ikkamedlitets

har precis, nästan, kommit hem från att ha varit hos min soc-tjej... en jätte söt tjej faktiskt.
Hon ska ta reda på om soc betalar ett magasin till mig, där jag kan ställa alla mina grejer, å mammas oxå, som jag har i kungsbacka. Hoppas verkligen dem står för den kostnaden, känner inte riktigt att jag har råd med detta...
Och jag måste verkligen ta tag i detta nu, kan inte skjuta det framför mig längre...
Så ska ta tag i det  nu på nyåret.
Fan va svårt och jobbigt det kommer vara att behöva ta tag i detta...  jag kommer behöva gå in i huset där vi bodde... träffa erland...  hur jag ska orka detta vet jag inte riktigt... men de löser sig säkert på ett lr annat sätt...
Först måste jag ju ringa å prata med erland... hur fan ska det gå??? kommer ju garanterat få höra hur hemsk jag är för att jag inte är där för morfar...

Hoppas verkligen att de har kvar mina grejer... de kanske har gjort sig av med dem... inte vet jag...
Vet inte hur jag kommer reagera om fallet e sådant...
ska försöka att inte tänka på det så mkt... men de e svårt när hjärnan redan spinner runt...
sitter faktiskt just nu med ångest... får nog snart ta en lugnande tror jag...

Det var skönt att prata med Tomas idag... även om vi inte prata om så jobbiga saker...
Känner mig faktiskt jätte ledsen just nu... men jag vill inte böla.

har många flash-backs just nu... tyvärr bara en massa elände.

nåt som e positivt är att de kommer en ice age 3..=)
gillar dem andra två så mkt, så de ska faktiskt bli kul å se 3:an

vet inte riktigt hur jag ska få ur mig det som snurrar runt i huvudet... vet inte hur jag ska förklara det så att de inte blir fel...
vill inte sätta mor min på pottkanten...
jag tänker mkt på vad som hade hänt om hon hade lyckats ta sitt liv 93... då hade jag hamnat med arne själv...
de va juh en jävla tur att soc kom in i bilden då och satte mig på barnhem.
det gör mig så ont när jag tänker på hur mkt min mamma har fått lida!
och jag tänker på 94 95 när hon gjorde sitt andra självmordsförsök...  när hon låg på badrumsgolvet när jag kom hem från skolan... hur hon ber mig lägga mig brevid henne, och berättar för mig att nu kommer hon dö och att hon inte ville dö ensam.. så där låg jag i flera timmar med henne, trösta henne, lugna henne och ge henne den kärlek jag kunde ge då, försöka vara stark, det var flera gånger hon tuppa av... vid 22 tiden  fick jag nog så jag knacka på hos grannen och ringde min kompis föräldrar som då kom över, så fick dem ringa ambulans å allt sånt...
Vad hade hänt med mig om hon hade lyckats den gången?
Kan fortfarande höra i mitt huvud dem orden hon sa till mig där på golvet... kommer ihåg hur jag hämtar täcken och kuddar så att vi inte ska frysa medan vi ligger där... ligga där å vänta på att hon ska dö...
kommer ihåg hur rädd jag va...

Jag lovar mina framtida barn... att jag ska göra allt jag kan för att de ska slippa uppleva något som jag har upplevt!!!
Allt jag kan!!!

nu får ja gå å ta lugnande tror jag... känner hur paniken sprider sig i kroppen!

adios mi amigos