ikkamedlitets

Har egentligen massor att blogga om... har varit med om en massa idag.
Har varit hos Hisingsslussen på förmiddagen och Tomas på eftermidagen.
Det gick förvånadsvärt bra hos bägge.
Min handläggare på hisingsslussen ska ringa till olika äldreboende här i Lundby... det finns en dryga fem st här, så nånstans borde jag få en plats kan man tycka.
Idag hos Tomas prata vi inte om jobbiga saker alls... så denna dagen har vart bättre än på länge...

Så vad har jag gjort istället för att blogga?

Jo jag håller på att göra Julkort som vi ska skicka ut till våra vänner.
Jag kombinerar de tre olika foto pogramen jag har... så i år kommer det bli asa snyggt!
Har jobbat med att göra ett snölandskap med en gran i...
planen är oxå att jag ska infoga foton på oss oxå... men att bara fixa detta med granen har tagit hela dagen
Har ännu inte lärt mig det nya pogramet helt än, så de e ju massa lek tills man kommer fram till de man vill ha.

Nu är jag så in i bombens trött så jag tänkte faktiskt gå och lägga mig redan nu.

Sössa gött alla!

Puss

Denna helgen är det Första Advent... för er som har missat detta :P
Jag brukar tycka det är mysigt med advent, man tänder mycket ljus och man myser som bara den.
Men denna advent kommer bli ännu mysigare!
För min älskade kusin Alexandra kommer hit på lördagen och sedan sover hon här till Söndag.
Det ska bli så otroligt roligt.

Hon är en ganska så "ny-funnen" kusin... vi har inte känt varandra hela våra liv, utan nu bara de senaste åren.
Men vi har fått en sådan bra kontakt... och det känns helt underbart!
Jag har, nästan, ingen som hellst kontakt med min biologiska släkt... förutom Alexandra.
Vissat jag pratar lite med min ena moster lite smått då och då... men Alexandra är någon som jag verkligen vill ha i mitt liv. Hon är en helt underbar person!

Det ska bli så otroligt roligt att få träffa henne igen... har inte sett henne på dryga halvåret.
Så denna helgen blir mycket speciell för mig!
Vi ska kanske försöka oss på att göra knäck och lussekatter...
Förra året när jag gjorde knäck så blev de riktigt misslyckat, så vi får hoppas att de blir bättre detta året ;)
Å sen e det första gången sen jag var liten som de blir bakning av lussekatter i så fall... men de ska bli spännade =)

Jag längtar så till Lördag =)
Vill att tiden ska gå fort fort fort!

Ses på Lördag min kära kusin!
Åh vad skoj de ska bli =)

Puss

Att ta vaccinet eller inte?
Att vara eller inte vara?
... det är de största frågorna jag ställer mig i dagens läge.

Folk verkar tro att om man tar vaccinet så smittar man inte... vilket är helt fel!
Den enda du skyddar genom att ta vaccinet är dig själv.
Men det behöver inte betyda att du kan föra smittan vidare.

Vad media framförhåller verkar vara att du varken smittar eller blir sjuk om du tar vaccinet, vilket är fruktansvärt fel.
Du slipper bli sjuk själv, men har du fått bakterier på dig så kan du föra smittan vidare ändå.

Detta är inget som varken media vill ta upp eller folket vill höra...
Därför tycker jag det är extra viktigt att poängtera detta!

Jag säger som såhär:

* Vill du inte bli smittad: Ta vaccinet

*Vill du inte föra eventuell, latent, smitta vidare: Sprita händer, dörrhandag, va extra noga vid offentliga platser och be dina nära och kära att ta vaccinet, så smittar du iaf inte dem.


Ibland kan jag bli arg när inte hela sanningen kommer ut till folket via media...
Jag hoppas att fler folk, än vad jag tror, har fattat detta redan från början: att man kan smitta även om man tagit vaccinet.



Detta har jag sett på en sida, där jag brukar vara inne. Och jag blir rädd när folk tror att man inte längre kan bära smittan efter man har vaccinerat sig.
Visst jag kanske har missuppfattat detta inlägg...  (jag hoppas faktiskt att jag har gjort det, om jag ska vara ärlig)
För jag vill tro att folk är smartare än så..
Jag vill inte på något sätt påstå att jag är smartare än någon annan eller nåt sådant, för det är jag inte.
Men har man läst medicin och sjukvård så förstår man att man även kan smitta även om man själv blir behandland.
Därför är det extra viktigt med hygien... framförallt vid, exempelvis, denna pandemi.


