Letar.
Jag har nu skickat in det som ska bli vårat Julkort som vi ska skicka i år...
Är enna lite stolt över dem..
Men nu håller jag frebrilt på att leta efter våran adressbok!
Jag Kan inte hitta den!!!
Jag vet att jag har användt den efter Öland... Jag vet att jag lagt in den nya adress till svärmor i den... och även Emmis nya adress... (jag har dock inte skrivit in dem än...)
Så jag borde ha den här någonstans... för jag kan inte minnas att jag tog med mig den till Barcelona... för jag skulle inte skicka några vykort till nån där, förutom Jim (men hans adress kan jag juh ;))
Men den står inte i bokhyllan där den ska stå... så jag leta i övriga bokhyllorna, men icke..
Jag tänkte att jag kanske hade tagit in den till sorvummet så jag rotade bland kläderna på byrån och i dess låder... men icke...
Jag letar i hallbyrån, i alla låderna... men icke...
Jag vet det fan inte vad jag har gjort av den j-vla adressboken... den e verkligen putts veck!!!!
Jag slår vad om att jag kommer hitta den liggandes på det mest självklara stället precis när det är försent att posta julkortden... typiskt!
Jag har börjat göra som min mamma alltid gjorde..
Hon sa alltid till mig när hon la något på ett sånt där bra ställe.
Ett ställe som verkar logiskt just då, men när man väl behöver grejen så kan man inte hitta den förrens man inte behöver den längre... som exempelvis solglasögon...
Mamma börja säga till mig vart hon la saker för att jag skulle komma ihåg det istället... och med mina kontrollbehov som jag har haft så visste ju jag vart grejerna va... så det va juh jätte bra för mamma...
Men nu när jag själv börjar göra som mamma; lägga saker på ett sånt där bra ställe...
Kan jag inte minnas vart jag lagt dem...
Vem ska jag be att komma ihåg vart jag lagt mina grejer?
Jag har ingen dotter som har kontrollbehov (hoppas att jag inte får det heller)
Egentligen borde jag se det som en positiv sak... att jag glömmer var jag lägger grejer, att jag inte kommer ihåg vad jag gör... För detta innebär att jag har släppt min stora kontrollbehov.
Men det är hemskt att inte komma ihåg vad jag gör eller lägger grejer någonstans... Allt blir så påtagligt när man märker att kontrollbehovet försvinner... nu kan jag inte hel lita på mig själv.. som jag har kunnat innan.
Innan visste jag ALLT, och jag mena allt... folk kundre ringa till mig å fråga var de har lagt sina grejer och jag visste var dem va... men inte nu. Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag själv gör!!!
För ett par helger sedan så kom min kusin på besök... vi bestämde oss för att baka lussekatter.
Jag åkte och hämta henne på Nödingetorg och vi handlande inför dagens-bak.
Vi fick med oss allt vi behövde.. allt gick jätte bra.
När vi kom hem till mig så började vi med att äta frukost, jag tog mitt viktiga morgon kaffe å min kära kusin fick te.
Efter detta var vi riktigt laddade inför att baka
Vi använde oss av min bakmaskin.. och allt gick riktigt bra... nästan lite för bra
mitt i att göra degen.
Vi skulle göra en sats lussekatter med saffran och en sats utan... Vi började med satsen med saffran.
Medan vi lät degen jäsa den första timmen kolla de vi på Män som hatar kvinnor. Och timmen gick riktigt fort...
När vi kollar på filmen kommer jag på att vi glömt lägga kademumma i degen... men så tänkte jag: jaja då blir dem utan saffran riktiga kademumma bullar istället.
Vi bakade ut våran jästa deg till fina lussekatter och lät dem jäsa ytterligare en timma, medan vi börja baka den andra satsen
De blev visserligen lite skrynkliga...
MEN strax innan vi skulle sitta in dem i ugnen kom jag på: Vi har glömt lägga socker i degen!!!
Varken jag eller min kusin hade kommit på att lägga socker i degen
Så vi tog saken i händer och la pärlsocker på istället:
Vi tänkte: bättre något socker än inget alls!
Så vår lussekatter blev med pärlsocker på...
Inte nog med att vi glömde lägga socker i degen... min kära skärbräda smälte oxå;
Den skärbrädan som jag trodde var osmältbar.
Den har aldrig smällt innan.. den har klarat mycket värme innan men nu bestämde den sig för att smälta
Som tur var blev iaf kademumma-lussekatterna bra! där glömde vi varken kademumma eller socker!
Så kan det gå en dag för en icke-längre-kontrollbehovs-människa...
