ikkamedlitets

Just nu är jag orolig... orolig för saker jag egentligen inte alls kan göra något åt
Jag har gråtit många tårar idag.. många tårar som jag absolut inte vill gråta...
Det va längesedan jag kände mig så här ensam och tom...
Det enda jag vill är att bli kramad... kramad riktigt länge.
Låta mina tårar blöta ner någon annans axel

Jag vet inte om det är att julen närma sig som gör mig så nedstämd som jag är.. eller om det är nåt annant..
Jag vet inte om Julen gör mig extra känslig...
För jag gillar inte Julen... julen för mig står för ensamhet och tragi...

Så fort jag kunde jobba, har jag alltid jobbat Jul... för om jularna ändå inte är bra varför inte förgylla någon annans jul?
När jag började jobba på älderboendet, hemmet som jag kallar det... så kände jag att jag faktiskt kunde förgylla någons jul... Jag förgyllde mina gamlas jul.
När jag blev sjuk och inte längre kunde jobba jul har det varit väldigt förkrossande för mig... Jag har jobbat jul delvis för att få mig att tänka på annat än mina tidigare erfarenheter kring jul och dels för att kunna ge nåt bättre för mina gamla och även låta dem som har familj och bättre erfarenheter kring jul fira den med dem de älskar.

Idag har jag väldigt god lust att ringa hemmet och säga att jag kan jobba jul... för som jag ser det kan det få mig på andra tankar än dem jag har nu inför jul...
Jag vill ringa och säga att jag kan börja jobba heltid nu på en gång..
Visst jag har varit sjukskriven två och ett halft år... men jag känner oxå att jag inte orkar med denna ensamhet jag känner... den ensamhet som jag kanske kan vända till nåt bra för andra ensama människor.
Jag vill inte sitta här och tycka synd om mig själv... vilket jag gör!
Jag hatar att känna mig så utsatt som jag känner mig just nu...
Förr var jag en stark kvinna som kunda ta hand om mig själv... och nu sitter jag här å bölar för att jag känner mig ensam...
Jag har världens bästa vänner och bara bra människor runt mig... och ändå så känner jag mig fruktansvärt ensam..
Det kan visserligen ha att göra med att jag inte längre har någon familj... efter morfars död har min ensamhet blivit mer påtaglig.. och nu är det jul, vilket är den ensama människans värsta tid...

Jag har alltid hatat jul... alla jular (förutom förra julen) har varit hemska... det har alltid hänt hemska grejer...
Har det inte varit för att jag och mamma har suttit ensama under julen så har det varit folk, varken jag eller mamma, har gillat...
Mina jular har varit hemska...

Antaligen borde jag inte låta min ångest ta över... min ångest kring högtider... jul, födelsedagar och dödsdagar..
Jag kommer nog alltid ha ångst kring Jul... mer eller mindre, jag hoppas att det en dag försvinner för jag vill inte må så här under julen..
Jag kommer nog alltid ha ångest kring min mammas dödsdag och födelsedag... Min morfars dödsdag och födelsedag eftersom jag försummade honom så mycket... och jag har väldigt dåligt samvete att jag lämnade honom hos erland.. lät han sitta där själv, när mamma dog förlorade han inte bara sin dotter utan även, tillslut, sitt barnbarn...
   Jag har redan berättat varför jag inte gillar min födelsedag.. för egentligen är det inget att fira... jag har inte bett om att bli född... hade jag fått välja hade jag aldrig blivit det, iaf inte så som mitt liv har sett ut!
sedan har min födelsedag alltid varit ett ont måste...

När man träffar nya människor som man tycker om, vill man veta när deras födelsedag är... för att man är glad för att de föddes och förgyller ens dag..
Men jag vill helst inte berätta min...  så som jag har skrivit ovan; jag önskar att jag aldrig blev född
Men nu är jag född, och trotts att mitt liv många gånger har varit horibelt måste jag leva vidare...
Jag får försöka göra mitt liv så bra som möjligt..
Vilket jag kan nu som vuxen.. men min barndom sitter som spöken i mitt huvud... dessa spöken som säger till mig att det inte går att älska mig.. att jag är en dålig människa...

Jag är rädd för att älska någon, för dem jag har älskat har alltid gjort mig illa på ett eller annat sätt...
Jag kan inte tro att någon kan älskar mig.. och ändå är jag en naiv männsika som inte kan förstå hur folk hela tiden vill mig illa... jag vill inte tro på onda människor som gör andra illa... jag vill tro på godheten!!!
men den finns tydligen inte alltid...


Nu ska jag strax försöka sova... för jag orkar inte tänka mer... jag orkar inte låta mina minnen och tankar förstöra mer för mig... men antagligen kommer de göra så att jag kommer stå här själv igen.. jag kommer bli lämnad... för som spökena säger till mig så går det inte att älska någon som mig...

nattinatt och jag hoppas att inte era tankar förstör lika mycket som mina...