funderar
Jag har börjat tänka väldigt mycket på mamma nu den sista tiden...
Drömmer om henne nästan varje natt nu...
I natt drömmde jag att vi kom ifrån varanda på en marknad... innan hade vi vart inne i en affär som hade rea och grymt snygga kläder. jag och mor köpte en mängd olika toppar där, som hon och jag skulle dela på... därefter gick vi ut och fortsatte att kolla på alla stånden på gatan...av någon anledning kom vi ifrån varandra och jag kunde inte hitta henne igen... jag försökte ringa till henne, men det gick inte.... det tutade antingen upptaget eller så hörde hon inte mobilen.
Det var ioch för sig inte så konstigt efter som det var en konsert på torget, så det var nästan omöjligt att höra mobilen ringa...
Jag gick in i en smyckes affär för att jag lättare skulle höra mamma i telefonen om hon svarade.
Nu började jag bli irriterad, för detta var inte första gången vi kom ifrån varandra, Jag började bli trött på detta nu...
Jag sa till butiksbiträdet att om det kom en mor, som såg ut att leta efter någon, så skulle biträdet hälsa att jag letade efter henne och att hon skulle ringa mig.
Strax innan jag vaknade kunde jag se Mamma på andra sidan gatan, tillsammans med Linda.H. Jag försökte av all min kraft men jag kunde inte ta mig till dem eftersom det var så otroligt mycket folk som gick på gatan, hur mycket jag än försökte kunde jag inte ta mig igenom denna folkmassa.
Där efter vaknade jag.
Drömmen i sig var så verklig, jag hade önskat att den var sann, då hade hon levt och jag kunde krama henne. Jag hade kunnat ta tillvara på den tiden som fanns kvar... Jag hade kunnat säga till henne hur mycket jag älskar henne.
Jag tänker väldigt mycket på dig mamma, det går inte en dag utan att jag skänker dig minst en tanke... men just nu, denna perioden tänker jag extra mycket på dig.
De tankar som "plågar" mig mest är att jag aldrig fick sagt till dig hur mycket du betyder för mig... samt vad du tänkte på innan du gick bort... var du rädd? Kände du dig älskad? eller kände du dig väldigt ensam?
fanns där nåt jag kunde ha gjort för att förhindra detta? Var din sista tanke och känsla någonting hemsk?
Varför förstog jag inte den Lördagen, innan du dog, att någonting var fel... Varför lyssnade jag inte när du stog där och sorterade upp dina mediciner så att Erland kunde ta dem?
Jag funderar oxå mycket på om det hade spelat någon roll... och hur mycket måste en person klara av innan hon för bestämma själv när det får räcka. vem bestämmer det?
Jag pratade med en tjej för inte så längesen om självmord, och tydligen är det olagligt...
det tänker jag oxå en del på... att om man försöker ta livet av sig... då blir det juh egentligen mordförsök, och då åter igen kommer tanken om hur mycket måste man orka och vem bestämmer? Får regeringen bestämma att jag måste leva mitt liv, och dö en naturlig död eller inte?
Jag tänker mycket på min egen död... och vad som händer efter man har dött...
Många av mina drömmar nu det senaste har varit att jag sett mamma i ett sken av starkt ljus, jag har inte kunnat ta mig dit även om jag försöker av all min kraft.
Jag funderar på om andar finns, och om mamma försöker prata med mig via mina drömmar.
Funderar om jag träffar mamma igen när jag dör... Eller finns där absolut ingenting efter man dött, inget som lever vidare, inga andrar eller något åt det hållet... man är sten död och kommer inte vara nåt annat än stendöd.
Ja, det far runt en hel del tankar i mitt huvud nu för tiden... jag tänker så mycket att jag får ont i huvudet
Och jag känner att jag inte har någon att prata med... jag känner mig löjlig som har blitt så sentimental, men samtidigt är så otroligt rädd för att glömma mamma... glömma detaljer som är viktiga, som är henne.
Jag är rädd att jag ska glömma hur hennes röst låter, hur hon luktar och hennes mimik och rörelser när hon pratar eller går.
Jag är rädd att jag ska glömma allt som jag tycker så mycket om när det gäller henne, glömma hennes blick när hon gosar med katterna,
Glömma hur hon såg ut när hon skrattade, glömma hennes sanna glädje.
Jag vill känna hennes värme och närvaro igen.
Jag vill känna hennes hand mot min kind då hon torkar bort en tår.
Jag vill kunna krama henne och få säga till henne att jag saknar henne något fruktansvärt!!!
Jag kommer leva resten av mitt liv utan mamma, utan hennes råd... utan hennes visdom, Utan hennes värme.
Det kommer kännas tungt.
Nu får jag gå och lägga mig för jag tror sömntabletter na börjar verka nu.
så hej för denna gången!
