg: du klarar allt du vill, bara du ger dig fan på det!
Hemma och på g
Jag har nu idag varit hemma i 2 veckor.
Resan har varit helt fantastisk! har massor att berätta och massor att visa.
Men de e inget jag orkar ta nu.
Har varit sjuk, och idag e väl första dagen helt utan feber.
Jag har varit och hämtat ut mina kursböcker för ssk-utbildningen.
Och jag håller på att försöker förberedsläsa mig så jag kommer in i språket.
Det är som att läsa ren grekiska fast på svenska då. :S
Men jag ska nog kunna klara mig igenom detta oxå.
Håller på att läsa om databassökningar, om olika databaser. Hur man söker i dem och vad man kan finna.
Det är fan då inte enkelt... referensdatabaser, fulltextdatabaser och faktadatabaser
Vad är vad?
Hur fan hittar man de man ska ha?
och va fan är det för nått?
Är vad som snurrar i mina tankar när jag läser i boken
Fan bara det är en hel vetenskap.
Samtidigt läser jag om hur man skriver en uppsatts och hur man söker sin fakta. (kanske mest hur man söker informationen man behöver till uppsattsen)
Fast inte på svenska... (även om boken e skriven på svenska) utan på grekiska.
den inledande och den egentliga litteratursökningen
den systematsika och osystematiska informationssökningen
den manuella och den elektroniska sökningen
Inte visste jag att man kunde söka på så olika sätt... eller är det samma sätt fast annorlunda? :question:
Fan, får nog ta en kopp snabbkaffe och se om jag får utrett detta i mitt huvud...
jag vet inte om jag fattar eller inte fattar det jag läser. Det är så komplicerat skrivet.
Kan man verkligen skriva allt så invecklat? eller de kanske inte går att förenkla det till vanlig svenska?
Eller vad fan e det jag läser om???
Ja, jag är hemma nu iaf och på måndag börjar jag skolan :D
Kramar
Resan har varit helt fantastisk! har massor att berätta och massor att visa.
Men de e inget jag orkar ta nu.
Har varit sjuk, och idag e väl första dagen helt utan feber.
Jag har varit och hämtat ut mina kursböcker för ssk-utbildningen.
Och jag håller på att försöker förberedsläsa mig så jag kommer in i språket.
Det är som att läsa ren grekiska fast på svenska då. :S
Men jag ska nog kunna klara mig igenom detta oxå.
Håller på att läsa om databassökningar, om olika databaser. Hur man söker i dem och vad man kan finna.
Det är fan då inte enkelt... referensdatabaser, fulltextdatabaser och faktadatabaser
Vad är vad?
Hur fan hittar man de man ska ha?
och va fan är det för nått?
Är vad som snurrar i mina tankar när jag läser i boken
Fan bara det är en hel vetenskap.
Samtidigt läser jag om hur man skriver en uppsatts och hur man söker sin fakta. (kanske mest hur man söker informationen man behöver till uppsattsen)
Fast inte på svenska... (även om boken e skriven på svenska) utan på grekiska.
den inledande och den egentliga litteratursökningen
den systematsika och osystematiska informationssökningen
den manuella och den elektroniska sökningen
Inte visste jag att man kunde söka på så olika sätt... eller är det samma sätt fast annorlunda? :question:
Fan, får nog ta en kopp snabbkaffe och se om jag får utrett detta i mitt huvud...
jag vet inte om jag fattar eller inte fattar det jag läser. Det är så komplicerat skrivet.
Kan man verkligen skriva allt så invecklat? eller de kanske inte går att förenkla det till vanlig svenska?
Eller vad fan e det jag läser om???
Ja, jag är hemma nu iaf och på måndag börjar jag skolan :D
Kramar
Konstiga drömmar
Det är sjukt vad nerverna kan sätta sprätt på drömmarna.
Jag har drömt mardrömmar om att jag har glömt en filt att ha i bilen när vi åker.
Och denna filt var jätte viktig av nån anledning.
Jag har även drömt att handtvålen har tagit slut. Den tog slut bara på ett par dagar och jag fick mer eller mindre panik på grund av detta.
En dröm handla om att jag kommer tillbaka till Sverige blekare än en albino.
Folk frågar om jag inte hade solat, men det hade jag. Jag hade solat varje dag och jag kunde inte för mitt liv förstå att jag kunde bli så blek.
Jag drömmer verkligen om obetydliga saker som egentligen inte spelar någon roll om man skulle glömma eller inte. Och vad gör det om tvålen tar slut? det går att köpa ny.
Om blekheten, jag kan inte bli så blek om jag inte får nån konstig sjukdom...
Jag borde drömma om att jag glömmer min medicin eller nåt annat viktigt som jag inte kan köpa på vägen. Men nej nej. Jag drömmer konstiga mardrömmar om annat.
Fast på ett sätt känns det skönt att drömma "normala" mardrömmar.
Att jag inte drömmer om sådant som har med mitt förflutna att göra.
Kan knappt tro att jag, vid denna tiden imorn, sitter i bilen påväg mot Grekland :D
Jag har lyckats packa allt de jag ville ha med mig i en väska :D
Oj vad förväntansfull jag är!
Shit de ska bli så spännande.