Jag hoppas att folk förstår att jag menar bara väl med detta inlägg.
jag vill inte på något sätt förhindra denna multivaccination...
Jag tycker absolut att dem i riskgrupperna ska ta vaccinet... för dem behöver dem mer än vad kanske jag skulle behöva den.
Däremot vet jag inte om jag själv ska ta det... om jag inte måste.
Jag har ännu inte funderat klart inom denna fråga.
Jag vet det att om jag skulle få denna svininfluensa så har jag bättre försvar mot eventuella mutationer av viruset än vad jag skulle ha om jag ha tagit vaccinet.

Nu har jag fått lättat mitt hjärta inom detta... har tänkt på detta väldigt länge.
Jag hade hoppas på att det hade tagits upp mer i media om hur smittan även kan överföras även om man är vaccinerad.. men man kan inte få allt

Som sagt, vaccinera er om ni inte vill ha den, är i riskgruppen eller bara för att.
Egentligen bryr jag mig inte så jätte mycket över hur ni gör.. huvudsaken är att ni mår bra över erat beslut
Jag kan dock tycka att denna hysterin krign över "svinis" är överdriven... men det är säkert bara jag som tycker detta :S
Jag kommer säkert få äta upp dessa ord som jag skriver om svinis... men de e smällar jag får ta.
Kanske ligger jag här om ett par dagar å e dunder svinis *peppar peppar ta i trä*

du kan föra över smitta trotts vaccination


Imorgon har de dock stötit ihop massa strul och"problem" så jag kommer inte kunna fika med My imorn :(
men jag hoppas hon har fått mitt sms så att vi kan boka in en dag nästa vecka istället. =)
vill verkligen träffa henne. Hon är verkligen en helt underbar människa, iaf det jag känner =)

Nu har dock mina sömnpillar börjar verka, så nu e de dags för sössa kudden =)
längtat hela dagen :D

Sössa gött och dröm söta drömmar

Det blir verkligen fredagsmys idag!
Jag och mina älskade vänner ska gå på bio, och innan där ska vi ta en vinare.
De ska bli otroligt roligt.
Vi ska se:


Det ska bli grymt roligt!
Har saknat mina vänner och jag har framförallt Nettiz-abstinens

Hon får mig alltid på bra humör, och jag kan känna det om vi inte har pratat på länge så kan man bli lite deppig.
Hon är helt underbar!!! precis som alla min närmaste vänner är!!!♥ och ni vet vilka ni är ;)

Och Louise har jag pratat med massa på msn nu de senaste timmarna och hon har fått mitt humör att sprudla =)

Vi har bildat 3 klubbar som bara vi två får vara med i;

1. vem-som- har-mest-och-längst-hår-på-benen-efter-en-månads-orakning.
2. Bara använda Q istället för K, Kul=Qul
3. Äcqel-bajs-qlubben ;)

Även jag kan vara otroligt barnslig och jag tycker det känns helt underbart att jag har vänner att vara det med!
Jag och Louise har även bokat att vi ska göra en dans (och lära oss sången) till denna:

• Gå upp klockan 7.00
• Ringa Hematologen varje hel och halv timme tills jag får svar
  (de svarar tydligen inte på mail, inte heller i telefon och ringer inte upp trots att man lämnat medelnade)
• Äta frukost
• Göra "lyx-morgon-kaffe" (brygga en eller två koppar kaffe istället för att ta snabb-kaffe)
• Städa köket grundligt (har inte städat det sen min födelsedag, så nu e de dags)
• Städa resterande av lägenheten, som jag låtit förfalla
• Tvätta en maskin av mina otroligt smutsiga kläder
• Lägga in de rena kläderna i gaderoben
• Duscha
• Göra fin inför Jim
• Laga en av Jims favoriträtter.
• Ha Fredags MYS!

