Tredje dagen
Första veckan med 3 dagar arbetsträning är till ända.
Tycker det har gått bra, Och nertrappningen av medicinerna verkar funka bra än så länge... det är juh bara tredje dagen nu med 25mg mindre än vad jag har ätit i (snart) tre år.
Det känns lite annorlunda att behöva ändra de vanor man har haft i tre år...
Omväxling förnöjer, eller vad säger man? :P
Det ska nog gå bra det här! :)
Mår illa idag, vet inte vad det beror på... så det får bli en lugn dag.
Jag försökte städa in lite påsk här igår, och det var då illamåendet börja... sedan har det hållt i sig, framförallt när jag rör mig mår jag ännu mera illa än när jag sitter still.
Hade tänkt åkta till min kära vän Lina idag, men jag får stanna hemma.
Jag har kokat en kopp detoxté och lagt fram min bok som jag läser nu.
Vattemelonen av Marian Keyes.
Har ni inte läst den, kan jag rekomendera den... den är rolig, skön och underhållande.
Som alla hennes böcker faktiskt.
Hon är en av de få som jag tycker om som skriver alldagliga böcker på ett roligt sätt.
Jag är mest fan av verkliga böcker, böcker som är sanna eller deckare, där det händer mycket och man får "leka" smart :P
Det har vart en lugnt denna veckan. I Måndags så satt jag och läste boken halva dagen...
Igår försökte jag , som sagt, städa... Jag och Jim åkte visserligen på kvällen till "svärmor" för att kolla på hockeyn, mellan Linköping och Frölunda.
Frölunda förlora såklart :( De spelade riktigt dåligt, och de få mål de gjorde var bara på turen...
Jag är inte så jätte insatt när det gäller sporter över huvudtaget, men hockey gillar jag... även om jag inte e så jätte high på det. Spelen går fort, perioderna är inte så långa och jag tycker det är spännande. Det kan hända mycket¨på en period på 20 minuter.
Däremot klarar jag inte av handboll... det måste vara den mest meningslösa sporten någonsin, enligt mig.
Man springer fram och tillbaka på den där planen och lägger mål... och lägger man inte mål så betyder det bara att de är riktigt kassa (tycker jag iaf)
Fast jag har heller aldrig förstått mig på reglerna där...
När det gäller hockey kan jag förstå ändå ganska så mycket om vad som händer och så.
Nä, jag har inte så jätte sportintresserad, framförallt när det gäller bollsporter.
Något som jag faktiskt tyckte var roligt att spela på gympan i skolan var Vollyboll, det var jag till och med duktig på.
Fotboll är allt för jobbigt... jag fattar inte varför man ska spela så länge, å så sedan byter man mål?
Ibland är man 7 ibland är man 11... när ska man vara vad? Och man får inte använda händerna för att stoppa bollen! :S Jag fick alla bollar som sparkades mot mig i huvudet... och för att skydda mig tog jag givetvis upp händerna och då blev "alla" sura på mig...
Jag har därimot gjort ett mål i fotboll i skolan... Stolt blev jag oxå, men inte mina lagkamrater... de blev arga.
Det var nämligen ett självmål jag gjorde, så det förklarade saken... Inte fatta jag att vi hade bytt mål.
Oj vad mycket sport det blev nu... Ja ni ser juh, jag har inte mycket koll när det gäller sport. Jag gör mer eller mindra bara bort mig.
Och springa är inte min grej, det är tråkigt och jobbigt. Jag har slutat springa överhuvudtaget... jag springer inte ens till bussen, väntar på nästa om jag skulle missa den.
Jag tänker så här: Varför slösa energi och kraft på att springa till en buss (eller spårvagn) som man många gånger ändå missar?
Nu sätter jag mig och läser.
Ha en underbar dag mina kära läsare!
Många kramar
Nu börjar det!
Kunde inte hämta ut dem i fredag för dem var slut... så jag fick hämtat dem idag.
Nu börjar det iaf.. äntligen :D
Är jätte trött idag, känns att man ställt fram klockan en timme :P
Idag kommer det inte hända nåt här, tror jag ska lyssna på musik och läsa bok.
Har ingen inspiration till städning, målning eller nåt annat.
Känner bara för att sitta och läsa en rolig bok... så då ska det göras :)
Kramar
Myspyselimys
Vi hade det så otroligt mysigt, drack lite öl, tjöta en massa minnen och spelade spel.
Det är så underbart när vi pratar minnen... vi har gjort så otroligt mycket grejer hon och jag. Många roliga grejer som vi kan skratta åt än idag. det var många gånger som vi vek oss av skratt. Har nästan lite träningavärk i magen :P...
Åkte sedan hem till min underbara vän Emmi...
Så otroligt mysigt. Jag fick testa deras Wii... jätte roligt, vill oxå ha ett :P
Kunde nästan inte slita mig från spelet, Mario fick jag testa på... Asa roligt... om ni inte har testat det borde ni göra det... man blir fast.
Nästan lite som när jag var liten och spelade super mario hemma hos kompisar...
Blev, mer eller mindre, besatt... tycker det är så roligt med tv-spel och framförallt super mario,
Det är sjukt hur utveckligen går framåt hela tiden. När jag spela mario senast var det i 2d... nu är det i 3d, med kontroller som man även ska använda i spelet.
Helt sjukt egentligen!
det går så sjukt fort fram allt när det gäller teknik, plasmatv, Lcd... och snart även 3d:tv.
Jag kommer ihåg när dvd kom in i svenska hem :|
Shit, känner mig gammal nu :P
Tänk när man får barn och man berättar för dem att man har varit med under utvecklingen när det gäller cd-spelar, dvd, mobiler, mp3 och tv:n.
När de är i yngre tonåren kommer de tycka att jag levde på stenåldern!!!
Tänk hur världen kommer se ut om 20 år?
Hur tror ni den kommer se ut?
När jag var liten trodde jag att de skulle finnas flygande bilar på 2000-talet, när vi kom in i 2000-talet.
Så vitt jag vet har det ännu inte kommit några flygande bilar.. fast jag kanske inte har märkt dem :P
Jag har försökt designa en bikini :P
Tycker ni ska rösta på den... så jag kan köpa en sådan sen på nelly.com
visst är den snygg? :cool:
Nu ska jag strax gå och lägga mig.
Härligt att det är en dag kvar på helgen :)
Har gått nästan hela dagen och trott det har varit söndag.. så det känns väldigt skönt att fallet inte är så ;)
Nu ska vi äntligen få sommar tid... snart är sommarn här!!! weeeiiiieee
Glöm nu inte att ställa fram klockan en timme innan ni går och lägger er :P
en timmes mindre sömn, men vad gör det? nu när sommaren är påväg? :D
sössa gött alla!
Kramar
Så in i bombens GLAD
Jag har kommit hem nu från mitt läkarbesök, som jag hade idag... jag hade glömt av att jag skulle träffa läkaren oxå och inte bara min försteskötare på PMH (psykiatriska motagningen Hisingen)
Min läkare är jätte stolt över mig och de framsteg jag har gjort och gör... och hon blir glad av att se att jag mår så bra som jag gör idag. Hon säger att det är sådan stor skillnad från då och nu... att jag sprudlar av liv och glädje och hon tycker jag har en bra insikt om mig själv.
Jag berättade att jag håller på med min arbetsträning just nu och jag dessutom kommer utöka med en till dag från och med v.13.
Då detta går så bra som det gör för mig nu, började vi diskutera nertrappning av mina antidepresiva.