Första natten sover vi hos min moster som bor strax innan tyska gränsen.
Ska bli kul att få träffa henne igen då jag inte har träffat henne sedan min mamma hade sin begravning för dryga 4 år sedan.
Nu ska jag städa här hemma lite så de e ganska så fint när vi kommer hem igen :)
Många kramar
Jag har drömt mardrömmar om att jag har glömt en filt att ha i bilen när vi åker.
Och denna filt var jätte viktig av nån anledning.
Jag har även drömt att handtvålen har tagit slut. Den tog slut bara på ett par dagar och jag fick mer eller mindre panik på grund av detta.
En dröm handla om att jag kommer tillbaka till Sverige blekare än en albino.
Folk frågar om jag inte hade solat, men det hade jag. Jag hade solat varje dag och jag kunde inte för mitt liv förstå att jag kunde bli så blek.
Jag drömmer verkligen om obetydliga saker som egentligen inte spelar någon roll om man skulle glömma eller inte. Och vad gör det om tvålen tar slut? det går att köpa ny.
Om blekheten, jag kan inte bli så blek om jag inte får nån konstig sjukdom...
Jag borde drömma om att jag glömmer min medicin eller nåt annat viktigt som jag inte kan köpa på vägen. Men nej nej. Jag drömmer konstiga mardrömmar om annat.
Fast på ett sätt känns det skönt att drömma "normala" mardrömmar.
Att jag inte drömmer om sådant som har med mitt förflutna att göra.
Kan knappt tro att jag, vid denna tiden imorn, sitter i bilen påväg mot Grekland :D
Jag har lyckats packa allt de jag ville ha med mig i en väska :D
Oj vad förväntansfull jag är!
Shit de ska bli så spännande.
Första natten sover vi hos min moster som bor strax innan tyska gränsen.
Ska bli kul att få träffa henne igen då jag inte har träffat henne sedan min mamma hade sin begravning för dryga 4 år sedan.
Nu ska jag städa här hemma lite så de e ganska så fint när vi kommer hem igen :)
Många kramar
Packning, skola och nerver.
Håller på att försöka packa inför våran resa till Grekland.
Det är svårt faktiskt.
Vi kommer vara borta totalt 4 veckor.
En vecka har vi att ta oss ner till Grekland. (vi ska bila)
Sedan spenderar vi 2 veckor där
Och så räknar vi med en vecka hem.
Det känns som jag försöker packa ner hela gaderoben.
Jag tror inte jag kommer använda allt... men vill ändå ha med mig massor så jag har en massa ombyten. Samtidigt som jag inte vill ha med mig tusen resväskor.
Måste tänka på att bilen Inte är en lastbil direkt
Jag är så nervös... ni kan inte ana.
Får liksom ingen ro i kroppen.
Springer runt i lägenheten och bara irrar... får inget gjort. Håller på med allt samtidigt.
Det är inget bra system jag har just nu. :S
Jag kommer ihåg när vi bestämde oss för att åka ner dit, och då va allt så himla långt borta.
Men nu står jag här, helgen innan vi åker.
Och allt känns så nära, så jag blir stressad i mig själv.
måste göra det... och det... och det.
får inte glömma detta... men inte heller detta.... oj oj oj tänk om jag glömmer nåt????
Just nu ligger allt som måste med på borden i vardagsrummet.
Mina kläder och annat som e viktigt att få med, såsom pass, biljett, solskyddsfaktorer, smink med mera.
Nog om packningen!
Jag kommer börja studera till sjuksköterska till höstan :D
detta är jag oxå nervös inför.
Även det känns så stort.
Om dryga månaden sitter jag åter i skolbänken och ska försöka lära mig.
När jag fick reda på detta, att jag kom in, kunde jag inte tro mina ögon.
Jag fatta först när jag berättade för Jim.
- du får just nu en öl av en blivande student
Och den hårda och långa kramen fick mig att fatta.
Kännde hur jag höll på att börja grina. Grina av lycka! :D
Kan inte sluta tänka på att jag ska börja. Så mina nerver börjar redan nu att sätta spratt på mina tankar.
kommer jag klara detta?
Kommer jag fatta det jag läser?
Kommer jag klara tentorna?
Kommer jag kunna klara av att vara social och lära känna nya människor?
Kommer jag ha ångest?
Det är många tankar som snurrar i och med skolan.
Jag ska pendla till Borås så gott som varje dag.
I vissa stunder känns det som jag har gott självförtroende.... att jag kommer klara skolan med en klackspark
medan jag i andra stunder funderar över om jag överhuvudtaget kommer klara detta, om jag har tagit vatten över huvud.
Men jag ser ändå fram emot det :D
Jag längtar men är ändå livrädd... så de känns så bitterljuvt
Jag vet att jag den sista tiden inte har varit så bra på att uppdatera bloggen...
Och nu reser jag bort.
Jag ska se om jag kan uppdatera bloggen nån gång under resan. Det beror mkt på om jag har tillgång till dator eller inte.
Annars får jag uppdatera när jag kommer hem igen... och jag gissar att jag kommer ha så mkt att berätta att jag inte riktigt ska veta vart jag ska börja. :P
Det ska bli så himla roligt mad altl som kommer hända inom den närmaste tiden.... Som ett stort äventyr. :D
Nu får jag nog se om jag kan få nån ordning på packandet... se om jag kommer nån vart.
