flashbaks
jag orkar inte mer, *jag orkar verkligen inte mer nu...
ångesten tar aldrig slut, igår va jag tvungen att äta 2 stesolid och 7 atarax och ändå blev jag inte kvitt ångesten helt. den kunde vara borta ett tag, som mest va jag ångestfri i en timma igår.
Å idag vaknade jag med ångest, så jim sa till mig att gå å ta en stesolid, sen åt vi frukost... och under frukosten kände jag att detta ändå kunde blir en rätt bra dag, asså en dag utan ångest... men tvi fick jag.... började få massa flashbaks istället och genast kom ångesten. flashbaksen håller fortfarande i sig... å ångesten bara stiger...
kände ett tag för att baka kanelbullar idag, så började jag fundera på varför jag hatar att baka... det va då flashbaksen började...
då kom jag att tänka på den dagen i spanien som jag och mamma bakade... skulle egentligen kunna vart en helt vanlig bakdag... men jag ville helt plöstligt göra ett konstverk av den degen som blev över, så jag gjorde en gubbe...
då det upptäcktes, vilket slöseri med deg jag hade ägnat mig åt fick jag genast mitt straff...
mamma sa till mig att vi inte kunde ha sådanna grejer här, så hon tvinga mig att äta upp mitt "konstverk" som va, för en liten tjej, väldigt stor.
Givet vis upptäckte även arne detta konstverk... vilket slutade med en färd rätt in i dörren genom ett hårt slag...
på något vis lyckades jag smita ut med min gubbe, som jag var tvungen att äta upp... jag gick till ängen, där brukade spendera min tid utanför hemmet.
Jag fortsatte att äta på denna stora bullen som jag bakat tills jag sprang på en död "vildhund" som låg i en buske, stanken av den stackars hunden och synen av alla likmaskar fick mig att spy...
(eftersom jag inte fick spy av arne, varje gång jag spydde fick jag stryck, för vaje hulkning fick jag stryk... och började jag dessutom att gråta fick jag ytterliggare slag, framförallt mot bakhuvudet och öven nacken.)
jag blev då tvungen att slänga bullen, och hoppas på att varken mamma eller arne skulle komma på mig.
jag grät för jag viste vad som väntade hemma... jag hade inte ätit upp bullen, jag hade dessutom spytt... och inte för att de skulle vara anledning nog att slå mig, hade jag även "rymt", som arne så fink kallade de för... och flickor som rymmer är olydiga flickor och skall straffas därefter.... ni kan juh bara ana vad som hände därefter...
Så idag kom jag på varför jag hatar att baka, och detta sitter långt in i ryggmärgen...
och det va där min ångest började idag... klockan är endast 13:13 för tillfället och jag känner att jag även idag kommer tampas med denna ångest liksom igår.
nu orkar jag inte ens skriva längre, så jag får väl sluta för den här gången och gå och ta en atarax å se om ångesten kan dämpas...
helvetes jävla skit fan för denna dag!!!!
ångesten tar aldrig slut, igår va jag tvungen att äta 2 stesolid och 7 atarax och ändå blev jag inte kvitt ångesten helt. den kunde vara borta ett tag, som mest va jag ångestfri i en timma igår.
Å idag vaknade jag med ångest, så jim sa till mig att gå å ta en stesolid, sen åt vi frukost... och under frukosten kände jag att detta ändå kunde blir en rätt bra dag, asså en dag utan ångest... men tvi fick jag.... började få massa flashbaks istället och genast kom ångesten. flashbaksen håller fortfarande i sig... å ångesten bara stiger...
kände ett tag för att baka kanelbullar idag, så började jag fundera på varför jag hatar att baka... det va då flashbaksen började...
då kom jag att tänka på den dagen i spanien som jag och mamma bakade... skulle egentligen kunna vart en helt vanlig bakdag... men jag ville helt plöstligt göra ett konstverk av den degen som blev över, så jag gjorde en gubbe...
då det upptäcktes, vilket slöseri med deg jag hade ägnat mig åt fick jag genast mitt straff...
mamma sa till mig att vi inte kunde ha sådanna grejer här, så hon tvinga mig att äta upp mitt "konstverk" som va, för en liten tjej, väldigt stor.
Givet vis upptäckte även arne detta konstverk... vilket slutade med en färd rätt in i dörren genom ett hårt slag...
på något vis lyckades jag smita ut med min gubbe, som jag var tvungen att äta upp... jag gick till ängen, där brukade spendera min tid utanför hemmet.
Jag fortsatte att äta på denna stora bullen som jag bakat tills jag sprang på en död "vildhund" som låg i en buske, stanken av den stackars hunden och synen av alla likmaskar fick mig att spy...
(eftersom jag inte fick spy av arne, varje gång jag spydde fick jag stryck, för vaje hulkning fick jag stryk... och började jag dessutom att gråta fick jag ytterliggare slag, framförallt mot bakhuvudet och öven nacken.)
jag blev då tvungen att slänga bullen, och hoppas på att varken mamma eller arne skulle komma på mig.
jag grät för jag viste vad som väntade hemma... jag hade inte ätit upp bullen, jag hade dessutom spytt... och inte för att de skulle vara anledning nog att slå mig, hade jag även "rymt", som arne så fink kallade de för... och flickor som rymmer är olydiga flickor och skall straffas därefter.... ni kan juh bara ana vad som hände därefter...
Så idag kom jag på varför jag hatar att baka, och detta sitter långt in i ryggmärgen...
och det va där min ångest började idag... klockan är endast 13:13 för tillfället och jag känner att jag även idag kommer tampas med denna ångest liksom igår.
nu orkar jag inte ens skriva längre, så jag får väl sluta för den här gången och gå och ta en atarax å se om ångesten kan dämpas...
helvetes jävla skit fan för denna dag!!!!
Mina kommentarer
Trackback
