ikkamedlitets

Nu måste jag ändå påstå att jag är frisk, har bara lite hosta kvar.
Skönt att det gick över fort.


Imorn fyller min älskade vän Lina år! Hela 26 år.
Ska fira henne som bara den och sprida en massa kärlek till denna vackra och starka kvinna



Har hittat en jätte söt liten present till henne som jag tror hon kommer bli jätte glad av.
Den ska ge en inre harmoni och motivation.


Jag håller även på att förbereda många andra presenter.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ge helt... ska jag försöka göra något själv?


Övar just nu på att rita näsor, så att jag ska kunna rita ett porträtt som en present.
Men det är svårt, jag blir aldrig nöjd... det blir inte tillräckligt bra.

Mina höga krav blir bara högre och högre för jag vill kunna bättre. Jag vill bli bättre.
Problemet med detta är att jag klankar ner på mig själv så mycket när jag inte presterar så som jag önskar.
Fan du klarar ingenting din korkade idiot! snurra i mitt huvud.
Och det är inte bra... då kan jag sitta och grina bara för att jag är inte tillräckligt bra, inte så bra som mina hårda krav kräver att jag ska vara.
Och jag övar och övar och ju bättre jag blir desto mer ökar mina krav på mig själv.


När jag studerade till undersköterska och gjorde arbeten blev jag aldrig nöjd. Jag fick mvg+ på mina arbeten, men jag visste att jag kunde göra bättre, att mina arbeten inte var bra... iaf inte så bra som jag ville.
Jag satt dagar och nätter irad, jag leta information och skrev... radera, skrev om osv.
Jag sov inget de nätter innan jag skulle lämna in arbetet. Och jag satt här hemma och grät av uppgivenhet för att jag fick det inte som mina höga krav krävde av mig.


För att få ett värde i mig själv var jag tvungen att vara bäst, och jag var en av de bästa i klassen. Men ändå var jag inte nöjd. Allt skulle vara perfekt, Jag skulle vara perfekt.
Var jag inte perfekt var jag inget värd.
Ju mer jag kunde, ju mer jag visste desto bättre var jag... för; Kunskap ger makt. Och makt behövde jag, makt över mig själv och det skulle ge mig ett värde.


Efter en livstid med att höra hur dålig och korkad jag är har detta sätt fått mig att känna mig bra. För visste jag saker kunde ingen "slå mig på fingrarna". Då kunde ingen säga att jag var korkad.
tyvärr fick jag många gånger höra det ändå och strävan efter att bli bättre, mer perfekt, blev större.
Nu sitter jag här och kan aldrig bli nöjd... för strävan efter att bli bättre, bli bäst, ligger fortfarande så djup i mig.
Och även om folk ger mig beröm, har jag svårt att ta till mig det... då jag anser att jag inte är tillräckligt bra... att jag måste kunna bättre.


Idag kämpar jag med att nöja mig... jag kämpar med mina tankar och känslor över att vara bäst.
Jag vill kunna ha ett värde även om jag inte kan allt, även om jag inte är perfekt.



Nu är det Fredag och jag ska sluta tänka på tråkigheter.
Lyssna på denna låt så garanterar jag ett glatt humör.
Man vill liksom bara stuttsa runt som en liten stuttsboll, med lite 60-tals moves



En trevlig och mysig Fredag på er alla där ute!!

Kramen