Lämna?
Bättre att lämna än att bli lämnad!
Det är något som jag står fast vid... för hur jag vänder och vrider på det så kommer alla jag älskar en dag lämna mig... så har det alltid varit... och så kommer det alltid vara.
Därför är det viktigt för mig att jag hinner lämna först... så jag slipper står där som en jubel idiot...
För vem kommer stanna? ärligt asså...
Till och med dem som tvugna är att älska mig har lämnat mig...
Min biologiska far... han ville inte veta av mig...
Min mamma har flertal gånger hotat med att lämna mig... så jag har fått krypa på mina bara knän för att få henne att stanna. Men hon lämnade mig till sist ändå...
Inte nog med detta... Jim hota att lämna mig igår oxå... mitt i ångesten, när den är som värst.
Så nu sitter jag här, med ett hål i mitt hjärta... som jag inte vet vad jag ska göra med....
Visst han stannande... men kan jag verkligen lita på att han tänker stanna?
Just nu känner jag bara för att fly från allting... ta mitt pick och pack och dra till nåt främande land... lämna alla jag känner och älskar... för jag klarar inte av att bli lämnad en gång till!
Bättre att lämna än att bli lämnad!
Det är vad som snurrar i mitt huvud just nu... det tillsammans med flashbacks från mitt liv förr...
Jag ser min mamma dygnrak och sätter sig i bilen för att sedan köra efter att jag har sagt att det inte rör mig i ryggen om hon lämnade mig...
Jag vill inte ha det så.. jag vill inte sitta och vara rädd för att jag ska stå där ensam... bara jag!
Ensam är INTE stark! iaf inte jag... iaf inte längre.
Ångest attacken igår var en av de värsta på riktigt länge...
Och idag mår jag rent utav skit...
Sitter just nu inlåst på toaletten... och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...
Jim säger i bakgrunden att jag ska ta en stesolid?!
som att den ska göra så att rädslan över att bli lämnad försvinner?
Det är något som jag står fast vid... för hur jag vänder och vrider på det så kommer alla jag älskar en dag lämna mig... så har det alltid varit... och så kommer det alltid vara.
Därför är det viktigt för mig att jag hinner lämna först... så jag slipper står där som en jubel idiot...
För vem kommer stanna? ärligt asså...
Till och med dem som tvugna är att älska mig har lämnat mig...
Min biologiska far... han ville inte veta av mig...
Min mamma har flertal gånger hotat med att lämna mig... så jag har fått krypa på mina bara knän för att få henne att stanna. Men hon lämnade mig till sist ändå...
Inte nog med detta... Jim hota att lämna mig igår oxå... mitt i ångesten, när den är som värst.
Så nu sitter jag här, med ett hål i mitt hjärta... som jag inte vet vad jag ska göra med....
Visst han stannande... men kan jag verkligen lita på att han tänker stanna?
Just nu känner jag bara för att fly från allting... ta mitt pick och pack och dra till nåt främande land... lämna alla jag känner och älskar... för jag klarar inte av att bli lämnad en gång till!
Bättre att lämna än att bli lämnad!
Det är vad som snurrar i mitt huvud just nu... det tillsammans med flashbacks från mitt liv förr...
Jag ser min mamma dygnrak och sätter sig i bilen för att sedan köra efter att jag har sagt att det inte rör mig i ryggen om hon lämnade mig...
Jag vill inte ha det så.. jag vill inte sitta och vara rädd för att jag ska stå där ensam... bara jag!
Ensam är INTE stark! iaf inte jag... iaf inte längre.
Ångest attacken igår var en av de värsta på riktigt länge...
Och idag mår jag rent utav skit...
Sitter just nu inlåst på toaletten... och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...
Jim säger i bakgrunden att jag ska ta en stesolid?!
som att den ska göra så att rädslan över att bli lämnad försvinner?
Mina kommentarer
Trackback