Jag har under dessa (snart) tre åren stått på en väldig hög dos, för att jag var såpass deprimerad när jag blev inlaggd. (det var antiligen denna höga dos jag äter nu, eller elchocker för att få mig frisk...) Jag har stått på 150 mg av den aktiva sustansen i Anafranil. ( vet inte om det säger er så mycket, men det är en väldigt hög dos iaf.)
Från och med idag kommer jag trappa ner med 25mg... vilken innebär att jag kommer äta 125 mg istället för 150.
Vi ska se om detta kommer gå bra, och gör det detta så kommer vi trappa ner till 75 mg... Så kanske om ett år är jag helt fri från mina antidepresiva :D
Det är viktigt att vi tar nertrappninger varsamt, för det finns risker för "återfall" om det går förfort...
Men jag tror att detta kommer gå bra.
I och med att jag trappar ner nu kommer biverkningarna som jag har pga medicinen minska och det finns oxå en chans att jag kommer sova bättre nu...
När jag gick från läkaren strudlade jag av glädje, jag kunde inte sluta le.
Tror folk jag gick förbi undrade varför jag gick och log, men jag kunde inte hindra mig.
Detta känns som ännu en seger för mig... att äntligen få trappa ner...
Ytterliggare ett steg Framåt!!! :D :D :D
Jag gick till Hisingsslussen för att prata med min handläggare där... hon ville ha en närvarorapport från min arbetsträning.
Jag ska tydligen komma dit varje månad och lämna detta... Det är säkert bra, men jag undrar om det inte finns ett enklare sätt?
Jaja, lite promenad har ingen dött av :P
Påvägen hem köpte jag mig en ny vårjacka! Den är jätte fin, tycker jag iaf.
Så denna dagen har verkligen startat jätte bra, och jag känner mig så otroligt Glad och Lycklig!
Jag ser ett slut på detta med min medicinering, att jag dag inte kommer behöver äta tabletter för att må bra.
Denna Fredagen Är en FANTASTISK sådan :D
När Jim kommer hem ska jag berätta den Glada nyheten...
Tror att även han kommer bli glad av detta.
Hoppas ni oxå får en lika fantastisk fredag som jag!
Kramar
Frågor...
Jag gör allt mer och mer... och det känns skönt att få lite koll på grejerna nu.
Igår var jag i Kungsbacka hos min kära vän Lina.
Det var jätte mysigt...
Meningen var att vi skulle träna affrodans, fast när jag hade parkerat hemma hos Lina kom jag på att jag glömde dvd:n hemma... Typiskt!
Så vi fick umgås istället :P
Från och med nästa vecka kommer jag "jobba" tisdagar oxå.
Ska bli roligt och se om jag klarar av det med... små små steg framåt.
Idag fick Ägaren reda på att min mamma är död, och har varit det i strax 5 år.
Han frågade om min mamma bodde i Kungsbacka... så jag fick förklara att hon har bott där,
Då undrade han vart hon bor nu... och jag svara att hon tyvärr har gått bort.
Men det blev lite missförstånd där, han trodde att hon bodde i en stad som hette nåt liknande... så jag fick säga de hemska orden att hon är död.
På frågan om det var pga av sjukdom blev svaret: Bland annat....
Varje gång jag berättar för människor att hon är död så ser jag framför mig hur hon ligger i sjukhussängen, kall och död... men så otroligt vacker... och det är lika jobbigt var endaste gång.
Jag ställs samtidigt med frågan om jag ska berätta "hela" sanningen... att hon faktiskt tog sitt liv.
Fast jag vill inte att personen jag berättar det för ska få en fel bild om mamma, att hon var svag och självisk eller nåt liknande.
Och jag vill inte ha fler frågor om hur, varför och sånt där... För med varje svar kommer ofta en till fråga, sedan sitter jag där med massor av ångest och går därifrån och mår jätte dåligt.
Som tur var sa Ägaren att jag inte behövde berätta... och det var skönt. Även om de slutar med en massa frågetecken för hans del...
Det kanske kommer en dag när jag berättar hur det har varit lite lätt... att vi var utsatta för tortyr i Spanien, att vi var tvungna att fly... att vi blev förföljda.
Men jag känner mig inte redo att berätta detta än
Jag vill ha en "fristad" från detta någonstans... där ingen direkt vet hur jag har haft det.
Då jag dessutom är "ny" där, så vill jag inte heller att de ska få fel bild av mig... eller tycka synd om mig för det som har hänt
Det som har hänt, har hänt... nu ska jag bara lära mig att leva med det.
Ska nog försöka fila lite på brevet till min biologiska far.
Frågan är hur han kommer reagera.
Kommer han bli glad?
Kommer han inte vilja veta av mig?
Vet hans, eventuella, familj om att jag finns?
Kommer jag förstöra för honom?
Det är många frågor som snurrar kring han.
Hur skulle man reagera när en partners okända barn kommer och knackar på en dörr?
(inte för att jag har tänkt att knacka på han dörr och säga: Här har du mig farsan)
Hur tror ni att ni skulle reagera?
När du andas
Grymt rolig låt.
Jag tror jag ska kolla på en film... jag är helt död i huvvet....
Har ingen inspiration till att göra något...
Tror att jag fortfarande är lite sliten från dessa sömnlösa nätter jag hade förra veckan.
Av någon anledning känner jag mig lite nere nu oxå...
Har haft en flashback för en stund sen...
Vill bara dra täcket över huvudet å gå lite i ide...
nä... skit oxå... jag kollar på en dålig film å drar en filt över hövvet å se vad som händer och fötter
Äntligen Måndag ;)
Måndagar har för det mesta vart den dagen på veckan jag gillar bäst.
Dagen har börjat bra.
Har gjort smörgåsar, som vanligt... men idag var vi snabba med allt förberedande.
Så mest satt vi ner och drack kaffe... inte mig emot ;)
Jag har pratat med Ägaren om att jag även vill arbetsträna på tisdagar mellan 7-9
Så från och med nästa vecka kommer jag även jobba tisdag :D
Imorgon ska jag åka hem till min vän Lina, vi ska försöka oss på affrodans.
Jag har köpt en träningsdvd med detta... ska bli väldigt spännande att testa på detta.
Fast vi får allt dra ner persiennerna så att ingen ser :P
Idag blir det en rätt lugn dag tror jag... ska bara lyssna på musik, rita och ta det rofullt.
Är lite trött känner jag, tror det beror på att jag va tvungen att ta en insomningstablett för att kunna sova i natt,
och jag tror den fortfarande sitter i lite.
Kankse kommer på nåt mer att skriva sen... men nu e jag lite död i hjärnan :P
kramis så länge
Lördag
Det var inte i 8 timmar strömmen var borta.. deras kabel tog slut så innan 12 så var strömmen tillbaka :D
Frukosten idag blev pankakor med bacon och babyspenat... riktigt nice.
Fast jag fick en flashbacks när pannkakorna var klara :(
När min mamma hamnade på psyket efter att ha försökt ta sitt liv när jag var 9, innan jag hamna på barnhem och vi blev av med pappa...
(jag har fått reda nu i efter hand att mamma hade ringt min gudmor, som även är en av mammas yngsta systrar, för att försöka få henne att ta hand om mig efter mammas att hade dött.. min gudmor ville inte detta pga att jag inte kände henne och hon trodde att jag skulle få det bättre hos pappa... hon visste inte hur det var)
Pappa ville av någon anledning att vi skulle bo hos farmor då, medan mamma låg inne.
Min "farmor" var jätte snäll... en jätte rar och go tant som bodde i en lägenhet högst upp.
Utanför fanns det en liten lekplats som jag ibland fick leka på.. och när pappa inte var "hemma" fick jag sova inne hos farmor, annars delade jag och pappa rum.. och ibland även säng, även om han hade en egen.
