ikkamedlitets

Det var inte i 8 timmar strömmen var borta.. deras kabel tog slut så innan 12 så var strömmen tillbaka :D


Frukosten idag blev pankakor med bacon och babyspenat... riktigt nice.
Fast jag fick en flashbacks när pannkakorna var klara :(


När min mamma hamnade på psyket efter att ha försökt ta sitt liv när jag var 9, innan jag hamna på barnhem och vi blev av med pappa...
(jag har fått reda nu i efter hand att mamma hade ringt min gudmor, som även är en av mammas yngsta systrar, för att försöka få henne att ta hand om mig efter mammas att hade dött.. min gudmor ville inte detta pga att jag inte kände henne och hon trodde att jag skulle få det bättre hos pappa... hon visste inte hur det var)


Pappa ville av någon anledning att vi skulle bo hos farmor då, medan mamma låg inne.
Min "farmor" var jätte snäll... en jätte rar och go tant som bodde i en lägenhet högst upp.
Utanför fanns det en liten lekplats som jag ibland fick leka på.. och när pappa inte var "hemma" fick jag sova inne hos farmor, annars delade jag och pappa rum.. och ibland även säng, även om han hade en egen.


Min farmor ville vara riktigt snäll mot mig en dag... och hon fråga om jag ville ha pannkakor.
pannkakor? frågade jag... vad är det?
Hon förklarade att det är något som alla barn gillar... och givetvis ville jag ha detta.
Medan hon stog och stekte satt jag och åt dem, med grädde och sylt. Jag gillade detta.
Jag hade frågat redan från början om jag fick äta med mina händer och hon tyckte det var givet...
Det är så barn äter detta. säger hon glatt.
Pappa var inte hemma så jag vågade mig och äta ganska så söligt...
Men pappa kom hem när jag åt min tredje pannkaka...
Han såg att jag åt med händerna och att jag sölade som aldrig förr...
Han bad farmor gå ut.. att han skulle ta över pannkaksstekandet...
behöver jag säga att han inte stekte mer pannkakor?
Behöver jag säga att han slog mig som bara den?
och inte ens min "farmor" vågade gå i mellan.... ´
Det började med ett par örfilar för att sedan gå till hårda knytnävs-slag mot huvvet... Där ingen kunde se blåmärkerna.
Han säger samtigt att fina flickor sölar inte... (helt plöstligt skulle jag vara en fin flicka... kanske för att vi var hemma hos farmor)


Jag har sedan den dagen, första dagen jag åt pannkakor, haft svårt för detta...
Varje gång jag får äta pannkakor kommer dessa bilder framför min näthinna...
Jag som är jätte glad för att farmor vill göra mig riktigt glad... och smärtan efter att pappa upptäckte detta.

Jag försöker att låssas som ingenting, och detta är första gången jag skriver (eller berättar) om detta... men det är jobbigt att se detta framför mig varje gång jag äter eller pratar om pannkakor.
Hade inte pappa kommit hem just då, hade han aldrig vetat... och pappa hade vart bort i två dagar.
Två dagar av frid för mig.
Det värsta är att jag faktiskt tycker om att äta pannkakor, även om jag inte äter det speciellt ofta, (kanske en eller två gånger per år)


Nä gud.. jag vill inte må dåligt idag!
Nu ska jag göra jordgubbspaj istället... vi ska hem till Jim arbetskamrat och vill inte komma tomhänt, så jag ska baka lite.
Kanske är bra att fokusera på något annat! :)


Många kramar