Sen på kvällen ska jag åka till min älskade Emmi och sitta och tjöta :D
Ha det så underbart alla mina kära läsare!!! :D :D :D
Många Lyckliga kramar till er
Det är svårt faktiskt.
Vi kommer vara borta totalt 4 veckor.
En vecka har vi att ta oss ner till Grekland. (vi ska bila)
Sedan spenderar vi 2 veckor där
Och så räknar vi med en vecka hem.
Det känns som jag försöker packa ner hela gaderoben.
Jag tror inte jag kommer använda allt... men vill ändå ha med mig massor så jag har en massa ombyten. Samtidigt som jag inte vill ha med mig tusen resväskor.
Måste tänka på att bilen Inte är en lastbil direkt
Jag är så nervös... ni kan inte ana.
Får liksom ingen ro i kroppen.
Springer runt i lägenheten och bara irrar... får inget gjort. Håller på med allt samtidigt.
Det är inget bra system jag har just nu. :S
Jag kommer ihåg när vi bestämde oss för att åka ner dit, och då va allt så himla långt borta.
Men nu står jag här, helgen innan vi åker.
Och allt känns så nära, så jag blir stressad i mig själv.
måste göra det... och det... och det.
får inte glömma detta... men inte heller detta.... oj oj oj tänk om jag glömmer nåt????
Just nu ligger allt som måste med på borden i vardagsrummet.
Mina kläder och annat som e viktigt att få med, såsom pass, biljett, solskyddsfaktorer, smink med mera.
Nog om packningen!
Jag kommer börja studera till sjuksköterska till höstan :D
detta är jag oxå nervös inför.
Även det känns så stort.
Om dryga månaden sitter jag åter i skolbänken och ska försöka lära mig.
När jag fick reda på detta, att jag kom in, kunde jag inte tro mina ögon.
Jag fatta först när jag berättade för Jim.
- du får just nu en öl av en blivande student
Och den hårda och långa kramen fick mig att fatta.
Kännde hur jag höll på att börja grina. Grina av lycka! :D
Kan inte sluta tänka på att jag ska börja. Så mina nerver börjar redan nu att sätta spratt på mina tankar.
kommer jag klara detta?
Kommer jag fatta det jag läser?
Kommer jag klara tentorna?
Kommer jag kunna klara av att vara social och lära känna nya människor?
Kommer jag ha ångest?
Det är många tankar som snurrar i och med skolan.
Jag ska pendla till Borås så gott som varje dag.
I vissa stunder känns det som jag har gott självförtroende.... att jag kommer klara skolan med en klackspark
medan jag i andra stunder funderar över om jag överhuvudtaget kommer klara detta, om jag har tagit vatten över huvud.
Men jag ser ändå fram emot det :D
Jag längtar men är ändå livrädd... så de känns så bitterljuvt
Jag vet att jag den sista tiden inte har varit så bra på att uppdatera bloggen...
Och nu reser jag bort.
Jag ska se om jag kan uppdatera bloggen nån gång under resan. Det beror mkt på om jag har tillgång till dator eller inte.
Annars får jag uppdatera när jag kommer hem igen... och jag gissar att jag kommer ha så mkt att berätta att jag inte riktigt ska veta vart jag ska börja. :P
Det ska bli så himla roligt mad altl som kommer hända inom den närmaste tiden.... Som ett stort äventyr. :D
Nu får jag nog se om jag kan få nån ordning på packandet... se om jag kommer nån vart.
Sen på kvällen ska jag åka till min älskade Emmi och sitta och tjöta :D
Ha det så underbart alla mina kära läsare!!! :D :D :D
Många Lyckliga kramar till er
Resa och Problem
Idag är det bara 14 dagar kvar tills Jim och jag ska bila ner till grekland!!!! :D:D:D:D
Det ska bli så spännade.
Vid denna tiden på måndag den 19 juli är vi i Danmark.
Och där ska vi stanna över natten hos min moster Gittan som bor strax innan tyska gränsen.
Det ska bli jätte kul att få träffa henne.
Träffa henne sist under den tiden min mammas begravning var.
Det är 4 år sedan.
Jag har däremot ett stort problem!!!
Mina katter! :(
Jag har inte hittat någon som kan ha dem under tiden jag är borta :(
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till faktiskt.
Är det någon av er som skulle kunna ta hand om två, charmiga, gossiga och oerhört snälla katter?
Jag kommer vara borta i ungefär 4 veckor... Och dem kommer ha mat, kattlåda och kattsand med sig under denna perioden.
De är verkligen jätte snälla, snällare katter får man leta efter.
Det skulle verkligen vara guld om de fick vara hemma hos någon...
Det skulle kännas så hemskt att lämna dem i lägenheten och så får nån komma och mata dem... och ösa kattlådan
Spisen (den yngsta katten) han är så kärlekskrank att han inte sköter sin päls.
De vill gärna att någon finns hos dem... inte hela tiden men ändå att de får träffa någon under en längre stund...
De gillar att vara med människor.
Hör av mig om ni vet någon eller kanske kan själva
Kramis
Det ska bli så spännade.