Min farmor ville vara riktigt snäll mot mig en dag... och hon fråga om jag ville ha pannkakor.
pannkakor? frågade jag... vad är det?
Hon förklarade att det är något som alla barn gillar... och givetvis ville jag ha detta.
Medan hon stog och stekte satt jag och åt dem, med grädde och sylt. Jag gillade detta.
Jag hade frågat redan från början om jag fick äta med mina händer och hon tyckte det var givet...
Det är så barn äter detta. säger hon glatt.
Pappa var inte hemma så jag vågade mig och äta ganska så söligt...
Men pappa kom hem när jag åt min tredje pannkaka...
Han såg att jag åt med händerna och att jag sölade som aldrig förr...
Han bad farmor gå ut.. att han skulle ta över pannkaksstekandet...
behöver jag säga att han inte stekte mer pannkakor?
Behöver jag säga att han slog mig som bara den?
och inte ens min "farmor" vågade gå i mellan.... ´
Det började med ett par örfilar för att sedan gå till hårda knytnävs-slag mot huvvet... Där ingen kunde se blåmärkerna.
Han säger samtigt att fina flickor sölar inte... (helt plöstligt skulle jag vara en fin flicka... kanske för att vi var hemma hos farmor)
Jag har sedan den dagen, första dagen jag åt pannkakor, haft svårt för detta...
Varje gång jag får äta pannkakor kommer dessa bilder framför min näthinna...
Jag som är jätte glad för att farmor vill göra mig riktigt glad... och smärtan efter att pappa upptäckte detta.
Jag försöker att låssas som ingenting, och detta är första gången jag skriver (eller berättar) om detta... men det är jobbigt att se detta framför mig varje gång jag äter eller pratar om pannkakor.
Hade inte pappa kommit hem just då, hade han aldrig vetat... och pappa hade vart bort i två dagar.
Två dagar av frid för mig.
Det värsta är att jag faktiskt tycker om att äta pannkakor, även om jag inte äter det speciellt ofta, (kanske en eller två gånger per år)
Nä gud.. jag vill inte må dåligt idag!
Nu ska jag göra jordgubbspaj istället... vi ska hem till Jim arbetskamrat och vill inte komma tomhänt, så jag ska baka lite.
Kanske är bra att fokusera på något annat! :)
Många kramar
Känslan och helgen
Jag kan nog påstå att jag dog den 15 maj 2006, även om det var min mamma som gick bort.
En del av mig dog denna dag... en ganska så viktig del.
En del som jag aldrig kommer få tillbaka...
Den 15 maj 2006 var den värsta dagen i mitt liv... min hela avgrund rycktes bort under mig och jag blev svävandes på en skör tråd.
Jag visste inte om jag skulle överleva denna tragiska händelse...
och den 16 april 2007 blev jag inlaggd på psyket för att ha varit påväg att ta mitt liv tre gånger.
Det var mina närmsta vänner som "tvinga" mig dit... och jag blev inlaggd i tre veckor.
Idag är det Fredag och jag vill egentligen inte tänka på detta, men av någon anledning dök dessa ord jag skrev ovan upp i mitt huvud och jag var tvungen att få ner dem.
Jag var fruktansvärt rädd för att falla efter det att min mamma dog... för jag visste inte om jag skulle kunna resa mig om jag föll.
Men jag föll tillsist och det var nära att jag inte reste mig upp igen.
Nu står jag på mina ben på en ganska så skör plattform, men ändå en plattform.
Och jag ser ljust om framtiden, att mitt liv kan bli bra... jag ser till och med fram emot mitt framtida liv.
Det var inget jag gjorde innan.
Jag ser mer och mer fram emot min framtid, även om jag vissa dagar undrar hur jag ska orka.
En dag i taget, om jag tar det så, så kommer de inte kännas lika jobbigt.
En dag är inte jobbigt att tänka att man ska klara av... men en hel livstid till kan många gånger kännas omöjligt.
Nu har jag en känsla om att mitt liv kommer bli bra, till och med bättre än bra. Att jag kommer bli lyckligare och må ännu bättre.
En dag kanske till och med jag har lärt mig att leva med mina flashbacks... vem vet?
Påtal om något bra... Igår sökte jag in till sjuksköterske utbildningen i Göteborg, Borås och Varberg.
Nu hoppas jag att jag kommer in och att jag kan börja till hösten...
Och skulle jag inte komma in så söker jag in till våren igen och tar en kurs i taktil massage under hösten... samtidigt som jag jobbar.
Idag blir det extra trevligt fredgasmys. Min underbart söta kusin, Alexandra, kommer hit och jag ska försöka mig på att göra en grekisk rätt som innerhåller fetaost, spenat och filodeg.
Har aldrig gjort detta innan, men de ska bli himla spännande... hoppas jag lyckas!
På lördag ska de stänga av strömmen i 8 timmar :S
mellan 8-16 för de ska dra kablar till nya spisar.
Jag har gasspis här i lägenheten, och hyresvärden har detta året på sig att installera elspisar...
Så Lördag dag kommer inte blir rolig... Vad gör man utan ström??? :question:
Kommer juh inte ens kunna vara på internett ;(
Hur ska jag klara mig???
Och varför bestämer man sig för att göra en sådan sak på en helg?
Folk är juh hemma då... varför inte göra det på en vardag istället? då kan man många gånger hitta på nåt annat...
jaja... jag kommer nog överleva.
På Lördagkväll ska Jim och jag till en av hans arbetskamrater, som oxå bor här i närheten. Det ska bli himla trevligt... och jag kommer få sniffa på deras bebis oxå :D (hoppas jag iaf... har bebis-sniff-abstinens, kan behöva fylla på dosen ;))
Söndagen ska Jim och Jag till min underbara Emmi på fika. Ska bli himla mysigt, behöver fylla på Emmi-dosen oxå.
Så helgen kommer bli riktigt mysig, lugn och trevlig.
Nu längtar jag oxå till Måndag :blush:
Då ska jag fråga Ägaren om jag kan komma på Tisdagar oxå, mellan 7-9.
Nu känner jag att det är dags att utöka... Jag har klarat dessa veckor jätte bra nu, tycker jag och jag vill testa att utöka.
Och nu har jag vågat mig på att göra mer och mer... tar lite mer initiativ (stavas de så?:|)
Den nya kassan har jag fått en genomgång av nu oxå, så nu kan jag denna betydligt bättre än den andra... (där jag råka stämpla in att en macka kosta 90 000...)
Ägaren tyckte inte det var någon idé att lära mig den gamla, då han var tvungen att byta pga den nya lagen.
Så nu känns det allt ännu bättre.
Ibland blir jag lite stolt över mig själv:cool:
Ha en Underbar helg mina kära läsare!!!!! ♥
å så ett tack oxå för att ni orkar läsa min blogg... jag vet att jag många gånger kan skriva om tunga grejer... och jag blir glad att ni orkar och inte är rädda för det jag skriver...
Om jag kan hjälpa en person genom min bloggen på något sätt kommer det göra min dag.. och jag hoppas att ni finner styrkan i er själva att orka med eran vardag!
Massa kramar på er alla!
Äntligen
totalt dessa nätter tror jag att jag har sovit 3 timmar...
Inte mycket sömn de inte.
Men nu har jag äntligen fått sova... vakna bara tre gånger denna natt oxå...
åh de va så underbart!
Jag låg på den uppblåsbara madrassen i vardagsrummet och hade tvn på... å tillslut så sov jag...
Denna natt ska jag sova i sovrummet... har änna ont i ryggen nu pga luftmadrassen... men men vad gör man inte för lite sömn ;)
Har inte så mycket annat att berätta...
