ikkamedlitets

Igår kom Jonathan och, underbara, Olivia hit på middag...
Det var riktigt trevligt... tyvärr blev de kanska så sent... stackars Olivia, hon var jätte trött.
Jonathan kommer även hit idag på middag, fast utan Olivia.
Han ska hjälpa oss med en liten grej och det minsta man kan göra är att bjuda på middag =)

Till middag idag blir det Baconinlindad vitlökskyckling.
Jag hoppas att de kommer smaka gott, sist jag gjorde det hamna det på Jims favoritlista... så de ska bli spännande å se om den fortfarande är det.

Jag vaknade ganska så sent idag... var ganska skönt att få sova ut, sovit riktigt dåligt i natt.
Men när jag gick upp orkade jag varken duscha eller borsta håret, så jag gjorde en "raggardusch" och satte håret i toffs innan jag gick till affären.
När jag i lugnans ro går, med ljuvlig musik i öronen, stannar en bil lite längre fram, en mercha...
Jag tänkte inte så mycket på det utan fortsatte att gå i lugnansro. Men sedan hör jag hur det hojtar ur bilen... så jag stannade, tänkte att han kanske behövde vägbeskrivning... å jag som e så otroligt grym på att beskriva vägar... NOT!
Men Killen i bilen frågade om jag hade eld... och jag börja rota i mina fickor efter en tändare...
(För ibland röker även jag. så det e därför jag oftast har en tändare i jackfickan)
Och jag hittade en, som han då fick låna för att tända sin cigg ( i BILEN)
Medan han tände ciggen så frågade han vart jag skulle, och mitt svar blev juh att jag skulle handla...
Så prata vi lite om att de e kallt ute och lite så... sedan frågade han vänligt om jag kanske ville ha shuss till affären...
Varav jag tacka nej... ( så naiv är jag inte så att jag litar på helt främmande människor... även om jag tror att han bara mena väl) Sedan sa jag hejdå å tog på mina hörlurar och började gå igen...
så hörde jag ett nytt hojtande från bilen, och jag lyffte bort hörlurarna och tittar frågande på honom.
Sedan sa han: Du är verkligen jätte söt.
Jag blev faktiskt jätte glad över den kommentaren... faktiskt något som jag behövde få höra för jag har kännt mig väldigt ful och puffsig den sista tiden... och det har inte spelat någon roll hur jag har försökt sminka mig men jag blir ändå inte nöjd. Mina kläder sitter inte snyggt... och jag tror jag har gått upp mera i vikt nu på sista tiden.
Så att få en sådan kommentar, att man är jätte söt, när man ser ut som ett vrak; oduschad, okammad och osminkad, gjorde mig riktigt glad.
Och kommentaren kom väldigt oväntat!

Jag handlade två, tunga, kassar mat och hämtade tre paket på posten... det va lite halvjobbigt att gå hem... såg nog ganska så kul ut.
När jag kom hem började jag baka Julcheese cake. En som jag ska ge till Tomas, min psykolog, som en liten julklapp och tack för detta året.  Och en som vi ska ha till efterrätt idag.


När jag vaknade idag så kom en tanke om att jag skulle bjuda min mamma på bio, på vip bio till och med. Jag låg och funderade på vilken film hon skulle uppskatta... när jag i samma stund kommer på att hon inte längre finns, Att hon är i himlen.
Det känns så hemskt och tomt här utan henne... och nu i denna svackan jag är i så hade varit jätte skönt att få prata med henne.
Jag drömmer ofta om henne, många drömmar om att jag hade kunnat rädda henne...
Jag saknar att jag aldrig fick ta förväl av mamma, på så sätt som jag gjorde med morfar. Även om det känns jobbigt att även morfar är död så är sorgen efter honom inte lite stak eftersom han var både gammal och svårt sjuk. Så hans död känns mer naturlig.
Men att mamma rycktes bort från mig så...
Jag kommer fortfarande ihåg henne sista dagen jag fick se henne vid liv...
Och jag hatar nu att det bara var ett stressat besök, där jag fick lite mat och hann med en snabbkaffe, för att jag skulle på ett möte angående en teater där jag sminkade å hade hand om kostymerna.
Detta var en lördag, och jag ger mamma en kram och hon följer mig till dörren och jag säger att jag kommer på Måndag eller tisdag för att hälsa på en längre stund.
Jag kommer ihåg hur hon står i dörröppningen och vinkar hejdå till mig...
Sedan på natten till Måndag valde hon att avsluta sitt liv.  Och det hemskaste som kunde hända mig hände... min plattform rycktes bort från mina fötter...
Det är så mkt jag önskar att jag hade sagt...
Sedan på Måndag eftermiddag får jag se min mammas döda kropp ligga i sjukhussängen... och hon var så otroligt vacker! med ett litet leende på läpparna...
Fan vad jag saknar dig min kära mor!!!!

Nu tänker jag faktiskt gå ut på ballkongen för att ta en cigg... för mina tårar sprutar just nu... 
och vill inte se ut som ett gråtmonster när Jonathan kommer.

Puss på er alla