Vid denna tiden på måndag den 19 juli är vi i Danmark.
Och där ska vi stanna över natten hos min moster Gittan som bor strax innan tyska gränsen.
Det ska bli jätte kul att få träffa henne.
Träffa henne sist under den tiden min mammas begravning var.
Det är 4 år sedan.
Jag har däremot ett stort problem!!!
Mina katter! :(
Jag har inte hittat någon som kan ha dem under tiden jag är borta :(
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till faktiskt.
Är det någon av er som skulle kunna ta hand om två, charmiga, gossiga och oerhört snälla katter?
Jag kommer vara borta i ungefär 4 veckor... Och dem kommer ha mat, kattlåda och kattsand med sig under denna perioden.
De är verkligen jätte snälla, snällare katter får man leta efter.
Det skulle verkligen vara guld om de fick vara hemma hos någon...
Det skulle kännas så hemskt att lämna dem i lägenheten och så får nån komma och mata dem... och ösa kattlådan
Spisen (den yngsta katten) han är så kärlekskrank att han inte sköter sin päls.
De vill gärna att någon finns hos dem... inte hela tiden men ändå att de får träffa någon under en längre stund...
De gillar att vara med människor.
Hör av mig om ni vet någon eller kanske kan själva
Kramis
Work
Är så trött efter dagen på jobbet idag!
Nu är det iaf ingen lekstuga på jobbet längre... och detta tackar jag för.
N har nu ändrat sina tider, så hon är bara på jobbet mellan 8-11. Tackar gudarna för detta.
Men jag måste ändå säga att N är rätt go ändå. Hon har haft ett tufft liv och hon har börjat berätta mer och mer för mig... Hon har det inte lätt.
Men till det som är mera aktuellt.
Den äldre kvinnan som oxå jobbar på fiket, två ggr i veckan. (vi kan kalla henne Y)
Hon är 72 år och man märker verkligen att hon är kanske lite för gammal för att jobba ( om man nu kan säga så)
Idag fick jag spratt på henne iaf.
Hon är otrevlig mot kunderna, kan inte erkänna sina fel utan mothögger med kunden.
Hon påpekar allt man gör, minsta lilla fel... som hon tycker. Speciellt mot S.
(Ex: Vi säljer baguetter där vi lägger tre gurkskivor och tre tomatskivor. Enligt Y ska det bara vara två tomatskivor och kan bli irriterad för att man lägger en till. fast ägaren säger att vi ska ha tre skivor...)
När Y jobbar blir allt så rörigt och hon gör många fel.
Och jag får många gånger rätta till hennes fel emot kunden.
Idag beställde en kund en Grekiskt sallad som hon ville ha med tonfisk.
Y gjorde denna och kommer ut med en Tonfisk sallad.
Kunden förklarar klart och tydligt att hon ville ha en Grekisk sallad med tonfisk.
Då börjar Y säga till kunden, på ett tyket sätt, att kunden minsann hade beställt en Tonfisk sallad och att det blir väldigt jobbigt för Y att lägga i fetaost och oliver.
Där fick jag, när Y väl gick in i köket och la i detta, förklara för kunden att Y är väldigt förvirrad och gärna glömmer saker. För att kunden skulle bli så njöd de bara gick...
Detta är inte det enda som Y gör...
Jag kan tänka mig att Y var väldigt duktig när hon var arbetsförd (eller hur man ska säga)
Men så som hon behandlar kunderna och en del utav personalen tycker inte jag är okey!
Och jag känner att jag inte orkar rätta till hennes fel hela tiden.
För lilla jag tar givetvis på mig detta på mitt ansvar.
Så jag springer, mer eller mindre, efter henne och försöker rätta till hennes misstag.
Dessutom försöker jag hinna med att göra allt innan hon gör det för att det inte ska bli så mycket fel.
Jag har även bakning av våra "kakor" vi säljer på mitt ansvar nu när inte ägarens fru är där.
Idag har jag inte hunnit baka det som behövdes baka idag, vilket gör att jag har desto mer att baka imorn.
Y är även där på fiket imorn.
Och jag känner mig stressad... redan nu inför imorgon.
Jag vet inte hur jag ska lägga upp detta på bästa sätt.
Jag hade tänkt att städa när jag kom hem idag, men nu e jag så trött så att jag inte orkar detta.
Jag ville få fint här hemma...
Men det får vänta.
Kanska orkar det imorn, annars får jag göra det i helgen....
suck a duck.
Annars är allt bara toppen med mig. Jag trivs verkligen med det jag jobbar med, och jag trivs med de flesta jag jobbar med.
Jag är väldans lycklig.
Över att jag har min Jim, över att jag orkar arbeta så "mycket" jag gör nu... utan problem med mig själv.
Och snart åker jag och Jim till Grekland och där får vi umgås med familjen "Grek" vilket ska bli helt underbart.
Bada sola och semestra! :D
nu ska jag sätta på lite potatis så jag får lite mat i magen:)
kramar
Lekstuga
Mitt jobb har nu officiellt blivit en ren lekstuga!
När ägaren kom tillbaka idag så har han skojat och skämtat mycket med N
nästan så att han uppmuntrar hennes beteende.
Jag blir så trött.
Jag får tänka på att den 19 juli åker jag till Grekland, så jag får stå ut tills dess.
