Mobbing?
Jag har aldrig kunnat påstå att jag varit mobbad i skolan, även om jag har blivit retad.
Jag vet inte riktigt vad gränsen för mobbing går någonstans?
Jag har juh liksom varit med om värre grejer än vad vissa personer utsatte mig för i skolan.
Kan man säga även om man har varit med om värre att det har handlat om mobbing i skolan?
Lite retad blir väl alla nån gång under skolans gång?
Efter att vi hade flytt från "pappa" i Spanien, kom vi hem till Göteborg. Det var sommar så det skulle dröja ett litet tag innan jag skulle börja skolan för första gången i mitt liv.
Gissa om jag var glad för detta.
Jag har alltid törstat efter kunskap och har alltid tyckt det har varit skoj att lära mig saker.
Jag och mamma bodde först på ett lägenhetshotel på Hisingen i Göteborg innan vi flyttade till Skultuna, strax utanför Västerås.
Anledningen till att vi flyttade dit var att min mammas stora syster bodde där tillsammans med sin dotter.
Och mamma tyckte väll det skulle vara skönt om vi kände några där vi bodde
Så vi tog våra, obefintliga, ägodelar och flyttade dit.
Jag kom jätte bra överens med min Kusin, och även om hon var betydligt äldre än mig så fick vi en bra kontakt.
Vi bodde först hemma hos dem innan vi fick en egen lägenhet.
Jag var ofta ute på mosters gården och lekte... ofta för mig själv
Men en dag träffa jag på två flickor. En flicka var ett år yngre än mig och den andra var lika gammal.
Jag hade lovat min mamma, moster och kusin att jag bara skulle stanna på gården.
Vi tjejer lekte och hade skoj, men sedan ville dem att vi skulle gå och leka nån annanstans än på gården.
Och eftersom detta var mina första svenska kompisar så tänkte jag att jag nog skulle få följa med dem.
Men jag fråga aldrig varken mamma, moster lr kusin om jag fick följa med dessa två flickor.
Flickorna tog med mig till skolgården, där vi skulle leka tyckte dem.
Till en början var det en kul lek vi lekte...
men sedan börja de ställa en massa "krav" på mig, saker som jag var tvugnen att göra för att få leka med dem.
Och eftersom jag så gärna ville ha kompisar så gick jag med på dem grejerna dem hitta på för mig att göra.
Men efter en stund så blev leken på allvar...
De lyckades tvinga av mig mina trosor (jag hade kjol på mig) och gömde dem, sedan hittade dem på att jag skulle stoppa sand i min mun för att sedan dricka regnvatten från en smutsig pöl på marken.
När jag hade gjort det lura de in på ett dagis där de tog mina skor och "låste" i mig där.
Jag viste inte hur man skulle få upp grinden, så att jag skulle komma därifrån, eftersom den var barnsäker.
Jag hade aldrig stött på sådana grindar innan.
Flickorna sprang skrattandes därifrån och kasta in mina skor i ett par taggbuskar som fanns i närheten.
Jag började inte gråta förens min kusin hittade mig. Hon var jätte arg på mig för att jag inte hade hållt mig på gården och började skälla på mig.
När hon frågade var mina skor var så började jag gråta hysteriskt... för jag visste inte vad jag skulle säga.
Hur skulle jag förklara hur korkad jag var som hade gått med på allt detta som flickorna "tvinga" mig till.
Jag visste att om det hade vart Arne, pappa, som hittade mig skulle jag få mer stryk än vad jag kunde klara.
Och jag visste oxå att jag skulle bli straffad om jag grät.
Även om min kusin var jätte arg på mig för att jag inte hade lydigt mamma, moster och henne så satte hon sig på en gunga med mig och bad mig berätta vad som hade hänt.
Jag berättade och jag kände mig jätte dum som hade låtit detta hända.
Min Kusin blev fly förbannad och sa att detta var inte okey. Först trodde jag hon blev arg på mig, men hon förklarade att hon var arg på dessa flickor, som hon visste vilka de var.
Vi letade upp mina trosor och skorna.
Sedan tog min Kusin med mig när hon knackade på hemma hos flickorna.
Hon tvinga flickorna att be mig om ursäkt och lova att detta aldrig skulle hända igen!
Om inte min kusin hade gjort detta så hade nog mitt första år i skolan vara hemskt.
Jag har alltid, under grundskolan, blivit retad.
Det var många som tyckte att det var kul att reta mig... dra mig i håret och kalla mig för dumma saker.
Men jag tog aldrig åt mig av detta... för jag har blivit kallad både det ena och det andra av pappa,
Och att de drog mig håret var väl jobbigt, men även där har jag varit med om värre saker.
Det som flickorna gjorde mot mig innan jag börja skolan, var inte roligt... fast värre saker har hänt mig
Så jag vet inte om jag kan kalla det att jag har blivit mobbad av mina skolkamrater.
Retad ja, men mobbad?
Veckans ämne på Efter tio med Malou handlar om mobbing.
Ett väldigt intressant ämne då det är många barn och ungdomar ( och även vuxna) som har blivit, är eller kommer bli mobbade.
Jag tycker inte att det är okey att mobba någon...
ren och skär mobbing kan leda till att folk tar livet av sig, och det är många som har gjort det.
Många barn som har blivit utsatt av så hemska saker att de inte längre orkar med livet.
Jag har svårt att förstå hur vissa människor vill göra andra så illa.
Jag har upplevt det själv, att folk vill mig illa... mycket illa, men jag har än idag svårt att förstå varför.
Jag kan absolut inte förstå varför pappa, Arne, ville göra allt det hemska han gjorde mot mig och mamma.
Jag kan inte förstå hur barn vill göra andra barn illa.
Jag har aldrig kunnat förstå mig på ondska... hur vissa männsikor kan vara onda rakt igenom.
Kalla mig naiv, kalla mig dum... men jag kan ändå inte förstå det.
Och jag vill inte kunna förstå det heller.
För det är INTE okey att göra andra människor så illa.
