ikkamedlitets

Hej alla glada!
Nu e vi äntligen hemma...
Kom hem i fredags.
Vi tröttnade på campingen... det blev så sjukt äckligt där tillslut och en massa stress med allt folk som kom.
Inte nog med att det oftast va kö för att gå på toa... många som va på kampingan vet inte vad hygien innebär.
Efter som campingen bara "städar" toaletterna en gång per dag, så de väldigt grisiga ut... de sista dagarna va det någon som laggt ett av de dasspappret, som de har torkat sig med när det skitit, på golvet.
Mumma, känns juh jätte trevligt att gå å sätta sig på en toa där det ligger bajspappar och med piss på ringen...
Så i onsdags fick vi nog och bestämde oss för att åka hem på fredagen!
hela torsdagen låg vi i husvagnen å kolla på film, å drack öl å vin och på fredagen packade vi ihop allt och drog oss hemmåt.
Resan kändes lång, bland annat på grund av att vår gps, därmed radio å cd-spelar, la av... så hela resan fick höra hur bilen låter när det inte finns nåt annat som distrahera en.
Dessutom ville vi bara hem så fort som möjligt.

Vi fick ett jätte fint välkomnande när vi väl skulle parkera husvagnen... carro kom ner springande för att hälsa oss välkomna hem! =)
även Vera stog på balkongen och hälsade oxå.
Carro hjälpte oss att bära upp lite grejer oxå, den sötnosen.
Strax därefter kom Vera över oxå och vi alla tog oss ett glas vin för att "fira" hemkomsten=)

Känns helt underbart att vara hemma nu!!!



Hade skrivit jätte mycket efter här... men jag råka markera allt för att kopiera samtidigt som jag tänkte lägga in denna bild... så allt försvann... suck!

och jag vet inte om jag orkar skriva om allt... för det va inga trevliga saker...

men något som jag är väldigt besviken på är:
Jag fått första bekräftelsen på ansökningen till sjuksköterskeutbildningen... och jag har inte kommit in.
På göteborgs univeristet är jag 509:de reserv
och på borås högskola är jag 112:de reserv
Känns lite halvt hopplöst just nu... jag va 89% säker på att jag skulle komma in... så min hjärna va inställd på detta...
Och frågan e om jag kan få så mkt bättre betyg än dem jag har... mvg i alla vårdämnen och vg-mvg på de flesta ämnena jag behöver från gymnasiet.
Jag har visserligen bara g i båda engelskakurserna och g i matte c, d och e.
Ig i fysik b, vilket jag inte behöver och g i fysik a och i biologi b
Detta medför att jag måste läsa upp dessa ämnen...
Så antagligen kan vinka barnmorska bye bye...
och min dröm kan jag antagligen gräva ner!
Istället kommer det antagligen komma in folk som inte e häften så angaskerade som jag... som inte lever för att hjälpa andra människor... och som inte har detta som deras dröm!

Detta känns otroligt orättvist!!!
Och då det är förslag på att lägga ner ansöka via arbetslivserfarenhet så kan jag bara slänga mig i väggen... för om jag inte kan komma in den vägen så hur i hundan ska jag då komma in?
Högskoleprovet är ingen idé, då jag vet att den vägen kommer gå åt helvete...
via Betyg: ja som jag skrev ovan...
Och via livserfarenhet: ja tydligen ska de inte spela någon roll längre..
om jag får säga det själv så tror jag att jag mer livserfarenhet än många andra... men det hjälper tydligen inte...
för enligt papperna e jag inte tillräckligt smart!
och då spelar det ingen roll om jag brinner för detta lr inte!

Jag försöker ändå tänka positivt, men just nu kan jag inte riktigt detta...
Hur ska jag kunna inse mina begränsningar när jag inte e tillräckligt bra för att bli det jag drömmer om?
Jag straffas för att jag inte kan få bättre betyg?
Ska jag straffas... för jag anser att detta yrke är mitt kall... men tydligen ska detta inte spela någon roll...

Kanske kan komma in i nån annan stad?.. men det medför att jag måste flytta... flytta från den enda tryggheten jag har just nu... när jag precis kan känna mig trygg i min bostad, trygg bland de människor jag har runt om kring mig...
Flytta ifrån alla mina vänner... alla mina älskade vänner!

nä nu får jag försöka tänka på något annat... för det verkligen snurrar i mitt huvud...

Inte nog med detta besked... jag har börjat få fler å fler väldigt obehagliga flaskbacks oxå...
igår när jag å jim låg å mös fick jag en så otäck flashback att jag va tvungen att sätta mig i duschen med halvkallt vatten för att "spola bort äcklet"
asså arne!

De jobbiga är att jag är ännu inte redo att prata om det, och jag minns bara mer å mer...
det liksom kryper på mig... och jag blir äklad å bara vill spy...

Alla äckel minns jag, och jag kan inte prata om alla dem... tyvärr....

nu ska jag försöka få bort de bilder jag har framför mig nu...
ska försöka sätta på en film... annars får jag nog ta lugnande om jag inte för bort det...

Vet inte vad man ska kalla detta längre... för det e juh inte någon depression ångest jag har....
det är minnesångest....

Pöss på er och jag hoppas att eran dag blir bra!!!