Ska bara ta det lugnt idag... dessa sömnlösa nätter har varit väldigt påfrestande för mig...
ska ta mig en knäckemacka å en kopp te.
ha de bäst
testar
Jag har blåst upp luftmadrassen och laggt den i vardagsrummet...
Tänker ha tv på tills jag somnar...
somnar jag så somnar jag... somnar jag inte så fuck it!
Jag orkar inte låta mina tankar ta över när jag ligger i sängen och som gör det ännu svårare att somna.
så Fuck this... fucka min icke sömn.
Jag får testa detta och se omd et funkar...
Just nu kollar jag på dating in the dark...
ganska så roande faktiskt... sedan blir det house... sedan cougar town,
efter det blir de christin..
ja därefter finns det ganska så många flera pogram som jag kan kolla på som jag tycker om...
a, film kan jag sätta på oxå om det skulle gå helt åt helvete!
usch!
Då får vi se om de blir nån sömn i natt... :question:
Om inte annat så hoppas jag att ni kan sova iaf!!!
nattinatt
Funderar
Jag tänker på att kanske vara där måndag- onsdag... så jag är även där på tisdagar.
Så har jag torsdagar, där jag går till min psykolog, och fredagar, där jag kan vila eller hitta på nåt.
Sedan har jag helgen, där jag kan göra saker eller vila beroendes på vad jag behöver.
Jag är så trött på att vara trött utan att kunna sova.
Och jag tänker som så här: Om jag ökar min sysselsättning kanske jag kan sova på nätterna.
Min insomnia måste bero på något... och jag kan inte finna någon vettig orsak.
Jag är så trött i kroppen att den börjar göra ont... min rygg värker, mina leder börjar värka... och jag känner mig svag i mina muskler.
Så jag behöver sömn för min stackars kropp skull.
Och som ni redan vet äter jag redan sömnpiller, dem jag har käkat nu i, snart, i tre år!
Har inte ändrat något på min medicinering... inte mina vanor heller för den delen.
Jo, jag har börjat dricka mera té... fast det är örttéer som inte innerhåller koffein, så det ska inte påverka nåt tycker jag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med detta! Det är väldigt frustrerande!
Om jag ökar arbetsträningen med en dag till och sen börjar träna igen.
Köra tre "pass" i veckan... a å varför inte direkt efter jag slutat jobbet?
Detta borde göra mig trött...
Imorn, efter jag kommit hem, ska jag försöka städa här lite...
Problemet med att vara så här trött är att man egentligen inte orkar göra något... Jag vill bara sätta mig i soffan och ta det lugnt... inte göra något.
Men detta får de bli ändring på nu... kan juh inte låta allt annat fallera bara för att jag inte kan sova?!
ska fundera klart på detta idag och medela ägaren imorgon...
"tänk tänk tänk" som Nalle Phu säger.
insomnia again
SUCK det är verkligen frustrerande...insomia.. igen!
Hatar dessa perioder.
Det spelar ingen roll hur trött jag är, jag kan inte få ro till att sova.
som ni redan vet blir allt mkt värre när jag är så här trött... både när det gäller ångest och flashbacks.
Jag åkte in till stan nu i eftermiddags för att fika med en kompis som jag inte har träffat på över 3 år.
En himla rar tjej... men jag va helt borta i huvet.. fråga samma frågor hela tiden och verka allmänt flummig.
Glömde vad jag prata om, tappa ord... Inget sammanhängande.
Stackars tjej... hon måste trott att jag va helt nerdrogad eller nåt sånt..
Det är svårt ibland att träffa människor som man inte träffat på så länge... inte bara för att det har dröjt lång tid, utan för min ångest. Det blir svårt att förklara... och jag drar mig för att berätta för mkt för "nya" människor,
Jag borde väll egentligen stannat hemma... för min ångest satt i halsgropen.
Men Jag ville inte avboka, jag ville träffa henne...
Fast man får juh äta upp det...
Kommer väl må päck imorgon, trött och borta i huvet... och tvyvärr, antagligen en massa, flashbacks! ;(
Hatar fan detta.
Ja, jag var borta i huvvet redan på "jobbet". stämpla in en macka, i kassan, för 90 000.. jepp ni läste rätt.
90 000... behöver jag säga att kunden inte ville betala så mycket?
Såg inte att jag hade en 5a i min hand utan jag trodde de va en enkrona (till mitt försvar va de faktiskt en gammal femma) så jag försökte "lura" till mig mera pengar... Tur att killen i frågan visste vad han gjorde :P
Försökte skylla på att de var tidigt på morgonen...
Fast de inte var det som var problemet... dels den dåliga sömnen, ångest och flashisar...
Nåt som har varit bra idag är att jag har köpt nya kritor till mitt målande.
pastellkritor
Så imorgon kommer jag sitta här hemma och rita och måla en massa.
Har testat dem lite redan... jätte roligt :D
Jag hade oljepastell innan, så jag testa att rita lite med dem innan jag åkte in till stan... men dessa kritor jag har köpt nu är helt annorlunda att jobba med.
Så här ska målas så in i bombens.
Fast jag tror att jag kanske måste köpa en vaxduk och ha under, för man blir smutsig och det smetar gärna ut sig... och lite halvrent vill jag ha bordet även när jag är klar ;)
Jag hoppas verkligen att jag får en god natt sömn! så jag kan få en bra dag imorgon.
Ni får verkligen hålla tummarna för mig. :tired: :thumbup:
Sössa gött mina läsare.
Kramis
Otroheten mot mig
Jag skrev väldigt mycket när jag var liten... skrev av mig om hur jag mådde och kände.
Det har länge varit min enda ventil som har fått mig att gå frammåt när det var jobbigt.
Du sover och jag är vaken
Älskar du mig eller säger du de orden; Jag älskar dig, Utan mening? tomma ord?
Jag vet att du inte älskar mig, du säger bara så för att jag ska ha något att tro på.
Du köper saker till mig och tror du kan köpa dig fri..
Jag är ingen leksak...
Jag är en levande varelse som andas och går.
Jag vet att du har en annan som du älskar mer än mig.
Jag ser er varje dag.
Du tror du kan lura mig genom att ge mig blommor och smycken... men jag är inte blind.
Du tror att jag inte ser er när ni går på sta´n hand i hand, tillsammans, som kära gör.
Det ser ut som du bryr dig, alla tror vi har det så bra.
Alla säger: "Åh vad avundsjuk jag e, ni e så söta ihop... tänk om man hade sådan tur som du"
De är blinda, inte jag.
De vet inte verkligheten jag lever
och när jag till mina vänner säger att du inte bryr om mig så tror de mig ej.
Jag älskar dig mer än allt annat i hela världen mamma, och det vet du.
Men när du tar ett glas öl, vin, sprit...
Då kommer besvikelsen.
En känsla som inte går att beskriva
Det kan bara barn till alkoholister förstå.
När jag var 10 år fick mamma ett återfall i sin alkoholism. Då skrev jag denna.
Det var alltid lika jobbigt att höra hennes lovord, om att detta aldrig mer skulle hända... och varje gång blev jag så besviken, ledsen och sviken.
Mamma valde flaskan istället för mig... Hon älskade flaskan mer än mig.
Jag kommer hem från skolan och ser att mamma är full... hur hon gömmer sina flaskor, för att jag inte skulle märka nåt.
Det klassiska var ölburken bakom saltet i kryddskåpet.
Sedan hittade hon alltid saker hon var "tvungen" att göra i köket.
När jag var 10 år hörde jag skillnad på när en ölburk och läskburk öppnades.
Visste ni att det låter annorlunda?
Jag satt som på nålar hemma när hon var inne i sina perioder: "Pust, det var bara en läsk"
"åh nej! en öl! :("
Ofta när mamma var full ville hon få mig att gråta, så hon kunde säga elaka saker till mig, bara för att hon skulle få "trösta" mig.
