lowlife?
Idag efter att jag var hos hisingslussen följde jag med en när och kär vän till arbetsförmedlingen.
Hon ville ha mitt stöd då hon var nervös.
Det börja med att hon fick skriva in sig på en av de datorer de har där och strax därefter kom en handläggare och kalla på henne.
Jag följde med henne som stöd även där.
Så vitt jag vet pressenterade sig inte handläggaren utan bad bara min vän sätta sig på stolen vid handläggarns skrivbord.
Handläggaren gick i genom min väns inskrivning och min vän berätta även att hon har ett deltidsjobb där har fasta tider varannan helg.
Pågrund av min väns barn vill hon varken flytta eller veckopendla, vilket är fullt förståligt.
Då tyckte denna handläggaren hon, min vän, skulle börja plugga eftersom handläggaren ansåg att min vän inte var tillräckligt bra.
Min vän fick bland annat höra att hennes liv är så kallat Lowlife och att min vän måste vilja mer med sitt liv än så, annars skulle hon inte ha en chans.
Min vän blev bara mer och mer förnedrad!
Detta tycker jag är skamligt! Om min vän är nöjd med hennes liv som det är, så ska hon väl få lov att vara det.
Alla männsikor vill inte bli advokater eller doktorer...
Jag anser att alla jobb är lika värda, för ett samhälle kan inte fungera om vi varken har sophämtare, städare eller kassörer. Titta bara på hur det ser ut i Indien, där så gott som alla är högutbildade. Där finns ingen som hämtar sopor, så de ligger å dräller överallt. Är det ett sådan samhälle man vill ha?
Min vän är en jätte bra mamma, en jätte bra kompis och hon jobbar hårt för att ha ett bra liv... ett liv som hon trivs med, hon och hennes barn.
Att hon redan har ett deltidsjobb lade inte ens handläggaren märke till, utan hon förklara för min vän att om hon inte gör nåt av sitt liv så kommer min vän behöva gå till kyrkan för att tigga mat och blöjor.
Ska man behöva gå till arbetsförmedlingen och bli så förnedrad?
Är de det man blir när man går dit?
Är det meningen?
Att man redan som arbetssökande ska behöva bli förnedrad på det viset?
Blir alla som går dit förnedrade?
Att det finns sådanna översittare, med malliga leenden, som jobber med att hjälpa andra att få jobb... som ska hjälpa människor att få tillbaka sitt självförtroende är för mig en gåta!?!?!
Att det finns folk som njuter av att se andra lida, som gottar sig genom detta. FY FAN det äklar mig!
Har dessa människor läst nåt som hellst inom bemötande, moral eller etik?
Min kära vän kände sig verkligen förnedrad!
Detta är det sista man behöver när man söker hjälp!
Min kära vän, du fixar detta själv. Du är en stark kvinna och det kommer lösa sig för dig... och jag önskar verkligen att det gör det snart.
Jag hjälper dig och stöttar dig med det jag kan! Du och din familj är värda att ha det bra! INTE förnedrad
Arbetsförmedlingen kan slänga sig i väggen!
Nu ska jag sätta mig och försöka få ihop mailet till hematologen. Önska mig lycka till ;)
Hon ville ha mitt stöd då hon var nervös.
Det börja med att hon fick skriva in sig på en av de datorer de har där och strax därefter kom en handläggare och kalla på henne.
Jag följde med henne som stöd även där.
Så vitt jag vet pressenterade sig inte handläggaren utan bad bara min vän sätta sig på stolen vid handläggarns skrivbord.
Handläggaren gick i genom min väns inskrivning och min vän berätta även att hon har ett deltidsjobb där har fasta tider varannan helg.
Pågrund av min väns barn vill hon varken flytta eller veckopendla, vilket är fullt förståligt.
Då tyckte denna handläggaren hon, min vän, skulle börja plugga eftersom handläggaren ansåg att min vän inte var tillräckligt bra.
Min vän fick bland annat höra att hennes liv är så kallat Lowlife och att min vän måste vilja mer med sitt liv än så, annars skulle hon inte ha en chans.
Min vän blev bara mer och mer förnedrad!
Detta tycker jag är skamligt! Om min vän är nöjd med hennes liv som det är, så ska hon väl få lov att vara det.
Alla männsikor vill inte bli advokater eller doktorer...
Jag anser att alla jobb är lika värda, för ett samhälle kan inte fungera om vi varken har sophämtare, städare eller kassörer. Titta bara på hur det ser ut i Indien, där så gott som alla är högutbildade. Där finns ingen som hämtar sopor, så de ligger å dräller överallt. Är det ett sådan samhälle man vill ha?
Min vän är en jätte bra mamma, en jätte bra kompis och hon jobbar hårt för att ha ett bra liv... ett liv som hon trivs med, hon och hennes barn.
Att hon redan har ett deltidsjobb lade inte ens handläggaren märke till, utan hon förklara för min vän att om hon inte gör nåt av sitt liv så kommer min vän behöva gå till kyrkan för att tigga mat och blöjor.
Ska man behöva gå till arbetsförmedlingen och bli så förnedrad?
Är de det man blir när man går dit?
Är det meningen?
Att man redan som arbetssökande ska behöva bli förnedrad på det viset?
Blir alla som går dit förnedrade?
Att det finns sådanna översittare, med malliga leenden, som jobber med att hjälpa andra att få jobb... som ska hjälpa människor att få tillbaka sitt självförtroende är för mig en gåta!?!?!
Att det finns folk som njuter av att se andra lida, som gottar sig genom detta. FY FAN det äklar mig!
Har dessa människor läst nåt som hellst inom bemötande, moral eller etik?
Min kära vän kände sig verkligen förnedrad!
Detta är det sista man behöver när man söker hjälp!
Min kära vän, du fixar detta själv. Du är en stark kvinna och det kommer lösa sig för dig... och jag önskar verkligen att det gör det snart.
Jag hjälper dig och stöttar dig med det jag kan! Du och din familj är värda att ha det bra! INTE förnedrad
Arbetsförmedlingen kan slänga sig i väggen!
Nu ska jag sätta mig och försöka få ihop mailet till hematologen. Önska mig lycka till ;)
Mina kommentarer
Trackback
