ikkamedlitets

just nu känner jag inte för nånting faktiskt....
Drömmer ofta numera att min kropp inte vill som jag vill... den orkar inte riktigt stå lr gå...
känns som mina ben bara ska göra så att jag ramlar ihop...
har drömt en massa mardrömmar inatt oxå...
en av dem värsta va att jag drömde att jag mer lr mindre fria till jim... men han sa nej...
den va hemsk...
Sen drömde jag att de börja växa fler tår på mina fötter, så på höger fot hade jag 7 tår och på vänster 6 st.
den va inte heller helt rolig att drömma...

Skulle egentligen träffat tomas idag, men han den stackarn har råkat ut för magsjukan...=(
tycker synd om han den stackarn... han lät inte alls kry när han ringde... *krama*

Man kanske ska strunta i att plugga idag... å ge gärnet imorn?
har juh redan skickat en en inlämningsuppgift i tisdags som egentligen ska va inne på fredag...nu har jag bara en kvar att göra, å jag tror jag kan hinna med att göra den imorn...

känner mig sådär konstig som man kan göra ibland.... nästan lite sjuk, fast jag inte e det...
lite orkeslös typ...
vill bara sitt framför tv å vräka i mig en massa onyttigt och bara frossa... bara vara sådär riktigt äcklig liksom...

Var på rättegång igår, va där som stöd för vera, hon skulle vittna mot en svarttaxi förare...
(rättegången gick bra, han fick 50 dagsbötar á 50 kr)
Men jag börja tänka på när mamma satt där för att försöka få arne bakom lås och bom för allt han gjort mot oss....
fatta hur hemskt de måste vart för henne... sitta där, öga mot öga å berätta...
å arne som säger att inget av det hon säger e sant... och att dem i rätten tror mer på honom än på mamma...
Jag var juh vittne, men eftersom jag bara var 10 år så fick jag inte vara med under rättegången, utan de hade spelat in en interjuv (lr vad man ska säga) från mig hos polisen där jag blev förhörd över vad han gjort...
Tänk er hur jobbigt de måste vara... att sitta där när domen kommer... å arne bara får besöksförbud...
inget annat... inge fängelse, inge böter... inget...
När de säger att mamma får komma tillbaka om ett år å ansöka om ytterligare ett års besöksförbud...
och när detta sker litar de mer på arne som säger att vi inte är rädda för han längre och avslår då mammas ansökan...
Mamma var så rädd... så fort hon kom hem packade hon några väskor för oss... och vi flydde igen... detta var i mars...
så jag gick inte i skolan resten av den terminen...
Vi hade flytt till ett hus på hönö... som länkarna hade som sommar grej för nyktra alkolister.... mamma va medlem där... å de som ägde.. lr va ordförande lr va de va... viste lite om våran situation... så dem gömde oss där....
Arne hittade oss så klart efter ett par månader...
men jag tackar gudarna för att vi hade så mkt stöd från alla som va medlemar hos länkarna och viste om vår situation...
På över en månad lämnade vi inte området som länkarna hade.... det va där vi kände oss trygga...
sen kom mamma på att de är ingen idé att fortsätta fly... som mamma sa till mig, "Vi måste stanna och kämpa" det va de enda sättet vi hade kvar att prova.... fly hjälpte oss inte då han alltid hitta oss....

känns kontigt att sitta å skriva om det... det är första gången jag berättar så utförligt om det....
Känns så overkligt numera... att jag, som liten flicka, och mamma var så rädda för våra liv.
Är så tacksam för att mamma orkade stå emot han...
för att vi fortsatt leva med han kan jag lova att ingen av oss hade vart vid liv idag! Han hade tagit dö på oss på ett eller annat sätt...

på den tiden fanns de inte så många lagar som var till våran hjälp... tackar gudarna för att det har förbättras idag...
men det är lång ifrån bra...
tänk på alla andra barn som far illa idag!!! tänk er hur dem har det!!

det är kanske tankarn kring detta som gör att jag känner mig olustig....
där är så mycken minnen och känslor som ligger under ytan som bara tränger sig på...
jag vet att jag måste bearbeta det... men det är svårt och det är jobbigt.... för när en sak kommer så kommer lite till...
Ibland vill bara inte tårarna ta slut... som idag verkar de som...


Min älskade lilla mammsen!!!
en av de få bilder jag har av henne... hon gillade inte att vara med på kort...

Önska så att jag kunde krama dig nu!
puss på dig!