Man får lussebullar utan socker och kademumma och ens älskade skärbräda smälter
Är enna lite stolt över dem..
Men nu håller jag frebrilt på att leta efter våran adressbok!
Jag Kan inte hitta den!!!
Jag vet att jag har användt den efter Öland... Jag vet att jag lagt in den nya adress till svärmor i den... och även Emmis nya adress... (jag har dock inte skrivit in dem än...)
Så jag borde ha den här någonstans... för jag kan inte minnas att jag tog med mig den till Barcelona... för jag skulle inte skicka några vykort till nån där, förutom Jim (men hans adress kan jag juh ;))
Men den står inte i bokhyllan där den ska stå... så jag leta i övriga bokhyllorna, men icke..
Jag tänkte att jag kanske hade tagit in den till sorvummet så jag rotade bland kläderna på byrån och i dess låder... men icke...
Jag letar i hallbyrån, i alla låderna... men icke...
Jag vet det fan inte vad jag har gjort av den j-vla adressboken... den e verkligen putts veck!!!!
Jag slår vad om att jag kommer hitta den liggandes på det mest självklara stället precis när det är försent att posta julkortden... typiskt!
Jag har börjat göra som min mamma alltid gjorde..
Hon sa alltid till mig när hon la något på ett sånt där bra ställe.
Ett ställe som verkar logiskt just då, men när man väl behöver grejen så kan man inte hitta den förrens man inte behöver den längre... som exempelvis solglasögon...
Mamma börja säga till mig vart hon la saker för att jag skulle komma ihåg det istället... och med mina kontrollbehov som jag har haft så visste ju jag vart grejerna va... så det va juh jätte bra för mamma...
Men nu när jag själv börjar göra som mamma; lägga saker på ett sånt där bra ställe...
Kan jag inte minnas vart jag lagt dem...
Vem ska jag be att komma ihåg vart jag lagt mina grejer?
Jag har ingen dotter som har kontrollbehov (hoppas att jag inte får det heller)
Egentligen borde jag se det som en positiv sak... att jag glömmer var jag lägger grejer, att jag inte kommer ihåg vad jag gör... För detta innebär att jag har släppt min stora kontrollbehov.
Men det är hemskt att inte komma ihåg vad jag gör eller lägger grejer någonstans... Allt blir så påtagligt när man märker att kontrollbehovet försvinner... nu kan jag inte hel lita på mig själv.. som jag har kunnat innan.
Innan visste jag ALLT, och jag mena allt... folk kundre ringa till mig å fråga var de har lagt sina grejer och jag visste var dem va... men inte nu. Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag själv gör!!!
För ett par helger sedan så kom min kusin på besök... vi bestämde oss för att baka lussekatter.
Jag åkte och hämta henne på Nödingetorg och vi handlande inför dagens-bak.
Vi fick med oss allt vi behövde.. allt gick jätte bra.
När vi kom hem till mig så började vi med att äta frukost, jag tog mitt viktiga morgon kaffe å min kära kusin fick te.
Efter detta var vi riktigt laddade inför att baka
Vi använde oss av min bakmaskin.. och allt gick riktigt bra... nästan lite för bra
mitt i att göra degen.
Vi skulle göra en sats lussekatter med saffran och en sats utan... Vi började med satsen med saffran.
Medan vi lät degen jäsa den första timmen kolla de vi på Män som hatar kvinnor. Och timmen gick riktigt fort...
När vi kollar på filmen kommer jag på att vi glömt lägga kademumma i degen... men så tänkte jag: jaja då blir dem utan saffran riktiga kademumma bullar istället.
Vi bakade ut våran jästa deg till fina lussekatter och lät dem jäsa ytterligare en timma, medan vi börja baka den andra satsen
De blev visserligen lite skrynkliga...
MEN strax innan vi skulle sitta in dem i ugnen kom jag på: Vi har glömt lägga socker i degen!!!
Varken jag eller min kusin hade kommit på att lägga socker i degen
Så vi tog saken i händer och la pärlsocker på istället:
Vi tänkte: bättre något socker än inget alls!
Så vår lussekatter blev med pärlsocker på...
Inte nog med att vi glömde lägga socker i degen... min kära skärbräda smälte oxå;
Den skärbrädan som jag trodde var osmältbar.
Den har aldrig smällt innan.. den har klarat mycket värme innan men nu bestämde den sig för att smälta
Som tur var blev iaf kademumma-lussekatterna bra! där glömde vi varken kademumma eller socker!
Så kan det gå en dag för en icke-längre-kontrollbehovs-människa...
Man får lussebullar utan socker och kademumma och ens älskade skärbräda smälter
Mina kommentarer
Trackback
