a jumper

I torsdag när vi skulle åka hem från familjen Brynielsson såg vi en "jumper". Tror att det va en tjej, som skulle hoppa från älvsborgsbron...
poliser, brandkårer och ambulanser va där, det krylla av folk som skulle försöka rädda denna person.
detta fick mig att tänka på när jag var självmordsbenägen, hur jag tänkte... det kunde lika gärna ha vart jag som satt där på räcket för att hoppa.
jag kommer ihåg hur starka dem känslorna var. Det var så nära att jag tog mitt liv...
Två gånger satt jag i köket och undrade vart jag skulle sticka in kniven som jag höll i handen.
Första gången blev jag rädd för mig själv... detta var juh inte min plan, jag skulle juh ta livet av mig genom att somna in. Somna i mitt sovrumm med min balklänning, fin håruppsättning och vakert smiknad. Rummet skulle fyllas med fina blommor, katterna skulle ha mat så att de räckte för en vecka. Jag skulle vara fin när Jim eller Lina skulle finna mig så att de inte skulle behöva ha meen för livet...
Detta fick mig att kasta bort kniven, och jag brast i gråt... Jag kunde ju inte låta dem hitta mig blodig... med blod överallt.
Andra gången satt jag på samma ställe i köket, med samma kniv. Det var den dagen som Elisabeth och jim hade kommit för att städa min lägenhet, det såg fördjävligt ut här då.
Jag klarade inte av att jag hade fått folk städa för mig... att andra skulle behöva ta i den skit som jag hade ställt till med. jag kände mig redan som en urusel människa, och nu blev det bara värre... tänk vilken börda jag är för mina vänner och samhället!
Jag satt där med kniven och hade bestämt mig för att sicka in den i buken. Jag tryckte kniveggen mot buken allt hårdare, jag kände inte om det gjorde ont lr inte....
Jag vet inte hur och jag vet inte varför, men det var som någon kraft gjorde så att jag kasta iväg kniven även denna gången...
strax där efter kom Jim över och vi satte oss i soffan innan han körde mig hem till Elisabeth...

När jag såg denna person som skulle hoppa fick jag en liten sorg. det kunde vart jag som satt där, desperat över att ta livet av mig.
Jag kommer fortfarande ihåg känslan... deperationen...