Antagligen för att hon behövde känna sig behövd.
Dock var det inte bra för mig... hon slutade inte förrens jag grät.
Och då skulle jag sedan komma och sätta mig i mammas knä för att få tröst...
Detta är en, av alla, anledningar till att jag inte vill gråta inför folk.
När folk ser ska de trösta
Och ibland vill man bara få gråta av sig lite...
Jag lärde mig tidigt att inte gråta inför människor.
När jag känner att jag måste gråta så går jag undan, låser in mig nån stans... så jag får vara själv.
Jag har svårt än idag med detta...
Det har kommit några tårar hos min psykolog, men inte många.
Han frågar ofta om inte det jag säger gör mig ledsen...
och jo det gör dem... jag gråter i mitt hjärta istället... för där ser ingen.
Så länge det inte syns är allt bra.
Ett leende på läpparna och ett glatt humör. Men innuti är ledsamheten.
Innuti är tårarna, de förbjudna tårarna.
usch
Jag är riktigt trött idag och har inte en helt bra dag faktiskt.
Har haft en del flashbacks under tiden Jim och jag körde runt i bilen, lite söndagsåk.
Usch det är så jobbigt när man inte orkar stå emot... och jag blir dessutom snäsig mot Jim oxå... för jag kan inte koncentrera mig... och han pratar om resan vi ska göra ner till Grekland i sommar...
men jag ser som en film framför mina ögon vad "pappa" gör mot mig och mamma.
Å jag får inte stopp på det... och det är jobbigt att hela tiden se och försöka kämpa bort det genom att försöka tänka på annat. men hur mkt jag än försöker så försvinner dem inte.
Jag längtar så fruktansvärt mkt till att lägga mig i sängen och få sova.
Jag känner att jag är ledsen, och jag skulle behöva gråta... men jag kan inte gråta annat än när jag är själv.
Och tårarna blir så smärtsamma när flashbacksen kommer... För varje tår som rullar ner för min kind hör jag "pappas" röst som säger till mig att jag inte får gråta... och slutar jag inte gråta när han säger till det så får jag vara beredd på slag i huvet.
Nä usch vad jobbigt detta är! Fyfan...
Åh hungrig är jag oxå... och jag vet hur de kommer bli när jag äter... då kommer jag få ännu mera flashbacks där "pappa" förstör min mat och mitt ätande...
Snart så kan jag gå och lägga mig och jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre!!!
kramar
Nu är den klar
Tycker att designen blev helt okey :)
Emmi är nöjd och detta är huvudsaken
Med tanke på att detta är den andra designen jag gjort i hela mitt liv tycker jag att hennes är grym ändå ;P
Den första designen var min egen, och den andra är hennes.
Det är faktiskt jätte skoj att leka sig fram till en snygg designe... och det är roligt att lära sig detta med webdesigne, även om det bara gäller designe på blogg. se
Tycker absolut ni ska kolla in min kära Emmis blogg, inte bara för att jag gjort designen utan även för att hon är jätte duktig när det gäller matlagning och bakning.. vill ni ha tips och nya recept är det hennes sida du ska gå in på :D
Nu är det läggdags för mig, mina sömnisar har börjat verka och jag längtar in till sängen för att vila huvvet :)
sössa gött mina kära läsare!!! :D
Kramis
Klart
Idag har jag jobbat med Emmis bloggdesigne sedan 7.30 och nu tror jag att jag är klar.
Nu ska bara hon godkänna den och sen ska hon få den på sin blogg :D
Hon är på sitt jobb nu... så vill hon ha lite förändringar så kommer jag försöka göra dessa på lördag lr nåt sånt.
Jag har nog druckit 8 muggar té, ett par koppar kaffe under denna tiden idag och lyssnat på massa bra låtar.
Nu kan jag äntligen sätta mig och öva på att rita, ;P
Igår köpte jag två böcker på bokrean som ska utveckla mig och mitt ritande.
Så nu ska jag sätta mig och öva... hihi
Jag har en bild i mitt huvud som jag vill få ner... kanske får ner den så småningom :)
Idag får de allt bli en riktigt mys-fredag.
Jag har knappt träffat min kille denna veckan... han jobbat som bara attsingen...
Så idag ska jag krama en massa på han.
Hoppas ni oxå får en mysig fredag :)
kramis
Ta kontakt
Det var när jag och mamma hade kommit till Skultuna, efter vi flytt från pappa i Spanien.
Det var en dag när jag var rädd och ledsen för att han skulle komma tillbaka, då mamma säger i förbifarten:
Han är inte din pappa, din Pappa heter Sune.
En obeskrivlig glädje sköljdes över mig och jag blev glad över att pappa inte är min pappa... utan bara en ond man.
Under tiden i Spanien kunde jag inte förstå varför pappa gör såhär mot oss...
Hur kan en pappa göra sitt barn så illa... varför vill han göra mig illa?
Och när jag fick reda på att inte pappa är min biologiska pappa kände jag en lättna; Min riktiga pappa skulle aldrig göra mig såhär illa.
Detta pratade vi mycket om idag hos min psykolog.
Och vi pratade om hur jag ska ta kontakt med min biologiska pappa...
Jag har hans adress nerskriven i ett kologieblock och jag har hans arbetsmail.
Den stora frågan är hur jag ska skriva, vad jag ska skriva...
Jag vill inte på något sätt förstöra han nuvarande familjesituation.
Hans, eventuella, kvinna han lever med (och deras eventuella barn) kanske inte vet om mig.
Även om han vet att jag finns, även om han har träffat mig som bäbis... kanske han inte har berättat om mig.
Han kanske inte ens vill veta av mig.
Men jag känner att jag måste få veta detta... vill han veta av mig eller inte?
Jag har en chans att få en pappa, få träffa min biologiska pappa.
Men jag har oxå en risk av att bli riktigt ledsen och besviken, frånstött.
Bli helt "föräldrarlös"
Jag känner att jag måste veta... jag måste få svar.
Jag måste göra detta...
Jag tänker dagligen på hur jag ska ta kontakt... vad jag ska skriva.
Hur jag vill att han tar, den eventuella, kontakten tillbaka.
Jag känner att jag börjar bli redo för att ta kontakt
och jag känner oxå att tiden börjar kännas bra.
Jag har en trygg omgivning och en trygghet jag aldrig haft innan
Så jag kan vara redo för ett, eventuellt, nederlag om min biologiska pappa inte tar kontakt tillbaka.
Nu ska jag dricka lite gott te och kolla på lite tv.
Kramen
Trött så in i bomben
Jag har inte sovit mycket i natt.... kanske totalt 2 timmar :(
Det gick bara inte att sova, jag vände och vred på mig... men ingen ro nånstans.
Så jag gick redan halv 7 till "jobbet"... va ingen idé att sitta här å uggla.
Kom dit kvart i och tog mig en kopp kaffe...
De har så gott kaffe där. Har druckit en fyra koppar där idag... så nu mår jag lite illa.
Det gick bra på jobbet ändå faktiskt... har tagit lite kunder och gjort lite mackor.
Nu vågar jag ta för mig lite mera, lite mera inisiativ (stavas de så? :S)
Nu har jag satt på Stolthet och Fördom, Den riktiga... den som är ungefär fem och en halv timme lång.
Den är så underbar... man blir så kär i Mr Darsy... :love:
Så jag ska ha den i bakgrunden medan jag ritar lite och fixar lite med Emmis blogg...
Ska ändra lite på den där headen... får se om jag lyckas få den bättre ;)
Fy tusan vad trött jag är asså, får verkligen bli en tidig sänggång idag...