N ska nämligen vara där i 7 veckor till... så.
Inte nog med att det har varit lekstuga, jag har haft så mkt flashisar idag att jag önskar att jag aldrig steg ur sängen.
Tårarna ligger och bränner i ögonen, och jag har kämpat hela dagen på jobbet för att hålla tillbaka dem.
N frågade hur det var med mig idag, och svaret blev okey...
Hennes fråga blev då om jag hade kärleksproblem...
Jag tänkte: "Skulle bara fattas de med... slår vad om att även detta kommer komma som ett brev på posten"
än så länge är det inga problem på den fronten.
Sedan sitter hon, N, och berättar för mig att livet är tufft...
Inte riktigt de jag ville höra från henne... jag vet att livet är tufft,
Och jag vet att jag måste kämpa varje dag för att inte gå under pga det.
Känns liksom inte rätt att höra det från en 16åring som har suttit på anstalt för att hon misshandlar, både verbalt och fysiskt, andra människor.
Jag ville inte vara på jobbet idag...
Det är tur man har trevliga kunder som kommer... som kan få mig på andra tankar.
Och ägarens fru, som är så rar. Men hon åker ikväll med deras barn på semester...
Så jag blir själv i denna lekstuga.
En lekstuga med mina flashisar...
Gud så bra... nooot
snart snart snart kommer jag inte vara där mer.
Jag är dessutom rädd för att jag inte kommer komma in på skolan till hösten.
När min kille har börjat på det nya jobbet, så jobbar han över, mer eller mindre, varje dag... och jag har knappt sett han... så jag sitter bara här och väntar, när jag inte är i lekstugan.
Och jag hatar att vänta!
Så jag vill få något så jag slipper vänta... att kanske nån någon gång kan få vänta på mig oxå.
Idag är en dag då allt känns jobbigt... och minsta lilla grej gör allt annat så mycket värre än vad de kanske är.
och ja, jag har köpt cigaretter oxå... så nu ska jag ta en cigarett för att sedan gå ner till tvättstugan för att hänga upp tvätten som jag har i maskinerna... sen ska jag äta
Efter när tvätten är klar ska jag gå och lägga mig.
Hoppas att dagen imorn blir bättre...
Ensam är stark
Jag vill verkligen inte att någon ska se mig... och jag klarar inte av närhet heller.
Kanske ska köpa ett hus mitt i skogen... där kan jag sitta :P
Dit kan jag "fly"
Nånstans där allt bara känns bra!
Där jag inte behöver varken tänka eller känna!
Inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv... inte vara trevlig och inte vara snäll.
Vara bara med mig själv och absolut inte ha någon jävla lekstuga!
När ägaren kom tillbaka idag så har han skojat och skämtat mycket med N
nästan så att han uppmuntrar hennes beteende.
Jag blir så trött.
Jag får tänka på att den 19 juli åker jag till Grekland, så jag får stå ut tills dess.
N ska nämligen vara där i 7 veckor till... så.
Inte nog med att det har varit lekstuga, jag har haft så mkt flashisar idag att jag önskar att jag aldrig steg ur sängen.
Tårarna ligger och bränner i ögonen, och jag har kämpat hela dagen på jobbet för att hålla tillbaka dem.
N frågade hur det var med mig idag, och svaret blev okey...
Hennes fråga blev då om jag hade kärleksproblem...
Jag tänkte: "Skulle bara fattas de med... slår vad om att även detta kommer komma som ett brev på posten"
än så länge är det inga problem på den fronten.
Sedan sitter hon, N, och berättar för mig att livet är tufft...
Inte riktigt de jag ville höra från henne... jag vet att livet är tufft,
Och jag vet att jag måste kämpa varje dag för att inte gå under pga det.
Känns liksom inte rätt att höra det från en 16åring som har suttit på anstalt för att hon misshandlar, både verbalt och fysiskt, andra människor.
Jag ville inte vara på jobbet idag...
Det är tur man har trevliga kunder som kommer... som kan få mig på andra tankar.
Och ägarens fru, som är så rar. Men hon åker ikväll med deras barn på semester...
Så jag blir själv i denna lekstuga.
En lekstuga med mina flashisar...
Gud så bra... nooot
snart snart snart kommer jag inte vara där mer.
Jag är dessutom rädd för att jag inte kommer komma in på skolan till hösten.
När min kille har börjat på det nya jobbet, så jobbar han över, mer eller mindre, varje dag... och jag har knappt sett han... så jag sitter bara här och väntar, när jag inte är i lekstugan.
Och jag hatar att vänta!
Så jag vill få något så jag slipper vänta... att kanske nån någon gång kan få vänta på mig oxå.
Idag är en dag då allt känns jobbigt... och minsta lilla grej gör allt annat så mycket värre än vad de kanske är.
och ja, jag har köpt cigaretter oxå... så nu ska jag ta en cigarett för att sedan gå ner till tvättstugan för att hänga upp tvätten som jag har i maskinerna... sen ska jag äta
Efter när tvätten är klar ska jag gå och lägga mig.
Hoppas att dagen imorn blir bättre...
Ensam är stark
Jag vill verkligen inte att någon ska se mig... och jag klarar inte av närhet heller.