Drömmer om henne nästan varje natt nu...
I natt drömmde jag att vi kom ifrån varanda på en marknad... innan hade vi vart inne i en affär som hade rea och grymt snygga kläder. jag och mor köpte en mängd olika toppar där, som hon och jag skulle dela på... därefter gick vi ut och fortsatte att kolla på alla stånden på gatan...av någon anledning kom vi ifrån varandra och jag kunde inte hitta henne igen... jag försökte ringa till henne, men det gick inte.... det tutade antingen upptaget eller så hörde hon inte mobilen.
Det var ioch för sig inte så konstigt efter som det var en konsert på torget, så det var nästan omöjligt att höra mobilen ringa...
Jag gick in i en smyckes affär för att jag lättare skulle höra mamma i telefonen om hon svarade.
Nu började jag bli irriterad, för detta var inte första gången vi kom ifrån varandra, Jag började bli trött på detta nu...
Jag sa till butiksbiträdet att om det kom en mor, som såg ut att leta efter någon, så skulle biträdet hälsa att jag letade efter henne och att hon skulle ringa mig.
Strax innan jag vaknade kunde jag se Mamma på andra sidan gatan, tillsammans med Linda.H. Jag försökte av all min kraft men jag kunde inte ta mig till dem eftersom det var så otroligt mycket folk som gick på gatan, hur mycket jag än försökte kunde jag inte ta mig igenom denna folkmassa.
Där efter vaknade jag.
Drömmen i sig var så verklig, jag hade önskat att den var sann, då hade hon levt och jag kunde krama henne. Jag hade kunnat ta tillvara på den tiden som fanns kvar... Jag hade kunnat säga till henne hur mycket jag älskar henne.
Jag tänker väldigt mycket på dig mamma, det går inte en dag utan att jag skänker dig minst en tanke... men just nu, denna perioden tänker jag extra mycket på dig.
De tankar som "plågar" mig mest är att jag aldrig fick sagt till dig hur mycket du betyder för mig... samt vad du tänkte på innan du gick bort... var du rädd? Kände du dig älskad? eller kände du dig väldigt ensam?
fanns där nåt jag kunde ha gjort för att förhindra detta? Var din sista tanke och känsla någonting hemsk?
Varför förstog jag inte den Lördagen, innan du dog, att någonting var fel... Varför lyssnade jag inte när du stog där och sorterade upp dina mediciner så att Erland kunde ta dem?
Jag funderar oxå mycket på om det hade spelat någon roll... och hur mycket måste en person klara av innan hon för bestämma själv när det får räcka. vem bestämmer det?
Jag pratade med en tjej för inte så längesen om självmord, och tydligen är det olagligt...
det tänker jag oxå en del på... att om man försöker ta livet av sig... då blir det juh egentligen mordförsök, och då åter igen kommer tanken om hur mycket måste man orka och vem bestämmer? Får regeringen bestämma att jag måste leva mitt liv, och dö en naturlig död eller inte?
Jag tänker mycket på min egen död... och vad som händer efter man har dött...
Många av mina drömmar nu det senaste har varit att jag sett mamma i ett sken av starkt ljus, jag har inte kunnat ta mig dit även om jag försöker av all min kraft.
Jag funderar på om andar finns, och om mamma försöker prata med mig via mina drömmar.
Funderar om jag träffar mamma igen när jag dör... Eller finns där absolut ingenting efter man dött, inget som lever vidare, inga andrar eller något åt det hållet... man är sten död och kommer inte vara nåt annat än stendöd.
Ja, det far runt en hel del tankar i mitt huvud nu för tiden... jag tänker så mycket att jag får ont i huvudet
Och jag känner att jag inte har någon att prata med... jag känner mig löjlig som har blitt så sentimental, men samtidigt är så otroligt rädd för att glömma mamma... glömma detaljer som är viktiga, som är henne.
Jag är rädd att jag ska glömma hur hennes röst låter, hur hon luktar och hennes mimik och rörelser när hon pratar eller går.
Jag är rädd att jag ska glömma allt som jag tycker så mycket om när det gäller henne, glömma hennes blick när hon gosar med katterna,
Glömma hur hon såg ut när hon skrattade, glömma hennes sanna glädje.
Jag vill känna hennes värme och närvaro igen.
Jag vill känna hennes hand mot min kind då hon torkar bort en tår.
Jag vill kunna krama henne och få säga till henne att jag saknar henne något fruktansvärt!!!
Jag kommer leva resten av mitt liv utan mamma, utan hennes råd... utan hennes visdom, Utan hennes värme.
Det kommer kännas tungt.
Nu får jag gå och lägga mig för jag tror sömntabletter na börjar verka nu.
så hej för denna gången!
Mina kommentarer
Trackback