Ska verkligen försöka hålla mig vaken idag, ingen idé att lägga sig en stund nu... då kommer jag bara sova dåligt även i natt... å det vill jag inte!
Jaja, har inget mer intressant att skriva om just nu... kanske kommer på nåt sen :tired:
Ha en bra dag!!
Kramis
Ensam barn
Jag är ledsen och har lyckats fälla två tårar... men mest gråter jag i hjärtat.
Jag fick frågan på jobbet idag om jag hade syskon...
och dessvärre är svaret nej, inga biologiska syskon... några fostersyskon har jag.
Som "svar" på det fick jag: ja då hade du hela mammas uppmärkansamhet?
Visste inte helt vad jag skulle svara där... Ja? nej? delvis?
Vad skulle jag säga?
Nja under tiden i Spanien så försökte jag vara hemifrån så mkt jag bara kunde för att min mamma blev antingen slagen eller var full som ett ägg... så mycket uppmärksamhet från mamma fick jag inte, inte från "pappa" heller för den delen... den uppmärksamhet jag fick var inte positiv!
Om jag någonsin hade min mammas fulla uppmärksamhet vet jag... jag tror hon försökte så gott hon kunde, bakom sina egna problem. Mamma försökte uppfostra mig till en bra människa... och delvis har hon kanske lyckats.
Men om jag har haft full uppmärksamhet bara för att jag var (och är) ensambarn?
Med en alkoholist till mamma, oftast nykter men med mkt smärta och ångest...
Längtan efter syskon har alltid varit stor.
Men hur hade det sett ut om jag hade haft syskon?
De som inte ens kunde ta hand om mig.
Längtan var som starkast i Spanien, det va där jag behövde någon som mest.
Jag och min familj flytta dit när jag var fyra år.
Jag, mamma och pappa.
En tillsynes väldigt trevligt och öppen familj.
Men de skulle bara veta vad som dolde sig under ytan.
När man kan låta ett litet barn springa på gator och torg helt själv.
Söka kontakt med alla som hon stöter på.
Vill inget annat än att få komma därifrån.
En liten flicka på fyra år som får ta hand om sin mor när hon ligger och spyr. Som får försöka rätta till maten som har blivit vidbränd, för att ingen ska råka illa ut.
Hoppas att få uppmärksamhet från en mor som inte tycks veta att hon finns.
Försöker skapa ett tryckt och bra hem till sitt älskade syskon som hon hoppades skulle komma en dag.
Har en far som försöker göra allt för att livet ska bli surt.
En tablett om dagen som nersköljes med ett glas sprit.
Sen får man hoppas att han blir på ett gott humör.
Att tassa runt på tå och hoppas på att han skulle försvinna, bara för ett par timmar.
Då visste man att då kunde man leka.
En far som ville att man ska vara en snäll, duktigt flicka.
Och man gör inget annat än hans önskningar, för då vet man att han älskade än.
En far som kastar hundvalpar från balkonger för att man inte gjorde som han sa
En far som inte kunde sluta slå, förrän mor fick gå emellan vilket var allt för sällan.
En far som låser in en på sitt rum, för att det är skoj
Tvingar sin dotter att kissa i sina leksaker för att sedan hälla ut det genom fönstret.
En mor som mestadels ligger till sängs, för full för att stå.
En mor som låter en far ligga i sin dotter säng när flickan sover
En mor som alltid är hemma, men aldrig där.
De låter sin flicka gå till kiosken för att köpa cigaretter med alldeles för mycket pengar
Livrädd för att köpa fel, eller tappa pengarna.
Går och frågar vuxna arbetare om hon kan få en femma för att hon har tappat en.
Livrädd för att gå hem, för hon vet vad som väntas.
Har en flicka som gör allt för att slippa vara hemma.
Letar ständigt efter någon att vara hos.
En flicka som går runt på gator å torg helt allena.
Letandes efter en trygghet som inte finns.
Och önskar in ett syskon för att slippa vara själv.
Jag är inte bara ett ensambarn jag är oxå ett ensamt barn.
Måndag
Dagen på "jobbet" gick väldigt fort :)
Tog mera kunder och hjälpte till med smörgåsorna än vad jag har gjort de andra dagarna... jag råka skiva för många köttbullar, men annars gick de bra under dagen.
Ser redan fram emot nästa gång, alltså onsdag.
Efter "jobbet" kom min underbara Emmi till mig och vi drack lite té och tjöta en massa skit ;P
Sedan tog vi en liten mina promenad, där vi bland annat gick förbi mitt "jobb"
Där tänkte jag bjuda henne på kaffe, men Ägaren var så snäll så vi slapp betala för dem... Han är allt för söt.
Verkligen Jätte snäll är han.
Trivs jätte bra där...
Ägaren har även träffat min handläggare på hisingsslussen i Torsdag, och det mötet hade tydligen gått bra.
Dagen Har varit väldigt mysig... men nu är jag riktigt trött.. så ska bara kolla på tv och ta det lugnt idag.
Imorn kommer nog Lina över.
Ha en mysig kväll!
Kramis
Underbara Olivia
Det e så jävla kul och skönt att ha henne, som jag har sagt så många gånger innan, hon är helt grym!
Jag och Jim gick hem till hennes pappa för att dricka några öl... och vi hade jätte trevligt.
Men sedan blev jag så trött och jag såg lite på Olivia att även hon var trött så hon och jag gick hem till mig för att sova.
Så kunde "pojkarna" fortsätta "festa".
Jim kom hem kl 4 i natt.
Jag kunde iofs inte sova så bra i natt... den lilla tjejen har en tendens att ta upp hela sängen :P
men det gör inget! för det är så underbart att se ett barn som sover en så underbar trygg sömn. En sömn som jag aldrig fick själv som barn... och jag kan komma på mig själv med att bara njuta av att se henne sova så tryggt.
Hon bryr sig inte om Spisen, katten, kommer och lägger på henne.. hon vaknar inte alls.
Jag kan inte beskriva den underbara känslan det är att se hennes trygga sömn.
Jag blir nästan utvilad av att bara titta på henne när hon sover.
Hon får den sömnen som jag aldrig haft som barn! så jäkla underbart... något som varje barn borde ha!
Hon är trygg och hon tror inte att någon ska skada henne.
Idag när hon vaknade så frös hon lite så hon kröp in under mitt täcke... det va så underbart att känna den tryggheten hon känner till mig... Jag skulle aldrig våga krypa in under någon annans täcke utan att vara rädd för att den människan ska ta på mig på ett olämpligt sätt. Men för henne var det en självklarhet att krypa under mitt täcke för att få värme. Hon "trasla" in sina ben i mig, eller hur man ska säga.
Jag fick höra av Olivias pappas "fling" att jag hade god hand med Olivia. Denna kvinna undra om jag hade barn, vilket jag dessvärre inte har... men Olivia e mitt lilla hjärtegull... hihi :blush:
hon har verkligen fåt en speciell plats i mitt hjärta.
Även Pappan är jätte glad över att både jag och Olivia har fattat så otroligt tycke för varandra.. för skulle mamman bara "dumpa" av Olivia hos pappan och han inte kan, pga att han har två jobb, så kan hon alltid vara hos mig.
Jag längtar redan till nästa helg då hon ska få komma å vara hos mig igen.
Jag känner mig inte som en jobbig vuxen utan vi är även kompisar. Jag kan säga till när hon inte gör lämpliga grejer, om ni förstår hur jag menar.
Jag har börjat säga ifrån att här hos mig så får hon inte smaska när hon äter, vilket hon alltid annars gör.