Kanske ska köpa ett hus mitt i skogen... där kan jag sitta :P
Dit kan jag "fly"
Nånstans där allt bara känns bra!
Där jag inte behöver varken tänka eller känna!
Inte behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv... inte vara trevlig och inte vara snäll.
Vara bara med mig själv och absolut inte ha någon jävla lekstuga!
grym e jag
Jag har ni jobbat, för första gången på över tre år, måndag-fredag och jag har klarat de galant!
Jag är riktigt stolt över mig själv... :D :D :D :D
Det har bara gått bättre och bättre för varje dag.
Nu sitter jag hemma och firar för mig själv :)
Jag har köpt sumerbys äpplecider som jag sitter och dricker nu :)
Kommer inte kunna vara uppe så länge idag, jag ska vara barnvakt åt min älskade Olivia imorn.
Fast jag tror inte jag skulle orka vara uppe så länge idag ändå... men är ändå piggare än vad jag trodde jag skulle vara.
I onsdags var jag så trött när jag kom hem från jobbet.
Allt hade stulat med oss, kaffemaskinen ville inte vara med... brände mjölken när man skulle göra bl.a. caffe latte.
Många av våra varor tog slut samtidigt så ägarens dotter ( som jag har jobbat med denna vecka då ägaren är på semester) fick panikåka och handla.
Medan hon handlar har vi fullt upp, (en praktikant, en tjej som e under 18 och jag) Vi fick många kunder och då jag var den enda som kunde ta kassan, blev de extra stressigt.. för mig iaf.
Praktikanten kan inte allt vi gör, vilket är förståligt... så de blev lite stressigt.
( Vi kan juh kalla praktikanten N och den andra tjejen för S)
S är verkligen jätte duktig! jag är så impad av henne.
Däremot är jag väldigt besviken på N,
Det jag sa om henne i förra inlägget stämmer inte så bra in längre.
Hon är lat, tyken, falsk med mera. Dessutom är hon ute och röker varje timme, om inte mer.
Men idag fick jag så dåligt samvete för jag har tänk dumma saker om henne, lr så.
Hon kom och pratade med mig, och hon har haft ett tufft liv.
Jag blir så ledsen när jag hör hur "barn" har de svårt. Och jag förstår idag att hon är sådan av en anledning. Hon behöver uppmärksamhet, hon behöver bekräftelse.
Jag är glad ändå för att hon ville prata med mig... att hon anförtrodde sig till mig, att hon kan finna det förtroendet till mig.. trotts de svårigheter hon har varit med om.
Så idag kunde jag inte vara arg mot henne som jag har kunnat de andra dagarna, då jag har sagt till henne en massa saker.
"Du måste fan dämpa dig asså, du skrämer iväg kunderna" (När hon skriker ut vissa ord eller meningar)
"Stolar är till för att sittas på" (när hon satt på disken där kassan står)
Jag förstår henne mycket mera nu...
Och så klart, jag tänker juh alltid "Jag kanske kan hjälpa henne, vara ett stöd för henne" med mera.
Jag vill hjälpa alla som har det svårt... jag vill vara ett stöd.
För jag vet hur svårt det är när man står där ensam och känner sig övergiven. och jag vet hur svårt det är för en, framförallt i den åldern
jaja, jag får prata mer om detta en annan dag :P
jag ska ta en till cider nu och kolla på film. Njuta av att jag har klarat arbeta en vecka utan problem.
Och inte nog med det, jag trappar ner ytterligare 25 mg på min medicin nu idag :D
Nu äter jag 75 mg anafranil retard och ska äta denna dos resten av sommaren.
Jag har gått från 150 mg till 75 på ungefär fyra månader. Och även detta har jag klarat! :D
Känner mig grymt bra just nu... och en massa glädje sprudlar i min kropp! :D
Trevlig Fredag på er alla!!!
kramar
Jag är riktigt stolt över mig själv... :D :D :D :D
Det har bara gått bättre och bättre för varje dag.
Nu sitter jag hemma och firar för mig själv :)
Jag har köpt sumerbys äpplecider som jag sitter och dricker nu :)
Kommer inte kunna vara uppe så länge idag, jag ska vara barnvakt åt min älskade Olivia imorn.
Fast jag tror inte jag skulle orka vara uppe så länge idag ändå... men är ändå piggare än vad jag trodde jag skulle vara.
I onsdags var jag så trött när jag kom hem från jobbet.
Allt hade stulat med oss, kaffemaskinen ville inte vara med... brände mjölken när man skulle göra bl.a. caffe latte.
Många av våra varor tog slut samtidigt så ägarens dotter ( som jag har jobbat med denna vecka då ägaren är på semester) fick panikåka och handla.
Medan hon handlar har vi fullt upp, (en praktikant, en tjej som e under 18 och jag) Vi fick många kunder och då jag var den enda som kunde ta kassan, blev de extra stressigt.. för mig iaf.
Praktikanten kan inte allt vi gör, vilket är förståligt... så de blev lite stressigt.
( Vi kan juh kalla praktikanten N och den andra tjejen för S)
S är verkligen jätte duktig! jag är så impad av henne.
Däremot är jag väldigt besviken på N,
Det jag sa om henne i förra inlägget stämmer inte så bra in längre.