Jag hoppas verkligen att jag orkar göra allt detta imorn... det är iaf mitt mål! =)

Annat som jag vill göra är att ta med Olivia och bada i helgen, om nu Jonathan har Olivia i helgen.
Hon har verkligen fastnat i mitt hjärta och jag kan längta efter att få lov att vara barnvakt till henne igen ♥

Idag är jag glad över de hull jag har fått, även om det är ovant att se de på mig... lite svårt att vänja sig med att jag under två och halvt år har gått upp 15 kilo, men jag skulle heller inte vilja ser ut som jag gjorde innan.
Nu, idag, mår jag bättre än vad jag någonsin har gjort och jag hoppas verkligen att det syns på mig.

Puss på er

De gula ärtorna ligger nu och kokar tillsammans med lök, purjolök, timjan och vatten.
Ärtorna fick ligga i blöt ett dygn innan jag kokar dem.
Men jag kom på det att jag glömde ta bort skalen från ärtorna innan jag la dem i kokande vatten ... not goood!
Fast man lär sig nog av sina misstag, vi får se om den går att äta iaf. Det är juh faktiskt första gången jag gör ärtsoppa!... så lite power är det allt till mig ändå.
Sen får vi se om Jim godkänner den ;)

Jag kommer ihåg att jag blev alltid lika glad när mamma hade gjort ärtsoppa, saknar faktiskt hennes mat riktigt mycket. Hon var grym i köket. Fast de e kanske alltid så att man älskar mammas mat mest av allt?
Jag hoppas iaf att jag fått lite av hennes talang i köket.
Ja, jag blev inte glad bara för att jag skulle få pannkakor, som jag bara fick efter ärtsoppan. Nej, jag var glad för att jag skulle få ärtsoppan. Jag åt mig alltid proppmätt på soppan så att jag knappt kunde äta pankakorna.

Idag tänker jag inte göra pannkakor efter, jag är trotts allt inte jätte förtjust i pannkakor även om jag gillar dem. Jag äter hellre soppan... I know; jag är konstig =P
Men jag har faktiskt köpt fördiga pannkakor till Jim, ifall han vill ha det... och skulle även han bli proppmätt av soppan kan jag alltid lägga dem i frysen.
Om soppan nu skulle vara oätlig så kan man juh alltid äta pankakor till middag.
It´s a win win situation

Just nu fick jag en positiv flashback, även om den gör mig ledsen...fast på ett glatt sätt (hur man nu kan bli ledsen på ett glatt sätt)
Jag ser mamma steka pannkakor medan jag väntar på att ärtsoppan ska bli klar i köket i Kungsbacka, där vi bodde.
De e så skönt att ibland få positiva flashbacks och inte bara hemska.
Det var längesedan jag hade en sådan.... det va längesedan jag såg mamma vara glad, små nynnandes i köket...

När man tänker tillbaka vilket hemskt liv mamma hade... men jag är ändå glad över att jag fick henne som mamma, även om det inte alltid var bra.
Man får leta efter en starkare människa!
Jag tror inte jag skulle klara ett sådan liv som mamma hade... jag behöver att få ha det bra, och jag hoppas verkligen att mitt liv från och med nu kommer bli bra.
Visst hade mamma säkert sina stunder som var bra, där hon var lycklig... men kontentan av hennes liv är horribelt!
misshandel från början till slut.
Mamma, jag ser upp till och på dig. Du finns i mitt hjärta... och jag hoppas att jag aldrig glömmer vilken vacker människa du va under allt det hemska! ♥

Nu får jag allt ta och kolla till ärtsoppan....
De börjar lukta lite ärtsoppa nu iaf... men jag har ingen aning om hur den ser ut, smakar eller ens om den e klar.
När är den klar förresten???
Hur vet man det?
Ska ärtorna koka sönder?

*prooooobleeem*
-Dag att drabbas av panik (citat a la en kär vän)

Puss på er

 

Wait it out

Where do we go from here?
How do we carry on?
I can't get beyond the questions.
Clambering for the scraps
In the shatter of us collapsed.
That cuts me with every could-have-been.

Pain on pain on play, repeating
With the backup makeshift life in waiting.

Everybody says: "Time heals everything."
But what of the wretched hollow?
The endless in-between?
Are we just going to wait it out?

There's nothing to see here now,
Turning the sign around;
We're closed to the Earth 'til further notice.
Stumbling cliché case -
Crumpled and puffy-faced -
Dead in the stare of a thousand miles.