(Jag har så fruktansvärt svårt för det själv, med folk som smaskar när man äter... blir nästintill äcklad)
Och hon försöker verkligen... så fort jag säger till henne att inte smaska så försöker hon sluta. Hon är verkligen jätte duktigt med detta.. och jag känner mig stolt över henne som verkligen försöker :)
Nu ska jag gå och sminka mig för Jim och jag ska hem till hans gamla kompis på middag, ska bli himla trevligt.
Även om jag e trött som en sömnlös bäver...
Men det ska bli kul att träffa hennes dotter, har inte sett henne på nästan ett halvår... så ska bli kul å se om hon känner igen mig :P hehe vilket hon givetvis inte kommer göra.
Ha en underbar Lördag mina kära läsare!!!;P
Pöss pöss
Smiles
jag har precis förstått mig på hur man får smiles på snabb-kommandon till bloggen... yeeeaj :D
hur bra e inte detta då :thumbup:
känner mig rätt grym faktsikt ;P
undra om jag ska försöka fixa detta till emmis blogg nu oxå.. nu när jag vet hur man gör ;P
Vill du ha detta emmi? :question:
Dagen har vart rätt okey ändå... trotts den bitteljuva känslan.
Jag har jobbat lite med Emmis blogg.. har fått in headen nu iaf... men jag jobbar med grejerna runt om...
jag får det inte som jag vill... jag tror jag blir tvungen att rita en muffin för att få de som jag vill...
Men jag har aldrig gjort de innan... måste öva ;P
Anledningen till att det har dröjt med emmis design, är bl.a för det migrän-liknande jag fick igår... jag hade tänkt göra mkt igår.. å sen har jag haft några tuffa dagar som jag absolut inte räknade med :S
uscha å fya... vill inte ha jobbiga dagar.. men men, sånt verkar mitt liv vara :rolleyes:
märker ni hur mkt smiles det är i detta inlägget :O
hehe, så jäkla bra med snabbissar... :blush:
så menar jag inte... om ni tänker så :cool: utan jag menar såklar snabb-kommandon på smiles ;P
Nu ska jag bara lära mig alla kommandona... :bigeyes:
men en dag kanske? ;P
Nu ska jag strax äta mat här.. stinas kyckling en av mina favvo, framförallt när det gäller snabbmat... trotts att de tar en timme innan den e klar. Men för 32 spänn så vad begär man?
om man inte äter nåt annat än själva kycklingen räcker det till 2 personer... minst, kanske 3 om man äter lite.
nä nu ska jag sluta babbla om strunt :cool:
jag ville bara testa mina smiliesar :D
Ha en underbar fredag på er!!! :D
Puss
Bitterljuvt
Idag var sista dagen med mitt bostöd Johan.
Det kommer kännas jätte konstigt att inte träffa honom nå mera.
Så detta kan man verkligen säga att det känns bitterljuvt.
Jag har inte längre behov av att han bostöd... jag klarar mig själv nu.
Men det är sorgligt att inte få träffa, glada, roliga och sköna, Johan något mera.
Vi träffades klockan 9 på vårat "hak-café"... (alltså simhallen
) och vi satt där till ungefär kl 11.Vi prata, som vi brukar, om allt möjligt.
Han är så stört skön den killen! Glad, ja helt underbar person helt enkelt.
Han passar verkligen som det han jobbar med.
Men jag har allt addat han på facebook nu... Så jag hoppas att jag kan slänga ihop nån singstar snart så han å hans tjej kan vara med på.
Vi har haft många roliga samtalsämnen... och det kommer kännas konstigt att inte ha dem längre.
Även han kommer sakna mig... Han har alltid tyckt att det ska bli roligt att träffa mig (sa han idag)
Så idag är jag både glad å ledsen.
Glad: jag behöver inte bostöd
Ledsen: för att inte träffa Johan nå mer.
Jag fick en present av Johan faktiskt.
Jag hade tänkt att baka nåt gott till han igår... men jag måste ha haft nåt migränliknande igår... för inget annat än en kall handduk och mörker hjälpte mot värken... Jag tog ipren å allt... men nej nej... det skulle inte hjälpa
Klockan 17 gick jag å la mig och innan 18 hade jag somnat... och vaknade inte förrens kl 7 idag.
Utvilad som en prinsessa utan varken huvvuvärk lr ögonvärk.
Så man kan konstatera att jag bara var vaken 5 timmar igår och resten sov jag.
de ni... annars brukar de vara tvärt om, men inte igår... hehe
sjukt.
Tillbaka till presenten:
Hand lotion, hårborste, dö-skalle-diskborste, knivvässare och yatzy.
Så himla gulligt av han! Tack så jätte mycket!
Kommer verkligen sakna honom...
Jag hade tänkt baka det han fick på receptet faktiskt... men nu fick han receptet ist.
Så han sa att han ska ställa sig å baka detta till sin tjej, i det förklädet jag gav han förra julen
Kommer blir skit bra
Får fixa så att vi får bli kompisar istället, så finns han ändå kvar i mitt liv... fast nu som kompis istället för bostöd.
Önska mig lycka till
Ont och tävling
Jag ställde aldrig klockan igår när jag gick och la mig och jag vakna strax innan 12 idag
Så nu vet jag inte varför jag har ont mina ögon...
Kan få det ibland när jag har nån baskilusk i kroppen...
Fast jag funderar på om de kan vara nån form av mildare migrän? för jag är fruktansvärt ljuskänslig... och det enda som hjälper är en kall blöt handduk över ögonen som dessutom gör det mörkt.
Inte roligt
Jag tröstar mig själv med att vara med i en tävling där man kan vinna en valfri måling från Lisa Lans, Lans.blogg.se
Hon har bland annat målat detta:
Hur grym e inte hon på en skala? ASAgrym!!!
Jaja, jag är iaf med i tävlingen, och jag hoppas jag vinner.
Tävlingen anordnas av http://glee.webblogg.se/
Så nu får ni allt hålla tummarna för mig
Nu ska jag lägga handduken över ögonen igen... hoppas verkligen det försvinner snart!!!!
Allt!
Älskar verkligen dem filmerna... på nåt sätt känns det som att även jag får upprättelse genom dessa.
Efter jag hade köpt den så gick jag till Tomas, min psykolog.
Idag prata vi om riktigt jobbiga grejer och jag har haft flashbacks som bara den... framförallt påvägen hem.
Det kändes som jag inte var i min kropp utan som jag svävade utanför den...
Det förklarade jag även för Tomas när jag satt där... och denna gången fick jag verkligen kämpa mot tårarna..
Usch det var riktigt jobbigt... massa jobbiga minnen.
Som Tomas sa: Han har verkligen varit haft ett finger med i allt du gjort,
Och ja... vad ska jag säga... Han har varit och pillat på allt i mitt liv... allt från sömn till mat till toa till; ja Allt...
Du kan försöka nämna nåt han inte har varit med i spelet på, men jag tror inte du kan finna nåt.
Kvällen kommer bli jobbig.. men jag ska försöka sätta in mig i filmen och hoppas att det är jag som sitter där och "Pappa" sitter inför rätten... och får sitt straff, mitt efterlängtade upprättelse!
Design på gång?
Det är så underbart att jag iaf kan träffa dig i mina drömmar...
Nu har jag till och med bra drömmar om dig... inte drömmar där du är arg på mig och vi bråkar eller att jag letar efter dig när du hela tiden försvinner ifrån mig.
Denna drömmen kunde vart en "vanlig" dag...
Vi var i en mataffär och skulle handla tillsammans.
Det var skönt att få drömma om dig mamma, du mådde bättre än någonsin och var glad.
Påtal om nåt helt annat:
Jag har fått den stora äran att designa min kära Emmis blogg.
Det ska bli väldigt roligt att få försöka mig på detta igen.
