ikkamedlitets

I lördags va jag och Jim barnvakt åt Linnea och Alexander.
Vi tog barnen och åkte till universeum där vi kolla på massa fiskar.
Barnen vill fort fram till hajen.. det tyckte dem va spännade och efter vi såg hajen vill de se aporna och krokodiler i "regnskogen"
Jag hoppas att de tyckte det va roligt. Jag tyckte det va jätte mysigt iaf.




Man kanske kan tänka att "pust, att vara barnvakt e jobbigt, å det e skönt när dem ska åka hem igen"
Men jag kan säga så här: Min längtan efter att skaffa barn har bara ÖKAT!
Känns som att väntan på att bli gravid är för lång.
Vill ha ett litet knyte hos mig här, jag vill bli en mamma, jag vill höra min unge skrika och skratta.
Jag vill lära och uppfostra en liten! jag vill, jag vill, jag vill!!!
Men jag vet att det är nyttigt att vänta lite till... måste bli av med medicinerna och ha en sysselsättning.

Många gånger idagens läge kan jag ångra den abort som jag gjorde när jag va 19...
om jag inte hade gjort den hade jag haft en 5 åring nu...
och jag har skrivit en dikt om bäbisen...
den kommer här:

Jag dödade dig!
vem du nu hade varit,

Ett vackert litet barn,

Och du ingen chans fick.

Jag dödade dig!

För ingen anledning.

En själ som gick till spillo

Åh ibland ångrar jag det så.

Jag hade kunnat ha en liten flicka.

Fast vad hade jag varit för mor?

Ibland kan jag inte ta hand om mig.

En mor med problem.

Ett löfte hade jag kunnat ge.

Jag skulle göra allt för att du skulle ha det bra.

Även utan far, bostad och ekonomi.

Du hade fått min själ.

Du hade fått mitt allt.

Jag hade älskat dig mer än allt annat

Men jag dödade dig!

Jag skrev denna dikt när jag var 20. och jag kan känna så än idag.
Fast nu när man har facit i handen va det väl ett bra beslut, detta med aborten.
Jag hade ingen bostad, inget jobb... en kille som inte va den bästa (iaf inte för mig)
Jag hade en mindre depression även under denna perioden, (vilket jag då inte trodde det va, jag mådde dåligt...)
Jag hade inte kunnat ge det barnet en trygg uppväxt.
Jag har lovat min framtida barn att jag ska göra allt jag kan för de inte ska uppleva något som jag har upplevt.
Och hade jag behållt detta barn, hade jag inte kunnat hålla det löftet till h*n.

Efter det att mamma gick bort blev jag så påtagligt ensam.
Jag hade juh liksom ingen då... ingen trygghet någonstans...
och under depressionen va det ett helvete.
Men utan den hade jag aldrig fått chansen att må så bra som jag mår idag!
Det känns ändå lite konstigt att säga så... eftersom den va så fruktansvärt svår och djup.
Tänk om jag då hade haft ett barn?
Tänk vad det lilla hade fått lida?
med en mor som hamnat på psyket, med en mor som försökte ta sitt liv...
Det hade juh blivit så för de barnet som jag hade det när min mamma hamna på psyket, när hon försökte ta sitt liv..
Då hade jag lämnat det barnet i en ensamhet...
För jag kan antaga att fadern till barnet inte hade varit där för det.
Jag vet i mitt hjärta att jag tog ett bra beslut för det barnet... men jag saknar det ändå!

Det är mycket som snurrar runt här inne i mitt huvud...
och jag längtar verkligen till den dagen jag har en bäbis i magen... och tills den kommer ut... tills jag för första gången får höra den skrika, tills det första leendet...
Jag längtar av hela mitt hjärta.
Jag till och med längtar tills den dagen då jag får "trycka ut" ungen.
vilket jag har fasat för innan...
Jag tänker väldigt mkt på detta just nu...
man kan säga att mina klockor tickar! dem tickar för fullt!!!
ticktack ticktack

Snart ska jag gå till soc och prata med Elisabeth, som min tjej där heter. Hon e faktiskt rar (trotts att hon jobbar för socialtjänsten) hon vill verkligen hjälpa mig, men det är inte lätt för henne då hon har en massa regler att följa.
men hon är rar iaf.
Det är verkligen inte kul att gå dit... jag skäms varenda gång!
önskade att det fanns en underjordisk tunnel dit, så att ingen såg mig.
Brukar alltid må ganska så dåligt när jag går därifrån, eftersom hon så gärna vill veta hur jag har haft det... och jag berättar... sen kommer smällen...

jaja, jag ska sätta mig å dricka en kopp kaffe till nu... även om inte mitt morgonkaffe va så gott...
ska nog ha lite mjölk i nu =)
hihi.

Pussar å kramar på er