hej
nu har jag tänk berätta för er hur denna dagen varit...
vi har vart på kalas hos min svägerska, hon fyllde år i veckan. och detta var verkligen jätte trevligt...
Men efter en stund började jag få en massa flashbacks, vilket inte va roligt över huvudtaget...
Då jim hade druckit öl så fick jag köra hem och när vi väl skulle gå till bilen kände jag hur ångesten börja komma... och juh längre jag körde... desto mer ångest fick jag.
Så när jag väl var hemma så kändes det som att hela min kropp skakade, och jag såg bara en massa "filmer" om min bakgrund framför mina ögon.
Jag hoppades på att de inte skulle märkas... för jag tänkte att jag ska jobba bort det utan att behöva ta lugnande... men Jim märkte det när vi väl var hemma, så kom frågan "hur är det?" och mitt svar blev ju så klart "fördjävligt"... så jag försökte börja städa lite, plocka ur diskmaskinen och sätta in en ny omgång.
Sedan gick jag in i sovrummet för att försöka slappna av lite... göra den där andningsrutan som jag fått lära mig... men det hjälpte inte... och jag kände hur mina tårar bara vill rulla ner för min kind pga de bilder som forsa inför ögonen... men jag vill inte gråta just nu, för egentligen har detta varit en jätte bra dag... och jag vill inte att mina flashbacks ska förstöra den... så jag tog två stecolid... och trotts att jag e halvt "nerdrogad" så känner jag ändå för att gråta... även om jag inte vill det.
Hela jag går just nu i slowmotion (hur de nu stavas) vilket oxå innebär att mina flashbacks oxå går i slowmotion...
så egentligen hade de kvittat om jag tog lugnande, för flashbacksen finns fortfarande kvar även om de går riktigt långsamt... å jag e långsam i allt, rörelser, tankar... ja allt... så de känns som att tårarna ändå kommer komma fast i slowmotion... att de kommer rinna långsammare än vad de brukar göra...
Fan oxå...
I DONT WANT TO!!
Nu får jag kolla på tv och hoppas att min "egen film" försvinner
Puss å kram på er
vi har vart på kalas hos min svägerska, hon fyllde år i veckan. och detta var verkligen jätte trevligt...
Men efter en stund började jag få en massa flashbacks, vilket inte va roligt över huvudtaget...
Då jim hade druckit öl så fick jag köra hem och när vi väl skulle gå till bilen kände jag hur ångesten börja komma... och juh längre jag körde... desto mer ångest fick jag.
Så när jag väl var hemma så kändes det som att hela min kropp skakade, och jag såg bara en massa "filmer" om min bakgrund framför mina ögon.
Jag hoppades på att de inte skulle märkas... för jag tänkte att jag ska jobba bort det utan att behöva ta lugnande... men Jim märkte det när vi väl var hemma, så kom frågan "hur är det?" och mitt svar blev ju så klart "fördjävligt"... så jag försökte börja städa lite, plocka ur diskmaskinen och sätta in en ny omgång.
Sedan gick jag in i sovrummet för att försöka slappna av lite... göra den där andningsrutan som jag fått lära mig... men det hjälpte inte... och jag kände hur mina tårar bara vill rulla ner för min kind pga de bilder som forsa inför ögonen... men jag vill inte gråta just nu, för egentligen har detta varit en jätte bra dag... och jag vill inte att mina flashbacks ska förstöra den... så jag tog två stecolid... och trotts att jag e halvt "nerdrogad" så känner jag ändå för att gråta... även om jag inte vill det.
Hela jag går just nu i slowmotion (hur de nu stavas) vilket oxå innebär att mina flashbacks oxå går i slowmotion...
så egentligen hade de kvittat om jag tog lugnande, för flashbacksen finns fortfarande kvar även om de går riktigt långsamt... å jag e långsam i allt, rörelser, tankar... ja allt... så de känns som att tårarna ändå kommer komma fast i slowmotion... att de kommer rinna långsammare än vad de brukar göra...
Fan oxå...
I DONT WANT TO!!
Nu får jag kolla på tv och hoppas att min "egen film" försvinner
Puss å kram på er
Mina kommentarer
Trackback