Jag lyckades få min blogg riktigt fin (om jag får säga det själv
)Så nu får vi se om jag kan lyckas med detta igen... jag är så mkt amatör, man bara kan bli, när det gäller detta.
Jag får leka mig fram tills jag blir nöjd... och med hjälp av vissa hjälpsidor på nätet kommer detta nog gå ganska så skapligt.
Nu har jag börjat med att göra en heading (om de heter så?) En framsida helt enkelt...
Det blir inte mkt ritande denna veckan, för jag vill försöka få klart den medan jag har en bild i mitt huvud... vill inte glömma den... för själv tycker jag att den e riktigt bra. Vi får bara hoppas att Emmi och tycker det sen.
(Jag har dessutom fått en bild i huvudet om en bild jag vill rita... men det får bli nästa vecka.)
Imorgon ska jag till "jobbet" igen, det ska bli kul. Det blir min tredje dag... och jag hoppas det går bättre än igår.
Igår var ingen bra dag what so ever.
Dessutom ska jag till min psykolog imorn strax därefter... så dagen i slutändan kanske inte blir så bra. Men då har jag iaf Emmis blogg att distrahera mig, så jag tänker på något annat. Tackar vi för
Nu ska jag strax äta, Jim lagar maten idag med... hihi.
Han gjorde en så fruktansvärt god tomatsås igår, så denna har jag beställt även idag
Ha en fortsatt bra dag mina kära läsare!
Kramar på er.
Not a good day
Jag har varit på "jobbet" idag... det gick ganska så skapligt... framförallt då jag har haft flashback sedan långt innan i natt.
Sedan har jag varit på soc och träffat min nya handläggare, den fjärde på två år och 10 månader.
Därefter gick jag upp till Carro och drack en kaffe... under den tiden avtog flashbacksen för en stund...
Men nu är de pågång igen... hela tiden, fyfan vad jobbigt.
Allt började i natt efter jag hade min mardröm... min mardröm om"pappa"...
I drömmen hade jag åkt ner till Spanien... och av någon anledning hamna jag i Torrevieja (där jag bodde i fyra år)
Där träffade jag min döda mamma, hennes nya kille och deras gemensamma barn... en jätte söt liten flicka.
Mamma hade oxå hamnat där av en slump... så vi tänkte att vi kunde visa mammas nya det första huset som vi bodde i i Spanien.
Jag hade gått i förväg och frågade kvinnan som nu bodde i huset om jag fick gå in och kolla... Just när jag går in där är Jim med (Vart han kom in i bilden vet jag inte... drömmar kan vara lite ologiska ibland)
Jag får ju ångest när jag går in där... jag visade Jim vart jag sov... i den soffan som jag fick sova i när jag var liten... den blåa soffan, som jag en natt spydde ner... då "pappa" upptäckte detta fick jag inte nådigt med stryk... han kasta in mig i badrummet, och för varje gång jag spydde desto mer smällar fick jag.
Sedan visade jag köket, badrummet och det enda sovrummet.
Det sovrum som en barnvakt låste in mig och henne när "pappa" av nån anledning fick ett frispel på mig, då mamma var i Sverige för att sälja sin blomsteraffär.
Sedan förklarade jag för Jim, i drömmen, hur våran stora altan såg ut. Hur vi hade gröna vinrankor som hängde ner på långsidan. Igentligen var det en riktig stor och fin altan som var runt framsidan och långsidan... (om ni kan få en bild)
Sedan gick vi till mamma, som just satt och förklara hur hemsk "pappa" hade varit mot oss... hur han tvinga mamma till prostituion med mera.
Sedan ville mamma oxå visa sin nya kille hur vi hade det i vårt första hus där...
Men när vi skulle knacka på så förstog jag att det var nåt som inte stämde, kvinnan öppnade inte dörren... utan det var pappa, nu med vitt halvkort hår...
Jag försökte gömma mamma, så att han inte skulle se henne... men han hann se henne.
Både jag och mamma blev livrädda.
Pappa gick och hämtade sin hagelbössa för han skulle skjuta min mamma, som straff för att jag har min blogg och skriver ner vad som har hänt oss...
Men på något sätt lyckades jag brotta ner pappa, fråga mig inte hur, för att skydda mamma. På nåt sätt hade jag hagelbössan i min famn... och jag siktar den mot pappa.
Han stirrar med sina svarta ögon mot mig, jag ser inte en uns av rädsla däri...
Jag ser allt vad han har gjort mot oss och tillsut trycker på avtryckaren och jag skjuter honom.
Detta drömde jag i natt! Och känslan av att få skjuta honom var helt underbar måste jag få erkänna... jag önskar jag kunde göra det och låta han ligga där och förblöda långsamt samtidigt som jag berättar för honom vilken hemsk, ond människa han är och att han har förstört mitt liv.
Sedan den drömmen har jag haft flashbacks... och jag känner av hur rädda jag och mamma har varit...
Jag kan inte riktigt förklara vad jag ser... men filmen går där...
Har varit tvungen att lugnande idag... för jag orkar inte med dem just nu!
Nu har de avtagit lite igen... men de kommer titt som tätt ändå, men inte hela tiden... och det är skönt iaf.
Det är svårt att beskriva det rena och skära hatet jag känner för "Pappa". Jag önskar honom allt ont i livet och jag vill se han lida... så som jag lider och mamma har lidit.
Många gånger tycker jag det är fruktansvärt orättvist att han inte fått ett kännbart straff... inget fängelsestraff.
Jag är fortfarande livrädd för honom, och jag väntar på den dagen då han söker upp mig personligt... vilket jag inte betvivlar att han kommer göra. Jag vet inte hur jag kommer reagera då, vad jag kommer göra...
Antagligen kommer jag bara frysa till is... det har jag gjort de andra gånger han "besökte" mig och mamma när vi var och handlade...
Den rädslan kan jag inte beskriva med ord... livrädd är ett förlitet ord, det är värre än så!
Det hemskaste var inte rädslan av att dö... utan rädslan om vad som kommer härnäst, vem av oss han skulle ge sig på och vad han skulle göra.
Jag har gått dagar utan mat, jag har blivit tvingad att äta så mycket mat så att jag spydde... spydde jag fick jag stryk.
Han har tvingat mig äta lever till frukost, lunch, middag i en vecka... inget annat än lever...
Jag var tvungen att äta upp allt på tallriken... som han sa: Det är fint att lämna mat, bara fina människor får göra så... du är ingen fin människa...
Han bestämde allt... vad jag skulle ha på mig och vad jag inte fick ha på mig.
Under kjolar och klänningar fick jag inte ha trosor under...
När vi var på stranden fick jag inte ha något annat än tajta badbyxor, pojkbadbyxor... gärna försmå.
Alla andra flickor fick ha baddräkt eller barnbikini... men inte jag.
Man kunde aldrig beräkna vad han skulle hitta på... man visste aldrig vad han skulle flippa på...
Det kunde va att man stälde glaset på "fel", enligt han, ställe... att man stog på fel ställa... att man tog ett steg för mycket... sa något, eller inte sa något alls...
Man visste aldrig nåt... han kunde flippa på vad som helst!
Ingen dag var den andra lik.
Man fick passa på att njuta dem dagarna han var snäll... de ytterst få dagarna. För man visste aldrig vad som skulle hända!
Livet var ett rent helvete!
och ibland är det så även idag... dem dagarna jag minns, dem dagar jag har flashbacks... dem är rena helveten!
Min psykolig säger att "pappa" utsatte mig och mamma för ren tortyr... och det är den närmaste beskrivningen man kan få...
Idag har jag ingen bra dag... it´s not a good day... en ren helvetesdag!