All I want: only one street-level miracle.
I'll be a an out-and-out, born again from none more cynical.

Everybody says that time heals everything all in the end.
But what of the wretched hollow?
The endless in-between?
Are we just going to wait it out?

And sit here cold?
We'll be long gone by then.
And lackluster in dust we lay
'round old magazines.
Fluorescent lighting sets the scene
For all we could and should be being
In the one life that we've got.

(Musical interlude)
In the one life that we've got.

Everybody says that time heals everything.
But what of the wretched hollow?
The endless in-between?

Are we just going to wait it out?
Sit here. Just going to wait it out?
Sit here cold. Just going to sweat it out?

Wait it out.

Jag önskar att jag blir lika vacker som min mamma


Och

en lika genom god människa som min morfar

Det är inte ofta jag gråter... men den boken jag läser nu får tårarna att spruta ut ur mina ögon. Den är så hemsk... men jag kan ändå rekomendera den... Den handlar om sånt som inte händer här i Sverige, om sånt som ingen vill höra om och som sådant som är sådan tabu det bara inte finns.
Boken heter "14 år till salu" och är skriven av Caroline Engvall och den bygger på en sann historia.
Den handlar om en ung tjej i 14 års ålder som först blir våldtagen och för att döva smärtan början hon sälja sig själv. Först började det som en kul grej som hon och hennes kompis prövade på två gånger, men när kompisen inte ville mer fortsatte huvudpersonen. Hon ansåg hon inte är värd bättre, och att framförallt våldtäckten och allt vad männen gjorde mot henne var hennes eget fel, för det var hon som satte sig i deras bilar.. det var hon som inte sa nej, hon som tog betalt. en äcklig hora
Att männen som köpte sex av henne var vuxna män, många över 30 år, spelade ingen roll och även om det äklade henne så fortsatte hon.

(sluta läs här, om ni inte vill veta)

Jag har bara kommit till sidan 102, av263. Och jag kan knappt sluta läsa den. Boken är jätte bra skriven, och man kommer lätt in i den.
Jag kan känna sådana liknande känslor som jag hade som liten... och som jag tror att även mamma hade då Arne tvinga henne till prostitution.
Jag kan inte säga att jag blev utsatt för prostitution... Arne sålde aldrig mig (tack gode gud) Men det hindra honom inte från att ta på mig... och alla gånger trodde jag att det var mitt fel eftersom jag inte sa nej... eftersom jag frös fast i min egen kropp och inte kunde röra mig.
När jag växte upp hade jag många gånger sex bara för att jag inte kunde säga nej... och sex har för mig blivit något som jag inte bara kan ha längre... jag har många minnen från killar som ligger med mig även om jag inte vill... och jag har även fått höra, av en kille som jag förlorade min "oskuld" till när jag fick ont, att om jag inte ville åka till sjukhuset fick jag fullfölja det. Att det spelade ingen roll om jag hade ont... bara han fick bli klar.
Detta är hemskt att minnas... han var min första riktiga pojkvän, en som jag fick förtoende för... efter honom, som jag då trodde att jag älskade, gick det bara utför...
Jag vill inte heller påstå att jag har vart med många, med efter han så blev sex mer destruktivt...

När jag var 17år höll jag på att bli våldtagen av en kille, när jag och min familj var ute och campade.
Han började kyssa mig och när han började ta på mig på ett sett jag inte ville, sa jag till honom.
Han var inte född svensk, även om han verkade bo här. Han var kanske 5 år äldre än mig. Och när jag sa nej försökte han tvinga sig på mig.
Det hela slutade med att jag knäade han i skrevet och slog han i ansiktet med en rak höger, och jag sprang till husvagnen där mamma var.... men jag sa aldrig nåt, när jag kom fram till mamma lossades jag som ingenting hade hänt.
Jag ville inte att mamma skulle bekymra sig för mig, jag ville inte påminna mamma att det finns fortfarande män där ute som vill en illa.
Efter detta, på natten, fick jag panik... husvagnens väggar började krypa närmare mig, men jag kunde inte komma ut.
Efter detta lovade jag mig själv att aldrig mer sova i husvagn. Aldrig mer.... fast jag har sovit i husvagn nu, med Jim. Med honom känner jag mig trygg! Jag älskar att krypa upp i hans famn när jag är ledsen, även om jag väldigt sällan gör det.

