Adoption
Sen Frukost idag, sov riktigt länge och det var hur gott som hellst. Har i och för sig haft många mardrömmar, men jag har ändå fått sova. Så nu känner jag mig lagom utvilad och väntar på att Oliva ska komma hit.
Satt och kollade på en dokumentär om adoption för en liten stund sen. Där det vuxna barnen ville leta upp sina biologiska föräldrar i Colombia.
Jag såg inte hela pogramet utan bara slutet... så jag vet inte varför han blev bortadopterad.
Han hittade inte sina föräldrar då de hade gått bort för mycket längesedan.
Jag kom iaf genast att tänka på mamma, och vilken tur hon hade som blev adopterad av morfar.
Mamma levde med sina syskon... som i dagens läga är 9 st... under betydligt svårare förhållanden än vad jag har haft det under min uppväxt. Deras mamma måste nästan ha hatat sina barn, för de fick inte göra nåt!
De va inlåsta i källaren och fick inte gå ut annat än till skolan. De fick inte vistas vardagsrummet, där fick bara värdiga människor vara.
Min mamma levde i ren missär.
Hennes biologiska familj hade rymmt till Danmark för att sociala här i Sverige va i kontakt med dem... och skulle ta ifrån Mamman barnen...Där i Danmark fick de inte gå ut, och ingen kunde lära sig språket av den anledningen.
I skolan hade framförallt min mamma de svårt... inte kunna språket, inga vänner... ingen mat... Hon var mager som en sticka...
Tillslut kom iaf min morfar till undsättning och tog min mamma därifrån och adopterade henne...
Och min mamma fick några års frid...
Jag tackar morfar än idag för att han tog min mamma därifrån... att min mamma fick känna vad kärlek är och få några års frid.
Tackvare morfar har även jag tankar på att adoptera, eller bli en fosterfamilj...
Jag vet hur viktigt det är för ett barn och känna kärlek och trygghet och jag hoppas i jag i framtiden kan ge andra barn det som har det svårt.
Nu ska jag käka lite och kolla på film, kaffet väntar på mig ;)
Puss på er
Satt och kollade på en dokumentär om adoption för en liten stund sen. Där det vuxna barnen ville leta upp sina biologiska föräldrar i Colombia.
Jag såg inte hela pogramet utan bara slutet... så jag vet inte varför han blev bortadopterad.
Han hittade inte sina föräldrar då de hade gått bort för mycket längesedan.
Jag kom iaf genast att tänka på mamma, och vilken tur hon hade som blev adopterad av morfar.
Mamma levde med sina syskon... som i dagens läga är 9 st... under betydligt svårare förhållanden än vad jag har haft det under min uppväxt. Deras mamma måste nästan ha hatat sina barn, för de fick inte göra nåt!
De va inlåsta i källaren och fick inte gå ut annat än till skolan. De fick inte vistas vardagsrummet, där fick bara värdiga människor vara.
Min mamma levde i ren missär.
Hennes biologiska familj hade rymmt till Danmark för att sociala här i Sverige va i kontakt med dem... och skulle ta ifrån Mamman barnen...Där i Danmark fick de inte gå ut, och ingen kunde lära sig språket av den anledningen.
I skolan hade framförallt min mamma de svårt... inte kunna språket, inga vänner... ingen mat... Hon var mager som en sticka...
Tillslut kom iaf min morfar till undsättning och tog min mamma därifrån och adopterade henne...
Och min mamma fick några års frid...
Jag tackar morfar än idag för att han tog min mamma därifrån... att min mamma fick känna vad kärlek är och få några års frid.
Tackvare morfar har även jag tankar på att adoptera, eller bli en fosterfamilj...
Jag vet hur viktigt det är för ett barn och känna kärlek och trygghet och jag hoppas i jag i framtiden kan ge andra barn det som har det svårt.
Nu ska jag käka lite och kolla på film, kaffet väntar på mig ;)
Puss på er
Mina kommentarer
Trackback
