ikkamedlitets

i söndags åkte vi med till familjen bryneilsson =)
Elisabeth fyllde år... å först tänkte vi åka dit och våldgästa henne med en blomma...
men hon hann bjuda in oss innan... hihi
Så vi åkte dit och bestämde oss för att sova över ...
Som vanligt va det obegränsat med mat!  vi va knapp 30 personer men jag lovar att 30 till hade kunnat komma.
Det var verkligen jätte trevligt och kul hemma hos dem... jag trivs så bra där.
Känns som om jag e en i familjen... hihi... de e juh helt underbara hela den familjen!
Som elisabeth sa: "jag känner mig hemma när du är här"
Jag blev så otroligt glad när hon sa det! så jag kontra med samma sak: "jag känner mig som hemma när jag e här"
och det gör jag verkligen!!!

Idag har jag varit hos Juristen angående morfars bouppteckning... nu e de så gott som klart... han ska bara skriva ihop det, så ska han skicka den till mig så att jag kan skriva under och skicka tillbaka den till han så han och sin medarbetare kan skriva under innan den skickas till skattemyndigheterna.
Känns skönt att det e klart snart.
Det är bara jordfästningen som ska fixas... vet ännu inte om morfar e färdigbränd =/
Tycker att han borde vara det nu... jag menar, hur lång tid kan det ta att bränna en kropp?
jag får ta och ringa begravningebyrån och fråga... kanske har du glömt att ringa mig när han e klar... =/
jaja... idag orkar jag faktsikt inte... får göra det imorn.

Efter jag vart hos Sten (som juristen heter) så gick jag till nordea, morfars bank, för att betala räkningen från begravningsbyrån. Jag fick ju en tant som knappt kunde nåt... hon fick be om hjälp hela tiden. Först fatta hon inte att det va dösboet (alltså jag) som kom... trots att jag la fram alla papper å allt. Så hon fråga en kollega om det va okey att jag kom, jag som barnbarn, och betalar och gör dessa ärenden... hennes kollega kommer fram och ska hjälpa henne och ser halvt frågande ut... och blir tvungen att säga att: Jag är den närmsta släktingen som är vid liv.
( Fattar inte varför jag alltid måste säga detta... allt står juh i papprena... morfars dotter avled 060515, och han hade inga andra barn så då blir dotterns barn närmsta släkting... och eftersom hon inte fick fler barn än mig så e det jag som är närmsta och ENDA släktingen till min avlidna morfar, allt detta står tydligt i papprena om man bara kollar på dem, men tydligen gör inte folk detta....)
Så  hennes kollega hjälpte henne så att räkningen blev betald därefter gick han. Jag hade även ett par avier med "pengar" som skulle in på hans konto... inte heller detta klara hon att göra... Tiden gick och hon strula till det ordentligt...
då kommer lilla försynta lilla jag å säger: "det är inte lätt alla gånger" skoja lite med henne sådär... ja men då säger hon: "Jag fattar inte varför det alltid ska hända mig"
så då kände jag mig dum som hade gått in på just den nordean och tagit upp hennes tid... men sedan blev jag sur... och tänkte "byt jobb då jävla kärring"
så jag blev lite små sur... som ni kanske förstår... det är ändå hennes jobb att lösa sånt här... är man ny så får man väl säga det till kunden: "jag är ny här, därför kan inte detta så bra" ja men visst det kan man ändå förstå... men hon sa bara det där "jag fattar inte varför det alltid ska hända mig"
säger man så inför kunden????

Nu ska jag och jim sätta oss å dricka en öl (han har tagit komp. ledigt idag) och kolla på film=)
ska bli mysigt!

Köss på er!