Hon är lat, tyken, falsk med mera. Dessutom är hon ute och röker varje timme, om inte mer.
Men idag fick jag så dåligt samvete för jag har tänk dumma saker om henne, lr så.
Hon kom och pratade med mig, och hon har haft ett tufft liv.
Jag blir så ledsen när jag hör hur "barn" har de svårt. Och jag förstår idag att hon är sådan av en anledning. Hon behöver uppmärksamhet, hon behöver bekräftelse.
Jag är glad ändå för att hon ville prata med mig... att hon anförtrodde sig till mig, att hon kan finna det förtroendet till mig.. trotts de svårigheter hon har varit med om.
Så idag kunde jag inte vara arg mot henne som jag har kunnat de andra dagarna, då jag har sagt till henne en massa saker.
"Du måste fan dämpa dig asså, du skrämer iväg kunderna" (När hon skriker ut vissa ord eller meningar)
"Stolar är till för att sittas på" (när hon satt på disken där kassan står)
Jag förstår henne mycket mera nu...
Och så klart, jag tänker juh alltid "Jag kanske kan hjälpa henne, vara ett stöd för henne" med mera.
Jag vill hjälpa alla som har det svårt... jag vill vara ett stöd.
För jag vet hur svårt det är när man står där ensam och känner sig övergiven. och jag vet hur svårt det är för en, framförallt i den åldern
jaja, jag får prata mer om detta en annan dag :P
jag ska ta en till cider nu och kolla på film. Njuta av att jag har klarat arbeta en vecka utan problem.
Och inte nog med det, jag trappar ner ytterligare 25 mg på min medicin nu idag :D
Nu äter jag 75 mg anafranil retard och ska äta denna dos resten av sommaren.
Jag har gått från 150 mg till 75 på ungefär fyra månader. Och även detta har jag klarat! :D
Känner mig grymt bra just nu... och en massa glädje sprudlar i min kropp! :D
Trevlig Fredag på er alla!!!
kramar
Lärare och medlare
Nu var det ett tag sedan jag bloggade... det har varit väldigt mycket tankar i mitt huvud, tankar som jag, för en gång skull, inte orkat dela med mig.
Men nu är allt bra igen :)
Det som sög getpung har löst sig, och mitt liv är bra igen :P
I lördags firade jag och min kille våran 3årsdag, som visserligen va i söndags.
Vi var och såg Princ of persia. Gud vilken bra film, och oj vilken läckerbit som spelar huvudrollen. Han är min nya pixpax, förövrigt :P muumms asså :love:
Ni ser juh, man kan inte motstå honom *dregglar*
Sedan gick Jim och jag och åt etiopisk mat, Det var spännande.
Det bjöds på många skratt hela den kvällen och vi hade verkligen jätte roligt.
Jag har idag träningsvärk i magen för allt skrattande :P
Denna veckan kommer jag prova på att jobba 7-14 måndag-fredag.
Ska bli spännande och se om jag klarar detta.
Idag är jag iofs halvt slut, även om det har varit lugnt på jobbet.
Det har varit en konstig stämning på jobbet som jag tror har tärt på mig.
Vi har fått en ny praktikant, och då ägaren är på semester denna veckan så har han inte varit där.
Det är en jätte gullig tjej på 16 år som ska praktisera i 8 veckor.
Hon verkar vara jätte go faktiskt.
Men eftersom hon inte är 18 år får hon inte vara i kassan.
Och en av ägarens anställta, som är lite äldre, 72 år, ( hon jobbar där 2-3 ggr i veckan)
Hon är väldigt hård, och har svårt för de unga tjejerna. Och hon ville inte lära, denna nya tjej, nåt alls. Som om denna äldre kvinna tror att man automatiskt ska kunna allt när man kommer in som ny.
Så jag fick bli den som försökte lära henne göra våra baguetter och sallader och sådant, allt eftersom jag fick beställningar.
Det är juh inte kul och gå på en arbetsplats och inte få göra något, eller bara för göra det som ingen annan vill - typ städa.
Jag vet hur det känns att vara ny och inte kunna något... så jag vill änna vara skyst och lära henne de jag kan.
Och dessutom vill denna tjej göra grejer, hon vill lära sig... vilket jag tycker man ska ta vara på.
Även om hon inte får ha hand om pengarna så tycker jag att hon kan få lov att göra baguetter och sallader. Så kan vi som kan och får, ta emot pengarna...
Denna äldre kvinna tycker inte om när man inte jobbar, om man är "lat" som hon säger. Och hon tycker att dessa unga tjejer är "lata".
Men hon vill heller inte att de ska vara i köket, så det blir juh ganska så svårt för de unga tjejerna att hitta på något att göra.
Och eftersom denna äldre kvinna är väldigt baschk (hur de nu stavas) och hård så är de yngre rädda för henne, och tycker hon är elak. ( vi har nämligen en till praktikant som är 16, men hon har varit där ett par månader, så hon kan allt lite mera)
Jag hamnar väldigt mkt i klämm, för ingen av de (varken den äldre eller de yngre) vill förstå varandra... så de kommer till mig och berättar vad de tycker.
Och jag är en person som tycker om de flesta människor, och jag kan förstå de flesta... lr så, och jag försöker då medla.
