det närmar sig
Har precis satt in klyftad potatis i ugnen, har spacat till de lite med lite citronsaft över och vitlökspulver...
vi får hoppas att de blir gott.
Idag var första dagen, på över 3 år, som jag jobbade i 7 timmar i streck.
Det gick bra, iofs var det en riktigt lugn dag.
Jag är stolt över att jag klara detta...
Jag har juh varit sjukskriven i över 3 år nu.. och under de två första åren har jag inte fått lov att göra nått.
Så varje timme på jobbet känns som en seger för mig själv.
Jag ska dock inte sticka under bordet med att jag e riktigt trött nu... fast samtidigt, har man inte jobbat så "länge" på över tre år så har man lite rätt att vara trött oxå :P
På lördag är mammas 4-års-dag. A för fyra år sedan dog hon... och jag märker att jag tänker på det mer och mer för varje dag som närmar sig.
Tänk att de har gått fyra år?!
Fyra år utan min lilla mamma... och det känns tomt.
När man är hos svärmor, eller dyligt, så tänker jag alltid på min lilla mamma.
Även om hon inte var den bästa mamman på jorden var hon ändå min.
Och jag önskar så att mamma fick lära känna min kille, min kärlek. Jag önskar så att mamma kunde få uppleva hur bra jag har det nu.
Fast hade inte min mamma dött, kanske jag inte hade hamnat här... Jag kanske inte hade hamnat i en sådan djup depression med svåra utmattningssymtom... jag kanske inte hade fått uppleva hur det känns att må riktigt bra.
Så bra som jag mår idag, har jag aldrig mått...
finns inget ont som inte har nåt gott med sig
Jag saknar henne, jag saknar allt som var så positivt med min lilla mamma.
Hon hade hjärtat på rätt ställe... och hon försökte verkligen... hon försökte få allt att bli bra.
När jag tänker på min mammas liv, som var så mycket värre än mitt, så kan jag förstå varför hon inte alltid orkade. Varför hon inte alltid orkade vara "snäll" mot mig...
Hon var oxå tvungen att få ut sin ångest, sin smärta...
Jag kommer nog inte må helt hundra dena veckan... för nu närmar det sig, min mammas fyra-årsdag.
hon dog, och jag blev lämnad ensam.
Jag saknar henne så...
vi får hoppas att de blir gott.
Idag var första dagen, på över 3 år, som jag jobbade i 7 timmar i streck.
Det gick bra, iofs var det en riktigt lugn dag.
Jag är stolt över att jag klara detta...
Jag har juh varit sjukskriven i över 3 år nu.. och under de två första åren har jag inte fått lov att göra nått.
Så varje timme på jobbet känns som en seger för mig själv.
Jag ska dock inte sticka under bordet med att jag e riktigt trött nu... fast samtidigt, har man inte jobbat så "länge" på över tre år så har man lite rätt att vara trött oxå :P
På lördag är mammas 4-års-dag. A för fyra år sedan dog hon... och jag märker att jag tänker på det mer och mer för varje dag som närmar sig.
Tänk att de har gått fyra år?!
Fyra år utan min lilla mamma... och det känns tomt.
När man är hos svärmor, eller dyligt, så tänker jag alltid på min lilla mamma.
Även om hon inte var den bästa mamman på jorden var hon ändå min.
Och jag önskar så att mamma fick lära känna min kille, min kärlek. Jag önskar så att mamma kunde få uppleva hur bra jag har det nu.
Fast hade inte min mamma dött, kanske jag inte hade hamnat här... Jag kanske inte hade hamnat i en sådan djup depression med svåra utmattningssymtom... jag kanske inte hade fått uppleva hur det känns att må riktigt bra.
Så bra som jag mår idag, har jag aldrig mått...
finns inget ont som inte har nåt gott med sig
Jag saknar henne, jag saknar allt som var så positivt med min lilla mamma.
Hon hade hjärtat på rätt ställe... och hon försökte verkligen... hon försökte få allt att bli bra.
När jag tänker på min mammas liv, som var så mycket värre än mitt, så kan jag förstå varför hon inte alltid orkade. Varför hon inte alltid orkade vara "snäll" mot mig...
Hon var oxå tvungen att få ut sin ångest, sin smärta...
Jag kommer nog inte må helt hundra dena veckan... för nu närmar det sig, min mammas fyra-årsdag.
hon dog, och jag blev lämnad ensam.
Jag saknar henne så...
Mina kommentarer
Trackback