Efter min första pojkvänn, då jag sa nej men han ändå tvinga mig, har jag varje gång någon tvingt sig på mig frusit till is.
Det finns två killar efter min första pojkvän som har tvingat sig på mig! Båda gångerna har jag bara försvunnit...
Jag har inte vågat göra nåt...
första killen som tvinga sig på mig, efter min första pojkvän, han söp mig riktigt full... och när jag skulle försöka gå därifrån motade han mig... han tvinga in mig i sovrummet.
Jag försökte säga nej och jag sa att jag hade mens... men han lyssna inte.
Han var utomnordisk och muslim.

Andra killen som tvinga sig på mig, är någon som fortfarande finns i min omgivning. (som tur är slipper jag träffa honom allt för ofta)
Men jag kan inte säga vem det är. Jag skäms för mycket.
Han var en kille som jag tyckte väldigt mkt om, tyckte om han som en bror... han var yngre än mig dessutom.
Det är svårt att förklara vad han gjorde med mig... han hade aldrig sex med mig... men han tog på mig. Och även denna gången frös jag till is. Jag fick lossas sova...
Idag äcklas jag av han, och varje gång jag ser han, på bild eller i verkligheten, vill jag spy.
Han är dessutom väldigt omtyckt. Alla gillar han... och detta gör det ännu svårare att prata om det.
Och eftersom jag inte har sagt nåt... så får jag skylla mig själv

Mina minnen från Arne, min första pojkvän och de två andra gör idag att jag har väldigt svårt att njuta av sex...
Boken jag läser idag tar mig tillbaka till dem känslorna jag hade när jag blev utnyttjad. Tillbaka till dem känslor som jag, i så många år, har försökt stänga in, försökt glömma.
Och även om jag aldrig tog betalt så kände jag mig väldigt smutsig och inte värd att ha det bättre, och jag kan fortfarande känna så.
Så idag när jag har suttit, inlindad i en filt, i soffan medan regnet öser utanför fönstret, har mina tårar rullat ner för min kind. Många av dem tårar som jag har stängt in. Många av dem tårar jag har försökt att glömma.
.... Men jag kommer aldrig glömma det, jag kommer alltid ha dessa minnen fastbrända i min näthinna... såsom mamma när hon blev tvingad till prostitution av Arne, sin egen man, min plastfar.
Och detta är första gången jag har gråtit över dessa minnen som ligger så djupt, stängda, i mig.
Detta är första gången jag pratar om det.

Man blir destruktiv när man inte tror att man är värd bättre.
 Tillslut bestämde jag mig för att ändra på allt... jag ville inte länge vara destruktiv, och jag sa till mig själv; Jag ska vara själv till jag hittar någon bra, om jag så ska behöva vara själv resten av mitt liv.
Och sen kom Jim, även om jag redan kände han då, som en räddande prins på en häst.
som en dröm från när jag var liten. Jag (dag)drömde alltid om att en stor stark karl skulle komma och rädda mig.
Han är verkligen det bästa som har hänt mig. och även om jag inte berättar allt för han, om vad som hänt, tvingar han sig aldrig på mig. Han tar mig istället i sin famn och bara kramar mig... och ger mig den kärlek som jag aldrig trott jag var värld!

Igår när jag satt vid datan och surfa runt lite fick jag för mig att jag vill plugga en kurs nu till våren.
Jag tittade på lite kurser och så hittade jag den som jag genast fastna för!
Nämligen Utvecklingsstörning/funktionshinder. Vilket låter väldigt spännade... och eftersom jag har en vän som har ett handikappat barn så har jag ändå mycket att relatera till... och eftersom jag vill forska inom utvecklingstörning, hjänskador och bemötande inom vården så tycker jag att detta är bra idé att få läsa om det... få mera kunskap om det än vad jag har nu. Så om jag kommer in, så kommer jag läsa denna kursen nu till våren, samtidigt som jag kommer arbetsträna.
Jag ser verkligen fram emot detta...
Sedan när jag har läst kursen kan jag oxå vara barnvakt åt min väns barn.. utan att jag ska känna att jag har noll koll. För jag älsklar detta lilla barn så fruktansvärt mycket och jag pussar alltid jätte mycket på denne!