Så idag har jag både varit "lärare" och "medlare" och detta har tärt väldigt mycket på mina krafter... så nu är jag jätte trött.
Jag vet att jag egentligen är för snäll... för egentligen ska jag inte ta på mig detta som jag har gjort idag. Men jag tycker lite synd om den nya praktikanten, för hon vill så gärna men den äldre tillåter henne inte, lr vill inte lära henne.
Så jag lär denna nya tjej de jag kan... fast jag själv bara arbetstränar.
Och jag vill inte heller vara otrevlig... framför allt då som denna nya tjej gärna kommer till mig och frågar, så jag kan liksom inte heller neka henne min hjälp.
Jag tar lätt på mig sådanna här saker, för jag har svårt att säga ifrån. Pluss att nya gärna kommer till mig för att jag är snäll och trevlig.
Så har det varit på alla mina jobb...
Men idag känner jag att det har tärt mycket på mig, mycket mer än vad jag hade trott att det skulle göra.
Nu ska jag bara ta de lugnt... och gå och lägga mig tidigt. :)
Kramar
Men nu är allt bra igen :)
Det som sög getpung har löst sig, och mitt liv är bra igen :P
I lördags firade jag och min kille våran 3årsdag, som visserligen va i söndags.
Vi var och såg Princ of persia. Gud vilken bra film, och oj vilken läckerbit som spelar huvudrollen. Han är min nya pixpax, förövrigt :P muumms asså :love:
Ni ser juh, man kan inte motstå honom *dregglar*
Sedan gick Jim och jag och åt etiopisk mat, Det var spännande.
Det bjöds på många skratt hela den kvällen och vi hade verkligen jätte roligt.
Jag har idag träningsvärk i magen för allt skrattande :P
Denna veckan kommer jag prova på att jobba 7-14 måndag-fredag.
Ska bli spännande och se om jag klarar detta.
Idag är jag iofs halvt slut, även om det har varit lugnt på jobbet.
Det har varit en konstig stämning på jobbet som jag tror har tärt på mig.
Vi har fått en ny praktikant, och då ägaren är på semester denna veckan så har han inte varit där.
Det är en jätte gullig tjej på 16 år som ska praktisera i 8 veckor.
Hon verkar vara jätte go faktiskt.
Men eftersom hon inte är 18 år får hon inte vara i kassan.
Och en av ägarens anställta, som är lite äldre, 72 år, ( hon jobbar där 2-3 ggr i veckan)
Hon är väldigt hård, och har svårt för de unga tjejerna. Och hon ville inte lära, denna nya tjej, nåt alls. Som om denna äldre kvinna tror att man automatiskt ska kunna allt när man kommer in som ny.
Så jag fick bli den som försökte lära henne göra våra baguetter och sallader och sådant, allt eftersom jag fick beställningar.
Det är juh inte kul och gå på en arbetsplats och inte få göra något, eller bara för göra det som ingen annan vill - typ städa.
Jag vet hur det känns att vara ny och inte kunna något... så jag vill änna vara skyst och lära henne de jag kan.
Och dessutom vill denna tjej göra grejer, hon vill lära sig... vilket jag tycker man ska ta vara på.
Även om hon inte får ha hand om pengarna så tycker jag att hon kan få lov att göra baguetter och sallader. Så kan vi som kan och får, ta emot pengarna...
Denna äldre kvinna tycker inte om när man inte jobbar, om man är "lat" som hon säger. Och hon tycker att dessa unga tjejer är "lata".
Men hon vill heller inte att de ska vara i köket, så det blir juh ganska så svårt för de unga tjejerna att hitta på något att göra.
Och eftersom denna äldre kvinna är väldigt baschk (hur de nu stavas) och hård så är de yngre rädda för henne, och tycker hon är elak. ( vi har nämligen en till praktikant som är 16, men hon har varit där ett par månader, så hon kan allt lite mera)
Jag hamnar väldigt mkt i klämm, för ingen av de (varken den äldre eller de yngre) vill förstå varandra... så de kommer till mig och berättar vad de tycker.
Och jag är en person som tycker om de flesta människor, och jag kan förstå de flesta... lr så, och jag försöker då medla.
Så idag har jag både varit "lärare" och "medlare" och detta har tärt väldigt mycket på mina krafter... så nu är jag jätte trött.
Jag vet att jag egentligen är för snäll... för egentligen ska jag inte ta på mig detta som jag har gjort idag. Men jag tycker lite synd om den nya praktikanten, för hon vill så gärna men den äldre tillåter henne inte, lr vill inte lära henne.
Så jag lär denna nya tjej de jag kan... fast jag själv bara arbetstränar.
Och jag vill inte heller vara otrevlig... framför allt då som denna nya tjej gärna kommer till mig och frågar, så jag kan liksom inte heller neka henne min hjälp.
Jag tar lätt på mig sådanna här saker, för jag har svårt att säga ifrån. Pluss att nya gärna kommer till mig för att jag är snäll och trevlig.
Så har det varit på alla mina jobb...
Men idag känner jag att det har tärt mycket på mig, mycket mer än vad jag hade trott att det skulle göra.
Nu ska jag bara ta de lugnt... och gå och lägga mig tidigt. :)
Kramar