I Lördags åkte Jim å jag till Svärmor... där drack vi lite kaffe å lite sånt.
Men jag funderar lite på om svärmor kanske ska ha en healing lr nåt, för det kretsar väldigt mycket negativa energier runt henne... och när det är så mycket negativa energier runt än kan de vara svårt att vara positiv. Så jag ska försöka lura in henne på en healing, tror hon skulle må bättre av det... och mår hon bättre mår vi runt om bättre.
Det är inte nyttigt för en att vara runt så mycket negativitet.
Jag hade oxå det under en tid av mitt liv... men man får jobba med det... man får lov att säga nej till dessa energier. Även idag kämpar jag med dessa negativa energier, för ibland faller jag tillbaka i negativ tänkande... svårt att se saker positivt, svårt att se ett ljus...
Jag har upptäckt att livet blir så mycket lättare när man är positiv. För även när livet är hemskt, måste man ha ett hopp och hoppet är positivt. När man har tappat hoppet så är det mer lr mindre ute med en.
Jag har tappat hoppet och det var då jag hamnade i min mycket svåra och djupa depression. Och det var då jag hade planerat min eget självmord... för då såg jag inte ljuset, jag såg inget positivt.
Tillskillnad från nu... Mitt hopp är tillbaka och jag ÄLSKAR mitt liv!
Jag älskar min vänner och min kille, kärleken, så fruktansvärt mycket.
Ibland kan det dock kännas svårt och tufft att jag inte har kvar min familj, min mamma... min morfar.
Men nu har jag en "ny" familj, en familj som jag har valt... jag har plockat ut det gottigaste.
Min nya familj; mina vänner och min kärlek. Ni är mitt allt!


I fredags fick jag en massa fina presenter:
Av min svägerska, Malin, och Jonas fick jag en jätte fin lykta som jag numera har i hallen. Verkligen jätte fin med en sten i där det står hope. Vilket passar så otroligt bra till mig. Tack ska ni ha!!! Gillar verkligen denna lyktan. Malin vet precis vad jag vill ha ;)
Av Lina och Christoffer fick ett presentkort på ett ställe som heter Insikten. Där kan man bland annat få healing, taro-kortsläsning och en sittning med ett medium. Jag kommer boka in en sittning, ska bli så spännade att höra vad andevärden har att säga till mig. Helt underbar present. Tack ska ni ha!!
Av Nettiz, Louise och Sebastien fick jag en danskurs i Linderhopp, En kurs för mig och Jim. Detta ska vi göra på Lördag. Vilket ska bli så roligt! Har alltid viljat lära mig Linderhopp... det ser så fruktansvärt roligt ut! Det kommer antagligen bjudas på en massa underbara skratt! Och skratta, det är min största hobby. Tack ska ni ha!!
Av Kristian fick jag en rolig bok; 80 romaer för dig som har  bråttom av Henrik Lange. Har bläddrat i den lite, och den verkar vara riktig rolig. Jätte bra att ha och läsa på spårvagnen när jag är påväg till min arbetsträning. Tack ska du ha!!!
Av Vera och, hennes nya kille, Jonas fick jag ett jätte fint smycke, ett längre halsband som passar utmärkt till polotröjor. Jätte snyggt verkligen. Tack ska ni ha!

Och ett otroligt stort tack till att ni gjorde min dag så speciell!!!


Jag och min underbara svägerska!!! Love u!!!


Louise, Emelie, Nettiz och jag! Love u


Jonas, Jims bror, och söta lilla Freja



Kristian, Jim, David och Jonas ( brevid jonas sitter Christoffer)


Sebastian och Kristan.


Min underbara Lina! Love u alot!!


Vera


Veras kille Jonas


Christoffer


Jim och Jag. Älskar dig av hela mitt hjärta!!!

Jag är så tacksam för att ni alla är i mitt liv!!!
Tänk att man kan ha en sådan tur ändå!!!
Ni är bäst!!!

Nu ska jag sätta på en film och dricka lite kaffe och njuta av höstregnet inkrypen i en filt!
Puss på er alla